Sök i arkiven
Genvägar MENY

Torsdagen den 23 maj, klockan 16.30–22.00, pågår underhållsarbete på webbplatsen. Arbetet påverkar såväl webb som bildvisningen och vi ber om överseende för de störningar som kan uppkomma till följd av detta arbete.
bild
Arkiv

Hushållningssällskapet i Hallands län


Grunddata

ReferenskodSE/LLA/30855
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/p5h7or35Y4UYEsnihEqv91
ExtraID30855
ArkivinstitutionRiksarkivet i Lund

Innehåll

ArkivhistorikHISTORIK

Sverige var under många århundraden ett utpräglat jordbruksland och ett viktigt utvecklingsområde för statsmakterna var därför ett fruktbart jordbruk, där åkerarealen användes rationellt och teknisk utveckling effektiviserade och förbättrade skördarna. Utvecklingen under 1800-talet kallas ibland den ”agrara revolutionen” och innebar nyodlingar, växelbruk och skiften. I takt med att jordbruket blev mer produktivt kunde det föda en växande befolkning, som i allt högre grad var sysselsatt inom industri och handel.

Bakgrunden till bildandet av Hallands läns hushållningssällskap var ett cirkulär som utsändes av kronprins Karl Johan 1811, där landshövdingarna uppmanas inkomma med förslag till använda av statsmedel som skulle användas för att understödja jordbruket, handeln och näringarna. Det skånska bondeupproret samma år hade i någon mån spritt sig till södra Halland, och landbönderna ville ha nedsatta arbetsskyldigheter. Vid ett sammanträde på Halmstads slott med lantmätare, talesmän för jordbruket och landshövdingen själv, diskuterades ett omfattande reformprogram fram, som det nybildade Hushållningssällskapet skulle kunna sysselsätta sig med. Ett halvår senare, 24 juli 1812, fastställdes Sällskapets första stadgar under namnet Hallands Läns Kongl. Hushållningssällskap. Vid det laget fanns redan fem andra hushållningssällskap i Sverige och Finland.

Kungliga lantbruksakademien inrättades 1811 och upprättade planer för hushållningssällskapens organisation, vilket ledde till bildandet av sällskap i övriga län under de kommande decennierna. Sällskapens uppgift var att med olika medel arbeta för utveckling av jordbruket och dess så kallade binäringar, det vill säga skogsbruk, trädgårdsodling, fiske och hemslöjd.
Lantbruksakademien drev försöksverksamheten Experimentalfältet, en institution där nya redskap, växtslag, odlingsmetoder, djurraser och utfodringssätt skulle provas och spridas. Runt om i landet skulle detta ske med hjälp av hushållningssällskapen.

Verksamheten i Halland under 1800-talets första decennier var emellertid relativt blygsam och sällskapets förvaltningsutskott, som styrelsen kallades, bestod av enstaka högreståndsmän. Både auktoritet eller ekonomi saknades på det hela taget, konstateras i jubileumsskriften från 1962. Halland plågades av flera missväxtår under mitten av 1800-talet. Från 1845 började Sällskapet hålla lantbruksmöten, det första i Dömestorp. Fram till 1904 utlystes hela 36 möten, varav sex fick ställas in. 1912 hölls en stor jubileumsutställning i Halmstad.

Men hushållningssällskapen var inte bara ett forum för kunskap som förmedlades uppifrån och ner, utan blev med åren även en medlemsorganisation där de regionala bönderna själva organiserade sig och arbetade för jordbrukets utveckling. På lokal nivå fanns från 1916 hushållsgillen eller hushållsnämnder/sockennämnder, som kunde omfatta en eller flera socknar. Rydén skriver att ”Hushållningssällskapens medlemmar var inledningsvis övervägande godsägare och andra ståndspersoner. Så småningom blev även många bönder medlemmar, vilket var nödvändigt om sällskapen skulle kunna spela en aktiv roll för jordbrukets modernisering. För den enskilde bonden kunde medlemskap medföra ökad prestige i lokalsamhället.” (2006:8)
Sockengillenas uppgifter var att väcka intresse för Sällskapets verksamhet ute i bygderna och verka som kontaktorgan mellan Sällskapet och bygden. Hushållningssällskapet bedrev även jordbrukskurser.

Hushållningssällskapen hade kanske inte så stor del av jordbruksutvecklingen som gärna påpekats i deras egna minnesskrifter, men var en del av en mångfacetterad förändringsprocess inom området.

Mejeriverksamheten utvecklades snabbt under 1860- och 70-talen. Mjölkproduktionen i länet ökade och skapade förutsättningar för bymejerier. När länets första länsmejerist tillträdde 1873 fanns det 45 mejerier söder om Ätran men endast 9 norr om. 1880-1887 innehades länsmejeristposten av Tilda Bengtsson som bedrev pionjärverksamhet med att sälja in de Lavals ”Centrifugal-Separator”. Bengtsson fortsatte verka som mejerist och framgångsrik fruktodlerska.

Som ett led i att förbättra mjölkavkastningen tillkom efter danskt mönster 1898 den första svenska kontrollföreningen (Hvilans kontrollförening i Skåne). Redan året därpå bildades Hallands första, i Ätradalen. Några år senare fanns sju föreningar som representerade 128 kobesättningar. Kokontrollen ledde till en kartläggning av mjölkens mängd och fetthalt, kartlade foderstater och registrerade härstamning, födelsedatum, kalvningar, betäckningar och avkastning.

På liknande sätt utvecklades lantbruket med inrättandet av jordbrukskonsulenter, som skulle bistå lantbrukarna med råd. Detta möttes till viss del av inledande skepticism men formuleras åtminstone i jubileumsskriften som en framgång efter ett par år. Hushållningssällskapet stod även för en stambokskommitté som förde bok över hästaveln och gav understöd till inköp av en del avelshästar.

Första världskriget innebar en svår tid för Hallands befolkning och inte minst för lantbruken. Hushållningssällskapet fick en nyckelroll i administrationen av den av staten begränsade exporten av hästar till Tyskland. Även en stor del av länets nötboskap såldes och svin nödslaktades på grund av foderbristen. Hemslöjden upplevde emellertid en högkonjunktur då försvaret beställde en stor mängd strumpor. Hemslöjdsföreningen etablerade ett försäljningskontor i Halmstad och höll kurser i slöjd och växtfärgning.

Under första världskriget startade också utgivandet av statliga bidrag för att höja jordbrukets avkastning, i form av lån till täckdikning, gödselvård och nyodling. Senare tillkom även lån för betesförbättring, stenröjning, jordkörning och nyodling. Av den omfattande administrationen kring dessa lån finns handlingar från de senare årtiondena bevarade i arkivet. Under decennierna mellan 40- och 60-talet kom mer än vart tredje småbruk i den halländska skogsbygden att bortrationaliseras, vilket gjorde att många markområden som nyodlats eller förbättrats åter kom att täckas av skog.

1924 startade hushållningssällskapet en systematisk kampanj mot nöttuberkulos, som efter 30 år ledde till fullständig framgång. Inledningsvis var arbetet fyllt av motgångar, inte minst på grund av utbrott även av mulsjuka under 20-talet.

Efter första världskriget väcktes i riksdagen krav på hushållningssällskapens demokratisering, och modernare organisationsform. I Halland hade man redan 1915 underlättat medlemskap för innehavare av jordbruk, berättigade att delta i den statliga premieringen, genom halv medlemsavgift. Nu öppnades sällskapen så att alla kommunalt röstberättigade kunde vara medlemmar, och beslutanderätten vid mötena lades på medlemsvalda förtroendemän – lantbruksombud. 1925 valdes lantbruksombud första gången i Halland.

Fr o m 1924 trädde nya bestämmelser i kraft rörande småbrukspremieringen. Den ägde rum första gången 1902, då tolv jordbrukare tilldelades 805 kr. Första pris utgjordes av 100 kronor. Åtta olika verksamhetsgrenar, som skulle ge en allsidig bild av jordbruket, poängsattes. De första åren utdelades endast belöningspris, men efter 1905 fick premieringsnämnden befogenhet att utdela medel till premielån för utförande av visst förbättringsarbete; i och med att detta arbete utförts, var lånet betalt. Verksamheten gav sällskapet värdefull kontakt med och förståelse för småbrukarna och deras problem.

1930-talet kännetecknades både av teknisk utveckling med spridningen av traktorer och jordbruksmaskiner, och av oro och arbetslöshet som gjorde att staten beviljade bostadsförbättrings- och nybyggnadslån, vilket genererade stort merarbete för egnahemsnämnderna.

Under 1930-talet började man också för första gången intressera sig mer övergripande över hur kvinnornas arbete på halländska gårdar såg ut. 1937 utökades Sällskapets konsulentstab med en hemkonsulent, som helt skulle ägna sig åt lanthemmens problem. Hemkonsulenten höll bland annat kurser i slaktberedning, konservering och andra husmodersfrågor. Det framfördes också tankar om att andelsbagerier och tvättstugor på landsbygden var viktiga led i hemarbetets rationalisering. Även den del av kursverksamheten som riktade sig till manliga lantbrukare var populär och medlemsantalet i Hushållningssällskapet ökade kraftigt.

1938 erhöll hushållningssällskapen i Göteborg, Bohus och Halland en testamenterad donation om 3,81 millioner kronor från göteborgsgrosshandlaren Carl Robert Prytz. Avkastningen skulle användas till gåvounderstöd eller räntefria amorteringslån ”till skötsamma svenska undersåtar till hjälp till anskaffande av småbruk” (Hägge 1961:270).

1940 fick Sällskapet en gåva från direktören Gustav Werner – Rossareds säteri överläts med inventarier och ägor. Den avkastning, som säteriet genererade, skulle användas till Sällskapets allmänna verksamhet, enligt donationsbrevet. Själva byggnaden togs i bruk för bland annat kursverksamhet. Emellertid gick utvecklingen mot kortare kurser och platsen var långt ifrån optimal. 1957 konstaterades att en rejäl upprustning av säteriet var nödvändig och frågan om huruvida Sällskapet skulle sälja egendomen aktualiserades. En jämn omröstning ledde tillslut till ett nej. Frågan rev upp en gammal konflikt mellan södra och norra Halland; där diskussionerna om var Sällskapet skulle verka var känslig sedan tidigare. Rossared behölls emellertid i Sällskapets ägo fram till 1995.

Under andra världskriget var arbetskraftsbristen betydande. Inkallelser och konkurrens från bland annat torvmossarna var kännbar, dessutom hade flyttningen från landsbygd till stad ökat. Ökad mekanisering blev ett sätt att möta bristen på människor, och för Hushållningssällskapets del innebar det att det blev aktuellt att införa en maskinkonsulent.

1948 inrättades statliga lantbruksnämnder på länsnivå, vilket fick stora konsekvenser för hushållningssällskapen. Många av de statliga uppdrag, som sällskapet haft, övergick till lantbruksnämnden, bland annat administrationen av egnahemslån. Hushållningssällskapet skulle fortsätta svara för upplysning och undervisning. I samma veva omorganiserades sällskapet, så att de gamla häradsgillena och sockenavdelningarna ersattes av 40 hushållsgillen, vardera omfattande en storkommun.

Under 40-, 50- och 60-talen skedde koncentrationer på många fronter. Antalet jordbruk och jordbrukare minskade, de större var de som klarade sig bäst. Även de många andelsmejerierna slogs efter år av hårt konkurrerande ihop till större verksamheter.


OM ARKIVBESTÅNDET

På grund av en brand hos sekreteraren 1893, är handlingarna från 1800-talet inte kompletta. Utvecklingen under detta århundrade är därför inte helt lätt att följa men kartläggs efter bästa förmåga i jubileumsskriften ”Fattiglänet blir bördig bygd” (1962).

På det hela taget ligger tyngdpunkten i det bevarade arkivet från Hushållningssällskapet i Halmstad på tiden från 1930-talet till 1970-talet. Hanteringen av låneansökningar rörande olika förbättringar för lantbruken upptar en stor del.

Protokoll och bilagor till dessa är värdefulla ingångar till kännedom om Sällskapets verksamhet. Dessa gavs också ut i tryckt, mer lättillgänglig form, vilka återfinns i serie A 1 B.

Utöver huvudarkivet finns under rubriken Hushållningssällskapet i Hallands län arkiv från de olika försöksgårdarna som Sällskapet drivit, för Egnahemsnämnden, för en mängd olika nämnder och avdelningar inom Sällskapet samt associerade föreningar. Det finns även protokoll och handlingar från en del hushållningsgillen.

Arkiven överlämnades till Landsarkivet i Lund som gåva 1998 och omfattade handlingar fram till början av 1980-talet.


Arkivarie Maria Wallin 2023



KÄLLOR

Hägge, Eric (1962): Fattiglänet blir bördig bygd. Hallands läns hushållningssällskap 1912-1962.

Rydén, Reine (2006): Bland bönder och godsägare. Att forska i hushållningssällskapens arkiv https://cdn.abicart.com/shop/25093/art54/18700854-96ed7c-Bland_bonder_och_godsagare_tredje-uppl.pdf

Svenskt lantbrukslexikon 1941: http://runeberg.org/lantblex/0389.html

Wikipedia: Kungliga Skogs- och lantbruksakademien https://sv.wikipedia.org/wiki/Kungliga_Skogs-_och_Lantbruksakademien

Kontroll

Skapad2004-12-10 00:00:00
Senast ändrad2023-09-28 14:16:54