Erik Lundberg (1895 – 1969)

Organisation

Kategori

Ej fastställd. Ospecificerad (-)

Historik

Arkitekten och konsthistorikern Erik Johan Lundberg föddes den 1 februari 1895 i Malmö.
1914 tog han studentexamen vid Högre Realläroverket på Norrmalm i Stockholm och samma år skrev han in sig vid Stockholms Högskola. Efter tre år och en fil kand-examen började Lundbergs som specialelev vid Kungliga Tekniska Högskolan. 1921 blev han fil lic vid Stockholms Högskola och därefter studerade han ornamentik, arkitektur, svensk arkitekturhistoria, stadsanläggningslära och fotografi vid KTH mellan 1921 och 1923.
Erik Lundberg kom tidigt ut i praktisk verksamhet. Han deltog i utgrävningarna av Vreta kloster 1916-1923 och ledde utgrävningarna i Nyköping 1925, Söderköping 1925-1936 och Skänninge 1928. Hans lärare i konsthistoria vid Stockholms Högskola, Andreas Lindblom, tog på Sigurd Curmans rekommendation honom med sig, när han blev chef för Nordiska museet och Skansen, och placerade honom 1929 som ledare för den kulturhistoriska avdelningen, de gamla byggnaderna och markvården.
Genom sin dubbla studiegång - konsthistoria och arkitektur - kom Lundberg att få en särställning inom kulturminnesvården. Han blev 1938 en självklar ledare för denna sektor inom riksantikvarieämbetet och kunde få de många parterna i debatten att lyssna. Han fick en liknande auktoritet som sin chef Sigurd Curman, också han både arkitekt och konsthistoriker.
Erik Lundberg skapade sig en stor rörelsefrihet och lyckades ägna sig åt flera uppgifter samtidigt, restaureringsuppdrag och byggnadsundersökningar, konsultverksamhet och opinionsbildande insatser. Som lärare i arkitekturens historia vid KTH:s och konsthögskolans arkitektlinjer hade han ett stort antal elever och hans undervisning satte outplånliga spår hos en generation arkitektstuderande.
Erik Lundbergs restaureringar innefattade ofta moment av eget konstnärligt skapande, särskilt i fråga om belysning, färgsättning och materialbehandling. Viktigaste exemplet härpå är omgestaltningen av Västerås domkyrka 1958-1961. Han var också oerhört flitig som skribent med ambition att klarlägga och övertyga. Lundbergs viktigaste verk, Arkitekturens formspråk, som utkom 1945-1961, är inte en arkitekturhistoria i vanlig mening utan en översikt över byggnaders och tuktad naturs olika uttrycksformer och vårt sätt att reagera för dessa.
Erik Lundberg hade en stark känsla för karaktären och strukturen hos olika material. Redan under åren på Skansen fascinerades han av den gamla svenska träarkitekturen. Under hela sin följande verksamhet samlade han ett rikt material i teckningar, foton och beskrivningar över träets bearbetning i husbyggen från hela Europa och från alla tider.
Erik Lundberg avled 9 maj 1969 på Lidingö.
Litteratur: Svenskt Biografiskt Lexikon, Band 24, Stockholm 1982 - 1984.

Referenskod	SE/ATA/ENSK_86
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/CgcucZiQ9KsaNNvBqI5zK7
Språk	Svenska
ExtraID	ENSK_86

Arkivbeskrivning

Erik Lundbergs handlingar (ATA/Riksantikvarieämbetet)

Success! You have made an order!

An error ocurred!

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

Erik Lundberg (1895 – 1969)

Nyheter