Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Sundi-Lutete missionsstation

Svenska Missionsförbundet/ Missionskyrkan

Grunddata

ReferenskodSE/RA/730284/5/5/22
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/wtwYupaRzYJ8OSQ2tMH8P0
Omfång
1,34 Hyllmeter  (26 volymer)
0,1 Hyllmeter  (2017 års leverans)
Datering
1922–1974(Tidsomfång)
1924–1961(Huvudsaklig tid)
VillkorNej
VillkorsanmNej.
Sökmedel
Korrespondenskartotek förvarat i Kongomissionen, serie D1.
Arkivförteckning (godkänd)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Kongomissionen
Kategori: Förening

Innehåll

Allmän anmärkningTidigare referenskod: SE/RA/730284/146.

Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007, omförtecknat och kompletterat 201 av Joanna Karabay. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades.

Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell och Johanna Karabay, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson.

Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk.

Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess:
Inga kända begränsningar föreligger.

Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1.

Organisation och arbetsuppgifter:
Missionsstation i Kongo-Kinshasa (Belgiska Kongo).

Historik:
Sundi-Lutete missionsstation i Belgiska Kongo anlades 1924 av A Sonnell. Verksamhet bedrevs dock redaninnan i området av Kingoyi och Musana stationer tills man fick officiellt tillstånd att anlägga en missionsstation i Kinkendalandet. 1940 övertog stationen ett fält på norra sidan Kongofloden från det Amerikanska Baptistmissionen, samt områden från Kingoyi station. Missionsstationen fick nu ett område av omfattande betydelse. Rapporterna från Sundi-Lutete visar i huvudsak på det stora arbetet inom skola och sjukvård som bedrivs på stationen och missionsstationen byggs ut ett flertal gånger i takt med att dessa verksamheter expanderar. Stationsskolan och byskolorna bedriver undervisning på olika nivåer. Sjukvårdsarbetet riktar sig bla mot sömnsjuka, dysenteri, spetälska. Man bygger även ut barn- och mödravården, efter vilken man ser att barnadödligheten drastiskt minskade i området. Även ungdomsverksamhet - scoutgrupper, bedrevs efter 1959.

Missionsstationen vid Sundi-Lutete skriver även till Sverige om de svårigheter de möter i sitt arbete. Ekonomiska faktorer spelar roll, särskilt under 1930-talet, och innan skolorna beviljas statliga bidrag. Vidare stöter de på motstånd från andra religiösa rörelser. Missionärerna beskriver i årsberättelse från 1928 katolikerna som deras svåraste motståndare: "Vid flera tillfällen har de överfallit byar nattetid samt tagit och bortfört våra anhängare till sin station" (s.67).

Några år senare, i en årsberättelse från 1940 kan man också läsa att Biangana David från Frälsningsarmén spred en förkunnelse om att missionärerna vid Sundi-Lutete var kannibaler, som förklaring på de många dödsfall bland unga. 1943 kan man läsa om Ngounzarörelsen och hur missionärerna ger uttryck i årsberättelserna för att det kristna budskapet har blandats med hedniska läror, särskilt bland kvinnorna i området.

1954 försvann halva församlingen då de övergick till den nyhedniska rörelsen Mukukusa, många uteslöts även detta år då kimari - månggifte, ökade. Månggifte var i lag förbjudet men ett kraftigt kvinnoöverskott bidrog till att kimari sågs som att ha "blivit en ära istället för vanära".(s.86) . 1958-1959 oroar sig missionärerna återigen för Kimbangismen (Ngounzarörelsen) och Kintwadi-rörelsen; de orsakar bekymmer då dessa rörelser förespråkar helbrägdagörelse vilket hindrar dem att söka sjukvård vid missionen. Dödsfallen bland barn ökade därför vid denna tid.

1959 ökade kraven bland befolkningen på självständighet i landet och Belgiska Kongo utropades som den nya Kongorepubliken Léopoldville den 30 juni. En revolt utbröt inom armén kort därefter, med en hets mot den vita befolkningen i landet, och många tjänstemän och företagare valde att lämna området. Ekonomisk stagnation och hungersnöd rådde i landet. Denna orostid under 1959-1961 sammanföll med planerna på att omvandla kyrkan till ett självständigt kongolesiskt trossamfund, som bildades vid ett möte i Matadi 1961. Församlingens verksamhet vid Sundi-Lutete fortsatte dock relativt obehindrat. Kongoleserna tog över ledningen men ett samarbete med Svenska
Missionsförbundets missionärer var fortfarande önskvärt, särskilt efter det att många av de församlingsmedlemmar som ryckts med i oppositionen mot de vita återvände till kyrkan.

För vidare läsning:
Vellut, Jean-Luc (éd.) 2005. Simon Kimbangu - 1921: de la prédication à la déportation. Les sources. Vol.1. Fonds missionaires protestants.
Inledning (äldre form)Tidigare referenskod: SE/RA/730284/146.

Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007, omförtecknat och kompletterat 201 av Joanna Karabay. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades.

Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell och Johanna Karabay, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson.

Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk.

Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess:
Inga kända begränsningar föreligger.

Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1.

Organisation och arbetsuppgifter:
Missionsstation i Kongo-Kinshasa (Belgiska Kongo).

Historik:
Sundi-Lutete missionsstation i Belgiska Kongo anlades 1924 av A Sonnell. Verksamhet bedrevs dock redaninnan i området av Kingoyi och Musana stationer tills man fick officiellt tillstånd att anlägga en missionsstation i Kinkendalandet. 1940 övertog stationen ett fält på norra sidan Kongofloden från det Amerikanska Baptistmissionen, samt områden från Kingoyi station. Missionsstationen fick nu ett område av omfattande betydelse. Rapporterna från Sundi-Lutete visar i huvudsak på det stora arbetet inom skola och sjukvård som bedrivs på stationen och missionsstationen byggs ut ett flertal gånger i takt med att dessa verksamheter expanderar. Stationsskolan och byskolorna bedriver undervisning på olika nivåer. Sjukvårdsarbetet riktar sig bla mot sömnsjuka, dysenteri, spetälska. Man bygger även ut barn- och mödravården, efter vilken man ser att barnadödligheten drastiskt minskade i området. Även ungdomsverksamhet - scoutgrupper, bedrevs efter 1959.

Missionsstationen vid Sundi-Lutete skriver även till Sverige om de svårigheter de möter i sitt arbete. Ekonomiska faktorer spelar roll, särskilt under 1930-talet, och innan skolorna beviljas statliga bidrag. Vidare stöter de på motstånd från andra religiösa rörelser. Missionärerna beskriver i årsberättelse från 1928 katolikerna som deras svåraste motståndare: "Vid flera tillfällen har de överfallit byar nattetid samt tagit och bortfört våra anhängare till sin station" (s.67).

Några år senare, i en årsberättelse från 1940 kan man också läsa att Biangana David från Frälsningsarmén spred en förkunnelse om att missionärerna vid Sundi-Lutete var kannibaler, som förklaring på de många dödsfall bland unga. 1943 kan man läsa om Ngounzarörelsen och hur missionärerna ger uttryck i årsberättelserna för att det kristna budskapet har blandats med hedniska läror, särskilt bland kvinnorna i området.

1954 försvann halva församlingen då de övergick till den nyhedniska rörelsen Mukukusa, många uteslöts även detta år då kimari - månggifte, ökade. Månggifte var i lag förbjudet men ett kraftigt kvinnoöverskott bidrog till att kimari sågs som att ha "blivit en ära istället för vanära".(s.86) . 1958-1959 oroar sig missionärerna återigen för Kimbangismen (Ngounzarörelsen) och Kintwadi-rörelsen; de orsakar bekymmer då dessa rörelser förespråkar helbrägdagörelse vilket hindrar dem att söka sjukvård vid missionen. Dödsfallen bland barn ökade därför vid denna tid.

1959 ökade kraven bland befolkningen på självständighet i landet och Belgiska Kongo utropades som den nya Kongorepubliken Léopoldville den 30 juni. En revolt utbröt inom armén kort därefter, med en hets mot den vita befolkningen i landet, och många tjänstemän och företagare valde att lämna området. Ekonomisk stagnation och hungersnöd rådde i landet. Denna orostid under 1959-1961 sammanföll med planerna på att omvandla kyrkan till ett självständigt kongolesiskt trossamfund, som bildades vid ett möte i Matadi 1961. Församlingens verksamhet vid Sundi-Lutete fortsatte dock relativt obehindrat. Kongoleserna tog över ledningen men ett samarbete med Svenska
Missionsförbundets missionärer var fortfarande önskvärt, särskilt efter det att många av de församlingsmedlemmar som ryckts med i oppositionen mot de vita återvände till kyrkan.

För vidare läsning:
Vellut, Jean-Luc (éd.) 2005. Simon Kimbangu - 1921: de la prédication à la déportation. Les sources. Vol.1. Fonds missionaires protestants.

Ämnesord

Ämnesord, ort
Kongo-Brazzaville (Sundi-Lutete)
Kongo-Brazzaville (Kongo-Kinshasa)
Ämnesord, sak
Mission, missionsstation (Svenska ämnesord)

Tillgänglighet

DepositionJa

Hänvisningar

ReproduceratJa
Repro. anm.Delvis

Kontroll

Skapad2011-01-04 00:00:00
Senast ändrad2017-12-13 13:16:49