Sök i arkiven
Genvägar MENY

Sveriges urmakeriarbetareförbund  (1919 – 1970)

Organisation

KategoriFörening. Fackliga föreningar
Alternativa namn
SUAF
HistorikSveriges Urmakeriarbetareförbund (SUAF) bildades under den konstituerande kongressen i Stockholm i mars 1919 av representanter för åtta olika urmakeriarbetareföreningar. Initiativtagare var Stockholms Urmakeribiträdesförening och enligt ett samtida referat föll ordförandeklubban kl. 5.15 e.m. 2 mars 1919.
SUAF första styrelse lokaliserades till Stockholm där den fanns kvar till 1923, då man flyttade till Göteborg. 1929 förlades styrelsens säte till Lund där man stannade till 1938 då man åter åter förlade styrelsen till Göteborg, för att till sist, på 1950-talet åter flytta till Stockholm, där styrelsen fanns kvar till förbundets upphörande och uppgående i Handelsanställdas förbund 1970.
Förbundet, som aldrig var anslutet till LO, var en av de sista resterna av skråväsendet (det sista ?) i det att man hade bilaterala avtal med arbetsgivarna/mästarna angående medlemskap och anställningsformer. Dessa former var så konstruerade att mästaren inte fick anställa andra än medlemmar i SUAF och att medlemmarna i SUAF inte fick ta anställning hos andra än hos medlemmar i mästarorganisationen, SUF ( Senare SUOF, Sveriges Urmakare och Optikerförbund)
Medlemskap i SUAF kunde vinnas efter fyra lärlingsår och efter avlagda och godkända gesällprov. Ett annat tecken på skråtänkandet var att man inte tillät optikarbetarna att ansluta sig till förbundet.
Under andra världskriget och åren närmast efter, var man starkt kritiska, från förbundet sida, mot flykting- och invandringspolitiken i det att man ansåg att de utifrån kommande urmakeriarbetarna hotade medlemmarnas arbeten och löner. Det var främst i de finska invandrarna man såg som hot, men man såg även de från Tyskland och Österrike kommande gesällerna som hot.
Sin första strejkrörelse upplevde förbundet i slutet av 1919 och början av 1920 då man som resultat av mästarnas lockout fick hyra Stockholms Folkets Hus teatergarderob, där man inrättade en "centralverkstad" där ett fyrtiotal medlemmar reparerade klockor åt allmänheten under konflikten.
Sin storhetstid upplevde förbundet tiden fram till 1930-, 40-talet och 1955 begärde man för första gången avtalsrörelsebistånd av ett LO förbund, Svenska metallindustriarbetareförbundet, sonderingar gjordes även om ett eventuellt samgående med Metall. När man 1 juli 1970 upphörde som självständigt förbund och upptogs i Handelsanställdas förbund hade man inte fler än ca 200 medlemmar i förbundet.

Avdelningsförteckning:
1 Stockholm
2 Uppland
3 Örebro
4 Dalarna
5 Jönköping
6 Göteborg
7 Gästrikland
8 Södra Skåne
9 Nordvästra Skåne
10 Skaraborg
11 Jämtland
12 Älvsborg
13 Sydöstra Sverige
14 Nordöstra Skåne
15 Västernorrland
16 Södermanland
17 Västerbotten
18 Norra Kalmar
19 Västmanland
20 Halland
21 Värmland
22 Hälsingland
23 Östergötland
24 Gotland
25 Bohuslän
26 Norrbotten
WebbsidaExtern länk
ReferenskodSE/ARAB/313
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/5sLQ6FsBkK2hPmTGMyNdG1
SpråkSvenska
ExtraID313