Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Drätselrotelns och Kammarkontorets arbete 1963 vid Stiftelsen Skansen bildande och Skansenutredningen 1966-1968


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0207
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/QnJkai54g42OsxNH8q9MH0
Omfång
0,5 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan)

Innehåll

Inledning (äldre form)1. Historik, organisation och verksamhet

1.1 Bildandet av Stiftelsen Skansen

Den 12 juli 1962 gav kungl. Maj:t(1) stadskontoret i uppdrag att samråd med Nordiska museets nämnd och övriga intressenter göra en översyn av Nordiska museets ekonomiska ställning och verksamhetsformer. Grunderna för statens stöd hade inte omprövats sedan 1929 (2).

Stockholm stads drätseldirektör Erik Sundberg, vid kammarkontoret, fick i början av januari 1963 uppgifter från stadskontoret på uppdrag av myndigheternas generaldirektör. Uppgifterna var sammanställda i slutet av november året innan och rör beräknade anslag 1963/1964 för museiverksamheten vid Stiftelsen Nordiska museet, där även den kulturhistoriska avdelningen på Skansen inräknades, enligt två alternativ. Vid tidpunkten för sammanställningen räknade stadskontoret enligt två tänkbara alternativ - att förstatliga museiverksamheten eller låta den vara kvar inom stiftelsen.(3)

Från december 1962 finns minnesanteckningar från Stockholms stads kammarkontor som tar upp en bolagisering av Skansen och där Nordiska museets ekonomidirektör nämns som tänkbar verkställande direktör för ett sådant bolag. (4)

Drätseldirektörens "PM ang. eventuellt kommunalt engagemang i Skansen" frå den 3 januari 1963 visar bl.a. på att en bolagisering av Skansen var ett konkret alternativ för Stockholms stads företrädare och stadskontoret både vid preliminära diskussioner och under det möte som hölls mellan drätseldirektör Sundberg och generaldirektör Ivar Löfqvist de 2 januari 1963. Vid sammanträdet deltog även Nordiska museets ekonomidirektör Karl-Erik Nygren (5).

I promemorian tar drätseldirektör Sundberg upp en teoretisk möjlighet att underbygga aktiekapitalet för ett Skansenbolag på tillgångarna i form av djur, kulturhistoriska och zoologiska anläggningar, resturanger- och ekonomibyggnader. Vid preliminära diskussioner med stadskontoret har man, skriver drätseldirektören, däremot utgått från att aktiekapitalet skulle representeras av friska pengar och att dess storlek därför bestämmas av det behov man hade av friska pengar. Vid de preliminära diskussionerna utgick man från att aktiekapitalet skulle bli 2 miljoner kronor och att staden skulle köpa knappt hälften av aktierna och satsa vardera runt 1 miljon kronor i friska pengar. Vid mötet den 2 januari förklarade ekonomidirektör Nygren att det fanns ytterligare behov av pengar, för nyinvesteringar. Behovet av friska pengar växte nu till c:a 3 miljoner kronor. Dessutom förklarade generaldirektör Löfqvist vid stadskontoret att staten sannolikt inte var beredd att satsa några friska pengar till Skansen. Staten skulle då i stället anses ha betalat sin del av aktiekapitalet genom att tillhandahålla de värden som redan fanns på Skansen. Skälet till ståndpunkten var, skriver Sundberg, bl.a. att ett förstatligt Nordiska museet utan bidrag från Skansen skulle kosta staten netto så mycket som över 3 miljoner kronor per år. Drätseldirektören avslutar sitt PM med att han på möte framhöll att en full ömsesidighet när det gäller statens finansiella insatser för Skansen nog var ett villkor för att staden över huvud taget skulle satsa några pengar, samt att Nordiska museets behov av pengar var en fråga som fick bedömas för sig. (6)

Den 8 mars 1963 överlämnades stadskontorets promemoria rörande Nordiska museets och Skansens framtida verksamhetsformer och finansering. I promemorian föreslog att Skansen - med Cirkus och Novilla - skulle avskiljas från Nordiska museet till en egen ekonomisk och juridisk enhet. (7)

Alternativet aktiebolag som verksamhetsform för Skansen fanns kvar, med tanke på "verksamhetens i stor utsträckning affärsmässiga karaktär", i stadskontorets utkast till promemoria från den 4 februari. Men utkastet anger också att en särskild stiftelse för Skansen skulle ge mer gynnsamma förutsättningar i skattehänseende än aktiebolagsformen och "möjligen" skulle en stiftelse bättre "anses tillvarataga de traditioner, på vilka verksamheten grundas." Men om restaurangverksamheten avskiljs och drivs som dotterföretag så försvinner till stor del stiftelsens fördelar rörande skattehänseende, fortsätter utkastet(8). I den slutliga promemorian anges även möjligheten till att skapa aktiebolag. Men den uppger att "en särskild stiftelse för rörelsen ... i högre grad än ett aktiebolag kunna anses tillvarataga de traditioner , på vilka verksamheten grundades. "Promemorian menar att restaurangverksamheten kan avskiljas och drivas som dotterföretag. (9) I både utkastet och den slutliga produkten förs det fram att valet av verksamhetsform hör nära ihop med huvudintressenternas intentioner rörande Skansens framtida verksamhet. Stadskontoret slår fast att frågan om verksamhetsform inte bör avgöras förrän förhandlingar mellan berörda parter skett.

Frågan om inriktningen på Skansens verksamhet och olika uppfattningar om aktiviteter kom att framträda särskilt tydligt längre fram under 1960-talet. Knappt en månad efter promemorian skrivits klart togs ett avgörande steg mot att klyva institutionen Nordiska museet i två delar.

Den 13 mars 1963 träffades ett villkorat avtal mellan Kungl. Maj:t/staten, Stockholms stad och Stiftelsen Skansen Nordiska museet angående riktlinjer för bildandet av Stiftelsen Skansen. Avtalet innebar att staten skulle tillföra den nybildade stiftelsen ett kontantbelopp på 1 miljon kronor och Stockholm stad skulle överlämna 2 miljoner kronor kontant. Stiftelsen Nordiska museet avgås tillföra egendom med uppskattat värde av 10 miljoner kronor. Skansenstiftelsen övertog betalningsansvar för skulder till ett beräknat belopp av 7 miljoner kronor. Styrelsen för den nya stiftelsen bestod enligt avtal av en ordförande och sex andra ledamöter.
Ordförande utsågs av Kungl. Maj:t. Av de övriga ledamöterna utsåg Kungl. Maj:t en, Stockholms stad tre, varav en skulle vara vice ordförande, samt Nordiska museets nämnd två. I avtalet står även bl.a. att Stiftelsen Skansen ska verka i nära kulturellt och vetenskapligt samarbete med Stiftelsen Nordiska museet.(10)

I proposition 1963:113 från den 15 mars 1963 förordnade Ragnar Edenman, chef för ecklesiastikdepartementet, bl.a. att staten fr.o.m. budgetåret 1963/1964 skulle ta på sig det ekonomiska ansvaret för den kvarvarande delen av Stiftelsen Nordiska museets egna inkomster behövdes för museets verksamhet. Styrelsen - dvs. Nordiska museets nämnd - skulle i fortsättningen i sin helhet utses av Kungl. Maj:t. (11)

Avtalet om riktlinjerna för bildandet av Stiftelsen Skansen godkändes av stadsfullmäktige (idag med namnet kommunfullmäktige) denn 22 april 1963 (utl. 142/1963)(12) och av riksdagen den 29 maj 1963. (13)

Vid riksdagsbeslut i första kammaren bifölls utskottets förslag (14) med 84 röster mot 60 för reservationen. I andra kammaren avgavs 106 röster för utskottets förslag och 106 röster för reservationen och lotten blev utslagsgivare. En ja- och en nejsedel las i rösturnan och den som drogs var jalotten.

Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1963. Bestörtningen var stor inom institutionen, skriver Sigrid Eklund Nyström i avsnittet "Lotten avgör framtiden" i boken Nordiska museet under 125 år, från 1998. Många hade nog hoppats och trott på en mindre dramatisk lösning, men så skedde inte. Beslutet skadade verksamheten både på Skansen och på Nordiska museet för lång tid framåt, bl.a. genom de personkonflikter som skapades. Först under senare tid, med ett genomfört generationsskifte, är dessa borta, skriver hon.

Svenskar Museimannaföreningens facksektion förde fram olika lösningar för att hålla samman det man såg som de två stiftelsernas gemensamma verksamhets- och intresseområden. Förslag presenterades till ecklesiastikdepartementet redan i juni 1963. I en annan skrivelse, till Stiftelsen Skansens styrelse i november 1963, ställer sektionen kravet att den verkställande direktören på Skansen ska vara kulturhistoriker med museal erfarenhet. Kopior av dessa skrivelser återfinns bland handlingar från verksamheten år 1963 vid drätselroten (rotel 1) och Stadskansliet på Stockholms stadshus. De har fram till september 2011 funnits i en pärm märkt "Skansen Ernst Sandell". På en avskrift av ett förordnande står antecknat per hand "Skansen-pärmen" vilket tyder på att alla handlingar i ämnet detta år behölls av Sandell i denna pärm. Handlingarna finns nu i volym 1.

År 1963 var Ernst Sandell borgarrådssekreterare till Hjalmar Mehr på drätselroteln (idag med namnet finansroteln) och vice stadssekreterare på Stadskansliet, anger kommunalkalendern för 1963. Vissa brev i volym 1 är ställda till "herr borgarrådssekreterare" Ernst Sandell och många handlingar är ankomststämplade med drätselrotelns stämpel. Först mot slutet av år 1963 undertecknar Sandell ett PM bland handlingarna, med synpunkter på Skansens förvaltningsorganisation den 22 november, som vice stadssekreterare på Stadskansliet.

Mandatperioden 1962-1966 var Hjalmar Mehr borgarråd för drätselroteln och chef för Stadskansliet. Rotelns uppgifter var bl.a. att leda borgarrådsberedningen och ärendens prövning ur finansiell synpunkt. Stadskansliets nämnd var stadskollegiet.

Volymerna 1, 2 och 5 innehåller handlingar från 1963 som rör Skansens avskiljande från Nordiska museet och bildandet av Stiftelsen skansen. Volym 1 innehåller även t.ex. handlingar som visar på stadens ansträngningar att få Nordiska museets och Skansens ekonomidirektör anställd som Stiftelsens Skansens verkställande direktör och stadens sammanställning av kandidater till tjänsten som avdelningschef för Stiftelsen Skansens kulturhistoriska avdelning. Bland skrivelserna finns kopior av brev från november 1963 till professor Gösta Berg, jourhavande ledamot för de kulturhistoriska och naturhistoriska avdelningarna på Skansen, dels från föreståndaren vid Stiftelsen Skansens kulturhistoriska avdelning Marshall Lagerquist, dels från ekonomidirektören vid Skansen Karl-Erik Nygren. Nygrens brev kom till med anledning av Lagerquists. Nygren hade fått en kopia av Lagerquists brev från Stadshuset. Nygren ger här sin syn på de skäl som Lagerquist uppger för sin och intendent Kerstin Sjöqvists begäran tidigare under hösten om att bli befriad från uppdraget att som tjänsteförrättade ha sina befattningar vid Skansens kulturhistoriska avdelning.

I Sigrid Eklund Nyströms avsnitt i boken Nordiska museet under 125 år finns en bild på en sista honnör av den uniformerade Skansenvakten när Marshall Lagerquist och Kerstin Sjöqvist lämnar Skansen på nyårsafton 1963 för att tillträda nya tjänster på Nordiska museet. (15)

Gösta Berg avgick som styresman för Nordiska museet och blev i stället verkställande direktör för Skansen från och med den 1 januari 1964. (16) Ny styresman på museet var hans Hansson. (17)

I december 1963 togs en fråga upp i riksdagens andra kammare om riksdagens intentioner hade genomförts avseende stadgar och avtal rörande Nordiska museet och Skansen. Interpellanten Nilsson i Göningegården menade bl.a. att de ekonomiska frågorna blev aktuella på ett ganska hårdhänt sätt redan från början. Skansen va ju ändå den verksamhet som bar sig och gav utdelning. det gjorde inte Nordiska museet, fortsatte Nilsson. Många människor i landet, menade han, som inte är insatta i dessa problem frågar sig ännu, om detta verkligen var nödvändigt. Stadsrådet Ragnar Edenman avslutade debatten: "Det var inte Nordiska museet som hotades av någon katastrof. Hade den riksdagsman, som tydligen irrade omkring i korridorerna och inte fullgjorde sin skyldighet vid voteringen, varit närvarande, anser jag det inte uteslutet att Skansen i dag eller i morgon eller inom den närmaste framtiden hade arbetat på en inlaga om konkurs." (18)

1.2 Staden som en av huvudmännen

I juni 1965 anhöll Stiftelsen Skansen om att staten och Stockholms stad skulle bevilja Skansen ett anslag på 23 984 000 kronor för nyanläggningar och upprustning av byggnadsbestånd. I december 1965 meddelade Skansen sina huvudmän att man ansåg det nödvändigt att fr.o.m. den 1 januari 1966 höja entréavgifterna för vuxna från 2 kronor till 2:50 på vintern och från 3 kronor till 4 på sommaren. Höjningen beräknades ge inkomstförstärkning på 776 000 kronor. I oktober 1966 begärde Skansen att staten och staden dels skulle bevilja ett engångsbidrag på 2 miljoner kronor som rörelsekapital i första hand för att täcka ett beräknat likviditetsunderskott, dels skulle vidta åtgärder för en översyn av Skansens framtida ekonomiska läge m.m.

Den 4 november 1966 gav Kungl. Maj:t Statens förhandlingsnämnd i uppdrag att inleda förhandlingar med Stockholms stad för att finna en lösning av Stiftelsen Skansens ekonomiska problem. Enligt förhandlingsdirektiven skulle "målsättningen vara att finna en sådan ansvarsfördelning i ekonomiskt avseende, som svarar mot uppfattningen att det från statens synpunkt är av intresse att Skansens kulturhistoriska föremål och miljöer vårdas och bevaras". (19)

1.3 Skansenutredningen

Vid stadskollegiets (idag med namnet kommunstyrelsen) sammanträde den 14 december 1966, § 26, beslöts att utse en förhandlingsdelegation med uppgift att företräda staden vid kommande förhandlingar med staten angående Stiftelsen Skansens ekonomiska problem. Till ledamöter i delegationen utsågs drätseldirektör Erik Sundberg (ordförande), drätselkamrer Karl-Erik Nilsson och biträdande finanssekreterare Ernst Sandell. Även om kommitténs namn var Stadskollegiets förhandlingsdelegerade för frågor rörande Stiftelsen Skansen, kom den allmänt att kallas "Skansenutredningen".

Handlingarna i detta kommittéarkiv tillhör delegationen-den s.k. Skansen-utredningen. Men i kommittéarkiv ingår även handlingar som rör Stockholms stads löpande arbete som en av huvudmännen för Skansen fr.o.m. år 1963. Det består som vi sett tidigare också av handlingar som bl.a. rör stadens arbete vid Skansens avskiljande från Nordiska museet och bildandet av Stiftelsen Skansen år 1963. Handlingarna har förvarats hos två av tjänstemännen som arbetade med frågorna - Ernst Sandell och Erik Sundberg. Sandell har haft de flesta av handlingarna hos sig och de har följt honom under hans karriär, fr.o.m. hans tid som borgarrådssekreterare på drätselroteln och vice stadssekreterare på Stadskansliet år 1963.

Från att 1966 varit biträdande finanssekreterare på Stadskansliets finansavdelning blev Ernst Sandell 1967 drätselkamrer på kammarkontoret och närmaste man till drätseldirektören Erik Sundberg och vid behov direktörens ställföreträdare.(20) Stadskansliets nämnd var stadskollegiet. Kammarkontorets nämnd var drätselnämnden.

Inriktningen av Skansen framtida verksamhet ansågs oviss och det ledde till att parterna vid förhandlingarna hade svårt att nå fram till en överenskommelse. Olika meningar fanns. En uppfattning var att Skansens verksamhet borde begränsas till vård av byggnader och miljöer, medan djurbeståndet skulle då kunna hållas tillgängligt för allmänheten till ett lägre pris. En annan åsikt, Statens förhandlingsnämnd skriver att den bl.a. kommer fram i Stiftelsen Skansens skrivelser, var att Skansen borde utvidgas med olika attraktioner som akvarium, planetarium m.m. Även andra, mer begränsade förändringar i Skansens aktiviteter kunde tänkas. Under dessa förhållanden ansågs en bestämd program-linje för Skansen saknas som kunde ha legat till grund för ekonomiska förhandlingar med Stockholms stad.(21) I ett PM med minnesanteckningar angående Skansen av drätseldirektören upprättat några år senare skriver han att statens representanter i förhandlingarna hade velat "slopa djurparken".(22)

Stadens förhandlingsdelegerade och Statens förhandlingsnämnd träffade avtal om bidrag till Stiftelsen Skansen den 14 februari 1968 Underskott som uppkommit eller uppkommer i stiftelsens verksamhet skulle täckas av bidrag från staten och Stockholms stad.(23) Med tanke på de olika meningarna om Skansens framtida aktiviteter enades parterna om att träffa ett avtal som i första hand endast avsåg femårsperioden 1966-1970. Skansens likviditetssvårigheter kunde lösas temporärt och stiftelsens styrelse få tid att ta ställning till frågan om en långsiktig plan för Skansens verksamhet och pröva olika rationaliseringsåtgärder.(24)

Stadsfullmäktige godkände den 20 maj 1968 (utl. 187/1968) avtalet från den 14 februari 1968. Avtalet visar att bidrag utgick i form av driftbidrag och investeringsbidrag. Driftbidragets storlek motsvarade det verkliga underskottet under kalenderåret och betalades till 40% av staten och 60% av staden. Den slutliga regleringen av storleken på driftbidraget skedde årsvis i efterskott sedan räkenskaperna för året hade avslutats och godkänts. En årlig inkomst- och utgiftsstart för Stiftelsen Skansen skulle enligt avtalet godkännas av både Kungl. Maj:t och stadskollegiet (idag med namnet kommunstyrelsen). Investeringsbidraget avsåg bl.a. för staten och staden gemensamma ting som t.ex. vatten- och avloppsledningar och parkanläggningar med 40% av utgifterna betalda av staten och 60% av staden, men aven investeringar i kulturhistoriska byggnader som helt bekostades av staten. Villkoret för investeringsbidrag var att anläggnings- och upprustningsarbete inte fick påbörjas innan det godkänts av Kungl. Maj:t och stadskollegiet.(25)

I bilagor som rör inkomst- och utgiftsstart för Skansen, till de PM som ligger som underlag för stadskollegiets beslut, återkommer under åren mot slutet av 1960-talet bl.a. kraven att Stiftelsen Skansen ska utarbeta förslag till agenda för verksamheten på längre sikt och samråda med utredningen 1965 års musei- och utställningssakkunniga(26) - MUS 65 - som den kom att kallas.

1.4 Finansiering

Nordiska museet och Skansen kom till på Artur Hazelius enskilda initiativ.
Hazelius lyckades uppbåda ett brett engagemang för sina båda projekt och både museet och Skansen finansierades i hög grad genom frivilliga bidrag och insamlade medel.(27)

Stockholms stadsfullmäktige beslöt redan år 1904 att till Skansens tillväxt och utveckling bevilja ett anslag för 1905 till Nordiska museets nämnd.(28) I och med stadens beslut 1963 och 1968 blev staden som en av huvudmännen för Skansen en betydelsefull ekonomisk garant för driften av Skansen.

Nordiska museet och Skansen kom under 1960-talet tillförsäkras statsanslag för driften. Nordiska museet och Skansen kom därmed att representera startpunkten för den svenska kulturpolitiska förvaltningstradition där anslagsstiftelsen använts för att kombinera enskilda kulturinitiativ med statlig finansiering av driften.(29)

2. Handlingarnas proveniens

Handlingarna i volymer och buntar har fått behålla sin inbördes proveniens.

Handlingar i volym 1 kommer från en pärm märkt "Skansen Ernst Sandell".
Handlingar i volym 2 kommer från en pärm märkt "Skansen I".
Handlingar i volym 3 kommer från en pärm märkt "Skansen II".

Handlingarna i volym 1-3 har förvarats hos Ernst Sandell.

I ett handskrivet meddelande i volym 2 ber Ernst Sandell förste sekreteraren Bengt Johansson vid Stadskansliets finansavdelning "flickorna kan väl göra iordning en pärm med register (Skorg-systemet)" för Skansenhandlingarna.

Många handlingar i volym 4 är sammanförda i efterhand och då till Ernst Sandell även om vissa handlingar hela tiden kan ha förvarats av honom. På en följelapp till en kopia av en skrivelse från statskontoret daterad den 4 november 1970 bland handlingarna står skrivet per hand "Ernst har alla papper om Skansen" och "till Ernst". Längst fram i volymen finns ett blad från juli 1978 med texten "från drdir (ES) rum. Läggs v. drk (ES) tidigare material".

Handlingarna i volymerna 5 och 6 kommer från var sin pärm och innehåller handlingar förvarade av drätseldirektör Erik Sundberg.

Volym 7 innehåller bl.a. handlingar som förvarats hos Ernst Sandell. På ett maskinskrivet blad längst fram i den bunt som blev volym 7 står "drätselkamrerens handlingar Skansen div utredningar och analyser etc (buntadehandlingar och 3 pärmar)". Meddelandet rör alltså fler handlingar än dem som finns i bunten. De tre pärmar som nämns är troligen de tre pärmar som vars innehåll idag finns i volymerna 1-3. De buntade handlingar som fanns är idag överförda till volymerna 7 och 8.

3. Arkivets omfattning och innehåll

Utöver protokoll, minnesanteckningar från bl.a. möten och kopior av ett fåtal ärenden innehåller kommittéarkivet korrespondens, PM, skrivelser, utkast och koncept, ekonomiska framställningar och beräkningar, avtalskopior, inverteringar, handskrivet och maskinskrivet utredningsmaterial, statistik, stater, arbetspromemorior, analyser, rapporter, tryck, en mindre mängd pressklipp m.m. Se även anmärkningskolumnen intill volymerna på förteckningsbladen.

Handlingarna har relativt hög forskningspotential.

Kommittéarkivet omfattar handlingar från tidsperioden 1956-1978, men huvuddelen av handlingarna dokumenterar verksamhet åren 1963-1970.

Kommittéarkivet består av en halv (0,5) hyllmeter handlingar.

4. Sökingångar i arkivet

Sökingångar till arkivet är arkivförteckning och -beskrivning och de register som finns i vissa volymer.

5. Gallring

Inga befintliga handlingar har gallrats.

6. Sektetess

Uppgifter i handlingarna omfattades inte av sekretess.


(1) Stadsrådet/regeringen.
(2) Skansenutredningen, maj 1967, utredningsmaterial, flik 2, volym 3.
(3) Kopia av skrivelse med uppgift daterad den 27 november 1962 skickad från statskontoret till ecklesiastikdepartementet. Skrivelsen sändes i kopia till drätseldirektör Erik Sundbergs bostad och följebrevet är daterat den 2 januari 1963. Volym 5.
(4) Minnesanteckningar daterade den 11 december 1962, volym 5. Ekonomidirektören anges som "vettig". I anteckningarna står även bl.a. "den tredje parten Svenska Turistföreningen?".
(5) PM ang. eventuellt kommunalt engagemang i Skansen från 1963-01-03, volym 5.
(6) PM ang. eventuellt kommunalt engagemang i Skansen från 1963-01-03, volym 5.
(7) Skansenutredningen, maj 1967, utredningsmaterial, flik 2, volym 3.
(8) Nordiska museets och Skansens framtida verksamhetsformer och finansiering, statskontorets promemoria, utkast daterat 1963-02-04, flik 7, volym 2, sid 33.
(9) Nordiska museets och Skansens framtida verksamhetsformer och finansiering, statskontorets promemoria 1963-02-14, volym 1, sid 33.
(10) Skansenutredningen, maj 1967, utredningsmaterial.
(11) Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1963, Riksdagens bibliotek, sid 7-9.
(12) Stockholms stadsfullmäktiges protokoll den 22 april 1963 § 55, KF/KS kanslis bibliotek för Stadsledningskontoret, Stockholms stadshus.
(13) Riksdagens protokoll år 1963, 29 maj, första kammaren "ang. avskiljande av Skansen från stiftelsen Nordiska museet" och andra kammaren "anslag till Nordiska museet m.m.", Riksdagens bibliotek. Se även Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1963.
(14) Punkterna I-III.
(15) Sigrid Eklund Nyström: Lotten avgör framtiden, avsnitt i boken Nordiska museet under 125 år, utgiven av Nordiska museet, Stockholm 1998, sid 399.
(16) Sigrid Eklund Nyström: Lotten avgör framtiden... Stockholm 1998, sid. 399.
(17) Barbro Bursell: På väg mot en ny roll, avsnitt i boken Nordiska museet under 125 år, utgiven av Nordiska museet, Stockholm 1998, sid 413-414.
(18) Riksdagsdebatterna, andra kammaren, fredagen den 13 december 1963 "svar på interpellation angående stadgar och avtal beträffande Nordiska museet Skansen", anförande 33, 36 och 37, utg. av riksdagens kanslideputerade genom riksdagens ekonomibyrå 1963, volym 1.
(19) Skansenutredningen, maj 1967, utredningsmaterial, flik 2, volym 3. Underlag för punkt 1.2.
(20) Stockholms kommunalkalender 1967.
(21) Kopia av Statens förhandlingsnämnds förslag (hemställan) om godkännande av avtal om statens och Stockholms stads bidrag till Stiftelsen Skansen, daterat 1968-02-27, flik 11, volym 3.
(22) PM med minnesanteckningar angående Skansen, daterat 1970-01-25, återsänt till drätseldirektören från borgarrådet för kulturroteln den 8 oktober 1971, volym 4.
(23) Avtal om bidrag till Stiftelsen Skansen från 1968-02-14, flik 11, volym 3.
(24) Kopia av Statens förhandlingsnämnds förslag (hemställan) om godkännande av avtal om statens och Stockholms stads bidrag till Stiftelsen Skansen, daterat 1968-02-27, flik 11- volym 3.
(25) PM angående budget för Stiftelsen Skansen för år 1969, volym 6. När dett gäller statens beslut, proposition 1968:46, SU 1968:84, rskr 1968:202.
(26) Volym 6.
(27) Betänkande av Kulturutredningen, grundanalys (SOU 2009:16), sid. 105.
I promemorian, sid 2 (se not 9), finns en beskrivning om att Artur Hazelius år 1879 erbjöd staten att på vissa villkor överta samlingarna. Staten avslog erbjudandet. Departementschefen menade att de uppställda villkoren "syntes dels över hövan" inskränka Kungl. Maj:ts rätt att förordna om förvaltningen av en offentlig institution, dels la bördor på staten butan rätt för staten att begränsa dem.
(28) Stockholms stadsfullmäktiges protokoll den 21 december 1904, § 14, punkt 21. "Tillväxt" är mitt förslag till ersättning för protokollets ord "förkofran". Svenska Akademiens ordlista, tryckt 1927, ger t.ex. följande förklaringar till förkovran: förvärva (något), förvärva (sig) något, växa till, bli bättre, gå framåt, öka sina kunskaper, åstadkomma att (något, någon) växer till.
(29) Betänkande av Kulturutredningen, grundanalys (SOU 2009:16), sid. 106.



Mikael Baugus
Arkivarie

Kommunfullmäktiges och kommunstyrelsens kansli, Stadshuset

Kontroll

Skapad2017-01-23 12:08:14
Senast ändrad2017-03-03 15:48:35