Search the collections
Shortcuts MENU

bild
Arkiv

Tullbehandlingsinspektionen i Malmö


Basic data

Reference codeSE/MSA/01505
Link to archive recordhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/6r1RL5njYKoqs8gjzKawC1
Extra IDTUL
Extent
7.16 Hyllmeter  (Text)
Date
1923–1944(Tidsomfång)
Terms and conditionsNej
Archive institutionMalmö stadsarkiv (depå: Bergsgatan)
Record creator / Origination
Tullbehandlingsinspektionen i Malmö (1923 – 1944)
Kategori: Statlig myndighet. Tullmyndigheter, övriga regionala och lokala

Content

Introduction (older form)Tullbehandlingsinspektionen i Malmö

Efter tullverkets omorganisationen den 31 december 1922 inrättades Tullbehandlingsinspektionen i Malmö och övertog därmed uppgifterna från Packhusinspektionen som då upplöstes. Tullbehandlingsinspektionen stod under chefskap av en tullöverinspektör. Den tillhörde centraltullkammaren i Malmö och var underställd Tulldirektören.

När varor kom in till Malmö skulle de tullbehandlas och tulltaxor fastställas. Den uppgiften låg på Tullbehandlingsinspektionen. Personalen skulle dels fastställa vilken tulltaxa som gällde för olika varor och dels vilka andra införseluppgifter som skulle läggas till. Fram till detta var klart förvarades det tullskyldiga godset i tullens lokaler. Dessutom skulle avdelningen handha ärenden som rörde tillämpning av tulltaxan och tariffer samt även bestämmelserna i tulltaxeförordningen. Det var även Tullbehandlingsinspektionen som hade hand om klagomålsärendena rörande tullbehandling. Här fanns även en avdelning som ansvarade för postpaketstrafiken.

Vid omorganisationen den 30 juni 1944 upphörde Tullbehandlingsinspektionen i Malmö och dess uppgifter lades på Taxekontoret som ingick i Tulldirektionen i Malmö.

Tullverkets historik

Upptagande av olika former av tull har gamla anor i Sverige. Trots det brukar dagens Tullverk räkna sina anor till år 1636. För Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän infördes tullen i och med försvenskningen av dessa landskap.

Den lokala tullförvaltningen har länge haft ett nära samband med stapelstadsrätten. Städer som hade denna rätt fick bedriva utrikesfart med egna fartyg (aktiv stapelrätt) och ta emot utländska köpmän i hemmahamnarna (passiv stapel). Vissa städer hade enbart det ena av dessa stapelrätter. Stapelstäder upphörde 1927, även om vissa mindre delar fortlevde till 1973. I varje stapelstad skulle en tullkammare finnas. Det fanns även städer med en tullkammare som saknade stapelrätt. Det fanns även tullanstalter på andra orter än stapelstäder. Dessa tullplatser, som löd under en närliggande tullkammare, benämndes tullstationer och tullexpeditioner. Tullkammardistrikt fanns först huvudsakligen längs kusten, men bättre kommunikationer (järnvägar och flyg) gjorde att även inlandet 1928 införlivades i distrikten, som samtidigt omdöptes samtidigt till Tulldistrikt.

Den utrikes tullen (även benämnd stora tullen) var uppdelad i sjötullen samt landtullen. Sjötullen omfattade varor som exporterades och importerades sjövägen, och landtullen omfattade varor som passerade den norska och finska landgränsen. Sjötullen var den dominerande utrikestullen pga Sveriges långa kuster och den stora roll som sjöfarten under lång tid spelade i jämförelse med de landväga transporterna.
Fram till 1810 fanns även en inrikes tull för varor som passerade gränsen mellan städer och landsbygd som benämndes lilla tullen. Även efter dess avskaffande fanns det fram till runt 1860 en viss bevakning vid stadsgränserna mot lösdrivare m.m.

Tullverket förvaltades av Generaltullstyrelsen. Denna avlöstes 1 juli 1995 av Huvudkontoret och upphörde helt den 1 juli 2004.

Kustbevakningen

Kustbevakningens uppgift är främst att upptäcka och förhindra överträdelser mot de författningar som de har att övervaka, främst olovlig varuinförsel. Andra arbetsuppgifter är att samarbeta med lotsverket med sjöräddning samt att utöva tillsyn över fiskeriförhållanden och jakt på sjöfågel.

Kustbevakningen var en integrerad del av tullverket (trots att kustbevakningens personal var skild från den övriga lokaltullförvaltningen) där kustposteringarna löd under tullförvaltaren vid närmaste tullkammare som i sin tur löd under Generaltullstyrelsen i Stockholm.

På grund av den stora smugglingen på sydkusten infördes år 1871 en kustbevakningschef för Skåne. Syftet med detta var att få en inspekterande och sammanhållande organ mellan den centrala ledningen (Generaltullstyrelsen i Stockholm) och den lokala administrationen på respektive tullkammare. Denna ersattes 1905 i och med att Kustbevakningschefens område utsträcktes till att omfatta både Skåne och Blekinge. Detta ersattes 1923 i och med att Sverige indelades i 24 kustbevakningsdistrikt. Dessa var först numrerade, men 1928 bytte de namn till den plats där tullkammaren, med befälhavande tullförvaltare, var placerad. Den ersattes vid halvårsskiftet 1937 genom att Sverige delades in i fyra distrikt namngivna efter den plats där sätet var placerad, i detta fall Malmö. Denna ersattes 1950 med det Södra kustdistriktet.

I och med tullverkets stora omorganisation och distriktsindelning 1974 upphörde kustbevakningens självständiga organisation och blev istället en avdelning (benämnd Bevakningskontoret, 1985 omdöptes det till Kustbevakningskontoret) inom Tulldirektionen för Södra regionen med säte i Malmö. Den 1 juli 1988 blev kustbevakningen en självständig myndighet, benämnd Kustbevakningsverket, och lämnade helt Tullverket.

Tullverkets uppgifter

Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användandet eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer, m.m.

Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde inte endast för varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.

Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket ta till vara statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att de skötte handläggandet av dessa sjöfyndsärenden.
Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att de förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.

Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och likaså även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken. I och med avskaffades av inrikespassen 1860 minskade detta ytterligare Från 1959 infördes det röd-gröna systemet, tullfiltret.

För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att tullverket hela tiden måste följa med i import och export handeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen. På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren. I Malmö var dock tullförvaltningarna på grund arbetsbelastningen uppdelade i självständiga avdelningar, vardera underställda Tulldirektionen, beroende på arbetsuppgifter.

Viktigare handlingar och ärendeslag:
Huvuddelen av arkivhandlingarna utgörs av gallringsbara klareringshandlingar för transportmedel och gods. Andra viktiga handlingar är ansökningar och tillstånd av olika slag. Såväl när det gäller volym som användning av arkivhandlingar dominerar gallringsbara fakturaakter avseende importvaror tillsammans med exportdeklarationer.

Sökingångar till arkivet:
- arkivförteckningen
- diariet

Huvuddelen av handlingarna i arkivet är sekretessbelagda, de flesta med hänsyn till att de berör enskilda företags ekonomiska verksamhet (sekretesslagen 9 kap. 1 § första stycket). Dessa är dock gallringsbara. Alla handlingar i detta arkivet är offentliga.

Merparten av tullverkets handlingar är gallringsbara enligt gallringsplan för tullstaten (TFS 1981:32 bilaga 5), som även använts retroaktivt. Andra gallringsbeslut finns i TFS 1925:228, 1944:224, 1944:225.

Arkivet överlämnades till Malmö stadsarkiv i december 2004. Malmö Tulldirektion t.o.m. 1995-06-30, uppgick i Tullmyndigheten i Malmö, vilken upphörde 1999-06-30.

Arkivet ordnades och förtecknades av Fredrik Johansson, Tullverket, samt reviderades i februari 2010 av Helena Sjölin, Malmö stadsarkiv.

Följande handlingar har utgallrats:

Utgallringsbara serier under avdelning D:

Posteringslistor, 1929-1941
Godsliggare, 1929-1944
Avräkningsdiarier över restitutionsrörelser, 1923-1929
Avräkningsdiarier över tullfritt emballage, 1930-1944
Postböcker, 1926-1943
Redovisningar av stämpelremsor för spelkort, okänt år
Placeringslistor för personal, okänt år
Inventeringsinstrument, okänt år
Förteckningar över säkerhetshandlingar, okänt år
Depositionsliggare för räkningsblanketter, okänt år
Redovisningar av räkningsblanketter, okänt år
Passagerarjournaler, okänt år
Liggare över försäkringspremier (jämte redovisningar av dessa blanketter), okänt år

Utgallringsbara serier under avdelning E:

Inkomna handlingar rörande växelkurser på utländska mynt, 1923-1943
Inkomna handlingar rörande införseltillstånd, 1940-1943
Inkomna handlingar rörande utförseltillstånd, 1930-1943

Utgallringsbara serier under avdelning G:

Kassajournaler, 1924-1942 (1923 ingår i G 1-serien)
Depositionsliggare, 1921-1943
Postavdelningens inkommande journaler, 1924-1931
Passagerarjournaler, 1923-1931
Anståndspennings- (bötes-)journaler, 1924-1931
Tullförrättningsjournaler, 1923-1944 (1928-1942 ingår i G 1-serien)
Liggare över försäkringspremier, okänt år, (ingår även i G 1-serien)
DisposableNej

Accessibility

SecrecyNej

References

Related archival units
Se-hänvisning från: Diarier (SE/MSA/01498/C)

Control

Created09/02/2005 00:00:00
Amended29/06/2017 16:16:18