Sök i arkiven
Genvägar MENY

DISPENSÄRVERKSAMHET  (1930 – 1989)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (Epidemisjukvård)
KategoriEj fastställd. Ospecificerad (Hälso- och sjukvård)
HistorikSANATORIE- OCH DISPENSÄRVERKSAMHETEN TAR SIN BÖRJAN
Under slutet av 1700-talet och 1800-talet ökade sjukdomen lungsot. Före 1900-talet förekom vård av tuberkulösa i mindre omfattning på privata sanatorier. 1904 bildades Svenska nationalföreningen mot tuberkulos i Stockholm med uppgift att ”verka för bekämpandet av tuberkulosen som folksjukdom”. Ett nytt uppslag i kampen mot tuberkulos efter sanatorievården var dispensärsystemet som inrättades först i Edinburgh 1887 av Robert Smith följt av Albert Calmette 1891 i Lille i Frankrike. Systemet fick snart stor spridning i hela Europa.
Dispensärens huvuduppgift var av förebyggande natur: att uppspåra och undersöka de tuberkulossjuka eller för tuberkulos misstänkta för att så tidigt som möjligt få dem under behandling och eliminera smittkällan, att övervaka deras hälsotillstånd samt att genom hygieniska och andra åtgärder i hemmet minska eller avlägsna smittan för de friska familjerna. Till verksamheten hörde också upplysningsverksamhet om sjukdomen.
Den första svenska dispensären upprättades i Uppsala 1905 av länskommittén i Uppsala och kallades Understödsbyrån för tuberkulösa i Uppsala. Uppsala universitet tillhandahöll lokaler åt verksamheten i det s.k. Societetshuset inom Slottskällans område vid infarten till Akademiska sjukhuset. 1914 beviljade riksdagen statsbidrag till dispensärverksamhet och 1938 övertog landstinget dispensärverksamheten för Uppsala stad.
UPPSALA LÄNS DISPENSÄRSTYRELSE OCH EFTERFÖLJARE
1931 inrättades en dispensärstyrelse i Uppsala läns landsting. Under dispensärstyrelsen fanns lokala dispensärkommittéer, dispensärläkare och dispensärsköterskor.
I Instruktion för Uppsala läns centrala dispensärstyrelse fastställd av landstingets förvaltningsutskott den 21 november 1931 framgår dispensärstyrelsens uppgifter. Där står att dispensärstyrelsen skulle utgöras av länets tuberkulosnämnd förstärkt med den läkare som av samma nämnd utsetts att utöva överinseendet över dispensärverksamheten i länet, såvida han inte tidigare var ledamot av nämnden. Dispensärstyrelsen skulle enligt instruktionen bland annat se till att verksamheten vid landstingets olika dispensärer bedrevs i enlighet med fastställda instruktioner, utfärda instruktioner för de lokala disp.-kommittéerna och för dispensärläkare och dispensärsköterskor samt rekvirera från staten och nationalföreningen mot tuberkulos utgående bidrag till dispensärverksamheten.
1942 överfördes styrandet av dispensärverksamheten till landstingets hälso- och sjukvårdsberedning. 1955-1965 Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (1:a). 1966-1971 (juni) Sjukvårdsstyrelsen. 1971 (juli)-1982 Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (2:a). Fr.o.m. 1983 1/1 FU tillika Hälso- och sjukvårdsstyrelse samt Tandvårdsnämnd. Under FU fanns Hälso- och sjukvårdsdelegation 1983-1988.
SANATORIER OCH TBC-SJUKSTUGOR I UPPSALA LÄN
För bekämpandet av tuberkulos fanns också i länet sanatorier och tbc-sjukstugor:
Wattholma sanatorium uppförd 1906 nedlagt 1958.
Lilla Sanatoriet (tuberkulossjukstugan i Uppsala) 1928-10/10 1949.
Centralsanatoriet 1937-1951 (namnbyte till lungkliniken).
Älvkarleö tuberkulossjukstuga 1932-1952.
Man skickade också iväg patienter till de sk jubileumssanatorierna Hålahult, Österåsen, Hesselby och Spenshult.
OMORGANISATION AV DISPENSÄRVÅRDEN
1938 skedde en omorganisation av dispensärväsendet då detta bl.a. blev utbyggt med centraldispensärer. Centraldispensärer var läkare med lungspecialistkompetens och som var utrustade med röntgenapparatur och laboratorium. Varje län skulle ha en eller flera centraldispensärer. Vid centraldispensär skulle det också finnas en sjuksköterska med röntgenutbildning. Centraldispensären var antingen fristående eller förlagd till sjukvårdsanstalt.
Länen skulle också bestå av olika dispensärdistrikt med distriktsdispensärläkare.
Distriktsdispensärerna med hjälp av dispensärsköterskorna sysslade mer med uppsökande verksamhet i hemmet, vaccinering och sanering samt remitterade till centraldispensären. Distriktsdispensärerna kunde antingen vara av typ I eller II. Distriktdispensär, typ I, benämndes dispensär, som förestods av legitimerad läkare, kallad dispensärläkare - i regel den tjänsteläkare som var distriktssköterskans förman - och vid vilken distriktssköterska tjänstgjorde såsom sköterska. Distriktsdispensär, typ 2, benämndes dispensär, vid vilken legitimerad läkare - i regel tjänsteläkare- var dispensärläkare och särskild dispensärsköterska anställd. Dispensärverksamheten skulle stå under överinseende av medicinalstyrelsen och vederbörande förste provinsialläkare. Dispensärverksamheten reglerades av SFS samt genom ett antal av Medicinalstyrelsens utfärdade cirkulär.
UPPSALA LÄNS CENTRALDISPENSÄR OCH DISTRIKTSDISPENSÄRER
Uppsala läns centraldispensär inrättades 1938 och var förlagd till centralsanatoriet vid Akademiska sjukhuset och från 1952 vid lungkliniken vid Akademiska sjukhuset. I instruktionen för Uppsala centraldispensär 1938 fastställdes att centraldispensären skulle göra undersökningar av inkallade eller remitterade personer för att avgöra om tuberkulos förelåg eller inte samt om tuberkulos konstaterats bedöma vårdbehovet, lämpligaste anstaltstypen, smittfaran för den sjukes omgivning samt graden av hans/hennes arbetsförmåga. Man skulle också meddela vederbörande distriktsdispensärläkare eller remitterande läkare om resultatet av undersökningen samt lämna råd och anvisningar om patientens fortsatta vård och övervakning. Hos centraldispensären gjordes också masskärmsbildundersökningar av t.ex. skolelever, personal från fabriker etc. 1943 hade man skaffat en stationär skärmbildsapparat på centraldispensären. April 1945-1947 använde man sig också av Svenska nationalföreningen mot tuberkulos s.k. skärmbildsbussar med skärmbildsapparat för att kunna nå ut till länets invånare.1945 hade också riksdagen beslutat att en allmän skärmbildsundersökning av hela rikets befolkning skulle göras. Kostnaderna för denna skulle bestridas med statsmedel och bidrag från landstinget till omkring hälften vardera. 1955-1956 och 1962 skedde en ny skärmbildsundersökning av Uppsala läns invånare.
Centraldispensärläkaren var skyldig att föra noggranna journaler över alla av honom utfärda undersökningar samt att föra ett fullständigt fortlöpande register över alla inom centraldispensärens område konstaterade fall, som inkommit till hans kännedom.
I Uppsala fungerade överläkaren vid centralsanatoriet och sedermera lungkliniken även som centraldispensär med underläkaren och amanuensen som biträdande läkare. Dispensärsköterska/or fanns också vid centraldispensären. I landstingets tryck 1982 står att centraldispensären och lungkliniken har gemensamt röntgen- och journalarkiv, lokalerna är till stor del gemensamma och personalen vid verksamheterna delar till viss del på arbetsuppgifterna. Även om verksamheten till stor del var gemensam hade centraldispensären och centralsanatoriet/lungkliniken olika huvudmän fram till 1982. Centraldispensären drevs av landstinget och centralsanatoriet/lungkliniken av sjukhuset som var statligt. 1983 övertog landstinget Akademiska sjukhuset i Uppsala. 1984 nämns fortfarande centraldispensären i FU:s protokoll. Därefter nämns inte centraldispensären i protokollen. Troligtvis gick centraldispensärens verksamhet därefter upp i lungklinikens öppenvård.
I de olika dispensärdistrikten arbetade provinsialläkarna även som dispensärläkare. Dispensärmottagningarna höll således ofta till på provinsialläkarnas mottagningar.
Nämnas bör dock att Uppsala stads, Uppsala Östra och västra landdispensärer/Uppsala landsdispensär var förlagda till centralsanatoriets/lungklinikens poliklinik. Som distriktsdispensär för ovannämnda distrikt fungerade även där sanatoriets överläkare med underläkaren och amanuensen som biträdande läkare.
ÖVRIG VERKSAMHET VID CENTRALDISPENSÄREN
1964 öppnades också en skärmbilds- och hälsokontrollbyrå vid centraldispensären. Försöksverksamhet hade gjorts under 1961-1963. Hälsokontrollen bestod dels av en skärmbildsverksamhet och en allmän medicinsk del. I den allmänmedicinska delen ingick dels, ett frågeformulär där patienten lämnade uppgift om sitt aktuella hälsotillstånd, dels, mätningar av blodtryck, kroppslängd och vikt. Laboratorieanalyser skedde på blod och urin samt i vissa fall även elektrokardiografi. Hälsoundersökningen var kostnadsfri och erbjöds invånare i Uppsala län med jämna intervall. Skärmbildsundersökningen bestod dels av en stationär samt ambulerande verksamhet. På centraldispensären fanns en skärmenhet där man använde skärmbildsanläggningen dels för centraldispensärens verksamhet, dels för hälsokontrollverksamheten i Uppsala. Från 1974 vid lungklinikens skärmbildsenhet. Personalen verkar till viss del ha varit gemensam med centraldispensären, främst gäller detta den lungläkare som kontrollerade skärmbilder samt ett kontorsbiträde. 1985 lades skärmbildsverksamheten ned. Eget arkiv för den allmänna hälsokontrollen verkar finnas kvar vid lungkliniken enligt anteckningar i depåpärm.
Ordnat och förtecknat av Maria Hagberg 2007-11-12 och slutförtecknat av Victoria Meurling november 2021.
Källor: Årsberättelser för Akademiska sjukhuset. Årsberättelser för centraldispensären och distriktsdispensärerna. Instruktioner m.m. rörande distriktsvårds samt tuberkulosvården och dispensärverksamheten i Uppsala län tryckt i Uppsala 1939. Landstingets tryck/protokoll. Arkivarie Margareta Lemmings sammanställning över Epidemisjukhuset/centralepidemisjukhuset, Centralsanatoriet, Sanatorium, tuberkulossjukstugor. Professor Gunnar Bomans sammanställning inför lungklinikens 100-årsjubileum (historiekapsel Akademiska, Landstingsarkivet i Uppsala län).Nationalencyklopedin 1991 band 5 dio-et. Svensk uppslagsbok 1950 band 7 Debut-Egg-e. Läkartidningen.se 2006-04-11: Understödsbyrån för tuberkulösa - ett 100-års minne (http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=3779)
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/C018/LA_109
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/oHg2vpBZ4aUYmeSsCJGre3
SpråkSvenska
ExtraIDLA_109