Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Enskilda personers handlingar

Jernkontoret

 Serier (5 st)

ReferenskodTitelAnmärkning 
ADirektör Reinhold AngersteinJernkontorets uppgift skulle på olika sätt stödja järnhanteringen. Detta innefattade inte bara ekonomisk hjälp till bruksägare och järnhandlare utan även i många andra avseenden. T ex började Jernkontoret att ge bidrag för utländska resor för "kunskapers samlande" rörande den utländska järnhanteringen, både i anseende till dess kvantitet, kvalitet, pris, konsumtion osv. En av de många som fick reseanslag var Reinhold R Angerstein, ägare av flera manufakturverk och Jernkontorets direktör för det grövre stångjärnssmidet. Under 1750-talet reste han över hela Europa och beskrev både i ord och bild vad han upplevde i de olika länderna. 
CAssessor Per LagerhjelmPer Lagerhjelm avlade 1807 bergsexamen i Uppsala, blev 1808 auskultant i Bergskollegium och masmästarelev på Jernkontorets stat samt erhöll 1813 geschworners fullmakt. Invaldes 1815 i Vetenskapsakademien samt erhöll, jämte sina medarbetare, 1817 Jernkontorets och 1823 Vetenskapsakademiens stora guldmedalj. År 1817 utnämndes han till assessor i Bergskollegium och förordnades 1823 att tillika med geschwornern Emanuel Rothoff granska den gällande lagstiftningen rörande bergsbruket. De avgav flera förslag, vilka dock inte ledde till någon omedelbar åtgärd.
Lagerhjelm hade emellertid 1831 av missnöje tagit avsked från sin assessorstjänst. År 1833 inträdde han dock i den bergskommission, som då tillsattes, och flera av grundtankarna i de ovan nämnda förslagen återfinns i senare utgivna författningar. Från 1832 var Lagerhjelm fullmäktig i Jernkontoret, vars stora guldmedalj han ånyo, 1826, erhållit, denna gång på grund av sina åtgärder för införande av järnförädling medelst valsning samt på grund av sin uppfinning av en maskin till prövning av valsat och smitt stångjärns täthet, jämnhet, spänstighet, smidbarhet och styrka.
Sverige var vid 1700-talets första hälft den största järnexportören på världsmarknaden. I slutet av 1730-talet svarade utförseln av järn för tre fjärdedelar av den svenska exportens totalvärde. År 1729 inträffade emellertid ett prisfall, som förvärrades de följande åren. Bruksägarna fick allt mindre betalt för sitt järn. Myndigheterna försökte med olika medel rädda den för landet viktiga järnhanteringen, men dessa försök gav små resultat.		 
EKamrer G. M Smedberg 
FDirektören Carl David af UhrCarl David af Uhr 1770- 1849, från Kungsgårds bruk i Ovansjö socken, Gästrikland, var en svensk ämbetsman inom bergsbruket och övermasmästare. Han blev 1787 student i Uppsala och avlade 1789 juridisk examen, blev 1790 auskultant i Bergskollegium och 1795 övermasmästare i västra distriktet och 1818 genom tjänstebyte i norra distriktet. Han valdes 1811 av Brukssocieteten till direktör över tackjärnsblåsningen och stångjärnssmidet i riket samt utnämndes 1817 till adjungerad ledamot av Bergskollegium. Från övermasmästar- och direktörsbefattningarna tog han avsked 1838. 
GFamiljen VoltematJohan Albrekt Voltemat, 1732-1778, friherre adlad Voltemat nr 1593, Krigsråd 1762-07-05. Landshövding. Han var fullmäktig i Jernkontoret 1767−1772 och 1775−1781.
Sedan 1767 har Jernkontorets stora medalj i guld använts som belöningstecken till förtjänta personer som gynnat den svenska bergshanteringen. J A Voldemat fick medaljen 1772.
Peter Abraham Voltemat, major 1725-1777, bror till Johan Albrekt Voltemat och Ulrich Daniel Voltemat