Från Ludwig Camerarius till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Camerarius blev mycket glad när Schulman kom och han fick läsa AO:s brev av den 16 och 20 april 1625 som innebar en dementi av den franske ambassadörens [Des Hayes] meddelande [att Gustav II Adolf gett upp planerna på ett fälttåg till Schlesien]. Bellin hade blivit så uppskakad av ambassadörens meddelande att han genast återvänt hem. Camerarius hade aldrig satt tilltro till det, skriver han, och är glad över att han förmådde den holländske ambassadören [Vosbergen] att ge sig iväg till Danmark. Han ger en översikt över hindren på vägen mot en allians: Kristian IV:s nya förslag, Jakob I:s och prins Morits död, Kristian IV:s och Georg Vilhelms konferens och deras utsändande av en ambassad till Sverige. – Den engelske ambassadören i Haag [Carleton] har fått fullmakt att förhandla om en allians med Gustav II Adolf, Kristian IV, Georg Vilhelm och Generalstaterna och om krig mot de gemensamma fienderna. Camerarius undrar om inte Rutgers borde få en liknande fullmakt. – Camerarius kommenterar några punkter i det avtalsutkast som Rutgers har mottagit [tryckt i Schybergson, Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621-1630, s. 76-78]. Han finner bl. a. att kungens ekonomiska krav kan verka avskräckande och att kraven på Danzig och Preussen kan orsaka problem i relationerna med Polen. Den engelske ambassadören [Carleton] menar, att det går att finansiera en armé på 10 000 man infanteri och 1500-1600 ryttare. Han är inställd på ett långsiktigt avtal så att krigsmålen kan nås. Camerarius tror att allt kan uppnås vid den kommande kongressen, och om Kristian IV motsätter sig de svenska förslagen, så kan det bli så, att han skjuts åt sidan och ledningen av hela företaget anförtros åt Gustav II Adolf. Camerarius oroar sig för de problem som dröjsmålet orsakat, främst för att Gábor Bethlen ska inleda förhandlingar med kejsaren, om det inte innevarande år blir något fälttåg mot Schlesien. Mansfeld har dock lovat att dra sig närmare Böhmen, vad nu det löftet är värt. Det vore bättre att engelsmännen gav de pengarna till Gustav II Adolf och möjliggjorde hans diversion. Camerarius prisar Gustav II Adolf för hans kamp mot förtryck och för friheten. – Anstruther är på väg från England till Danmark med följande instruktion: Karl I ger Kristian IV 46 000 pund nu och sedan 30 000 per månad; Kristian ska fortsätta kriget och ha en armé på 25 000-30 000 man; han ska inte sluta fred utan att samråda med de andra; gjorda erövringar ska överlämnas till Fredrik V; han ska skicka sändebud till kongressen i Haag. Camerarius oroar sig för att Kristian IV agerar så långsamt när fienderna ökar sina styrkor och har tränade befälhavare. – Den engelska flottan är redo och kommer att löpa ut under Fredrik V:s och Elisabets namn, vilket tydligen sker för att det inte ska bli krig mellan England och Spanien, innan kongressen i Haag är över och Karl I vet vilket stöd han får av Ludvig XIII. – Breda kommer utan tvivel att falla. – Gustav II Adolfs brev till Fredrik V har inte anlänt med posten.

Innehåll

Camerarius blev mycket glad när Schulman kom och han fick läsa AO:s brev av den 16 och 20 april 1625 som innebar en dementi av den franske ambassadörens [Des Hayes] meddelande [att Gustav II Adolf gett upp planerna på ett fälttåg till Schlesien]. Bellin hade blivit så uppskakad av ambassadörens meddelande att han genast återvänt hem. Camerarius hade aldrig satt tilltro till det, skriver han, och är glad över att han förmådde den holländske ambassadören [Vosbergen] att ge sig iväg till Danmark. Han ger en översikt över hindren på vägen mot en allians: Kristian IV:s nya förslag, Jakob I:s och prins Morits död, Kristian IV:s och Georg Vilhelms konferens och deras utsändande av en ambassad till Sverige. – Den engelske ambassadören i Haag [Carleton] har fått fullmakt att förhandla om en allians med Gustav II Adolf, Kristian IV, Georg Vilhelm och Generalstaterna och om krig mot de gemensamma fienderna. Camerarius undrar om inte Rutgers borde få en liknande fullmakt. – Camerarius kommenterar några punkter i det avtalsutkast som Rutgers har mottagit [tryckt i Schybergson, Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621-1630, s. 76-78]. Han finner bl. a. att kungens ekonomiska krav kan verka avskräckande och att kraven på Danzig och Preussen kan orsaka problem i relationerna med Polen. Den engelske ambassadören [Carleton] menar, att det går att finansiera en armé på 10 000 man infanteri och 1500-1600 ryttare. Han är inställd på ett långsiktigt avtal så att krigsmålen kan nås. Camerarius tror att allt kan uppnås vid den kommande kongressen, och om Kristian IV motsätter sig de svenska förslagen, så kan det bli så, att han skjuts åt sidan och ledningen av hela företaget anförtros åt Gustav II Adolf. Camerarius oroar sig för de problem som dröjsmålet orsakat, främst för att Gábor Bethlen ska inleda förhandlingar med kejsaren, om det inte innevarande år blir något fälttåg mot Schlesien. Mansfeld har dock lovat att dra sig närmare Böhmen, vad nu det löftet är värt. Det vore bättre att engelsmännen gav de pengarna till Gustav II Adolf och möjliggjorde hans diversion. Camerarius prisar Gustav II Adolf för hans kamp mot förtryck och för friheten. – Anstruther är på väg från England till Danmark med följande instruktion: Karl I ger Kristian IV 46 000 pund nu och sedan 30 000 per månad; Kristian ska fortsätta kriget och ha en armé på 25 000-30 000 man; han ska inte sluta fred utan att samråda med de andra; gjorda erövringar ska överlämnas till Fredrik V; han ska skicka sändebud till kongressen i Haag. Camerarius oroar sig för att Kristian IV agerar så långsamt när fienderna ökar sina styrkor och har tränade befälhavare. – Den engelska flottan är redo och kommer att löpa ut under Fredrik V:s och Elisabets namn, vilket tydligen sker för att det inte ska bli krig mellan England och Spanien, innan kongressen i Haag är över och Karl I vet vilket stöd han får av Ludvig XIII. – Breda kommer utan tvivel att falla. – Gustav II Adolfs brev till Fredrik V har inte anlänt med posten.