Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Bahnson-Rosenborgs arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0387
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/8a8ymWolSwPDbQLgbncL50
Omfång
2,1 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/14707

Förteckning 387









Förteckning

över

Bahnson-Rosenborgskas arkiv
Inledning (äldre form)Brevskrivarregister Bahnson-Rosenborska se den manuella förteckningen.
Bahnson-Rosenborgska samlingarna överlämnades våren 1973 till Stockholms stadsarkiv av änkefru Inge Bahnson-Rosenborg (f. 1888). De utgör ett mycket väl samlat och vårdat familjearkiv, avsatt väsentligen under Inge Bahnson-Rosenborgs äktenskap med skriftställaren Einar Rosenborg (1882-1960), till mindre del dessförinnan i Inge Bahnsons föräldrahem i Köpenhamn och därefter under änketiden.

Einar Rosenborg var son till folkskolläraren Olof Rosenborg och hans maka Anna f. Englén. Syskonskaran var stor, och studierna måste finansieras med lån. Einar avlade mogenhetsexamen i Gävle 1900, studerade tre år i Uppsala och engagerade sig med stor entusiasm i nykterhetsrörelsen - blev en av de ledande i det unga SSUH. År 1903 inträdde han som medarbetare i DN, nu och senare varmt protegerad av Otto v. Zweibergk.

Sommaren 1904 träffade han under semestervistelse vid Sommen Inge Bahnson, dotter till f. intendenten vid Nationalmuseet i Köpenhamn Kristian Bahnson (1855-1897) och hans maka Margareta, f. Walther (1846-1927). En vänkorrespondens utvecklades vilken ändade i andlös kärlek och - sedan Inge finansierat bosättningen med en lotterivinst - äktenskap hösten 1906. Einar var då sin egen - var sedan 1905 chefredaktör för Jämtlands Tidning. De unga trivdes emellertid icke i de små norrländska förhållandena. År 1907 gick tåget åter till Stockholm. Einar knöts nu närmare till Otto v. Zweibergk; han verkade 1907-1920 som politisk medarbetare i DN. I samband med Zwei:s sjukdom och tillbakaträdande sökte han omsider ett lugnare arbetsfält. År 1921 övergick han till AB Stockholmssystemet där han 1923-28 var v. VD. Hans djupare intressen riktades emellertid icke mot vare sig politiken eller ämbetsmannavärlden. Han hade breda kulturella förbindelser, och år 1928 lät han sig knytas som litteraturchef och vice VD till Åhlén & Åkerlunds förlag. Han gjorde det med tvekan, och han trivdes icke med de nya uppgifterna. År 1930 inköpte han Carl Gehrmans musikförlag. Detta ombildades med honom som VD till aktiebolag samt upptog 1943 även Abr. Hirschs musikförlag. År 1950 övergick förvaltningen av de båda förlagen till Inge och Einar Rosenborgs stiftelse för svensk musik, och tre år senare bytte Einar Rosenborgs VD posten där mot ställningen som styrelseordförande. I förvaltningen av musikförlagen tog fru Inge vid makens sida verksam del. Einar Rosenborg led sedan ungdomen av ett svagt hjärta, drev ett icke obetydligt författarskap, engagerade sig under 30-talet i in mångfald kulturella uppgifter, var därtill under ett antal år Social-Demokratens konstanmälare, och han behövde mer än väl hustruns hjälp.

I skiftet mellan 20- till 30-tal inträffade avgörandeförändringar för den rosenborgska familjekretsen icke blott utåt mot yrket utan även inåt. Inges och Einars äktenskap hade välsignats med tre döttrar, Ragna f. 1907, Astri f. 1909 och Britt f. 1913. Ragna ingick nu giftermål med arkitekten Sune Lindström. Astri, som med sin värme och rika begåvning förstått göra sig till en sammanhållande kraft i familjen, drabbades av tbc och avled efter närmare ett och ett halvt år i sjukbädden, varvid modern troget vakade, i november 1930. Slaget var fruktansvärt. Det kan förmodas, att Britt med sitt ljusa väsen avböjde dess mest förintande verkningar. Hon gifte sig omsider under brinnande krig med den danske tidnings- och motståndsmannen Niels Jörgensen.

Bahnson-Rosenborgska arkivet innehåller många enskildheter värda att notera. Här skall erinras om Kristian Bahnsons intressanta brev till föräldrarna under etnografiska resor på 80- och 90-talen, den stora samlingen av brev från den unge Milles, de ej så få breven från den åldrande Alfvén, de många vackra namnen i autografsamlingen. Dock ligger givetvis arkivets tyngdpunkt i korrespondensen mellan de båda makarna Inge och Einar under tider då de av en eller annan anledning tvingats att vistas på skilda orter. Här möter Einars sensibla väsen och eleganta penna Inges rådsnarhet och effektiva hand. Här möts tvenne rikt rustade personligheter som på ett utomordentligt sätt visste att komplettera varandra. Det är två människor utan hemligheter inbördes. Einars brev som journalist 1904-1920 är en värdefull presshistorisk källa. De innehåller också detaljer av rikshistoriskt intresse. Förbindelserna med tidningsvärlden brast för övrigt icke vid uppbrottet från DN. Ivan Bratt och statsrådet Sam Larsson närstående, har givetvis också vice VD:n i Stockholmssystemet åtskilligt av vikt att meddela den nykterhetspolitiskt intresserade forskaren. I 30-talets början sinar brevströmmen, men kvar står en stor skara av vänner som väl presenterar sig i materialet. Samlingarna är också personhistoriskt intressanta.
Fortsättning se den manuella förteckningen.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2020-04-07 16:12:49