Sök i arkiven
Genvägar MENY

Borgerskapets äldste i Göteborg  (1619 – 1862)

Myndighet (upphörd)

KategoriStatlig myndighet
Alternativa namn
Stadens äldste i Göteborg
De Äldstes Råd i Göteborg
HistorikSTADENS ÄLDSTE
Även benämnd borgerskapets äldste, de äldstes råd.
Äldsterådet var en borgerskapets fullmäktigeför- samling, med såväl beslutande som verkställande befogenheter.

Tillkomst och upphörande.
Genom 1619 års stadga rörande städernas administration samt 1620-talets stadsprivilegier erhöll äldsterådet en fast plats i stadsförvaltningen. I allmänhet upphörde myndigheten genom 1862 års kommunalförfattningar.

Uppgifter m.m.
Ledamöterna utsågs genom val. Endast egentliga borgare hade rösträtt och kunde komma ifråga för inval. 1620-talets stadsprivilegier föreskrev att platserna skulle fördelas lika mellan handlande och hantverkare.

Äldsterådets ställning varierade kraftigt. På en del håll synes deras verksamhet enbart ha bestått i samman-
träden inför magistraten - vilket försvagade dess ställning. Vid sidan härav kunde äldsterådet även ha enskilda överläggningar och härigenom hävda sin självständighet gentemot magistraten.

Någon i författningar stadfäst precisering av äldste- rådets myndighetsutövning fanns ej; författningarna var obestämda i fråga om uppgifterna. I större städer som Stockholm och Göteborg var äldsterådets position starkt kringskuren, däremot var det ej ovanligt att deras inflytande i åtskilliga medelstora städer var jämförelsevis betydande.

Äldsterådet handhade bl.a.:
1. taxeringen av inkomster (beskattning)
2. s.k. meninghetsbestyr - dvs personliga tjänster ålagda borgerskapet rörande inkvartering av soldater, brandskydd etc. Rullor rörande fördelningen härav upprättades.
3. uppburna medel och utanordning av vederbörligen beslutade anslag - en uppgift som ibland överflyttades från magistrat till de äldste.
4. revision av stadens räkenskaper, enl. 1619 års stadga.

Äldsterådets kompetens sträckte sig enbart till de områden inom vilka borgerskapets rätt gällde. Icke-borgerliga grupper av stadsbefolkningen hade en friare ställning gentemot de äldste. Efterhand som de ickeborgerliga elementet i städerna växte i omfattning och betydelse undandrogs viss myndighetsutövning äldsterådet och ställdes under ledning av organ i vilka olika samhällsklasser voro fylligare representerade.
Fattigvårdsstyrelser, brandkommissioner, drätselkammare etc. betecknade en inskränkning i de äldstes befogenheter.

Förordningar
Stadga om städernas administration av den 29 december 1619.
Kungl. brev av den 15 febr. 1758 om borgerskapets äldste.
Särskilda stadsprivilegier.

Litteratur
HERRLITZ, Nils, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet. Sthlm 1924. (sid. 375 ff).
Göteborgs Jubileumspublikationer. Band XX. Göteborg 1923. (sid. 131 ff).
ÅKERBLOM, Fr, Tidsbilder från Göteborg på 1820-talet. Göteborg 1899. (sid. 95 ff).
HAGÅRD, Birger, Borås stads äldste 1830-1850. En förvaltn.hist. studie. 1954. (Allmän översikt, sid. 7-12).
ALMQVIST, H, Göteborgshistoria. I och II. Göteborg 1929 resp 1935 samt nyare stadshistorisk forskning t.ex.
PETTERSSON, Ann-Marie, Nyköping under frihetstiden. Borgare och byråkrater i den lokala politiken. (1972).
WESTERLUND, Uno, Borgarsamhällets upplösning och självstyrelsens utveckling i Nyköping 1810-1880. (1973).
Hänvisningar till orter
Göteborgs kommun (Sätesort)
ReferenskodSE/GLA/2467
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/t0mmKigRrH6xqG3GjpvwY3
HuvudkällaArkivförteckning