Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Nils Östmans arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0835
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/cU6S4xhY3qs1r9qzOFQSw3
Omfång
8,21 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/14737

Förteckning 835









Förteckning

över

Nils Östmans arkiv

1882-1934
Inledning (äldre form)Brevskrivarförteckning-se den manuella förteckningen.

Nils Fredrik Östman föddes den 3 februari 1882. Hans fader var revisorn i Generaltullstyrelsen Adolf Fredrik Östman (1831-1908), hans moder Emma Signe Aura Möller, dotter till grosshandlaren Theodor Möller, ett aktat namn vid Stockholms Skeppsbro. Nils var äldsta barn och ende sonen. Den yngre systern Signe, f 1887, en begåvad och sensibel person, blev ett offer för fysisk och psykisk ohälsa. Den äldre systern, Lilly, f 1884, gifte sig Lundholm, hade i giftet dottern Margit och överlevde brodern. Nils drabbades redan i barnaåren av kroppsliga defekter som präglade honom för livet. En scharlakansfeber nedsatte svårt hans hörsel, och han befanns lida av ett så allvarligt hjärtfel, att läkarna förespådde honom ett kort och vanskligt liv.

A F Östman, den åldrade fadern, kom att starkt påverka sonen, hans samhällssyn och intresseval. Han var en tidigt faderlös, fattig pojke från det lantliga Nyköping, vilken under Uppsalaåren vände sin håg mot humaniora, enkannerligen litteraturen. Under några år var han Karl XV:s bibliotekarie, och hans rojalism var djup och äkta. Han var en flitig samlare av böcker, mynt, autografer. Höjderna nådde han icke som ämbetsman, trots all redlig strävan. Måhända bidrog härtill en viss splittring av krafterna. Han var under en lång följd av år vid sidan av tjänsten knuten till Stockholms fattigvårdsnämnd. Han hade gift sig in i en högre socialklass, och den ställde krav på hans ekonomi som han med sin knappa lön hade svårt att fylla.

Den östmanska familjen graviterade mot den möllerska burgenheten likt en planet mot sin sol. Somrarna tillbringades på Dalarö där möllerska familjen ägde ett tusculum, och därute upplevde säkerligen Nils sina lyckligaste stunder, seglande, fotograferande, svärmande för systrarnas väninnor, prövande sin penna på skönlitterära vanskligheter. Här kanske också hans historiska forskarhåg tändes.

Emellertid hindrades han länge av sin klena hörsel att ta studenten, och någon akademisk examen kom han aldrig att avlägga, ehuru han gjorde en god början inom litteraturhistorien med en kulturhistorisk undersökning rörande stormaktstidens Stockholm.

Nils Östman var och förblev fullt och helt stockholmare, även som självlärd historiker. Att historien, ej litteraturhistorien, blev hans fält, berodde på yrket. Direkt från privatistexamen 1904 gick han till ett förordnande i Stockholms stads arkiv och bibliotek. Han blev så småningom fast i stadens arkivväsen. År 1912 blev han arkivamanuens hos magistraten, och 1917 utsågs han till föreståndare för Stockholms rådhusarkiv. Då de båda stockholmsarkiven år 1930 sammanslogs, knöts han som arkivarie till Stockholms stadsarkiv. Som sådan fungerade han till den höstdag 1934, då hans oroliga hjärta upphörde att slå.

Nils Östman var en lärd man. Hans bibliotek skvallrade därom. Få har som han penetrerat Stockholms historia under medeltid och stormaktstid. Han inlade med sin "Förteckning över Stockholmsbilder" I-III i S:t Erik stora förtjänster om huvudstadens byggnadshistoria. Han medarbetade i F U Wrangels "Stockholmiana V". Han utgav Pehr Wargentins "Stockholms stads historia intill konung Gustav Vasas tronbestigning" och till sin egen svåra ekonomiska skada, "Holmia", historisk tidskrift för Stockholm (1918). Han lämnade till tryck ett otal uppsatser, anmälningar, tidningsartiklar och insändare samt några större arbeten, bl a "Lambertska arvet" (1917), "Rosenbad, Christoffer Thiels badhus och andra historier från Gamla Stockholm" (1923) samt "Bidrag till Johanniterordens historia i Stockholm" (1932). Framför allt: han skrev mycket, samlade mycket som aldrig kom längre än till hans skrivbordslådor. Vid sitt frånfälle hade han under händer ett stort arbete om Stockholms medeltidskyrkor samt böcker om Helga de la Brache, Hans skrivare (Fredebern) och August Strindberg.

Som arkivman har Nils Östman främst knutit sitt namn till Stockholms rådhusrätts och magistrats arkiv, till Stockholms ämbets- och tänkeböcker samt stadens äldre räkenskaper, privilegier och pergamentsbrev.

Nils Östman kan icke någon gång beskyllas för brödskriveri. Det han skrev var för bra för det. En del av hans författarskap kan dock föras tillbaka på hans ekonomiska situation. Han hade ett ständigt stigande behov av extrainkomster. Hans tjänsteintäkter var begränsade, och han var icke sparsam vare sig med sig själv eller med sin kassa. Han brände sitt ljus i båda ändar. Han var en stor arbetare, men han älskade också vin, kvinnor och sång. Han var en sällskapsmänniska av rang.

Forts. se den manuella förteckningen.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2021-04-29 08:47:12