Föreningen Svensk Form

Svenska slöjdföreningen bildades den 6 oktober 1845 på initiativ av Nils Månsson Mandelgren. Den egentliga orsaken till detta var att man gärna ville värna om den svenska hantverksskickligheten inför skråväsendets upplösning och näringsfrihetens införande. Enligt stiftelseurkunden är föreningens ändamål "att söka befrämja Svenska konstflitens och näringarnas, hvaribland de s.k. husslöjderna förkofran, så att inhemska tillverkningar må genom godhet och pris, göra de utländska mindre behövliga och begärliga, samt Svenska Slöjdalster så meddelst vinna ökad förbrukning och afsättning".

Föreningens första påtagliga insats var grundandet av en söndags- och aftonskola. Denna övertogs dock snart av staten och kallades från 1878 Tekniska skolan i Stockholm.

Dessutom ordnades utställningar, ibland tillsammans med Föreningen Handarbetets Vänner, samt togs initiativ till inrättandet av ett museum. Emellertid lämnades samlingarna till Nationalmuseum 1884 utan att detta bildade något självständigt hantverksmuseum. Vidare hade man kringresande instruktörer i hantverksyrken. Föreningen inrättade även särskilda slöjdskolor och hemslöjdsavdelningar inom folkskolor.

I början var föreningens verksamhet vittförgrenad. Man gav bl.a. impulser till bildandet av Indusrikreditaktiebolaget i Stockholm, verkade för nya infartsleder till Stockholm och utbyggnad av stadens hamnar, arbetade för ett industrihantverkslotteri samt lanserade fatölet.

Efter 1870 inriktades SSF:s verksamhet alltmer på att befrämja slöjdernas och industrins utveckling. Mot bakgrund av ploletarisering och hungersnöd gällde det att stödja landsortsnäringarna och att förhindra emigration och urbanisering. 1874 bildades inom föreningen en specialsektion, Föreningen för konstslöjd. Den tog i landsorten initiativ till slöjdskolor och till ambulerande utställningar, likaså utgavs diverse skrifter samt "Mönsterblad" och "Teckningar för hantverk och slöjd". För att befrämja hantverksskickligheten har föreningen under alla år utdelat stipendier från ett antal fonder samt medaljer och andra utmärkelser.

"Meddelanden från Svenska slöjdföreningen" ombildades 1905 till "Svenska Slöjdföreningens Tidskrift", som 1932 ändrar namn till "Form". En engelskspråkig designtidskrift, "Kontur", börjar ges ut 1950.

1914 bildas "Svenska slöjdföreningens Förmedlingsbyrå" som en slags arbetsförmedling mellan konstnärerna och industrin. Särskilt används tävlingar för att få fram billiga och ändamålsenliga, men ändå vackra industiprodukter.

Länge hade den svenska borgerliga bostaden varit en avläggare av den franska 1700-talsbostaden: rummen "låg i fil" och tillgodosåg huvudsakligen representationen och umgänget. På 1890-talet började det franska idealet efterträdas av ett engelskt. Ur den gemensamma nordiska hallen hade det ena efter det andra rummet utsöndrat sig, vart och ett med sin funktion, särskilt då isolerade sovrum.

Formgivningen av bostadsföremål var tidigare ett dekorationsproblem. Också SSF fångades av denna ödesdigra uppfattning. Engelsmannen William Morris ville istället se en överensstämmelse mellan form, material och teknik. I Sverige var Handarbetets Vänner pionjärer och hade framgång på världsutställningen i Wien 1873. Ännu fanns dock ingen förbindelse med industrin.

Baltiska utställningen 1914 blev en vändpunkt; SSF:s kritik av det svenska inslaget ledde slutligen till en pånyttfödelse för konstindustrin, främst glaset och keramiken. Parisutställningen 1925 ansågs av den radikala opinionen vara en manifestation av lyxindustrin där de sociala problemen, bostadsfrågan, barnavård, hygien mm. inte ens fanns antydda.

Funktionalismen fick sitt genombrott 1930 på Stockholmsutställningen, särskilt med en sammankoppling av bostad och bohag, något som numera helt accepterats. Man ville se ett kulturarbete för samhället, inte eliten.

SSF inriktade sig därefter på att bland de breda lagren sprida kunskap om den goda vardagsvarans betydelse med upplysnings- och propagandaarbete. Andra världskriget med dess importstopp av bohag har också tvingat den svenska konstindustrin att ensam fylla marknadens behov. SSF:s medlemsantal såg ett uppsving från 3-4000 i början av 1930-talet till c:a 12000 1945.

1939 startar SSF och Sveriges Arkitekters Riksförbund sin bostadsutredning med dels ett pricipstudium av bostaden, dels en fältstudie av allmänhetens bostads- och möbleringsvanor. Resultatet från utredningen visas upp på jubileumsutställningarna "Bo bättre" i Göteborg och "100 år och sedan..." i Stockholm.

Tidigare fanns ingen fast uppdelning mellan föreningens medlemmar. Särskilt de inom nyttokonsten arbetande kontsnärerna och kritikerna hade känt behov av en egen sammanslutning. Av detta skäl samt med syfte att uppnå en allmän effektivisering av föreningens förvaltningsapparat genomfördes 1943 en omorganisation av SSF med en delning i 4 sektioner:

1) de allmänna medlemmarna,

2) facksektionen för inom industrin och konsthantverket kvalificerade konstnärer och teoretiker,

3) kollektiva sektionen med olika sammanslutningar, med vilka föreningen önskar samarbete - konsumentkooperationen, politiska ungdomsrörelser, nykterhets- och bildningsrörelser, kvinnoorganisationer osv,

4) stödjande eller producentmedlemmar, bestående av företag inom industrin eller är intresserade av allmänna sociala frågor rörande bostad och bohag.

1967 ändrade Facksektionen namn till Formgivarsektionen.

Inom föreningen finns en separat avdelning för Skåne och Blekinge. Sedan 1964 har man haft en permanent utställning i Form i Malmö, eller Form Design Center.

1953 skapades SSF:s opinionsnämnd för att stödja företagare och konstnärer i värnandet av det konstnärliga rättsskyddet och för att verka för en god affärssed. Tidigare fanns en plagiatkommitté. Undersökningsverksamheten inom föreningen fick 1964 en självständig ställning genom bildandet av Bohagsinstitutet (tidigare SSF:s avdelning för undersökningsverksamhet), som de första åren rymdes inom SSF. 1967 övergick möbelundersökningarna till det nybildada fristående Möbelinstitutet.

På 1950-talet kom formgivningens stora genombrott i produktionen - design började löna sig. Årtiondets lyckliga höjdpunkt var H55-utställningen i Helsingborg, som ville ställa de konstnärliga krafterna i industrins tjänst, skapa vackra vardagsting och forma miljön till ett utryck för sin tids behov och demokratiska samhällsideal. Året innan startade "Design in Scandinavia", en 3 1/2 år lång vandring genom USA och Canada. En senare DIS ägde rum 1968 i Australien. 1955 anordnades för första gången "Scandinavian Design Cavalcade" i samarbete mellan de nordiska ländernas konsindustri- och turistorganisationer som skulle upprepas årligen med SSF som drivande kraft.

Genom en kanske överambitiöst upplagd verksamhet kom SSF på 60-talet i ekonomiska svårigheter trots en ökning av statsanslaget för budgetåret 1967/68 från 50 000 till 200 000 kronor. En satsning på att ge Stockholms Form Design Center nya utställningslokaler svarade inte mot förväntningarna. Därför fann sig föreningen tvungen att lägga ned verksamheten vid centret, att avyttra sin fastghet Nybrogatan 7 och att i övrigt genomföra ett sparsamhetsprogram.

Redan 1966 diskuterades namnfrågan, men inte förrän 1974 röstades en knapp majoritet av årsmötet för en namnändring till Föreningen Svensk Form, vilket slutligen godkändes följande år. Det nya namnet började användas 1976. Föreningen fick 1975 också en ny statlig huvudman, Statens industriverk, från 1977/78 istället Kulturrådet/Utbildningsdepartementet. Före 1975 hade Handelsdepartementet figurerat i denna roll men anslag erhölls även från andra håll.

Arkivet har överlämnats till stadsarkivet i flera omgångar, senast 1990. Några påpekanden bör göras. Föreningen förde fr o m. 1920-talet och en bit in på 1970-talet en aktserie kallad "Registraturen", här inordnad under serie F1. Påpekas bör att handlingar rörande exempelvis utställningar, vilka återfinns under serie F1, även återfinns under serierna F3a-j. Ämnesordnade handlingar kan med andra ord sökas på två håll, dels i serie F1, dels i övriga F-serier.

Förutom i stadsarkivet deponerat bildmaterial har Föreningens produktbilder överlämnats till Nationalmuseum.

Litteratur: Gunilla Frick, Svenska slöjdföreningen och konstindustin före 1905 (Nordiska museets handlingar nr 91)

Tidningen Form (finns i stadsarkivets bibliotek)

Stockholm i stadsarkivet 1991-07-03.

Peeter Mark

PM Tilläggsleverans (acc.-90), delvis oordnad. Innehåller främst handlingar rörande Modellregistret och Opinionsnämnden (1960-70-tal)