Sök i arkiven
Genvägar MENY

ÖSTASIATISKA SAMLINGARNA (ÖM)  (1926 – 1959)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
HistorikH I S T O R I K
Statens museer för världskultur
12 ÖSTASIATISKA SAMLINGARNA (ÖSTASIATISKA MUSEET)
De Östasiatiska Samlingarnas upphovsman var Johan Gunnar Andersson, vilken 1914 - 1926 tjänstgjorde som den kinesiska regeringens rådgivare för organiserandet av geologiska undersökningar i Kina. Han kom att bli den lyckliga upptäckaren av en då helt okänd stenålderskultur. Genom sitt arbete för den kinesiska staten och sina värdefulla upptäckt fick han tillstånd att till vårt land överföra en mycket representativ samling av denna nyfunna keramik. Under 1920-talet övergick han, dels på uppdrag av, dels i samförstånd med kinesiska regeringen, främst till arkeologisk verksamhet.
Den s.k. Kinakommittén med dåvarande kronprins Gustav Adolf som ordförande sedan 1921 gav den ekonomiska möjligheten för hemtransporten och den vetenskapliga bearbetningen av materialet. Kommittén bildades 1919 för att ekonomiskt stödja och administrera de forskningsarbeten som bedrevs av svenska naturvetare i Kina. År 1926 inrättades Östasiatiska Samlingarna, sedan Kinakommittén erbjudit att svenska staten överlåta samlingarna av östasiatiska arkeologiska fynd, mot att deras vetenskapliga bearbetning tryggades och att deras huvudbestånd blev säkerställt i ett svenska museum. I 1926 vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien att för Kungl. Maj:ts och Kronans räkning mottaga ifrågavarande samlingar (Instruktion för Östasiatiska Samlingarna 5/3 och 14/5 1926, med ändring 2/12 1938). Samtidigt utnämndes Johan Gunnar Andersson att vara professor i ostasiatisk arkeologi och föreståndare för samlingarna.
Under de följande åren företog Orvar Karlbeck flera insamlingsresor till Kina, varvid ett flertal värdefulla föremål förvärvades till samlingarna, allt bekostat med enskilda medel. Efter handkunde samlingarna ställas ut i egna lokaler i Handelhögskolans vindsvåning, vilka öppandes för allmänheten 1929. Här skapades en institution för östasiatisk, arkeologisk forskning med livliga internationella kontakter vars resultat publicerades i en egen årlig utkommande publikation "The Bulletin of Far Eastern Antiquities", vars första volym utkom 1929. Den mest verksamme medarbetaren där blev professor Bernhard Karlgren, som i denna skriftserie framlagt de flesta av sina banbrytande arbeten inom filologi och bronsforskning. Sedan det första stora beståndet av stenålderskeramik väl kommit till vårt land utsträckte snart professor Andersson samlingsområdet till senare epoker inom kinesisk kulturhistoria. Efter hand hitfördes en imponerande samling av bronsföremål.
Då Östasiatiska Samlingarna 1946 tvingades utrymma lokalerna på Sveabägen och flytta till betydligt mindre utrymmen i Vitterhetsakademiens lokale rpå Storagatan blev det inte heller möjligt att i samma utsträckning som förut hålla den arkeologiska samlingen tillgänglig för allmänheten. Största delen av de praktfulla stenålderskrukorna fick magasineras och den snabbt växande bronssamlingen kunder inte hellre komma till rätt. Vid den tidpunkten fanns det nu två viktiga samlingar av östasiatisk konst (Nationalmusei avdelning för ostasiatisk konst) samt arkeologiska föremål förvarande på två olika håll och mer eller mindre nerpackades. Planer på en ny lokal deär dessai någon form skulle kunna sammanföras hade varit uppe vid ett flertal tillfällen, men först genom Nationalmuseichefen Otte Skölds initiativ och enrgi kunde denna idé förverkligas. I samband med Moderna Museets öppnande år 1958 på Skeppsholmen i det gamla Exercishuset lyckades han övertyga statsmakterna och marinens representanter om det lämpliga i att också låta ett museum för östasiatisk kont och arkeologi flytta över i lokaler som ändå måste utrymmas som följd av Flottans ändrade förläggningsort. Det blev en del av det s.k. Tyghuset, den långa magasinslänga som ursprungligen uppförts omkring år 1700 som stall åt Karl XII:s drabanter. Efter ett par år var ombyggnadsarbetet färdigt och den 16 maj 1963 invigdes museets nya lokaler ute på Skeppsholmen.
I juli 1959 beslutade Kungl. Maj:t att bilda en nya organisation med namnet Östasiatiska museet (Kungl. Maj:ts beslut 17/4 1959 vars bestånd kom att utgöras av de två nämnda statliga huvudsamlingarna vilka i form av deposition skulle sammanföras i det nya museet på Skeppsholmen.
Östasiatiska Samlingarna och Nationalmusei avdelning för ostasiatisk konst, som år 1959 sammanfördes till en samling, har vid förtecknandet räknats som två skilda arkivbildare, eftersom dessa två samlingar inte har integrerats med varandra utan än idag inom Östasiatiska museet räknas som två samlingar. Även om det mesta av materialet i arkivet är uppdelat mellan dessa två arkivbildare, så finns det i Östasiatiska museets arkivbestånd en del material som härrör från Östasiatiska Samlingarna. Bibliotekets kataloger och korrespondens hör till det material som inte har delats upp mellan Östasiatiska Samlingarna och Östasiatiska museet. Bibliotekets kataloger och korrespondens finns - och har förtecknats - i Östasiatiska museets arkiv. Handlingar rörande Nationalmusei avdelning för ostasiatisk konst återfinns i arkivet för Statens konstmuseer med föregångare - Nationalmusei avdelningar.
Arkivet omfattar perioden 1924 - 1962 och består av ca 40 volymer. Östasiatiska Samlingarna har ordnats och förtecknats av Statens konstmuseers arkivarie under januari - februari månad 1998. 2005 har arkivförteckningen förts in i FileMaker och databasen och handlingar är fritt tillgängliga för forskning.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/O017/SMVK_12
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/R28VkgqZnaEXqKgyeiGrb2
SpråkSvenska
ExtraIDSMVK_12