Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Nattvardspetitionen

Svenska Missionsförbundet/ Missionskyrkan

Grunddata

ReferenskodSE/RA/730284/13/2
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/deLJ2WyCSo5RgrizJHANx7
ExtraID269
Omfång
0,05 Hyllmeter  (1 volym)
Datering
1876–1876(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Svenska Missionsförbundet
Alternativa namn: Svenska Missionskyrkan
Alternativa namn: Equmeniakyrkan
Kategori: Förening

Innehåll

Allmän anmärkningTidigare referenskod: SE/RA/730284/269.

Se historik

Placering 6C67.21

Eventuellt finns mer handlingar angående nattvardspetitionen på Riksarkivet.
Inledning (äldre form)Nattvardspetitionen 1876

Pingsten 1876 anhöll Uppsala missionsförening om att i samband med sitt årsmöte fira nattvard under ledning av prästvigde P P Waldenström i Helga Trefaldighets kyrka. Waldenströms namn var vid den här tiden kontroversiellt p g a hans försoningsteologi. Därför återtog Svenska Kyrkan sitt tidigare löfte några dagar innan årsmötet. Missionsföreningen var välkommen men inte med Waldenström som officiant. Detta blev nu en principfråga för både missionsföreningen och Waldenström. Nattvardsfirandet ägde därför rum i det nybyggda Lutherska missionshuset i Uppsala, och omkring 300 personer deltog. Uppsala domkaptiel kom här nu att agera. Kyrkolagen förbjöd att nattvardsgudstjänst firades på annan plats än i kyrka, en process inleddes nu mellan Waldenström och Domkaptlet. Under den pågående juridiska processen förrättade Waldenström nattvard i både Uppsala och Gävles missionshus.

I augusti 1876 på det första allmänna predikantmötet i Betlehemskyrkan, Stockholm väcktes förslag att gå till kungs med en begäran om att lagregleringen kring nattvard skulle upphävas. Nattvardsfirandet borde bli fritt, man ville få formell rätt att fira nattvard oberoende av Svenska Kyrkan. Konventikelfriheten borde därför inte gälla enbart predikan utan också nattvarden.

En kommitté med Waldenström som ordförande valdes att skriva samman den s k Nattvardspetitionen, som samlade 22 334 namnunderskrifter. Den kom bl a att skrivas under av 12 kyrkoherdar, 27 komministrar, 2 kapellpredikanter och en brukspredikant. Petitionen kom att dela den svenska kristenheten, flest undertecknare kom från Uppsala, Karlstads och Växjö stift. I petitionen omnämns begreppet mänskliga rättigheter i anslutning till ett i praktiken trots allt gällande konfirmationstvång för att få ingå äktenskap.

I juni 1877 fick en liten delegation under ledning av Waldenström företräde hos Oscar II för att överlämna petitionen. Petitionen sändes ut på remiss till samtliga domkapitel, som alla, inte oväntat, tydligt yrkade avslag.

I augusti 1878 fastslog Kungl Maj:t att petitionen inte skulle föranleda någon åtgärd. En konventikel i gängse mening - med bön och predikan - kunde motiveras som en husandakt och fick fortsatt förekomma. Nattvarden var fortsatt knuten till prästämbetet och skulle regleras av lagen. Den radikala delen av den nyevangeliska rörelsen agerade nu oberoende av officiella sanktioner. och menade att nattvarden var till för Kristi kyrka. Nattvardspetitionen kom att dela den nyevangeliska väckelserörelsen i två läger - de kyrkotrogna och de separatistiska. Den kommitté som hade fått mandat att författa petitinoen fick ett förlängt mandat och kom att verka som ett slags ledningsorgan i frågan. Waldenström och E J Ekman drev båda frågan om protester mot Svenska Kyrkans nattvardsfirande. I början av augusti 1877 inbjöds till det andra allmänna predikantmötet i baptisternas Betelkapell i Stockholm. Syftet med detta möte var bla att att ta upp en dialog med Evangeliska fosterlandsstiftelsens (EFS) styrelse ang förvaltandet av nattvarden enbart i statskyrkan eller ej.

1878 slog Svea hovrätt fast att Waldenström hade handlat i strid med kyrkolagen. Den 4-5 juni ägde EFS.s årsmöte rum, en vecka senare den 12-14 juni anordnades i Stockholm det allmänna fria kyrkomötet.1878 i månadskiftet juli-augusti samlades man ånyo för ett allmänt predikantmöte i Betelkapellet i Stockhlm. Det var vid detta möte som Svenska missionsförbundet kom att bildas såsom en sammanhållande ny organisation för kristna missionsföreningar och församlingar i landet.

Den inbundna volymen med tryckt petition samt namnlistor (kopior/avskrifter?) har okänd proveniens men återfunnits i Missionskyrkans samlingar och är av stort värde för att förstå Missionsförbundets tillkomst. Petitionen bör finnas i kopior inkl remissvar i domkapitlens arkiv. Arkivet får ses som ett fragment och har tilldelats att vara ett delarkiv i Missionskyrkans samlingar på Riksarkivet, då det inte funnits någon lämplig plats i Missionskyrkans huvudarkiv att placera handlingarna. Den inbundna volymen ska ha inlämnats till Svenska Missionskyrkans arkiv juni 1973 av Olle Engström, rektor vid Teologiska Seminariet. Namnunderskrifterna från Gävle saknas i den inbundna volymen. Arkivet har ordnats och förtecknats av Katarina Thurell 2012-02-23. Arkivbeskrivning av Katarina Thurell, faktagranskning Rune W Dahlén. Arkivet är en deposition på Riksarkivet av Svenska missionskyrkan, okänt år när arkivet inkom till Riksarkivet. Arkivet är fritt tillgängligt för forskning.

Källor: Sveriges Kyrkohistoria del 7 Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid,s 114-126, 299-301, Sthlm 2003.

Tillgänglighet

UpphovsrättUpphovsmannen
DepositionJa

Hänvisningar

ReproduceratNej

Kontroll

Skapad2012-06-14 00:00:00
Senast ändrad2015-09-28 16:06:50