bild
Arkiv

Linköpings stad Arbetslöshetsnämnden


Grunddata

ReferenskodSE/E013/1035
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/pr53ulHJS4IJnVslpWjWm3
ExtraID1035
ArkivinstitutionLinköpings stadsarkiv
Arkivbildare/upphov
Linköpings stad Arbetslöshetsnämnden
Kategori: Kommunal myndighet

Innehåll

ArkivhistorikArbetslöshetsnämnden påbörjade sin verksamhet 1933, först som arbetslöshetskom¬mitté, fr.o.m. 1944 i enlighet med ny lagstiftning som arbetslöshetsnämnd.



1914 inrättades i enlighet med då nya kristidsbestämmelser en arbetslöshets- och hjälpkommitté i staden[1]. 1924 avvecklades den och uppgifterna övertogs av drätselkammaren.[2]



På grundval av bestämmelserna i Kungl. kungörelsen 7 juli 1922 ang. statsbidrag till arbetslöshetshjälp hade sedan 1 juli 1924 drätselkammaren fungerat som arbetslöshetskommitté. När arbetslösheten i början av 1930-talet ökade drastiskt, fanns det en oro för att svårigheterna inte så enkelt skulle kunna bemästras och såväl fackligt som kommunalt uppkom önskemål om att Linköping, i likhet med andra större städer, behövde samla understöds- och hjälpinsatser till ett särskilt organ och inte ha dem fördelade mellan drätselkammaren (hjälparbeten och statsbidragsförmedling) och fattigvårdsstyrelsen (understöd).



Detta var också innehållet i en av köpmannen Axel Pihl, tillika stadsfullmäktiges vice ordförande, och folkskolläraren Aron Rask (båda [s]) vid stadsfullmäktiges sammanträde 1932 27/9 inlämnad motion, författad av Mauritz Eriksson och C.A. Sundén för Linköpings Fackliga Centralorganisation.[3] Fattigvårdsstyrelsen hade dessutom 1932 13/9 hemställt om att bli skild från uppgiftten att lämna understöd till arbetslösa och att denna skulle övertagas av en arbetslöshetskommitté.[4] 1932 hade 150-180 personer per vecka erhållit understöd i form av nödhjälpsarbeten och ekonomiskt understöd; fattigvårdsstyrelsens kommitté för understödsverksamhet hade vid sina varje måndag hållna sammanträden 40-50 ärenden att behandla, men somliga veckor uppgick mängden till över 100 ärenden. Kommittén konstaterade: ”Genom den stora tillströmningen av un-derstödstagare är [fattigvårds]expeditionen vissa dagar i veckan fullständigt blockerad till stort men för fattigvårdens övriga kilenter”, vilket också medförde ”stora olägenheter, för att icke säga vådor, för det ordinarie arbetets skötsel”.[5]



Trots att drätselkammaren avstyrkte förslagen[6], beslöt stadsfullmäktige efter utlåtande från beredningsutskottet att fr.o.m. 1933 tillsätta en arbetslöshetskommitté bestående av en ordförande och fyra ledamöter jämte suppleanter för samtliga dessa.[7]



Kommittén erhöll lokaler i Tullhuset. Vid inrättandet inköptes kortregister m.m. för 1.000 kr.



På anmodan av den nya kommittén utsåg fattigvårdsstyrelsen redan i januari 1933 en delegation för ”sådana med arbetslösheten i staden sammanhängande understödsärenden, som det icke tillkomme den…särskilda arbetslöshetskommittén att handlägga”.[8]



Antalet arbetslösa i Linköping uppgick i januari 1930 till 169 st., men när motionen om arbetslöshetskommittén väcktes, var 367 personer registrerade som arbetslösa. Den följande vintersäsongen, nov. 1932-april 1933, var i genomsnitt 726 personer utan arbete. Värst var perioden nov. 1933-april 1934 med i genomsnitt 818 arbetslösa. Sommarsäsongen, maj-oktober, erbjöd fler arbetstillfällen, men sommaren 1933 var de arbetslösa fler än under någon annan sommarsäsong på 1930-talet, nämligen 709 st. 1931 var

under motsvarande period 83 personer arbetslösa. Redan under vintersäsongen 1934-1935 lättade arbetslösheten och medeltalet uppgick då till 188 arbetslösa. Sommarsäsongen 1937 var i genomsnitt 15 personer arbetslösa. Den bästa månaden under hela 1930-talet var augusti 1936, då endast 2 personer var arbetslösa. Av statistiken över 1930-talet framgår, att omkr. 60 % av de arbetslösa erhöll hjälp; den värsta månaden under 1930-talet, januari 1934, då 981 personer var arbetslösa, erhöll dock knappt 56 % hjälp. De som inte fick hjälp var arbetslösa inom yrkesgrupper som var avstängda från statlig eller statsunderstödd arbetslöshetshjälp samt arbetslösa som av andra anledningar inte kunnat erhålla hjälp.



Hjälpen utgjordes av anvisade statliga och kommunala reservarbeten samt kontantunderstöd, stundom i kombination. De kommunala reservarbetena utgjordes bl.a. av nedläggning av gatuledningar, packstenslagning m.m.



Majoriteten av de arbetslösa utgjordes av tillfällighets- och diversearbetare, med byggnadsarbetare (gator, vägar, husbyggnader) som näst största grupp.



1944 utfärdades en lag (1944:475) om arbetslöshetsnämnd, varigenom 1934:434, 2-9 §§ upphävdes. Till lagen fogade tillämpningsföreskrifter (KK 1944:476) bestämde ikraftträdandet till 1 juli och att de arbetslöshetskommittéer som redan var inrättade skulle vara arbetslöshetsnämnder.



Linköping i Stadsarkivet den 8 oktober 2020

Bo Peter Persson

Stadsarkivarie



Noter:

[1] Linköpings stadsfullmäktiges protokoll 1914 27/8, § 179, på grundval av SFS 1914:237-239. Se förteckningen över Arbetslöshetskommitténs i Linköpings stad arkiv.

[2] Linköpings stadsfullmäktiges protokoll 1924 27/5, § 84, och handlingar 1924 nr 10, s. 27f.

[3] Linköpings stadsfullmäktiges handlingar 1932, nr 17, s. 40.

[4] Ib., s. 41.

[5] Ib., s. 41f.

[6] Ib., s. 43f.

[7] Linköpings stadsfullmäktiges protokoll 1932 25/10, § 154.

[8] Dessa delegerades protokoll ingår i fattigvårdsstyrelsens arkiv som vol. A II:1.

Kontroll

Skapad2021-01-07 12:54:07
Senast ändrad2021-01-07 12:54:07