Sök i arkiven
Genvägar MENY

VÄXJÖ STAD.VÄXJÖ STAD BYGGNADSKONTORET  (1943 – 1970)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (-)
HistorikH I S T O R I K
VÄXJÖ KOMMUNARKIV
1111 VÄXJÖ STAD BYGGNADSKONTORET
Byggnadskontorets verksamhet omfattar:
1. Skogar
2. Gator och vägar
3. Parker
4. Förråd
5. Vattenverk
6. Avloppsverk
7. Renhållningsverk
8. Salutorg
9. Parkeringsplatser
Byggnadskontorets uppgift är
att vara utrednings- och verkställighetsorgan i frågor rörande stadens/kommunens gator och vägar, broar, torg, parker, planteringar och andra allmänna platser, skogar, vattenverk och avloppsverk med tillhörande ledningsnät samt renhållningsverk.
Arkivbildare Beslutande nämnd eller styrelse
Angående vattenverk
Vattenledningsverket i Växjö stad 1886-1942 Drätselkammaren
Byggnadskontoret i Växjö stad 1943-1970 Drätselkammaren
Byggnadskontoret i Växjö kommun 1971-1979 Kommunstyrelsen
Gatukontoret i Växjö kommun 1980-1989 Tekniska nämnden
Tekniska kontoret i Växjö kommun 1990- Tekniska nämnden
Angående renhållning
Renhållningsstyrelsen i Växjö stad 1912-1934 Renhållningsstyrelsen
Vattenledningsverket i Växjö stad 1935-1942 Drätselkammaren
Byggnadskontoret i Växjö stad 1943-1970 Drätselkammaren
Byggnadskontoret i Växjö kommun 1971-1979 Kommunstyrelsen
Gatukontoret i Växjö kommun 1980-1989 Tekniska nämnden
Tekniska kontoret i Växjö kommun 1990 Tekniska nämnden
Angående avloppsrening
Stadsingenjörskontoret i Växjö stad 1879-1917 Drätselkammaren
Reningsanläggningskom. i Växjö 1918-1924 Drätselkammaren
Byggnadskom. för reningsanl. i Växjö stad Drätselkammaren
1924-1927
Stadsingenjörskontoret i Växjö stad 1927-1942 Drätselkammaren
Byggnadskontoret i Växjö stad 1943-1970 Drätselkammaren
Byggnadskontoret i Växjö kommun 1971-1979 Kommunstyrelsen
Gatukontoret i Växjö kommun 1980-1989 Tekniska nämnden
Tekniska kontoret i Växjö kommun 1990- Tekniska nämnden
VATTENVERK I VÄXJÖ
Arkivbildare
Åren 1886-1942 fungerade vattenledningsverket som egen arkivbildare. Dess beslutande organ var drätselkammaren. 1935-1942 var även renhållningsväsendet inordnat under vattenledningsverket. Fr o m 1943 är byggnadskontoret arkivbildare för vattenverksärenden. Arkivbildningen på byggnadskontoret är vidare delad i Växjö stad och Växjö kommun.
Historik
Före vattenledningens tillkomst 1887 var stadsborna helt och hållet hänvisade till de i gårdarna befintliga brunnarna samt en och annan allmän brunn. Olägenheterna av dessa primitiva förhållanden visade sig dagligen och inte minst den bristande vattentillgången vid de katastrofala bränder som härjat staden.
När tanken på en vattenledning uppstod kan ej sägas. 1871 verkställdes för stadens räkning en analys av vattnet såväl i privata som allmänna brunnar som i Helgasjön vid Evedal och Skirsjön. Brunnsvattnet befanns vara mer eller mindre dåligt och skulle inverka menligt på hälsotillståndet. På uppdrag av stadsfullmäktige 1875 verkställde kapten A Blix i Karlskrona som anlagt vattenledning i flera av rikets städer, en detaljerad utredning rörande vattenledning för Växjö stad. Hans förslag upptog tre alternativ.
A/ vatten från Bergundasjön med uppfordringsverk för ånga, filterbassäng och brunn för filtrerat vatten i Bokhultet samt huvudledning upp till Solberget med en kostnadsberäkning på 182 000 kronor,
B/ vattenledning från Helgasjön med vatten- och ångkraft, filterbädd och brunn vid sjön, reservoar på Solberget, kostnadsberäknat till 207 000 kronor,
C/ vattenledning från Skirsjön med självtryck, filterbassäng och brunn vid sjön, reservoar vid Östregårdsberget med en kostnadsberäkning på 202.900 kronor.
Blix hävdade att alternativ C skulle vara billigast för staden i längden.
1883 bemyndigade stadsfullmäktige hälsovårdsnämnden att anställa sakkunnig person att överse och granska projektet om vattenledning från Skirsjön och även en väckt fråga om kanalledning från Helgasjön till Växjö samt avge yttrande. Major J.G. Richert anförtroddes denna utredning. 1885 överlämnade Richert ett betänkande med att i ekonomiskt hänseende var Skirsjö- och Helgasjöalternativen likvärdiga medan i övrigt hänseende gavs företräde till Helgasjöalternativet. Samma år beslöt stadsfullmäktige sig för Helgasjöalternativet enligt Richerts förord. Vidare beslöts att ingå till Kungl. Maj:t med en ansökan om tillstånd att få upptaga ett 40-årigt amorteringslån på 200 000 kronor till anläggningens utförande, dels att få expropriera nödig mark till vattenverk och ledningar dels slutligen få rättighet att använda sig av Helgasjöns vatten.
RENHÅLLNINGSVÄSENDET I VÄXJÖ
Arkivbildare
Åren 1912-1934 är renhållningsstyrelsen arkivbildare för renhållningsväsendet och under åren 1935-1942 är renhållningsverket inordnat under vattenledningsverket. Fr o m 1943 är byggnadskontoret i Växjö stad arkivbildare för renhållningsväsendet fram t o m 1970. Fr o m kommunsammanläggningen 1971 sker arkivläggningen på byggnadskontoret i Växjö kommun.
Historik
Bortförandet av avfall från gårdarna var förr husägarnas privata angelägenhet. År 1913 upptogs frågan om gårdsrenhållningens ordnande, varvid stadsfullmäktige beslutade om uppförandet av ett renhållningsverk i Bramstorp, Tegnaby socken. 1914 antogs som entreprenör Växjö Torvaktiebolag som åtog sig borttransport av avfall i staden. 1926 övertogs renhållningen av ett kommunalt verk med egen styrelse. 1926-1934 sköttes renhållningen av renhållningsverket med renhållningsstyrelsen som beslutande organ. Stadsfullmäktige beslöt den 30 oktober 1934 att renhållningsstyrelsen skulle indragas fr o m 1 jan 1935, från vilken dag den för styrelsen fastställda instruktionen skulle upphöra att gälla. Förvaltningen av stadens renhållningsväsende skulle omhänderhavas av drätselkammaren vars 2:a avdelning skulle fullgöra de funktioner som åvilades enligt renhållningsstadgan. Föreståndaren för vattenverket skulle fr o m 1 jan 1935 utan särskild ersättning vara föreståndare för renhållningsverket. Fr o m 1943 ligger renhållningsväsendet på byggnadskontoret.
AVLOPPSRENING I VÄXJÖ
Arkivbildare
Fram till 1917 handlades avloppsreningsfrågor på stadsingenjörskontoret. 1918 tillsattes en reningsanläggningskommitté och denna avlöstes av byggnadskommittén för reningsanläggning 1924. Denna kommitté fungerade fram till 1927 då avloppsfrågorna åter lades på stadsingenjörskontoret. Stadsingenjörskontoret var arkivbildare fram till 1943 då byggnadskontoret inrättades. Fr o m 1943 handlägges avloppsärenden på byggnadskontoret i Växjö stad resp Växjö kommun.
Historik
Åtgärderna för avloppsvattnets bortförande var länge högst primitiva. Stadens rännstenar, diken och kanaler fick tjänstgöra som kloakledningar, vilket förorsakade obehag. Sjöns höga nivå försvårade avrinningen. I syfte att sänka nivån upprensades Växjösjöns utlopp i söder och en kanal öppnades mellan Norra Bergundasjön och Bergkvarasjön. Vattenomsättningen var likväl ej tillräcklig och en stadig försämring av Växjösjön visade sig. Även mudderförsök visade sig ineffektiva. Reningsfrågan blev ett problem som väckte stora bekymmer och flera förslag till bättring väcktes. Ett av dem gick ut på att genom kanal från Helgasjön leda in friskt vatten i Växjösjön. År 1906 anslogs medel till en allsidig utredning av problemet. Vattenbyggnadsbyrån (VBB) i Stockholm utredde frågan och framlade 1907 en plan med två alternativ, dels anläggning av en kanal från Helgasjön för åstadkommande av bättre omsättning av Växjösjöns vatten, dels uppförandet av ett reningsverk vid Skärvet för rening av spillvattnet innan utsläpp i sjön. Stadsfullmäktige ställde sig intresserade men fann kostnaderna för höga varvid frågan blev vilande. 1912 yrkade grev K.A. Posse på Bergkvara samt Bergunda kommun åläggande för Växjö stad att vidtaga åtgärder vid den kanal som staden låtit gräva mellan Norra Bergundasjön och Bergkvarasjön. Undersökning av vattnet och hygienisk inspektion av Växjösjön och angränsande sjöar gjordes av medicinalstyrelsen. I medicinalstyrelsens utlåtande franhölls att vattnet i Växjösjön var utsatt för en ganska svårartad förorening men att sådan ej påvisats i Bergunda- och Bergkvarasjöarna varvid klagandenas framställning ej föranledde åtgärd. Staden ålades dock att med skälig tidsfrist vidtaga lämpliga reningsanordningar för vattnet innan det släpps ut i sjön. 1915 fattade stadsfullmäktige beslut att det blivande reningsverket skulle, om jordupplåtelse lämnades, förläggas söder om staden vid torpet Näset på biskopsgårdens ägor. Avtal med biskopen kunde först träffas 1921. Detta jämte kriget gjorde att staden tvingades söka förlängning av respittiden hos länsstyrelsen. Uppskov blev beviljat vid flera tillfällen och Kungl Maj:t gav anstånd till 1926 års slut med vissa angivna delar av arbetet och före 1 maj 1930 fullgjort övriga anläggningsarbeten.
Först år 1924 fattade stadsfullmäktige beslut om att anlägga samlingsledningar, pumpstation och reningsverk vid Näset. Första etappen, uppförandet av kloakpumpstation och reningsverk samt utbyggnad av östra dräneringsområdet blev färdigt sommaren 1927. Därefter tog man itu med mellersta området som blev klart 1929. Västra dräneringsområdet påbörjades först 1939. Reningsverket ombyggdes enligt andra principer för mekanisk rening år 1940 och utbyggdes till biologisk rening enligt aktivslammetoden år 1955. För Växjö-Östregård byggdes år 1938 ett reningsverk med biologiskt filter, som slopades år 1957 i samband med att en dykareledning för östra stadsdelen anlades under Växjösjön. Till denna ledning anslöts avloppsvattnet från S:t Sigfrids sjukhus år 1958, varigenom sjukhusets reningsverk urkopplades.
ReferenskodSE/G003/VKA_1111
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/vqESRX3pKKkATlgTJ39u60
SpråkSvenska
ExtraIDVKA_1111