Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Sörbygdens Kooperativa Handelsförening


Grunddata

ReferenskodSE/FAJ/FAJ_14184-1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/PpJ9h6SSpawzNqh4RRL6J3
ExtraIDFAJ_14184-1
Omfång
0,03 Hyllmeter 
1 Volymer 
Datering
1911–1929(Tidsomfång)
ArkivinstitutionFöreningsarkivet i Jämtlands län
Arkivbildare/upphov
Sörbygdens Kooperativa Handelsförening (1911 – 1929)
Kategori: Förening. Ospecificerad (VI:Kooperativa/ekonomiska föreningar)

Innehåll

ArkivhistorikSörbygdens kooperativa handelsförening 1911-1929
Vid sammanträde den 4 mars 1911 beslöts bilda Sörbygdens kooperativa bandelsförening. Man beslöt också att omedelbart ansluta föreningen till Kooperativa Förbundet och att antaga dess mönsterstadgar.Tolv personer begärde inträde i föreningen. Förutom styrelse och revisorer var det styrelsesuppleanterna. Ytterligare en person blev medlem men vederbörandes namn finns ej noterat.
Hösten 1911 startades butik i förhyrd lokal, som fick användas under vintern mot att nödiga reparationer utfördes. Till föreståndare utsågs styrelsens ordförande N Joh. Edström med sju kronor i veckan i lön. Butiken skulle vara öppen från tre till åtta på e.m. Under de första åren bytte föreningen föreståndare ibland varje år. Det var ofta medlemmar i styrelsen som växlade.
Andelskapitalet skulle inbetalas med tio kronor i månade de två första månaderna. Men det var uppenbara svårigheter att få in dessa pengar. Styrelsen tog upp detta vid flera tillfällen, men frågan bordlades varje gång. För att effektivisera indrivningen av andelskapitalet indelades föreningen hösten 1913 i fem olika distrikt med en ansvarig person i varje distrikt. Distrikt 1 från Åbacken t o m E P Persson i Våge, distrikt 2 från Byman t o Lidzells, distrikt 3 från C P Jönsson t o m N P Nordstrand, distrikt 4 Hem- sjö och Johannisnäs samt distrikt 5 från Sörviken t o m Strandåker. Som inkasserare utsågs: distrikt 1 P Lignell, distrikt 2 Georg Genberg, distrikt 3 N P Nordstrand, distrikt 4 N Lundell och distrikt 5 Jonas Jönsson.
Krediten var en annan fråga som nästan ständigt återkom vid styrelsens sammanträden trots stadgarnas bestämmelse om kontantandel. Trots otaliga beslut om att övergå till kontanthandel fortsatte kreditförsäljningen. I september 1913 beslöt Styrelsen att om en medlem blir skyldig minst femton kronor i 30 dagar skall vederbörande lämna en växel på beloppet. I början av 1915 beslöt styrelsen ta en häst och vagn av en medlem för en skuld på 570 kronor. Utöver att man tog växlar hotade styrelsen ibland också med landsfiskalen.
Många av föreningens medlemmar hade sin inkomst från skogsarbete och vid här tiden var avlöningsdagarna inte lika säkra. En timmerkörare med häst åtog sig avverkningen på ett visst skogsskifte av ett skogsbolag. Ibland, när det var smått om arbete, kunde detta ske till den som begärde lägsta priset. Köraren anställde huggare som köraren fick avlöna. Ersättningen till köraren från skogsbolaget under avverkningen blev förskott som grundades på intummat virke. Slutlikviden kunde sedan dröja ett halvår efter att avverkningen var klar. Detta bör man kanske ha med när man bedömer kooperativa föreningens och dess medlemmars svårighet med kontanthandeln.
Vid halvårsmötet 1914 hade revisorerna i sin revisionsberättelse påtalat en växelprotest som orsakat föreningen en förlust på 6,13 samt järnvägsvagnshyra 18 kronor för en vagn som inte lossats i tid.
Vid årsmötet 1920 krävde föreningens revisorer att utestående fordringar skulle indrivas innan revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för styrelsen.
Årsmötet 1918 beslöt att av överskottet på drygt tvåtusen kronor ge två procents återbäring till medlemmarna och en procent till icke medlemmar. Ett annat av årsmötets beslut var att indraga elektriskt lyse i butiken och att en prisbok med gällande priser skall finnas tillgänglig i butiken.
Svårigheten att få in andelskapitalet och kreditförsäljningen medförde brist på rörelsekapital. Föreningen tvingades låna, från början av egna medlemmar men också av banker och av Hällesjö kommun. 1928 ville föreningen låna tjugo kubikmeter ved av Hällesjö kommun.
I september 1919 anställdes en föreståndare från Graninge. Efter elva månader lämnade han föreningen. En resultatsammanställning vid halvåret som föreståndaren upprättat visade en vinst på 1514 kronor medan bokföringen visade ett underskott på 1785 kronor för samma tid. Detta tillsammans med underskottet för 1919 på 8399 kronor gjorde att styrelsen i slutet av september 1920 beslöt inställa betalningarna och begära föreningen i konkurs . Vid ett extra medlemsmöte i jan 1921 redogjordes för föreningens brydsamma ekonomiska situation och frågan ställdes om konkurs skulle begäras eller att med enig sammanhållning försöka rädda föreningen. Medlemmarnas tro på sin förening var stark och man valde att försöka rädda förningen. På förslag av O Holmberg bildades en hundramannaförening där varje medlem skulle betala två kronor i veckan till föreningen. Dessutom skulle ett lån tagas för att klara ett ackord. Erhard Olsson föreslog att de som var villiga att gå i personlig borgen för vardera 200 kronor omedelbart skulle anmäla detta.
Styrelsen försökte först få ackordet på skulderna till femtio procent, men detta gick ej fordringsägarna med på. Ackordet bestämdes så småningom till sextiofem procent.
Mellan 1921-1925 administrerades föreningens verksamhet av Hällesjöföreningen och några protokollförda sammanträden under den tiden finns ej. I november 1925 anställdes ny föreståndare "och därmed upphörde Hällesjö kooperativa handelsförening att vara inköpare för Sörbygndens kooperativa handelsförening” och därmed upphörde deras arvode på femtio kronor i månaden.
Föreningen beslöt 1926 köpa en tomt av Svartviks AB på Hemmanet nr 1 i Karlsgård på 1000 kvm till ett pris av 50 öre/kvm. En kommitté på tio personer utsågs att utarbeta förslag i byggnadsfrågan.
Sammanslagningsfrågan diskuterades givetvis också i Sörbygdenföreningen. Kooperativa Förbundets revisor Olsson redogjorde vid årsmötet 1926 om dess fördelar (och nackdelar?) och årsmötet beslöt om sammanslagning med Kälarneföreningen. Men vid andra sammanträdet i frågan konstaterade man att endast Håsjö och Sörbygden skulle ingå och då ändrade man uppfattning. Men i december 1928 beslöt medlemmarna enhälligt om sammanslagning med Bräcke kooperativa handelsförening från den 1 juli 1929.
Sörbygdens kooperativa handelsförening hade under sin verksamhetstid omkring femtio medlemmar. Av dessa var många eldsjälar som avlöste varandra som föreståndare, styrelseledamöter eller revisorer och i olika kommittéer. Deras kooperativa tro slogs ej ner av de ekonomiska motgångar föreningen genomlevde. De bildade hundramannaföreningen och de tecknade borgen med risk för personliga förluster med en hängivenhet som kanske saknar motstycke i dagens konsumentkooperativa rörelse.
Allan Grantröm, 1995

Kontroll

Skapad2019-06-27 11:47:21
Senast ändrad2024-04-25 09:18:04