Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Utrikesdepartementet Expeditionen för utländska passärenden

Utrikesdepartementet med föregångare

Grunddata

ReferenskodSE/RA/221/2212.15
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/P2MNeBUQrH6d0002H087k3
Omfång
47,5 Hyllmeter 
568 Volymer 
Datering
1914–1944(Tidsomfång)
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): SF band, F-exp/band
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
Utrikesdepartementet (1840)
Alternativa namn: UD
Kategori: Statlig myndighet. Kungl. Maj:ts kansli / Regeringskansliet

Innehåll

Inledning (äldre form)Från 1860 och fram till 1914 förekom knappast några hinder för utlänningar att inresa i Sverige. Först under 1:a världskriget infördes olika passrestriktioner. Bestämmelser om pass och viseringstvång i Sverige tillkom genom Kungl. kung. 13/8 1917 (SFS 1917:552) samt genom 1918 års utlänningskungörelse (SFS 1918:793). Ärendena handlades redan tidigt centralt inom UD av en underavdelning till vad som vid 1919 års omorganisation officiellt blev betecknat "byrån för utländska studieresor, passärenden m m" (instruktion för UD, SFS 1919:643). Byrån tillhörde departementets personal- och administrativa avdelning och bytte 1928 namn till ceremonibyrån. Den utländska passavdelningen inom byrån blev från 1923 officiellt kallad för "Expeditionen för utländska passärenden". Beteckningen "utländska passavdelningen" förekom dock ofta under byråns tidiga år.

Övriga handläggning av utlänningsfrågor fördelades på flera myndigheter. Socialstyrelsen (SOS) skötte uppehålls- och arbetstillstånd. Förpassning och avvisning handlades av länsstyrelserna samt kontroll och registrering av utlänningar av statens polisbyrå. Denna organisation växte fram under 1920-talet och blev fastslagen genom 1927 års utlänningslag.

Expeditionen för utländska passärenden handlade frågor rörande tillstånd för utlänningar att inresa i Sverige, huvudsakligen visering av utländska pass. En visering innebar ett tillstånd att inresa och vistas en viss tid i Sverige men däremot inte att utan vidare ta anställning. Visering av utländska pass verkställdes antingen av passexpeditionen eller av beskickningar och lönade konsulat berättigade att handlägga viseringsfrågor, vanligtvis först efter förfrågan hos UD. Nödfallsviseringar kunde vissa lokala passkontroller utfärda. En översikt över det allmänna viseringstvångets successiva upphörande och återinförande under perioden 1921-1945 ges i bilaga 1 (Pr insänt till UD från utl. hem.).

Ett viseringsbeslut som expeditionen utfärdade grundades delvis på en utredning av polisen. Om ansökan gällde anställning skulle även SOS yttra sig.

För att hindra utlänningar som vägrats visering på ett håll att utverka visering på ett annat, distribuerade passbyrån s k vägradelistor till viseringsmyndigheterna.

Från slutet av 1920-talet utfärdade UD även s k främlingspass för personer som inte kunde erhålla hemlandspass eller de av Nationernas Förbund införda Nansenpassen. Främlingspasset var en efterträdare till uppehållsboken (u-boken) som de lokala polismyndigheterna tidigare kunnat utfärda.

Kungl. Maj:t fungerade som högsta besvärsinstans för viseringsärenden och gav även direktiv och anvisningar.

Under senare delen av 1920-talet och fram till 1933 förestod den attaché eller andre sekreterare som tjänstgjorde som utrikesministerns privatsekreterare expeditionen för utländska passärenden. Som föreståndare efter 1933 tjänstgjorde en förste sekreterare. Expeditionen hade en ganska självständig ställning bl a på grund av att lokalerna redan på ett tidigt stadium var skilda från UD i övrigt.

Med utlänningslagen 1937 (UL SFS 1937:344 och KK SFS 1937:912) koncentrerades utlänningsfrågorna till den nyinrättade utlänningsbyrån inom SOS. I det nya organet uppgick statens polisbyrå. UD behöll alltjämt sin befattning som pass- och viseringsmyndighet. Ärendena blev den 1 januari 1938 överflyttade från ceremonibyrån till rättsavdelningen. Där fick expeditionen en med byrå jämförbar ställning (SFS 1939:427). Byrån skulle handlägga "ärenden rörande utlänningars in- och utresa samt visering av utlänningars legitimationshandlingar ävensom lagstiftning, konferenser, kongresser och avtal i hithörande ämnen".

Utlänningsärendena ansvällde under krigsåren, vilket föranledde en översyn av organisationen genom 1943 års utlänningsutredning. Den 1 juli 1944 tillkom statens utlänningskommission (SUK, SFS 1944:489) genom en sammanslagning av SOS' utlänningsbyrå och UD's passexpedition. Till det nya organet överflyttades konkreta fall av viserings- och tillståndsgivning, vilket varit passexpeditionens huvudsakliga syssla. Under en övergångstid på några år fick det nya organet även övertaga den personal som varit knuten till uppgifterna på UD. Till att börja med använde SUK även expeditionens gamla lokaler på Gustaf Adolfs Torg 5.

Kvar inom UD blev diplomatvisering, allmänna pass- och viseringsärenden, lagstiftning, avtal med främmande makt och komplexet av svenska passfrågor och specialfall m m som krävde beredning av departementsnivå.

Vid sammanslagningen av passexpeditionen och SOS' utlänningsbyrå 1944 blev en del handlingar, främst persondossierer, överförda från expeditionens arkiv till den nybildade SUK. Vid ordningsarbete i SUK:s arkiv i mitten av 1970-talet har dock en del expeditionsmaterial återlämnats vilket nu främst återfinns i F-serierna. Kvar i SUK:s arkiv finns handlingar från expeditionen som är så integrerade med det material som tillkommit hos SUK efter 1944, att de inte med rimlig arbetsinsats kan frånskiljas.

Delar av expeditionens arkiv överlämnades från UD till riksarkivet 1969. Även inom UD har expeditionens material splittrats. Troligtvis har de handlingar som ansetts viktiga för det fortsatta arbetet med diplomatviseringsärenden och liknande avskiljts från arkivet. De har vid ordningsarbetet påträffats dels bland protokollets handlingar och dels bland "de resterande P 90-dossiererna". De sistnämnda handlingarna levererades till riksarkivet i samband med den stora UD-leveransen 1981-1983. De blev förtecknade för sig som ett bihang till UD:s 1920 års dossiersystem, avdelning P.

Från "de resterande P 90-dossiererna " har en volym innehållande statistik och kvitton förts över till expeditionens arkiv. Det övriga materialet har ansetts vara så integrerat med senare handlingar rörande visering för diplomater att det inte kan frånskiljas.

Expeditionen för utländska passärendens arkiv består främst av handlingar från åren 1923-1944. Emellertid förekommer även material från den tidiga passbyråns tid (1917/1918-1922). Delar av det materialet är dock gallrat. 1) Även från andra tidsperioder saknas handlingar.

Vid flera tillfällen under senare delen av 1920-talet och fram till början av 1940-talet överlämnade expeditionen handlingar till SOS. 2) För andra luckor i arkivet, t ex diarier från åren 1927-1939, har anteckningar om eventuella ytterligare genomförda gallringar eller överlämnanden inte påträffats. De förtecknade handlingarna är således bara fragment av det ursprungliga arkivet.

Omständigheter kring arkivbildaren och materialet har medfört att arbetet med att ordna och förteckna arkivet har försvårats. Några serier har varit svåra att hänföra till rätt arkivbildare då de innehållit material både från passexpeditionen och det nybildade SUK. Tidsgränsen för SUK:s bildande motsvaras inte av en klar gräns inom arkivbildningen. Serier har inte avslutats i och med passexpeditionens upphörande utan byggts på av dess efterföljare. Under ordningsarbetets gång har det därför visat sig lämpligt att överföra vissa handlingar från expeditionen för utländska passärendens arkiv till SUK:s arkiv och omvänt från SUK till passexpeditionen.

Expeditionen för utländska passärendens arkiv innehåller i ordnad form främst kronologiska serier av handlingar som rör inresor och förlängning av visering för utlänningar. Handlingarna berör personer för vilka särskilda dossierer inte uppgjorts. De dossierer som finns är av allmän karaktär. De flesta persondossiererna ingår numera i SUK:s arkiv. De har uppkommit ur de kronologiska serierna. Om ett ärende fick speciell vikt gick man tillbaka och plockade ut ur de kronologiska serierna handlingar som rörde en viss person och sammanförde dem till en separat dossier. Bland ansökningarna och viseringskorten förekommer ofta fotografier på de viseringssökande.

I arkivet förekommer vanligtvis två olika dossierbeteckningar. På det tidiga materialet från 1917 och fram till mitten av 1920-talet förekommer beteckningen 61 E 9A. Den härrör från UD:s 1902 års dossiersystem (61 nationalitet och pass, E passförhållanden, anmälningsväsen, skyddsbrev m m, 9A uppehållstillstånd och visering av pass för resa till Sverige). Under 1920-talet infördes successivt beteckningen enligt UD:s 1920 års dossiersystem, P 90 O (P personal- och administrativa avdelningens ärenden, 90 svenska passförhållanden, O svenska viseringar av utländska pass). Arkivet upptar ca 50 hyllmeter.

Förteckningen har upprättats vid riksarkivets sektion 2 av undertecknad på grundval av förarbeten utförda av J Lindroth och F Ludwigs. Delar av arkivet har förtecknats tidigare. 3)

Volymerna beställs med angivande av arkiv och volymsigna, t ex:

UD: Expeditionen för utländska passärenden
E I A: 1

Stockholm 1984-08-30

Marina Brokås

_______________________
1)
Gallrat den 20 maj 1940 enligt avskrift av anteckningar gjorda av R Johansson:

253 paket persondossierer
43 paket frågeformulär
1398 kartonger passdossierer
64 kartonger registerkort

Samtliga handlingar härrörde från åren 1919-1922.

2)
Dossierer och viseringskort för vissa länders undersåtar, för vilka viseringstvånget upphävts överflyttades till socialstyrelsen 1927-10-08 samt 1928-01-14 (belgiska, brittiska, danska, finska, franska, isländska, italienska, japanska, liechtensteinska, nederländska, norska, schweiziska, spanska, tyska och österrikiska undersåtar) (PM 1930-04-01 av E Hedin och PM 1957-05-11 av Staffan Hedblom). Handlingar angående amerikanska medborgare överflyttades till socialstyrelsen 1934 enligt anteckning 1934-09-29 på PM daterd 1930-04-01.

I början av 1940-talet överfördes till SS dossierer angående "utlänningar som inkommit i riket för stadigvarande uppehåll härstädes eller såsom transmigrant". Viseringskorten behölls dock på UD med anteckningar om dossierernas överlämnande (PM 1957-05-11 Staffan Hedblom).

3)
Tidigare förteckningar: 1936-09-25, 1943-09-27, 1944-11-14 (enligt PM 1957-05-11 Staffan Hedblom).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Avskrift
Bilaga

PM angående viseringstvångets successiva upphörande och återinförande under tiden efter första världskriget

Det under första världskriget införda allmänna viseringstvånget upprätthölls i princip helt till och med utgången av år 1920. Därefter genomfördes successivt lättnader, i regel efter avtal med vederbörande land och reciproka bestämmelser. Utvecklingen för Sveriges del ter sig schematiskt på följande sätt. 1) Datum i den första kolumnen anger från vilken dag åtgärden har giltighet.

1.1.1921.
Viseringsfrihet för dansk, norsk och isländsk undersåte.

1.1.1923.
Viseringsfrihet för fransk och luxemburgsk undersåte; för undersåte i Amerikas förenta stater eller Canada, vilken tidigare varit svensk medborgare, för schweizisk undersåte, som önskar begiva sig till Sverige i annat ändamål än att här taga arbetsanställning; samt för belgisk undersåte, utom i det fall att passet är ett så kallat perforerat pass.

1.1.1925.
Viseringsfrihet för italiensk, nederländsk och spansk undersåte samt där fråga ej är om arbetsanställning jämväl för brittisk och lichtensteinsk undersåte. Därjämte utvidgas viseringsfriheten för undersåtar i Amerikas förenta stater och Canada att avse ej blott tidigare svenska medborgare utan även sådana, som på grund av födseln varit danska, norska eller isländska medborgare.

1.1.1926.
Viseringsfrihet för lichtensteinsk och schweizisk undersåte.

1.10.1926.
Viseringsfrihet för brittisk och tysk undersåte.

1.1.1928.
Viseringsfrihet för belgisk, japansk och portugisisk undersåte.

1.5.1928.
Viseringsfrihet för finsk och österrikisk undersåte.

1.1.1938.
Viseringsfrihet för medborgare i Amerikas förenta stater och Tjeckoslovakien ävensom för medborgare i Argentina, vilken på grund av födseln varit svensk medborgare, och för hans hustru och ogifta barn under tjuguett år, vilka åtfölja honom.

5.11.1938.
Viseringstvång återinföres för medborgare i Österrike och Tjeckoslovakien.

8.2.1939.
Viseringstvånget återinföres för medborgare i Spanien.

5.9.1939.
Allmänt viseringstvång återinföres med undantag endast för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge.

15.4.1940.
Viseringstvånget återinföres för medborgare i Danmark.

26.5.1940.
Viseringstvånget återinföres för medborgare i Island och Norge.

16.6.1941.
Viseringstvånget återinföres för medborgare i Finland, varefter alltså ånyo allmänt viseringstvång upprätthålles.

11.8.1945.
Viseringstvånget upphäves för norska medborgare, som ha giltiga hemlandspass.

19.8.1945.
Viseringstvånget upphäves för danska och isländska medborgare, som ha giltiga hemlandspass.


____________________
1) I översikten har icke medtagits speciella bestämmelser om viseringslättnader för särskilda grupper utlänningar såsom den finska och norska gränsbefolkningen, tyska lustresande, minderåriga barn m fl.

Hänvisningar

ReproduceratNej

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2010-03-26 10:44:37