Arkiv

Betesda Missionsförsamling

Grunddata

Referenskod

SE/SSA/0409

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/jidwa2zTewNSuFFYOl8EL4

Omfång

4,5 Hyllmeter

Arkivinstitution

Stockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & struktur

Arkivnr: SSA/15419

Förteckning 409

Förteckning

över

Betesda Missionsförsamlings arkiv

Inledning (äldre form)

Den andliga verksamhet, som är förknippad med Betesda missionsförsamling, syftade enligt församlingens första stadgar till att på den evangeliskt lutherska bekännelsens grund verka för Guds rikes utbredande bland den fattiga befolkningen, särskilt med avseende på trakten omkring Roslagstorg i Stockholm, genom Guds ords förkunnelse, bibelns och andra andliga skrifters spridning, söndagsskolor och i den mån tillgångarna det medgåve, även vardags- och trasskolor, fattigas och sjukas besökande samt andra medel, som den kristliga kärleken gåve vid handen. Själva syftemålet var sålunda att i de slumkvarter, som trakten omkring det s.k. Träsket då utgjorde, bedriva icke blott mission utan även hjälpverksamhet bland den fattiga och sjuka befolkningen.

Början gjordes med att upprätta en söndagsskola, där lärarna var ritlärare Fr. Engelke och predikant Aug. Nilsén. Den som emellertid kraftigast medverkade till icke blott söndagsskolearbetets bedrivande utan även till en predikolokals anskaffanden var ingenjör C.E. Sjöström.

Missionsföreningens första predikolokal var en lokal, som förhyrdes i huset Humlegårdsgatan 28 och som tidigare hyst en krog. Den förste, som här predikade, var lektor P.M. Elmblad, en av stiftarna av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och känd som aktivt verksam för olika religiösa och filantropiska syften. Men även andra än Elmblad verkade som ordets förkunnare under denna genombrottstid. Från denna tvångsfria verksamhet togs 1872 steget ut till bildande av Betesda missionsförening, i vars styrelse den ovan nämnde Sjöström blev den förste ordföranden.

Lokalfrågan fick tämligen snart en mycket god lösning. Genom donation av fru Elisabeth Nordström förvärvade föreningen en tomt, på vilken uppfördes en fastighet med adress Smala gränd 5. Här inrymdes dels en större samlingssal, dels bostadslägenheter till uthyrning. Juldagsmorgonen 1878 hölls här det första mötet, då lektor Elmblad invigningstalade.

Hur sedan arbetet organiserats och utvecklats under tiden 1872-1880 kan numera icke närmare redovisas, eftersom alla protokoll, räkenskaper och övriga handlingar genom en olyckshändelse blivit uppbrända. Men verksamheten växte, och det ansågs slutligen nödvändigt att anställa en egen predikant, vartill utsågs predikanten C.J. Johansson, även kallad "Fattig-Johansson", vars insats i Stockholms socialvård som fattigmissionär varit av stor betydelse. Sedan han efter 9 år 1883 slutat sin tjänst i Betesda, efterträddes han 1883 av Johannes Elfström.

Under 25 år till 1908 ledde Elfström föreningens öden och fick som sin efterträdare Fritz Peterson. Lika länge eller 25 år handhade denne kände och i vida kretsar högt uppburne predikant ledningen av verksamheten inom Betesda. Vid hans avgång 1933 tillträdde Ivan Arwén, som sedan 1923 varit anställd som andre predikant. Efter Arwéns död 1941 blev Arthur Johansson predikant. Dennes tjänstetid varade till 1 september 1948, då han övergick i Svenska Missionens i Kina tjänst. Till hans efterträdare kallades i juni 1949 Per Wårding, som då tjänade församlingen i Malmö.

Som andre predikant och ungdomsledare fungerade Axel Lejonborg 1943-1944, Lars Lööv 1945, Georg Smedberg 1945-1946, Gunnar Björklund 1948-1952, Nils Mjönes 1953-1956, Evert Rydwik 1957-1960 och Egon Onerup från 1960. I Betesda missionsförenings historia betecknar Johannes Elfströms och Fritz Petersons insatser två särskilda epoker. Den senares eminenta förmåga som predikant och förkunnare samlade stora åhörarskaror, vilket ådagalade att lokalen i Smala gränd 5 icke längre räckte till. Lokalfrågan löstes emellertid tämligen snabbt tack vare Fritz Peterson. Grosshandlare J.W. Wallin hade i början av 1880-talet vid Floragatan låtit uppföra en kyrka, kallad Flora-kyrkan, som hade varit lokal för en särskild församling. Då han kommit till insikt om att denna icke utvecklades så bärkraftigt, att han till den kunde överlämna förvaltarskapet av kyrkan, sökte han kontakt med Fritz Peterson, med vilken han redan tidigare knutit personliga förbindelser, och erbjöd Betesda missionsförening kyrkan som predikolokal. Den 26 januari 1909 överlämnade han sålunda kyrkan med det tillhörande boningshuset till missionsföreningen, och i början av följande år ändrades titeln till Betesda kyrka. Den församling, som hållit sina möten i Florakyrkan, upplöstes, varvid en del medlemmar sökte anslutning till Betesda missionsförening.

Vad så slutligen angår frågan om Betesda församlings omfång och storlek må i detta sammanhang påpekas, att 1942 upphörde en till Svenska Missionsförbundet ansluten församling, nämligen Mikaelisförsamlingen, vars medlemmar anslöt sig till Betesda församling. I samband med denna fusion inträdde såsom ovan redan antytts, Mikaelisförsamlingens sista predikant och föreståndare Axel Lejonborg som andre predikant och ungdomsledare i Betesda.

Sedermera. har en ny fusion ägt rum. Betesda missionsförsamling har fr.o.m. 1963 upphört som självständig. Den har tillsammans med tre andra församlingar - Immanuelskyrkans församling, Valhalla församling och Emaus församling - bildat en enhet, kallad Immanuelskyrkans församling.

Betesda missionsförsamlings historia har tecknats dels i en minnesskrift ”Betesda missionsförsamlings minnesskrift 1872-1922", som utkom till 50-års minnet, dels i en 1947 utgiven skrift, kallad "75 år”. Dessutom föreligger tryckta årsberättelser, där församlingens olika verksamhetsgrenar närmare skildras.

Stockholm den 27 juli 1963.
Nils Staf
Stadsarkivarie

Tillgänglighet

Sekretess

Nej

Kontroll

Senast ändrad

2021-01-12 10:06:53

Success! You have made an order!

An error ocurred!

Sökhjälp: arkiv