Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Kronoarbetskårens arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/LLA/10260
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/aF0FAQqWGKAV0ItgbcdGP2
Omfång
19 Hyllmeter 
352 Volymer 
Datering
1827 – 1894  (Tidsomfång)
1842 – 1894  (Huvudsaklig tid)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): Arkivförteckning 1984/4, Nils Valdén
ArkivinstitutionRiksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)
Arkivbildare/upphov
Kronoarbetskåren (1842 – 1894)
Kategori: Statlig myndighet. Kriminalvårdsorgan, övriga regionala (Kronoarbetskåren)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr LLA/10260

Förteckning 84/1984










Förteckning

över

Kronoarbetskårens arkiv





































Upprättad 1984 av
assistent N G Valdén.
Inledning (äldre form)HISTORIK

Genom kungl. brev den 8 augusti 1842 till svar på en framställning från fångvårdsstyrelsen upplöstes dels de allmänna arbetskompanierna i Karlskrona och på Kungsholmen därutanför, dels pionjärkåren vid Karlsborg. (Se allmänna arbetskompaniernas resp. Pionjärkårens arkiv.) Manskapet sattes in i den samtidigt upprättade kronoarbetskåren som kom till för att lösa problemet med bristen på utrymme för arbetsfångar i rikets fästningar och korrektionsinrättningar. Tanken var att den militära tukten borde främja ordning och arbetsflit mer än sysslolösheten i ett fängelse och verka mindre nedsättande i allmänhetens ögon än vistelsen på en korrektionsinrättning. Dessutom borde den nationalekonomiska vinsten av kronarbetskarlarnas arbete för allmän eller enskild räkning och av deras självförsörjning efter frigivningen bli avsevärd.
Enligt 1842 års reglemente stod kronoarbetskåren under krigslagarna. Före avsändandet dit skulle karlarna avlägga tjänsteed och om de vägrade detta sändas till korrektionsinrättning. Insubordinationsbrott straffades in på 1860-talet ofta med arkebusering. Manskapet skulle exerceras två timmar varje sön- och helgdag, dessutom undervisas minst fyra timmar efter gudstjänsten i salighetslära, läsning, skrivning och räkning. Av söckendag borde tolv timmar användas till arbete, en timme till bön eller skolundervisning, sju timmar till sömn, tre timmar till måltider och vila samt en timme till klädsel, rengöring och mindre lagning av klädespersedlar. Förplägnad och underhåll stod kronan för men för intjänade flitpengar kunde karlarna förbättra sin kost och köpa tobak eller snus, dock inte starka drycker som var farliga för disciplinen. Det ålåg befälet att försöka ordna arbete åt avgående kronoarbetskarl som emellertid frigavs och förpassades också utan arbete. Den utdömda arbetstiden var två år för första resan stöld, tre år för andra, fyra år för tredje och därutöver. Den som hade förvärvat yrkeskunskaper, uppfört sig väl minst sex månader och sparat 50 riksdaler i flitpengar kunde bli fri i förtid. Genom tilläggsbestämmelser år 1845 fick frigivna kronoarbetskarlar rätt att stanna vid kåren eller återkomma som frivilliga, något som ej sällan utnyttjades.
Den nya kåren bildades del av allmänna arbetskarlar och pionjärer, dels av fullt arbetsföra korrektionister från Malmö och Långholmen, dels av folk som förvarades i länshäktena i väntan på plats vid korrektionsinrättning. Enligt reglementet skulle kåren delas in i fyra klasser, nämligen fästningsklassen för försvarslösa (dvs arbetslösa) som var frigivna efter avtjänat straff eller lössläppta i brist på bevis och vidare för opålitliga arbetsfångar, lägre fältklassen för ostraffade försvarslösa, högre fältklassen för övriga försvarslösa och soldatklassen för värvade som hade strukits ur krigsmaktens rullor till följd av dåligt uppförande. Det fanns emellertid inte tillräckligt med folk för fältklasserna och därför blev kåren indelad enbart i fästningsklass för försvarslösa dömda till allmänt arbete och soldatklass för utstrukna värvade.
Fästningsklassen bestod av flera kompanier, förutom tre avdelningar som kring mitten av 1840-talet byggde länsfängelser i Falun, Gävle och Linköping och därefter införlivades med kompanierna. Soldatklassen däremot bestod av ett enda kompani, Första kronoarbetskompaniet som från 1860 kallades Disciplinkomplaniet. Det arbetade 1843 vid Trollhätte kanal, 1844-1860 vid Strömsholms kanal, 1860-1870 vid Borghamns kalkstensbrott, 1870-1872 på Bollö och Tjurkö utanför Karlskrona sysselsatt med stenhuggning för enskild firma. Jämlikt kungl. brev den 17 maj 1872 upphörde kompaniet att vara en avdelning av kronoarbetskåren och ställdes under krigsförvaltningen. I september samma år blev det förlagt till Karlsborg.
Andra, Tredje och Fjärde kronoarbetskompanierna vid Karlsborg bildades av pionjärer, allmänna arbetskarlar och korrektionister från Malmö De sysselsattes med befästningsarbeten och utgjorde tillsammans en bataljon från 1843 till 1860 då Fjärde kompaniet gick upp i Andra och Tredje. Därefter bestod Karlsborgsbataljonen av två kompanier till 1863 då Tionde kompaniet flyttades dit från Vaxholm. Det fick 1870 namnet Fjärde kronoarbetskompaniet och blev 1871 förlagt till Borghamn. Detachement av bataljonen var på 1850-talet förlagda till Borghamn och Enholmen (se Sjätte kompaniet). När bataljonen upplöstes 1872 förflyttades Andra och Tredje kompaniernas manskap till Tjurkö kronoarbetsstation för att ägna sig åt stenhuggning liksom förut Disciplinkompaniet. Fjärde kompaniets manskap överförders till Borghamns kronoarbetsstation och sysselsattes alltjämt vid kalkbrottet.
Femte och Sjätte kronoarbetskompanierna i Karlskrona bildades av manskap från Allmänna arbetskompanierna där och sysselsattes huvudsakligen vid örlogsvarvet. Jämlikt kungl. brev den 11 februari 1847 slogs Sjätte kompaniet nästföljande maj samman med Femte. Detta upplöstes jämlikt kungl. brev den 4 juli 1866 och manskapet överfördes till Karlsborgsbataljonen. Elfte kompaniet (se detta) fick 1869 namnet Femte. Ett kompani på Enholmen utanför Slite som bildades av manskap från Karlsborgs och Rindbataljonerna jämlikt kungl. brev den 5 augusti 1853 fick namnet Sjätte kronoarbetskompaniet. Det upplöstes hösten 1858 efter fullförda befästningsarbeten och manskapet fördelades på Karlsborgskompanierna jämlikt kungl. brev den 17 juli samma år. Sjunde och Åttonde kronoarbetskompanierna på Kungsholmen utanför Karlskrona bildades av manskap från allmänna arbetskompanierna där och sysselsattes med befästningsarbeten. När dessa hade framskridits förflyttades 100 man till Karlsborg och återstoden av Kungsholmenkompanierna slogs samman till Åttonde kronoarbetskompaniet jämlikt kungl. brev den 11 februari 1847. Kompaniet upplöstes jämlikt kungl. brev den 25 juli 1848 och manskapet införlivades med Femte kronarbetskompaniet i Karlskrona.
Nionde och Tionde kronoarbetskompanierna på Rindö vid Vaxholm bildades av korrektionister från Långholmen och sysselsattes med befästningsarbeten. De utgjorde en bataljon från 1843 till 1857 då Nionde kompaniet gick upp i Tionde. Detta flyttades 1861 till Vaxholm och 1863 till Karlsborg jämlikt kungl. brev den 28 juli det sistnämnda året. Det bytte 1870 namn till följd av kungl. brev den 21 december samma år. Ett år senare upplöstes det och överfördes till Borghamns kronoarbetsstation som just hade upprättats.
Elfte kronoarbetskompaniet bildades jämlikt kungl. brev den 13 juli och 8 november 1853 av män som var dömda till allmänt arbete på viss tid utan att vara åtalade för brott. Det svarade mot vad som tidigare kallades fältklassen och numera pionjärklassen. Det var förlagt på Kungsholmen utanför Karlskrona från 1854, Rindö från 1859 till följd av kungl. brev den 19 juli samma år, till Vaxholm från 1861. Från 1869 hette det Femte kronoarbetskompaniet och från 1872 helt enkelt Kronoarbetskompaniet då det till skillnad från fästningsklassens kompanier hade kvar sin militära organisation. Det upplöstes 1891 och manskapet förflyttades till Tvångsarbetsanstalten på Svartsjö som hade inrättats genom kungl. brev den 19 mars 1888.
Fästningsklassen militära organisation upphövdes genom kungl. brev den 17 maj 1872 och militärbevakningen drogs in. Kompanierna upplöstes och manskapet förflyttades till de två nyinrättade kronoarbetsstatioerna vid Borghamn och på Tjurkö. Dessa var därefter centrala arbetsanstalter för arbetsföra män över 21 år som hade dömts till tvångsarbete efter undergånget straffarbete. För straffade män under 21 år inrättades genom kungl. brev den 21 december 1883 en arbetsanstalt på Nya Varvet i Göteborg, nämligen Östra kronoarbetsstationen som öppnades i augusti 1884. För ostraffade män under 21 år inrättades jämlikt kungl. brev den 12 juni 1885 Västra kronoarbetsstationen på Nya Varvet.
Kronoarbetskåren upplöstes genom kungl. brev den 30 mars 1894 som föreskrev att kronoarbetskarlarna vid Borghamn och på Tjurkö från den 1 augusti samma år skulle försvaras på den centrala tvångsarbetsanstalt som då övertog det utrymda straffängelsets byggnader i Karlskrona. Samtidigt blev Östra kronoarbetsstationen tvångsarbetsanstalt och Västra kronoarbetsstationens manskap flyttades till Svartsjö till följd av kungl. brev 2 februari och 7 december 1894.
"De gamla kronoarbetsstationerna i Tjurkö, Vaxholm och Borghamn hade överlevt sig själva. Byggnaderna voro om nätterna instängda i stora gemensamma sovsalar, och bevakningen var otillräcklig. I följd härav hade en mängd självsvåld av allehandla slag insmugit sig; spritvaror insmugglades, vilda slagsmål, vilda slagsmål och blodiga scenere voro ganska vanliga, och det var ofta förenat med verklig livsfara för bevakningen att uppträda och göra sin plikt. Osedlighet i homosexuell riktning torde också ej så sällan ha förekommit. Rymningar förekommo så tätta att det knappast väckte något uppmärksamhet om en eller annan, stundom hela grupper, avveko; de infångades snart igen, återfördes och dömdes till några dagas arrest för att sedan vid första lägliga tillfälle åter försvinna.
Ett system där sådan var möjligt kunde ej tolereras, när i våra dagar de penitentiära frågorna började tillvinna sig allmänhetens och myndigheternas intresse. En radikal omvälvning måste ske, och fångvårdsstyrelsen beslöt att genom en kraftåtgärd på en gång göra slut på eländet. Att reforemera några detaljer var både svårt och lönlöst; allt det gamla måste bort med alla dess traditioner och helt ny institution uppbyggas på andra platser och under nya former. De nya platserna blevo Svartsjö och Karlskrona, den förra avsedd att hysa arbetsföra och friska, den senare skulle omhändertaga de psykiskt och kroppsligt mest nedsatta individerna." (Frans Berglund)
Kronoarbetskårens arkiv består av arkiv som bildades av olika enheter inom kåren, vare sig avdelningar, detachement, kompanier, bataljoner, eller kronoarbetsstationer. Arkivbildningen skedde i flera fall utan avbrott bakåt eller framåt i tiden. Exempelvis är Karlsborgsbataljonens arkiv en fortsättning av Pionjärkårens och Karskrona- respektive Kungsholmskompaniernas arkiv en fortsättning av Allmänna arbetskompaniernas. Likaså fortsätter Fjärde kompaniets arkiv i Borghamns kronoarbetsstations och Karlsborgsbataljonens samt Andra och Tredje kompaniernas arkiv i Tjurkö kronoarbetsstations. Arkivbildningen avbröts i regel ej heller vid förflyttningar av enheter. Det gäller exempelvis Tionde kompaniet vid förflyttningen från Vaxholm till Karlsborg och vidare (under namn av Fjärde kompaniet) till Borghamn. Undertagna är vissa enheter som upplöstes i samband med förflyttning, såsom avdelningen i Falun och Sjätte kompaniet på Enholmen.
Detta sammanhang i arkivbildningen gör det naturligt att se kronoarbetskårens arkiv som en enhet trots dess geografiskt spridda proveniens. Det är därför lyckligt att arkivet kunde hållas samlat tack vare fångvårdsstyrelsens föreskrift i brev till direktören vid Centralfängelset i Karlshamn den 6 juli 1894 att Borghamns och Tjurkö kronoarbetsstationers arkiv skulle följa med när manskapet förflyttades till den nya tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. Sålunda samlades hela kronoarbetskårens arkiv på ett ställe, med undantag av Första kompaniets arkivalier som bör höra hemma i Krigsarkivet, Elfte kompaniets (utom det lilla som var bundet samma med Tionde kompaniets handlingar) och Västra kronoarbetsstaionens arkvarlier som hamnade på Svartsjö, Östra konoarbetsstationens arkivalier som stannade på Nya Varvets tvångsarbetsanstalt i Göteborg samt avdelningarnas i Gävle och Linköping arkivalier om vilka ingenting närmare är känt. Från Karlskrona levererades kronoarbetsårens arkiv till landsarkivet i Lund och där bör det förvaras samlat liksom förut enligt riksarkivets skrivelse till landsarkivet den 17 maj 1984.
Arkivet omfattar handlingar från 1843 till 1894, främst koncept, orderjournaler, fångrullar, kyrkoböcker och inkomna skrivelser såsom verkställda utslag och prästbevis. Det råder emellertid avsevärda skillnader mellan kårens olika enheter i fråga om arten av arkivalier. Allmänt sett är protokoll och räkenskaper mindre väl representerade. Det kan tilläggas att några förteckningar rörande kronoarbetskarlar ingår i Blekinge Landskanslis arkiv (E II a:6, E III a:1).

Litteratur
Frans Berglund: Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Återblick på 25-årig verksamhet (1916) sid 1 f.
Carl Olof Brink: Historisk öfversigt af fängelse-systemen samt svenska lagstifningen rörande fängelserna (1848) sid. 196, 234-246.
Jonas Frykman: "Tjurkö - en stenhuggarö" (i Blekingeboken 1969) sid. 52 f.
Sigfrid Wieselgren: Sveriges fängelser och fångvård...(1895) sid. 412f., 427-429, 464-466.

Se också Svensk Författningssamling och Bidrag till Sveriges officiella statistik G) Fångvården för ifrågakommande år.

Ämnesord

Ämnesord, ort
Blekinge län

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2023-07-19 15:54:04