bild
Arkiv

Pappershistoriska samlingen


Grunddata

ReferenskodSE/RA/7901
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/fvhYFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
142 Hyllmeter 
Datering
1500t – 1900t  (Tidsomfång)
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F band, F-exp/band
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
[Proveniens ej registrerad]

Innehåll

Inledning (äldre form)RIKSARKIVETS PAPPERSHISTORISKA SAMLING

Om samlingens tillkomst och Gösta Liljedahls insatser som pappershistoriker

RA:s pappershistoriska samling består av flera olika enheter med olika proveniens. Dessa har dock sammanförts för att samlingen lättare skall kunna stå forskningen till tjänst i det att originalpapperen insorterats på sin naturliga plats i systemet. Denna uppordning, systematisering och finsortering utfördes av läroverksadjunkt Gösta Liljedahl (1908-1979) under tre decennier som oavlönad fritidssysselsättning, tidvis med hjälp av olika tjänstemän och arkivarbetare och under de sista åren med allt starkare stöd från RA samt med forskningsanslag från Wallensbergsfonden.

Redan tidigt fäste Gösta Liljedahl omvärldens uppmärksamhet på denna unika samling av originalpapper från 1500-1900-tal och pekade på dess värde som hjälpmedel för utforskandet av papperstillverkningens historia, särskilt i Sverige, dess värde för typologiska studier av vattenmärkesmotiv samt inte minst av dess vattenmärken som dateringshjälpmedel.

Den av flera uppsatser som direkt behandlar samlingen och dess tillkomst finns i Meddelanden från svenska riksarkivet för år 1955 (tryckt Stockholm 1957) sid. 77-83 med titeln "En vattenmärkessamling i Riksarkivet". Det förefaller här lämpligt att citera de avsnitt som är direkt relevanta. För detaljer hänvisas till den fullständiga texten.

"Samlingen består egentligen av tre delar [läget 1956]: den nämnda folianten med avbildningar (här efter sin upphovsman, överkammarherren greve Adam Casimir Lewenhaupt, kallad LEW), en samling av ca 6000 oskrivna papper av folioformat, de flesta utländska från tiden 1530-1830, vars proveniens icke är fullt klar, samt ytterligare en sådan samling av mindre omfång, ca 4000 blad huvudsakligen av svensk tillverkning från tiden 1600-1850, vilka hopbragts av den kände kulturhistorikern och pappersforskaren fil.dr. Sune Ambrosiani. (De två papperssamlingarna, som med behörigt tillstånd sammanförts, benämnas här LEWA.)

LEW innehåller ca 4400 avbildningar av v/m från perioden 1350-1800, hämtade ur såväl tryckta (c:a 10%) som otryckta skrifter. De äro tecknade för hand med beundransvärd precision och omsorg men tyvärr ej i naturlig storlek utan nästan alltid mer eller mindre förminskade.... En annan brist vidlåder detta annars så omsorgsfullt utförda arbete, i det att verkliga källupplysningar fattas. Årtal angivas för varje v/m. och om man än är böjd att lita på dessa tidsuppgifter, kunna de dock inte kontrolleras, då andra upplysningar saknas. Ofta anges också namnet på ett land - Italien, Frankrike, Holland, Tyskland, Livland etc. - eller en ort, men inte något mer, och vad då detta namn betyder, vet man ju inte. Med största sannolikhet avses därmed det land eller den ort där dokumentet - inte papperet - tillkommit, men helt säker kan man inte vara på det, åtminstone ej i alla fall. I de fall , där v/m hämtats från tryckta skrifter, är tryckorten, och ibland även boktryckaren , angiven.

Upphovsmannen till dessa avbildningar är som nämnts, greve Adam C. Lewenhaupt (1820-1895).... Vid sitt inträde i Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien år 1883 gav han i ett anförande en kortare orientering över v/m och sina forskningar på området [Avtryckt i NPH-Nytt 7 (1979):3/4, 19-22]....Tyvärr innehåller det inte några upplysningar om dessa forskningar, som skulle varit av värde för bedömandet av hans knapphändiga uppgifter i LEW, och hans framställning av "vattenmärksvetenskapen" har givetvis efter 70 år huvudsakligen historiskt intresse....

Bl.a. blev man besviken i förhoppningen, att manuskriptet skulle ge en eller annan ledtråd till hur den samling lösa oskrivna ark - c:a 6000 halvark och några hundra helark - som gått under hans namn, har uppstått. Den har i senare tid förvarats i ett antal kartonger, och ingen har kunnat ge tillfredsställande upplysningar om när och varifrån den kommit till RA.

Halvarken äro tydligen "bakar", som avlägsnats vid gallringar, helarken ha väl använts som omslag och överkommits på samma sätt....

Tyvärr äro mycket få papper - kanske 10% - försedda med någon datering och då endast med ett årtal eller årtionde utan angivande varifrån de tagits. I de fall där kontroll kunnat ske, ha årtalen visat sig stämma - eller rättare sagt: varit plausibla. I några fall tycker man sig i dessa siffror igenkänna Lewenhaupt d.ä.:s hand, i de flesta andra sonens mera kraftiga pennföring. Troligen har grunden till samlingen lagts av fadern och denna efterhand utökats av den yngre Lewenhaupt....

Till denna samling har, som redan nämnts [Avtryckt i NPH-Nytt 7 (1979):3/4, 19-22], senare (våren 1955) lagts en något mindre på c:a 4000 papper, hopbragta av pappershistorikern S. Ambrosiani (1874-1950). Dessa papper, som innehålla en betydligt större procent helark (nära hälften), äro till största delen av svenskt ursprung och härstamma från tiden 1600-1850. Märkvärdigt nog, för att ha tillvaratagits av en expert, äro de i ännu långt mindre utsträckning än de lewenhauptska försedda med önskvärda data. De ha markerats med ett "A" och inordnats i den större samlingen. Tillsammans bilda sålunda de två bestånden samlingen LEWA....

LEWA har ordnats enligt den "ideografiska" principen, dvs. efter v/m:s utseende. Den är sålunda uppdelad i ett antal större grupper, innehållande sinsemellan likartade v/m, t.ex. "heraldiska märken", "djur", "mänskliga figurer", "redskap, vapen o.d.", varpå dessa i sin tur indelats i underavdelningar, tills man kommit ned till ett något så när enhetligt v/m, som kan uppsökas i en alfabetisk förteckning. Varje sådant enhetligt v/m har sedan underkastats en detaljerad "typologisk" indelning....

Att använda en genomgående kronologisk indelning är omöjligt; kunskaperna räcka inte till, och vad värre är, olika v/m skulle då blandas på ett utomordentligt förvirrande sätt. En indelning efter proveniens, dvs. efter tillverkningsplatsen är olämplig av samma skäl. Dock har.... av praktiska skäl ett avsteg gjorts från en enhetlig ideografisk princip till förmån för provenienssynpunkten i det att de utländska v/m skilts från de svenska i de fall ursprunget varit möjligt att fastställa.

Ovan har fällts antydningar om ett framtida betydande tillskott till LEWA. Saken är den att på RA:s vind har befunnit sig ett ansenligt upplag utgallrat papper (oskrivna "bakar" och omslag). Dessa papper ha överförts till RA. [En förteckning över Liljedahls skrifter finns i NPH-Nytt 7 (1979):3/4, 3-4.] Efter genomgång av c:a 75 000 ark kan följande sägas om dem (nov 1956): Hela "upplaget" torde omfatta c:a 250 000 ark. Av dessa bortgå c:a 20% som "värdelösa" (halvark utan v/m, starkt defekta halvark, sena maskinpapper utan större intresse o.d.). Av de tillvaratagna torde 8-10% vara helark (de flesta av dessa relativt sena svenska papper).

Övervägande delen härstammar från tiden 1700-1900 och arken ha ingen datering eller påskrift om varifrån de härstamma. En del papper ge dock genom adresser och Charta Sigillat-stämpling vissa upplysningar. Från 1600-talet härstamma kanske 7-8% av papperen, från senare delen av 1500-talet ett fåtal. Bland de 80% som tillvaratagits, finnas självfallet ett stort antal grupper på ibland hundratals absolut identiska dubletter av vissa vanliga varianter av v/m, sådana som "Pro Patria" eller "Amsterdams vapen". Dessa kunna givetvis vid senare "finsortering" utmönstras. För den oinvigde förefaller nog ett oändligt antal vara alldeles lika, men så är icke fallet. Varianternas antal av dessa v/m är så stort, att de rena dubletterna icke bli så många, som det vill synas. Att denna utgallrade, såsom värdelös ansedda papperslump efter hopläggning med LEWA (som gemensamt namn på den utökade samlingen föreslås LEWAG, varvid G = gallringspapper) kommer att utgöra en enastående rikhaltig provkarta på v/m i bruk i Sverige 1650-1900 är fullt klart.

I hög grad önskvärt vore också att mindre samlingar som finnas på andra ställen i landet, sammanfördes och organiskt införlivades med LEWA...."

Denna förhoppning kom också att infrias. Oskrivna papper från bl a Tekniska museet, Kammararkivet, landsarkivet i Göteborg, olika svenska handpappersbruk tillfördes samlingen under följande två decennier. RA:s pappershistoriska samling är nu en av de mest omfattande i världen (110 hyllmeter originalpapper).

Liljedahl närde i ovan citerade uppsats idén om att skapa en svensk motsvarighet till de pappersforskningscentraler, som finns bl a i Tyskland och Holland. Även om denna tanke ännu ej realiserats på institutionell basis, kom han själv att bli en auktoritet inom filigranologin. Han blev därför anlitad som expert vid både privata förfrågningar av lekmän och lärde samt i akademiska sammanhang, bl a som opponent eller medförfattare i avhandlingar. Han bidrog dessutom verksamt i egna skrifter och som medstiftare och styrelseledamot i Föreningen Nordiska Pappershistoriker till att sprida kännedom om filigranologin. [En förteckning över Liljedahls skrifter finns i NPH-Nytt 7 (1979):3/4, 3-4.]

Det är därför naturligt, att de förarbeten Liljedahl gjort till framställningar främst av svensk pappershistoria - liksom även av Sune Ambrosianis och Gustaf Clemenssons excerpter och kortregister - tillförts RA:s pappershistoriska samling. Dessa består av systematiseringsförsök av vattenmärken, kortregister över vattenmärken, kortregister över personer som varit inblandade i handpapperstillverkning i Sverige, utdrag ur mantalslängder och annat personhistoriskt material, avritningar av och betagram av vattenmärken mm. Under Enskilda arkiv i RA återfinns dessutom Liljedahls korrespondens i pappershistoriska frågor. Nämnas bör slutligen, att RA förfogar över den grundläggande referenslitteraturen inom pappershistoria och vattenmärkesforskning.

Jan Olof Rudén


Riksarkivets pappershistoriska samling har ordnats och förtecknats summariskt för att möjliggöra framtida pappershistorisk forskning i samlingen. Stor hänsyn har tagits till Gösta Liljedahls systematiseringsförsök och grundläggande sorteringar (t ex konkordanser till Liljedahls nummerordning i bl a serien Motiv: Amsterdams vapen).

Förteckningen ska inte ses som slutgiltig. Nya upptäckter och resultat som görs vid framtida forskning skall kunna komplettera förteckningen.

Riksarkivets pappershistoriska samling är uppdelad i två huvudavdelningar d v s "Originalpapper" betecknad med bokstaven A och "Bearbetningar" betecknad med B. Inom dessa två huvudavdelningar finns åtskilliga underavdelningar och lägre underavdelningar. Huvudavdelningen"Originalpapper" är upp delad i två stora underavdelningar - allmänna samlingen (huvudsakligen icke svenska papper sorterade efter motiv, namn, initialer m m) och den svenska samlingen (pappersbrukssamlingen och charta-sigillata). De representerar flera typer av bearbetningar, alltifrån avbildningar av originalpapper och upprättandet av olika register och kartotek för att underlätta identifikation av vattenmärken till excerperingar av uppgifter om personal vid svenska pappersbruk (pappersmästare och arbetare m fl) från mantalslängder utförda huvudsakligen av adjunkt Stig Wållertz.

Richard Lucas

Kontroll

Skapad1994-05-05 00:00:00
Senast ändrad2024-08-15 13:46:43