Serie

Inventeringsinstrument

Grunddata

Referenskod	SE/MSA/01500/F/F 1
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/arkiv/fDAcffvUMa2qOK8yzt5EA7
ExtraID	F 1
Arkivinstitution	Malmö stadsarkiv

Innehåll

Inledning (äldre form)

Sjötullavdelningen i Malmö

Sjötullavdelningen i Malmö inrättades den 1 juli 1944 genom en omorganisation inom tullverket varpå den dåvarande Tullbevakningsinspektionen avskaffades. Sjötullavdelningen kom att ingå i den nya organisationen under Tulldirektionen i Malmö och var en av centraltullkammarens avdelningar. Dess chef var en tullöverkontrollör.

Sjötullavdelningen hade hand om den inre bevakningen. Dess uppgifter enligt TFS 1944:151 § 37 var:
- Att verkställa visitation och annan bevakningsåtgärd å fartyg och å av färja medfört bantåg i tullhamnen samt ombesörja visitation och tullklarering av medföljande resandes effekter, allt i den mån tulldirektionen icke finner sådan förrättning beträffande vissa lägenheter lämpligen böra utföras av personal, tillhörande annan tullavdelning.
- Att anordna kontroll vid lossning eller lastning av gods inom avdelningens tjänstgöringsområde.
- Att anordna bevakning av till hamnområdet hörande vatten samt av avdelningens tjänstgöringsområde.
- Att ombesörja bevakning av övriga tullavdelningars i tullhamnen tjänstgöringsområden å annan tid än tullkontrolltid, i den mån icke beträffande vist tjänstgöringsområde bestämts, att för bevakningen skall användas personal vid därvarande tullavdelningen.
- Att verkställa i tullhamnen förekommande tullklarering av fartyg, dock vad beträffar Malmö med undantag av fartyg, liggande i Limhamn.
- Att verkställa tullklarering av gods inom avdelningens tjänstgöringsområde samt, i den mån sådant med hänsyn till lokala förhållanden finnes nödvändigt, även annorstädes i tullhamnen.
- Att handlägga ärenden angående tullager, provianteringsfrilager, haverigods och sjöfynd.
- Att debitera, uppbära och redovisa avgifter till tullverket för fartyg och gods, som av avdelningen tullklarerats.
- Att mottaga och vårda beslagtagen egendom ävensom gods, som skall genom centraltullkammarens försorg försäljas.
- Att omhänderta försäljning av förverkad egendom eller till kronan hemfallet eller överlåtet gods samt annat gods, som skall genom centraltullkammarens försorg avyttras.
- Att utfärda mätningshandlingar för fartyg.
Finner tulldirektionen men hänsyn till särskilda förhållanden lämpligt, att gods, som anmälts till uppläggning å transitupplag vid viss tullavdelning, redovisas därstädes i stället för vid sjötullavdelningen, äger tulldirektionen därom förordna.
De skulle även enligt § 42-43:
”Tullavdelningen äger med iakttagande av gällande författningsbestämmelser och de närmare anvisningar, som må meddelas av tulldirektionen, medgiva förändring eller återkallelse av varuanmälan” och
”Undersökning av till utförsel avsett tullgods och utfärdande av attest däröver skola i regel verksställas beträffande gods, som skall utföras med post vid posttullavdelningen och beträffande annat gods vid den tullavdelning, inom vilkens tjänstgöringsområde godset skall för utförsel inlastas i transportmedel”.

Sjötullen upphörde genom omorganisationen den 31 december 1973 och dess arbetsuppgifter ersattes av distriktstullkammaren i Malmö, vars handlingar ingår i arkivet för tulldirektionen i södra regionen.

Tullverkets historik

Upptagande av olika former av tull har gamla anor i Sverige. Trots det brukar dagens Tullverk räkna sina anor till år 1636. För Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän infördes tullen i och med försvenskningen av dessa landskap.

Den lokala tullförvaltningen har länge haft ett nära samband med stapelstadsrätten. Städer som hade denna rätt fick bedriva utrikesfart med egna fartyg (aktiv stapelrätt) och ta emot utländska köpmän i hemmahamnarna (passiv stapel). Vissa städer hade enbart det ena av dessa stapelrätter. Stapelstäder upphörde 1927, även om vissa mindre delar fortlevde till 1973. I varje stapelstad skulle en tullkammare finnas. Det fanns även städer med en tullkammare som saknade stapelrätt.

Det fanns även tullanstalter på andra orter än stapelstäder. Dessa tullplatser, som löd under en närliggande tullkammare, benämndes tullstationer och tullexpeditioner. Tullkammardistrikt fanns först huvudsakligen längs kusten, men bättre kommunikationer (järnvägar och flyg) gjorde att även inlandet 1928 införlivades i distrikten, som samtidigt omdöptes samtidigt till Tulldistrikt.

Den utrikes tullen (även benämnd stora tullen) var uppdelad i sjötullen samt landtullen. Sjötullen omfattade varor som exporterades och importerades sjövägen, och landtullen omfattade varor som passerade den norska och finska landgränsen. Sjötullen var den dominerande utrikestullen pga Sveriges långa kuster och den stora roll som sjöfarten under lång tid spelade i jämförelse med de landväga transporterna. Fram till 1810 fanns även en inrikes tull för varor som passerade gränsen mellan städer och landsbygd som benämndes lilla tullen. Även efter dess avskaffande fanns det fram till runt 1860 en viss bevakning vid stadsgränserna mot lösdrivare m.m.

Sjötullen förvaltades under Kommers- eller Kammarkollegiet. Under perioderna 1726-1765, 1777-1782 samt 1803-1824 utarrenderades verksamheten till ett privat arrendebolag, Generaltullarrendesocieteten. Under perioden 1813-1824 förvaltades tullverket av en kunglig tulldirektion som 1825 avlöstes av Generaltullstyrelsen. Denna avlöstes 1 juli 1995 av Huvudkontoret och upphörde helt den 1 juli 2004.

Tullverkets uppgifter

Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användandet eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer, m.m.Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde inte endast för varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.
Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket ta till vara statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att de skötte handläggandet av dessa sjöfyndsärenden. Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att de förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.

Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och likaså även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken. I och med avskaffades av inrikespassen 1860 minskade detta ytterligare. Från 1959 infördes det röd-gröna systemet, ”tullfiltret”.

För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att tullverket hela tiden måste följa med i import och export handeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen. På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren. I Malmö var dock tullförvaltningarna på grund arbetsbelastningen uppdelade i självständiga avdelningar, vardera underställda Tulldirektionen, beroende på arbetsuppgifter.

Viktigare handlingar och ärendeslag:
Huvuddelen av arkivhandlingarna utgörs av gallringsbara klareringshandlingar för transportmedel och gods. Andra viktiga handlingar är ansökningar och tillstånd av olika slag. Såväl när det gäller volym som användning av arkivhandlingar dominerar gallringsbara fakturaakter avseende importvaror tillsammans med exportdeklarationer.

Sökingångar till arkivet:
- arkivförteckningen
- diariet

Huvuddelen av handlingarna i arkivet är sekretessbelagda, de flesta med hänsyn till att de berör enskilda företags ekonomiska verksamhet (sekretesslagen 9 kap. 1 § första stycket). Dessa är dock gallringsbara. Alla handlingar i detta arkivet är offentliga.

Merparten av tullverkets handlingar är gallringsbara enligt gallringsplan för tullstaten (TFS 1981:32 bilaga 5), som även har använts retroaktivt. Andra gallringsbeslut finns i TFS 1925:228, 1944:224, 1944:225, 1946:9, 1950:165, 1953:68, 1954:25, 1965:180, 1974:215.

Kontroll

Skapad	2010-01-13 13:38:39
Senast ändrad	2010-01-14 09:31:10

Volymer (1 st)

Referenskod	Tid	Anmärkning
1	1944 – 1973	Arkivbox. Upprättad vid inventering av sjötullavdelningens transitupplag.	Läsesal