Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Diplomatica. Allmänna fredskongresser


 Serier (9 st)

ReferenskodTitelTidAnmärkning 
IKongressen i Köln1673 – 1674Legaterna Clas Tott, Per Sparre och Edvard Ehrensteen.

Under svensk bemedling samlades i juni 1673 en kongress i Köln för fredsunderhandlingar mellan Frankrike och 1:sta koalitionen. Kongressen sprängdes våren 1674. Den svenska delegationen stod under ledning av fältmarskalken Clas Tott och utgjordes utom honom av generalen Per Sparre och kanslirådet Edvard Ehrensteen. Fullmakt för fredsmedlarna 2 augusti 1672.

Bland Ehrensteens beskickningshandlingar i Hollandica finns åtskilliga handlingar om kongressen i Köln, särskilt en volym "Handlingar angående mediationsverket" som bl.a. innehåller handlingar ang. kongressen i Köln. I Hollandica finns också Mathias Edenbergs dagbok under ambassaden till England och Holland 1672-1673 samt avskrifter av handlingar rörande kongressen i Köln.		 
IIKongressen i Nijmegen1676 – 1679Legaterna Bengt Oxenstierna och Johan Olivecrantz
Kongressen i Nijmegen samlades sommaren 1676 för att söka åstadkomma fred i kriget mellan Frankrike och dess allierade Sverige å ena sidan samt 1:sta koalitionens makter å den andra. Instruktion för Sveriges legater riksrådet Bengt Oxenstierna och kanslirådet Johan Olivecrantz utfärdad 19 april 1676.		 
IIIKongressen i Rijswijk1697 – 1698Ambassadörerna Carl Bonde och Nils Lillieroot. Deras skrivelser till Kungl. Maj:t 1697-1698, se Hollandica.
Kongressen i Rijswijk samlades våren 1697 för att åstadkomma fred i det pfalziska kriget mellan Frankrike och de allierade. Sverige uppträdde som medlare och dess representanter var ambassadören i Haag Nils Lillieroot (fullmakt 15 januari 1697) och förste ambassadören presidenten Carl Bonde (instruktion 5 augusti 1697). Den sistmämnde deltog först i kongressens slutskede.		 
IVKongresserna i Utrecht och Baden1712 – 1714E.o. envoyén Georg Bernhard von Engelbrechten.
Freden efter spanska tronföljdskriget slöts i Utrecht (våren 1713) där en kongress samlades på föråret 1712, i Rastatt (i mars 1714) och i Baden i kantonen Aargau, Schweiz (i september 1714). Svensk observatör var envoyén G.B. von Engelbrechten.
Ambassadören Erik Sparres brev från Baden 1714, se Gallica vol. 220-221.		 
VKongressen i Braunschweig 1720 – 1721Ministern Mauritz Vellingk och ministern Carl Gyllenborg.
Redan under spanska tronföljdskriget sökte kejsaren inkalla en allmän fredskongress i Braunschweig, som även skulle ta upp den nordiska fredsfrågan. Sedan Sverige inbjudits att deltaga utsågs en delegation under ledning av den gamle beprövade diplomaten Mauritz Vellingk, som vid sin sida fick hovkanslern Carl Gyllenborg och hovrådet Didrich von Stade. Fullmakter utfärdades 28 juni 1720. Instruktion 8 juli 1720 finns i Vellingkska samlingen. Gyllenborg kom aldrig fram till Braunschweig; han rappellerades redan 19 augusti 1720, men skrev åtskilliga brev från Bremen och andra orter. Kongressen kom aldrig till stånd och Vellingk återkallades 1721.		 
-Kongressen i Soissons1728 – 1729Se Gallica vol. 238 - 243
Läsesal
 
VIKongressen i Aachen1748Kommissionssekreteraren Carl Otto von Höpken
Det österrikiska tronföljdskriget slöts med freden i Aachen 1748. Kommissionssekreteraren i Paris C. O. von Höpken bevakade Sverige intressen under kongressen.		 
VIIKongressen i Augsburg1761 – 1762Ambassadsekreteraren G.A. von Nolcken
Under sjuåriga kriget planerades en allmän fredskongress i Augsburg som dock aldrig kom till stånd. Till svensk delegat utsågs envoyén i Wien Nils Barck (fullmakt 9 juni 1761). I väntan på att kongressen skulle börja fungerade ambassadsekreteraren G.A. von Nolcken som observatör.		 
VIIIKongressen i Rastatt1797 – 1799Ambassadören Axel von Fersen
För att ordna de tyska angelägenheterna inkallades 1797 en fransk-tysk kongress i Rastatt. Till Sveriges representant utsågs Axel von Fersen d.y. först med titel kommissionssekreterare (instruktion 7 juli 1797), från 6 oktober 1797 som ambassadör och från 24 januari 1798 som minister. Fersens biträde legationssekreteraren C.M. Schoerbing författade (i efterhand) en redogörelse för kongressen som finns i Manuskriptsamlingen, vol. 219.