MODALA GLASBRUK (1894 – 1914)

Organisation

Kategori

Företag. Ospecificerad (Företagsarkiv)

Historik

HISTORIK
Modala glasbruks grundande och grundare.
Så här skriver Vilhelm Moberg om Modala glasbruk, som han i romanen "Soldat med brutet gevär" kallar Ljungdala: Ljungdala hytta låg nära vägen, omgiven av skog på alla sidor. Genom väggspringor och fönster lyste eldskenet från glasugnen. I höstmörkret låg hyttan där som en ljushärd mitt i skogen.
I Moshults by i Algutsboda socken påbörjades år 1894 byggandet av det glasbruk, som när det var färdigt nästa år fick namnet Modala glasbruk. Det var beläget intill vägen som går från Moshult till Emmaboda och Långasjö och endast en dryg kilometer från Moshults station.
De män som anlade hyttan var till största delen kunniga i glastillverkning. Dessa män, som också var brukets första ägare, var: August Ahrens, Frans Oskar Israelsson, Johan August Israelsson och Alfred Stenberg.
August Ahrens (utt. A:rns) föddes i Norge den 23 maj 1861. Ahrens hade år 1891 varit en av de sju män som startade Johansfors glasbruk, som visserligen existerat sedan 1889 men de första åren endast som glasmåleri. Då det vid denna tid var vanligt att starta dotterbolag inom glasindustrin, tog Ahrens initiativet till anläggandet av bruket i Moshult. Han fick med sig chefen för Johansfors glasbruk, brukspatron Frans Oskar Israelsson, mästaren Alfred Stenberg samt Frans Oskar Israelssons bror, jordbrukare Johan August Israelsson. Ahrens blev chef för Modala glasbruk. Hans tid på Modala blev dock kort. Han dog redan år 1897 eller 1899, uppgifterna om de båda årtalen är lika ofta förekommande.
Frans Oskar Israelsson var född i Sutaremåla i Algutsboda socken. Han var den drivande kraften när Johansfors glasbruk grundades 1891 och han var brukets chef från starten fram till 1930. Från 1897 delade han chefsposten med Oskar Håkansson, eftersom Modala-projektet tog en stor del av Israelssons tid i anspråk. Han tillbringade dock inte mycket tid vid Modala. Israelssons bror , J.A. Israelsson, stod formellt som chef för Modala. Då Ahrens avled drog sig Frans Oskar Israelsson ur Modala-projektet. Han fortfor dock att vara en av brukets absolut största kunder fram till dess nedläggning.
Den 3 september 1902 gick Häljunga glasbruk i Häljanäs i Långasjö socken i konkurs. Tillsammans med Axel Neikter, innehavare av AB Neikter & Rosén i Emmaboda, köpte Israelsson bruket för 1 725 kronor. Man startade åter tillverkningen vid bruket och drev det, dock med driftsuppehåll under flera månader, till någon gång år 1903, då bruket köptes av AB De Svenska Kristallglasbruken.
Johan August Israelsson var vid tiden för Modala glasbruks grundande verksam som jordbrukare i Moshult. Han utsågs till den ledande chefen på Modala glasbruk. Johan August Israelsson gick ur projektet efter Ahrens död. Han såg då en av sina söner, Carl Oskar Johansson, bli chef för bruket. Johanssons tid som chef blev dock kort, eftersom han avled i tbc år 1902.
Efter sonens död gick JoOhan August Israelsson tillsammans med tre andra fordringsägare in som bruksägare. Man köpte bruket för 28 000, vilket var summan av de skulder bruket dragit på sig. De nya ägarna drev bruket till år 1904, då bruket fick ännu en ny ägare, advokaten Nils P. Tengvall från Växjö.
Alfred Stenberg var född i Ekeberga socken 1861. Han började sitt yrkesverksamma liv på Kosta glasbruk, där han så småningom avancerade till mästare. Då ett nytt glasbruk uppförts i Åfors 1876, flyttade Stenberg till detta bruk någon gång under slutet av 1880-talet. Hans vistelse där blev dock kortvarig, eftersom han 1891 blev anställd som en av de första mästarna vid Johansfors glasbruk. Efter 1894 var Stenberg aktiv i Modala som delägare och/eller arbetare. Stenberg levde ett kringflackande liv och har därför varit svår att följa. Säkert är emellertid att han flyttade till Helleberga socken i november 1897. Under sin vistelse där arbetade han som mästare vid Målerås glasbruk. Han återvände dock till Moshult i mars 1899, nu för att som vanlig anställd arbeta på Modala. Efter att ha arbetat vid Modala från 1899-1902 flyttade Stenberg åter till uppväxtorten Kosta. Han arbetade en kort tid vid bruket för att sedan göra ett kort gästspel på Elghults glasbruk. Ganska snart flyttade Stenberg tillbaka till Moshult, han hade nämligen återinträtt som delägaren i Modala. Alfred Stenberg blev kvar vid Modala till nedläggningen 1914. Alfred Stenberg avled omkring 1935
Aktiekapitalet som ägarna investeradee i Modala glasbruk 1894 fördelade sig som följer:
August Ahrens: 1800 kr
Alfred Stenberg: 2341 kr
J.A. Israelsson: 1936 kr
F.O. Israelsson: 3024 kr
Ett sliperi fanns med från början, och det låg i samma byggnad som hyttan. De två sliparna fick trängas i ett mycket litet utrymme. Den byggnad som tjänade som sliperi senare under brukets livstid uppfördes först under första hälften av 1902. Huset hade tidigare stått i Moshultamåla, ägt och tidigare bebott av en man vid namn Frans Elof Johansson.
Det enda som idag finns kvar av Modala glasbruk är stenfoten till sliperiet och delar av stenfoten till hyttan. Dessa fragment finns på båda sidor av vägen mot Emmaboda cirka en kilometer sydost om det egentliga Moshult. Glasbitar och slaggklumpar i markytan påminner också om Modala glasbruks existens.
Ägare efter år 1899:
När delägaren August Ahrens gick bort 1897 (eller 1899) togs bruket över av J.A. Israelssons son Carl Oskar Johansson, han var vid denna tid mycket ung, omkring 20 år. Hans tid som bruksledare blev kort, han dog 1902.
I slutet av januari samma år hade fyra män, alla bosatta i Moshult, köpt Modala glasbruk.
De fyra köparna var jordbrukaren och tidigare delägaren i Modala J.A. Israelsson, glasarbetaren Alfred Stenberg, handlanden och jordbrukaren Ferdinand Svensson samt jordbrukaren Carl A. Franzén. De nya ägarna drev bruket i dryga två år fram till juli månad 1904, då advokaten Nils P. Tengvall från Växjö blev brukets siste och kanske mest dynamiska ägare under brukets verksamma tid.
Nils P. Tengvall var född i Johnstorps församling i Malmöhus län 1861. Tengvall hade i unga år studerat juridik och hade efter avslutade studier arbetat på en advokatbyrå i Kristianstad. Han kom under 1900-talets första år till Växjö, där han tillsammans med en kollega öppnade en juridisk byrå med huvudsyftet att driva in skulder.
Tengvall hade en tid varit intresserad av glasindustrin, då han föreställde sig att det var en bransch där stora pengar kunde göras. Han gick under två år in med ett avsevärt aktiekapital i Modala, ett kapital som bruket så väl behövde. Modala var dock inte det enda glasbruk Tengvall var intresserad av. Han hade även blickarna riktade mot Häljunga glasbruk, som vid tiden för Tengvalls inträde i glasbranschen ägdes av AB De Svenska Kristallglasbruken, men som även ägts av den tidigare delägaren i Modala, F.O. Israelsson, och Axel Neikter. Tengvall köpte Modala glasbruk i juli 1904. Tengvall betalade drygt 3 000 kronor för bruket samt övertog brukets skulder som uppgick till cirka 40 000 kronor. Kort tid efter Modalaköpet förvärvade Tengvall även Häljunga glasbruk för 40 000 kronor. Det visade sig vara en urusel affär eftersom bruket legat nere praktiskt taget hela år 1903. Häljungas glas var av mycket dålig kvalitet och ytterst svårt att sälja, men Tengvall fann dock lösningen på detta problem i det han sålde glaset i Modalas namn, alltså med Modalas etikett. Förfaringssättet avslöjades dock ganska snart och det försatte båda bruken i en mycket besvärlig situation. Tengvall drev Häljunga fram till den 18 december 1908, då bruket brann ner till gruden.
Tengvall vistades under perioden 1904-1907 endast sporadiskt vid Modala eftersom han ännu hade sin byrå i Växjö att tänka på. Bruksförvaltare i Tengvalls frånvaro var en man vid namn Landås och av norskt ursprung. I novenber 1907 flyttade Tengvall från Växjö till Moshult. Tengvalls hustru hade avlidit redan 1902, och till Moshult medföljde endast sonen Ludvig och en piga. Han hyrde en lägenhet, på gården hos Carl A. Franzén. Han sägs ha levt som en riktig herreman tillsammans med sonen och pigan på andra våningen i huset. Han kallades i byn för patron men även "bondeadvokaten", vilket kanske inte togs lika väl upp.
Tengvall flyttade från Moshult omkring år 1916, men han blev inte utskriven ur församlingen förrän 1919. Han hade gjort stora ekonomiska förluster på sina äventyr i glasbranschen, och han hade stora svårigheter att återuppta sin juridiska verksamhet i Växjö. Nils Tengvall avled någon gång under år 1932.
Modalas upphörande
Nils P. Tengvall drev bruket till dess nedläggning 1914. Brukets produktion hade under 1912-1913 legat nere under långa perioder och arbetarstyrkan hade minskat. I detta läge var konkursen oundviklig. Under sommaren 1914 hölls auktion på bruket och köpare blev grosshandlare J. Bruun från Kalmar. Bruun betalade 3 000 kronor för hela bruket, med verktyg och allt glas inberäknat. Produktionen upptogs aldrig under Bruuns tid som ägare. Under 1916 började man sälja ut det glas som fanns kvar i lagerlokalerna.
Modalas absolut sista ägare blev Ernst Johansson, ägare till Åfors glasbruk, och grosshandlare Axel Neikter, Emmaboda. Man köpte det värdelösa glasbruket 1918 för 7 000 kronor. Verktygen som fanns kvar i hyttan forslade Johansson till sitt glasbruk i Åfors. Ernst Johansson och Axel Neikter tvingades montera ner hela hyttan med lagerlokaler och allt och flytta den till Toffelmakarbacken i Emmaboda, alldeles intill järnvägen. Detta gjorde man året efter man köpt Modala, alltså 1919. Som en parentes kan nämnas att Modala glashytta faktiskt är grunden till det nuvarande EGAB (Emmaboda Glas Aktiebolag) beläget på ungefär samma plats som Emmaboda fönsterglasbruk. Man blåste f.ö. glas i Emmaboda till 1934.
Arbetskraften
I Modala bestod arbetskraften till allra största delen av ensamstående unga män som under några år flackat omkring mellan olika glasbruk. Arbetsstyrkan är liksom brukets produktion svår att få grepp om. Det är svårt att fastställa något egentligt arbetarantal om man enbart ser till de avlöningslistor som finns bevarade. Vissa arbetare arbetade endast någon eller några dagar i månaden. Förklaringen kan vara att det under senare delen av 1890-talet och början av 1900-talet skedde en utväxling av arbetare mellan Häljunga och Modala. En uppskattning av de anställdas antal är det troligen, att under brukets första 15 år uppgick arbetsstyrkan till 45-50 personer. Men ser man till den verkliga arbetskraften som arbetade regelbundet vid bruket så blir den permanenta styrkan endast 25-30 personer.
Arbetarna härstammade oftast från Algutsboda socken . Några av arbetarna hade under något eller några år vistats i utlandet, främst USA, Belgien och Danmark. Arbetarna stannade ej länge vid Modala. Ett år eller mindre var vanligt. Anledningen var säkert att arbetet vid bruket under ibland flera månader per år låg nere, helt eller delvis. Då tvingades arbetarna hjälpa bönderna i trakten. När sedan bruket lades ner 1914 försvann de flesta arbetarna till närliggande bruk, som t.ex, Åfors, Johansfors, Kosta och Boda. Men en del stannade kvar i Moshult för att arbeta vid torvfabriken eller sågverket.
Vad gäller den minderåriga arbetskraften så var situationen vid Modala 1899 som följer: i åldersgruppen 12-14 år fanns det sex pojkar, i gruppen 14-18 år åtta pojkar.
Arbetade Vilhelm Moberg i hyttan? Ja, enligt flera uppgiftslämnare gjorde han det vid några tillfällen, men Moberg var mer intresserad av att läsa och var inte mycket till arbetare. Säkert är i alla fall att Mobergs far, Karl Moberg, arbetade vid Modala, dock ej som glasarbetare utan som kusk. Han sålde även ved till bruket.
För de minderåriga var det inte enbart arbete i hyttan. Man fick stiga upp vid fyratiden på morgonen för att springa runt och väcka mästarna, man fick också hugga ved, innan arbetsdagen började. Man fick även skjuta in pottor i askugnen och hämta dricksvatten. Flera av de minderåriga hade inte fullgjort sin skolplikt.
Arbetstiderna för de minderåriga kan det med säkerhet hävdas att arbetet började klockan 6 och varade till klockan 16 eller 17 och den vuxna arbetskraften arbetade i allmänhet mellan klockan 6 och 17 eller 18. 1907 fastställdes vilka arbetstider som skulle gälla för glasbruk anslutna till SAF.
Arbetarnas bostäder
Vid de flesta bruk under den aktuella tiden hade särskilda arbetarbostäder uppförts, så var inte fallet vid Modala. Arbetarna fick bo hos bönder i Moshult. Man behövde inte betala hyran själv eftersom bruket stod för detta och man hade även fri tillgång till ved. De minderåriga arbetare som bodde långt ifrån bruket hade möjlighet att bo på andra våningen i sliperiet sedan detta uppförts. Man fick bo ganska trångt, upp till fem pojkar i ytterst små rum.
Arbetarnas sociala liv
I Moshult, liksom i de allra flesta mindre samhällen med industri, umgicks arbetarna nästan uteslutande med varandra på sin fritid. Bönderna i trakten såg ofta arbetarna över axeln, då de ansåg att glasbrukets folk förde ett ogudaktigt leverne och endast hängav sig åt kortspel och dryckenskap.
Det anordnades dans varje lördagskväll på en dansbana som låg cirka 500 meter från glasbruket vid vägen mot Emmaboda. Dansbanan hade anlagts av en bonde ungefär samtidigt som bruket kom till. Vid större högtider som jul och påsk var det vanligt att vissa arbetare var berusade på arbetet. Ibland gick man ner till matserveringen vid stationen, drack en pilsner och samtalade med varandra. Innan denna servering kom till samlades arbetarna ofta i den kaffeservering som fanns i anslutning till en av byns affärer.
Omkring år 1906 fick bruksarbetarnas umgängesliv en annorlunda prägel än tidigare, eftersom en fackförening startades vid bruket. Det var dock ingen effektiv fackförening som förekom vid Modala. Eftersom arbetarna stannade så kort tid blev föreningens arbete hämmat. En mindre strejk sägs dock ha utbrutit någon gång år 1909.
Situationen i hyttan
Enligt en gammal glasarbetare, Karl Lundblad, var det inte mycket ordning i hyttan. Detta berodde på det stora alkoholmissbruket bland arbetarna.
Vilka arbetarkategorier fanns?
Mästaren, stopparen, degelmakaren, sköraren, anfångaren, värmaren, sliparen, inbäraren, glassynaren, inbinderskan, lådsnickaren, dagsverkaren, kusken, stalldrängen och vedspräckaren.
Miljön i hyttan var kylig på flera sätt. Dels var det dragigt eftersom det fanns stora sprickor i de svartmålade väggarna, dels haglade spydigheterna över de yngre arbetarna, som enligt de äldre skulle härdas. Bland arbetarna fanns delägare som arbetade i produktionen, Stenberg och Ahrens, som båda var mästare, arbetade i hyttan. Vad som var unikt med Modala är att hyttan aldrig brann. De allra flesta bruken hade flera gånger brunnit.
Arbetslönerna
Mästare, benmakare, uppblåsare och slipare hade ackordslön. I en löneberäkning från april 1907 erhöll mästaren 25 %, benmakaren 15 % och uppblåsaren 9 % av ackordet. I december 1907 anslöt sig Modala till Svenska Arbetsgivareföreningen, det innebar att det blev en avsevärd löneförbättring för medlemmarna i verkstaden.
Under de perioder då bruket var stängt eller arbetade med reducerad kapacitet kunde lönerna bli ytterst minimala eller helt obefintliga, och då tvingades arbetarna söka annan sysselsättning i skogen eller annorstädes.
Modalas tillverkning
Enligt en inventarielista från 1904 saluförde bruket 22 sockerskålar i olika färger, former och dekorer. Även av tallrikar förekom 22 varianter. Brännvinsglas, dricksglas, punschglas, vinglas, ölkupor, kaffekulor, medicinflaskor, vaselinburkar , m.m. och famför allt skokrämsburkar tillverkades i stora mängder. Bruket köpte leksakspressar från C.G. Gullberg & Co i Lindås, för leksaksproduktion.
Man gjorde vattenkaraffer med tillhörande glas på beställning från SJ.
Mot slutet av brukets verksamhetstid tillverkades endast skokrämsburkar.
Modalas produkter ansågs inte haft någon högre kvalitet, och så tycks ha varit fallet även med skokrämsburkarna.
Modalas kunder
Modala tycks redan från driftsstarten 1895 ha haft en ganska stor mängd kunder. Ur beställningslistor från åren 1895-1901 kan det utläsas att man haft kunder i de allra flesta större svenska städer, men även i flera norska städer och någon kund i Danmark.
En av de absolut största kunderna var ägaren till Johansfors glasbruk och delägaren i Modala, Frans Oskar Israelsson. Även Transjö och Lövsta glasbruk köpte en del glas, framför allt dricksglas av olika typer. Det 1903 grundade AB De Svenska Kristallglasbruken köpte fr.o.m. 1904 en betydande del av Modalas produktion. Enligt flera uppgiftslämnare trasslade det dock till sig runt 1906., bl.a. på grund av att Modala liksom flera andra småglasbruk inte skötte leveranserna på ett korrekt sätt.
Som exempel på speciellt stora kunder :
I Stockholm
E. Widlund & Co, Åkerkolmska Bosättningsmagasinet, J.G. Johansson & Co
I Göteborg
Ornberg & Andersson AB, Salomon & Williamsson
I Norrköping
Edvard Hagman
I Gävle
Sven P. Allgulander
I Christiania, Norge
Christiania Stentör Magasin
I Köpenhamn
Andreas Jensen
Ovan nämnda kunder var gemensamma för Modala och Häljunga, dock hade Häljunga, såvitt författaren vet, inga kunder i Norge och Danmark. Modala hade givetvis många fler kunder än de ovan nämnda.
Tansporten av varor
Lokala kunder hämtade antingen varorna själva eller fick dem hemkörda av någon till Modala knuten kusk.
Transporterna av glas till mera avlägsna kunder gick med järnväg och i vissa fall med båt. Fram till 1907, då bruket fick möjlighet att lasta glaset på järnvägsstationen i Moshult, fraktades varorna till Emmaboda, där glaset antingen lastades direkt på tåget eller placerades i ett för flera glasbruk gemensamt magasin, som låg på ungefär den plats där Emmaboda Glas AB nu ligger.
Glasbrukets ekonomi
Modalas ekonomiska situation var aldrig särskilt god. De två första åren var de bästa, inte så att de gav några nämnvärda vinster, men debet och kredit gick ihop. 1898 visar bokslutet en förlust på 2 052:56 kronor. Sedan blev det sämre och sämre. Råvarorna var en av de största utgiftsposterna. Räntor, hyror och ved för de anställda och lådbräder innebar också stora utgifter.
Modala i olika sammanslutningar
1904 skrevs kontrakt med AB De Svenska Kristallglasbruken.
I december 1907 beviljades bruket inträde i Svenska Arbetsgivareföreningen.
I januari 1908 ingick Modala i Sveriges Småglasbruksförbund.
I november 1912 inträdde Modala i Svenska Hushållsglasfabrikanters förening.
Mer historik finns att läsa under E1:1.

Hänvisningar till orter

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Referenskod	SE/H256/GBA_2
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/l7JrTAUYb42F1GAdRM3Fk0
Språk	Svenska
ExtraID	GBA_2

Arkivbeskrivning

MODALA GLASBRUK (Emmabodabygdens Arkivförening)

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

MODALA GLASBRUK (1894 – 1914)

Nyheter