bild
Arkiv

IFK Stockholm


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0988A
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/XOcnEbEUyI7QA0Y8g4hts3
Omfång
5,73 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturFörteckning

över

IFK Stockholms arkiv
Inledning (äldre form)IFK STOCKHOLM

Riksorganisationen Idrottsföreningen Kamraterna har sina rötter i Norra Real i Stockholm. Idén föddes hos de båda 16-åriga gymnasisterna Louis Zettersten och Pehr Ehnemark i december 1894. Fredagen den 1 februari 1895 räknas som föreningens födelsedag. Tanken var från första början att kretsar av föreningen skulle bildas överallt ute i landet, där intresse kunde finnas. Ett upprop med detta syfte utfärdades med tidningen "Kamraten". Svar inlöpte omgående från Härnösand, Jönköping, Luleå, Göteborg, Stockholm, Uppsala, Västerås och Vetlanda. Det var med andra ord förlig vind för IFK-skutan från första stund. Man erinra sig att det var i en tid då varken riksidrottsförbund eller starkare specialförbund ännu fanns i landet. Kretsar bildades, den främsta i Stockholm, benämnd, intill 1897 "Huvudföreningen", därefter till 1901 Centralföreningen, sedan krets nr 1.

Idrottsföreningen Kamraternas bildande var den första stora organisationsvågen inom svensk idrott. Dess betydelse blev som initialinsats enorm. Men IFK-rörelsen står fortfarande stark med sina mer än 180 kretsar och ca 65 000 medlemmar, dessutom en livskraftig finländsk
bilaga, grundad 1897. År 1901 bildades i Stockholm en IFK:s centralstyrelse för sammanhållande uppgifter. I dess regi har bl.a. mästerskapstävlingar för rörelsen organiserats. Inom IFK har särskilt utmärkt sig kretsarna i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Lidingö, Malmö, Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala och Västerås.

IFK Stockholm är alltså en förening med förnäma anor. Tar man en titt på medlemsförteckningen för år 1908 skall man finna som förste hedersledamot HKH Prins Wilhelm, och hedersledamöter Victor Balck, Carl Edvard Smith samt Clarence och Erik von Rosen. Medlemstalet är högt; allmän idrott idkas, men framför allt spelas fotboll och bandy. Talrika voro de som vid denna tid ömsade från IFK:s röda tröjor till landslagets gula. Man tävlade om hegemonin i Stockholm med storheter som AIK, Djurgården, Vestermalm, Stockholms IF och Swithiod.

Fotbollen, bandyn och, småningom, ishockeyn har blivit IFK:s öde. Ännu på 20-talet höll klubben hög nationell klass både på sommarens och vinterns banor. Emellertid slog de leda värvarna till, och för de båda anrika 11-manslagsporterna gick hissen ner i seriesystemet; det ändade i mörker - nedläggning av bollsporterna 1933. Men IFK kom tillbaks; 1969 erövrades åter fotbollens DM-tecken för Stockholm - 43 år efter första triumfen - och i bandyns div I har de röda varit flitiga gäster under efterkrigstiden. Bland övriga sporter som av IFK trakterats märks bowling, handboll och simning. Också på kvinnosidan har här gjorts vägande insatser. Ishockeyn har levt vidare under alla år, medan friidrotten, drabbad av lokalbrist, föll ifrån i 60-talets början.

IFK Stockholm är en av de stora gamla föreningarna i innerstaden. Östermalms IP har varit dess hemort under åtskilliga decennier. Det har sina problem att bedriva idrottslig verksamhet i betongstaden. Ungdomen är där svår att samla, och träningsmöjligheterna är begränsade.

Medlemstalet räknades 1/4 1908 till 882 men har i allmänhet legat något lägre. Dock var ambitionen ännu i 60-talets början att nå över 1 000-talet. Det skulle vara skäl att nämna vid namn många av dem som lotsat IFK-skutan genom den ständiga motströmmen under alla år, ledare och aktiva, men det skulle här föra för långt. Måhända skulle svårigheterna trots allt ha blivit klubben övermäktiga, om den ej haft ett mäktigt stöd av några av storföretagen i City.

IFK:s arkiv deponerades i samband med Operation Stockholms Idrottsminnen i stadsarkivet.


Stockholm i stadsarkivet 1978-06-01

Sven Olsson

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2018-03-15 12:31:36