Sök i arkiven
Genvägar MENY

Svenska livsmedelsarbetareförbundet avd 8, Sundsvall  (1897 – 1967)

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (C - Fackliga organisationer)
KategoriFörening. Ospecificerad (LO-förbund)
Alternativa namn
Sundsvalls bagarefackförening, Svenska Bageriarbetareförbundet avd 20, Sundsvall, Svenska Bageri- och konditoriarbetareförbundet avd 8, Sundsvall, Svenska Bageri- och konditoriindustriarbetareförbundet avd 8, Sundsvall
HistorikH I S T O R I K
Depå 2
20718 Svenska Livsmedelsarbetareförbundet avd 8, Sundsvall
Avdelningen aktualiserades den 27 juni 1897, dvs man beslöt då tillsätta en kommitté, som skulle utarbeta stadgar och veka för en fackförenings bildande bland bageriarbetarna i staden. De som kom att tillhöra kommittén var John Åberg, L. W. Karlström, Fr. Sthade, Hj. Ricknau och A. Hellberg, vilka alltså är fackförenings föregångsmän. De blev också med något undantag avdelningens första styrelse. De 1 oktober samma år anslöt sig Bageriarbetarfackföreningen i Sundsvall till Bageriarbetarförbundet och blev då nr 20 i förbundsmatrikeln, vilket nummer sedermera ändrades till nr 8.
Vid ett besök 1897 av förbundets förtroendeman, den nycket omtalade och omskrivne Anders Sjöstedt, höll han ett föredrag vari han manade medlemmarna att verka för en bestämd arbetstid samt det förhatliga kost- och logisystemets avskaffande. Förhållandena under denna tid var nämligen så beskaffade, att samtliga arbetare, oavsett om de hade familj eller ej, skulle bo och äta ohos sin arbetsgivare, en sista kvarleva från skriåväsendets tid. Ur dessa arbetsbetingelser förstår envar numera hur svårt det måste varit för en arbetare, som bildat familj, men härtill togs ingen hänsyn av arbetsgivare. En bageriarbetare betraktades knappast som en fri människa, han var i nästan allt en livegen, som mot ringa ersättning tvingades utföra ett både tyngt och strävsamt arbete.
Avdelning 8 representerades för första gången vid förbundskongressen 1898 och ombud var L. W. Karlström, en man som under en lång rad av år deltog aktivt i det fackliga arbetet bland bageriarbetarna. Samma år genomfördes det första avtalet och detta innebar bl a ett slopande av kost- och logisystemet och vidare skulle arbetstiden utgöra 12 timmar/dag och bestämdes lönen till 24 kr/vecka.
1899 blev som bekant för Sundvallsdistriktets arbetare ett mycket hårt år. Sågverkspatronerna som det står i protokollet, lämnade intet försök outnyttjat för att kväsa de spirande arbetarorganisationerna i distriktet. Rapporter om hänsynslösa vräkningar av familjer var en daglig företeelse. Bageriarbetarna ställde sig solidariska med de strejkande gonom att ekonomiskt stödja deras ojämna kamp. Oci i ett av protokollen från det året heter det bl a: "avdelningen uttalar härmed sitt djupaste förakt mot dessa sågverkspatroner, som vill förbjuda arbetarna rätten tillhöra vilken förening de önskar." Och så beslöt man att höja utdebiteringen till de stridande från 30 öre till 50 öre/vecka och medlem.
Åren 1900 till 1908 genomfördes nya avtal för bageriarbetarna utan några större stridigheter, trots att sådana frågor som nattarbetets avskaffande och semesterns införande stod på dagordningen. De kan också erinras om att avdelning 8 år 1903 var med om att starta Kooperativa bageriet i Sundsvall, alltså en föregångare till det stora KpS-företaget i staden. Under åren hade också det skett personskifte inom styrelsen. Med bortseende från storstrejksåret 1909 gick verksamheten under några år mer i lugnets tecken. Men det blev däremot lagom lugnt 1912. Bageriidkarna runt om i landet syntes detta år ha satt sig i sinnet att definitivt kväsa och knäcka bageriarbetarnas organisationer. Det året utkämpades en 16 veckors lång konflikt, och att arbetsgivarna förberett aktionen långt tillbaka visades av den snabbhet varmed tyska strejkbrytare uppträdde i arbetslokalerna. Fackföreningarna visade sig hålla måttet och på sammanhållningen bland de stridande bageriarbetarna var det inget fel på.
1914 inträffade en händelse som fick oanade konsekvenser för bageriarbetarna i landet. Arbetsmöjligheterna minskade kraftigt och arbetslösheten blev därmed allt större. 1916 blev det nytt avtal med en höjning av veckolönen med 2 kr. Uppgörelsen var ett issgrepp, heter det, och det visade sig också nödvändigt att ta risken av ett avtalsbrott vad det gällde lönefrågan. Den gången torde även arbetsgivarna ha insett att kravet var berättigat, ty 1917 ökades lönen med en veckolön i kvartalet och, efter en veckas strejk samma år, med 75 kr i kvartalet. Samma år anslöt sig choklad och konfektyrarbetarna i staden till avdelning 8 och avtal träffades även för denna grupp. 1919 kom Leonard Lundblom med i styrelsen.
1922 får man en närmare inblick av den aktion som ägde rum från arbetsgivarhåll för åstadkommande av lönereduceringar. En reducering var ofrånkomlig vid den tidpunkten, men det gällde att hufsa till nedskärningen, så att den stannade inom rimliga gränser. Med detta lyckades också avdelning 8. Samma år skedde sammanslagningen mellan Bageriarbetarförbundet och Slakteri- och Charkuteriarbetarförbundet till Svenska Livsmedelsarbetarförbundet. Att denna sammanslutning skulle bli till stort gagn för de inom livsmedelsindustrin arbetade grupperna har de gångna åren alltför väl visat. 1923 blev Hilding Molander 8:ans ordförande och året efter anslöt sig avdelningen till den då nyblidade Sundsvalls Fackliga Centralorganisation. 1927 blev det ordförandeskifte. Leonard Lundblom övertog då ordförandeposten efter Hilding Molander som då valdes till förbundsordförande.
Efter att ha erinrat om Ådalshändelserna 1931 och vad som därmed följde i fråga om arbetsnedläggelse m m samt om den riksbekanta konflikt man året efter hade att utkämpa mot en oförstående arbetsgivare och som kom rådhusrätten att döma avdelningen till att utbetala 8,000 kr i skadestånd. Denna dom resulterade emellertid i ett helt frikännande i högre rätt.
Livsmedelsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa bildades 1936 och betydde ett stort framsteg i vårt arbete till medlemmarnas bästa. Sedan 1950 har det träffats flera avtalsuppgörelser där förhandlingarna i något fall var oerhört hårda och måste ajourneras gång efter annan. Så var speciellt fallet 1953 och som medförde konflikt i form av punktstrejk.
(Källa: Dagbladet 1957-05-25, "Kampen hård på 90-talet för en människovärdigare tillvaro")
1967 skedde en sammanslagning av Livsmedelsavdelningarna 8, 241 och 301 till en storavdelning omfattande Västernorrlands och Jämtlands län som även den fick avdelningsnummer 8.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/FAY2/2_20718
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/yFB0OlrZz96jD6Grb73gq3
SpråkSvenska
ExtraID2_20718