bild
Arkiv

Jan Ling


Grunddata

ReferenskodSE/ATA/ENSK_172-1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/BtPC6alIHa647JX4mVQQU0
ExtraIDENSK_172-1
Omfång
0 Hyllmeter 
1 Volymer 
ArkivinstitutionATA/Riksantikvarieämbetet
Arkivbildare/upphov
Jan Ling
Kategori: Ej fastställd. Ospecificerad

Innehåll

ArkivhistorikJan Ling, 1934-2013, musikforskare, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet sedan 1977, rektor där 1992-97. Jan Ling blev 1967 ansvarig för uppbyggnaden av ämnet musikvetenskap vid Göteborgs universitet. Han dokumenterade sig som en framstående specialist på den svenska folkmusikens historia med studier som Svensk folkmusik (1964), Lewin Christian Wiedes vissamling (1965) och doktorsavhandlingen Nyckelharpan (1967). På 1970-talet gav han musiksociologin en framträdande plats vid institutionen i Göteborg och medverkade bl.a. till reformeringen av den högre musikutbildningen i Sverige. Jan Lings handböcker Europas musikhistoria (1-2, 1983-89) har blivit standardarbeten. Tillsammans med Erik Ljellberg gav han ut Klingande Sverige (1991, ny utgåva 2010), en bok om ”musikens vägar genom historien”. Bland hans andra böcker kan nämnas En rundresa med Charles Burney: 1700-talets musikmiljöer (2004), Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (2009) och Musiken som tidsspegel: Tolv essäer om musiken kring sekelskiftet 1900 (2013).
Levin Christian Wiede (1804-1882) började sin verksamhet som upptecknare ett par decennier efter pionjärerna på området, L. Fr. Rääf (1786-1872), A. A. Afzelius (1785-1871) och J. H. Wallman (1792-1853). Wiede besatt ypperliga kvalifikationer som samlare: rika kunskaper, noggrannhet, en för sin tid ovanligt fördomsfri inställning till materialet samt en andlig resning, som präglar hela hans livsverk. Hans uppoffrande nit för andras arbeten omvittnas av hela hans omgivning och hans goda förbindelser med hög och låg över hela Vikbolandet var en grundförutsättning för samlingens tillkomst.
Uppteckningsarbetet av den svenska folkmusiken vid 1800-talets början är med få undantag begränsat till folkliga visor. Någon insamling för musikens egen skull var det inte tal om: romantikens visintresse var huvudsakligen litterärt inriktat, och melodierna ansågs som ett mer eller mindre nödvändigt bihang. Upptecknarnas musikaliska skolning var synnerligen skiftande, musikamatörer med ganska diffusa begrepp om musiklärans grunder i den ena polen, kompositörer med en allt fastare förankring i romantikens tonspråk i den andra.
Den wiedeska samlingens tillkomst kan sammanfattas enligt följande: 1818-1820, insamling av visor i Säby och Locknevi socknar i Småland. En volym innehållande endast texter skänktes till Atterbom 1823 och finns för närvarande på Landsmålsarkivet i Uppsala. En samling om 10 melodier, tidigare befintlig i Linköpings St LB, har ej återfunnits trots förnyad efterforskning. Melodier ur denna tidiga grupp ingår i Vikbolandsamlingen. En renskrift sändes i olika omgångar till KVHAA (Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien) vilken går under beteckning huvudsamling (hs). I konceptsamlingen (ks) ingår förutom flera utkast till och avskrifter av visorna i hs 1-250, visor som Wiede upptecknat efter 1847, samt bidrag från medhjälpare. Konceptsamlingen är numrerad till 399. Beträffande konceptnoteringarna får dessa ej utan vidare betraktas som primärmaterial i förhållande till huvudsamlingen. I den förra ingår nämligen även avskrifter, som Wiede förfärdigat för andra vissamlares räkning.
Källa: Nationalencyklopedin, Jan Ling. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jan-ling (hämtad 2018-01-22
Jan Ling, Levin Christian Wiedes Vissamling. En Studie i 1800-talets Folkliga Vissång. 1965.

Kontroll

Skapad2023-01-16 10:43:11
Senast ändrad2024-01-03 10:40:59

Nyheter

den 10 april 2024
Genväg till namnen bakom pseudonymerna i svensk dagspress
Bang, Red Top och Kar de Mumma har gått till hist...


den 7 mars 2024
1930 års folkräkning uppdaterad
Folkräkningsdatabasen har uppdaterats med 143 647...


Tidigare nyheter