Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Stockholm Energi AB, Värtaverket


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/3980
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/jFB54Jf1v4ElF6r789XhT1
ExtraID3980
Omfång
91 Hyllmeter 
VillkorDelvis
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Inledning (äldre form)Stockholm Energi AB, Värtaverket


Historik och verksamhet

Brunkebergsverket och Värtaverket

1889 antog stadsfullmäktige ett förslag om att bygga ett nytt elektricitetsverk på nedre Norrmalm. Det första kommunala elektricitetsverket, Brunkebergsverket, på Regeringsgatan 38 gjorde sin första elleverans 1892.

Det nya elektricitetsverket började med en relativt blygsam energiproduktion. Men på några få år ökade efterfrågan på elkraft mycket kraftigt. Verket hade byggts ut successivt men saknade redan 1899 plats på sin tomt för att kunna expandera mer. I juni 1900 beviljade staden drygt 8 miljoner kronor till nya anläggningar. Det nya kraftverket skulle vara beläget vid hamn, med bekväm tillgång till stenkol och vatten. Det nya verket, Elektricitetsverket i Värtan (även kallat Värtaverket) togs i drift på hösten 1903.


Verket som stadens viktigaste elproducent 1903-1918

Värtaverket alstrade från början trefas växelström och ledde energin via jordkablar till understationer där den omformades till likström innan den nådde konsumenterna. En av dessa understationer var Brunkebergsverket som samtidigt fortsatte att producera en förhållandevis liten andel av Stockholms Gas- och elektricitetsverks elenergi i ytterligare åtta år. Därefter svarade Värtaverket för stadens elförsörjning fram till 1916. Då var staden tvungen att köpa in ström från Vattenfalls anläggning i Älvkarleby.

Utöver de två ursprungliga kolvångmaskinerna togs en tredje i drift 1904. Strömförbrukningen nästan tjugofaldigades under 1903-1918 och planeringen för utvidgning av verkets produktionskapacitet började omedelbart. De två första ångturbinerna togs i bruk 1907 och 1909 installerades ytterligare två. Europas största ångturbin togs i bruk 1917.

För att kunna inrymma de allt fler maskinerna byggdes verket ut i etapper. Värtaverket hade ritats av arkitekten Ferdinand Boberg, men för den vidare utbyggnaden svarade Gustaf de Frumerie. 1909 och 1913 var två förlängningar av maskin- och ångpannehusen samt instrumenthuset västerut färdigbyggda. En fjärde etapp med kontrollrumsbyggnad och ställverk stod klar 1917.

Spårvägen var i början av verkets verksamhetstid den största elkonsumenten. Det dröjde till 1909 innan det blev ett genombrott för den tunga industrin. Först då började verket direktleverera högspänd växelström till industrin som blev den största strömförbrukaren.


Verket som reserv för vattenkraften 1918-1959

Värtaverkets roll att ta emot, transformera och distribuera vattenkraftsel hade planerats redan år 1900. Dessutom skulle verket fungera som reservanläggning vid toppbelastningar eller när vattenkraften av olika anledningar tröt.

I slutet av 1918 började stadens egna vattenkraftverk i Untra att leverera el till Värtaverket. Under 1920-talet svarade Värtaverkets egen produktion för i genomsnitt 11% av Stockholms el. Verket utnyttjades allt hårdare i väntan på nya vattenkraftverk. 1930 kom Lanforsverket och 1936 Krångede kraftverk. I början av 1930-talet hade en unik typ av reservsystem installerats - ångackumulatorer kombinerade med elångpannor och snabbstartade oljeeldade ångpannor. På 1930-talet förstärktes verket med fyra nya ångturbingeneratorer och därmed var samtliga maskiner från perioden före 1918 utbytta. Alla turbiner hade nu generatorer för 50-periodig växelström.

1928 byggs maskinhallen ut en sista gång. Nya ställverksbyggnader tillkommer 1928 och 1946.

Utbyggnaden av vattenkraften stannade av på grund av beredskapen och andra världskriget.

Värtaverkets minskade betydelse under 1950-talet var märkbar och produktionen stod i genomsnitt för c:a 2 % av stadens energiproduktion. Metoden att endast producera el började också att uppfattas som föråldrad och oekonomisk.


Verket som sliten reservanläggning utvecklas till fjärrvärmeleverantör 1960-1976

När Hässelbyverket togs i drift 1959 övertog det Värtaverkets roll som första ångkraftverk. Värtaverket blev den yttersta och sist använda nödresursen som på 1960-talet bidrog med i genomsnitt 0,4 % till stadens elbehov. Men i stället stod verket 1968/1969 för 37% av stadens fjärrvärmeproduktion.

Stadens satsningar på fjärrvärme under 1950-talet och början på 1960-talet i Farsta, Hässelby och Hjorthagen vidgades till att omfatta statliga byggnader i kvarteren Garnisonen och Förrådsbacken på Östermalm. Till att börja med levererades fjärrvärmen från provisoriska värmecentraler men ersattes 1963 av central produktion från Värtaverket. För värmeproduktionen användes moderna oljepannor. Utbyggnaden av fjärrvärmen innebar en mycket stor miljöförbättring då tiotusentals värmepannor och panncentraler som eldat kol, ved och olja för att skapa värme och varmvatten kunde avvecklas. 1966 beslöts att också Nedre Norrmalm skulle få fjärrvärme och under 1970-talet kom Vasastaden att bli utbyggt. Ledningar byggdes också till Kungsholmen.

För att frigöra ångkapacitet för elproduktion togs ett nytt oljeeldat värmeverk (VV1) i drift 1969. Samtidigt uppfördes en ny gasturbin samma år. Det gamla ångpannehusets östligaste del revs för att göra plats för turbinen. Ytterligare ett oljeeldat värmeverk (VV2) togs i drift 1973. Det gamla Värtaverket togs i huvudsak ur drift efter 1970. Men ända fram till 1986 kördes maskiner från 1930-talet med ånga från VV2.


1976 och framåt

Planer att förlägga ett underjordiskt kärnkraftvärmeverk till Värtan hade påbörjats på 1960-talet men övergavs 1971. I stället beslöts, två år före oljekrisen, att bygga ett oljeeldat kraftvärmeverk som skulle tas i bruk 1976. Verket KVV1 byggdes av AB Svarthålsforsen och invigdes 1977. Anläggningen hade kostat 354 Mkr att bygga och var den största investeringen företaget hittills hade gjort. Det byggdes inte endast som ett kraftvärmeverk utan kan också producera antingen enbart värme eller el. Efter invigningen kunde verket svara för 60 % av det maximala värmebehovet i centrala Stockholm. Fortsatt utbyggnad av fjärrvärme ledde till att Värtaverket kompletterades med värmeverken VV3 1979 och VV4 1983, det förra oljeeldat och det senare utrustat med elektriska ångpannor. År 1980 uppfördes en varmvattenackumulator som används för att balansera skillnaden i varmvattenbehov under dygnets timmar. Den 30 meter höga cisternen dekorerades av konstnären Agneta Utbult och har kallats Europas största tavla. Sedan 2001 fasadbelyses cisternen för att den skall vara synlig även under dygnets mörka timmar.

På 1980 talet gjordes satsningar på värmepumpar i och kring Värtaverket som ett led i minsk­ningen av oljeberoendet. Ett verk med två pumpar byggdes 1982 vid Loudden i Frihamnen. 1983-1984 uppfördes två sjövattenbaserade pumpar. En annan pump tog tillvara värme från KVV1:s kylvatten. Från mitten av 1980-talet anlades Värmeverk Ropsten 1, 2 och 3 med pumpar.


PFBC-anläggningen först i världen

1989 var det dags för ännu ett steg i Värtaverkets historia då det koleldade kraftvärmeverket PFBC-anläggningen (KVV6) togs i provdrift.

PFBC (Pressurized Fluidized Bed Combined Cycle) eller på svenska - Trycksatt fluidiserad virvelbäddsförbränning - var en ny teknik som utvecklats av ASEA (ABB Carbon) för att minska oljeberoendet och att bidra till att ersätta kärnkraften. Tekniken handlar om att kol transporteras till Värtaverkets hamn. Hela processen är helt sluten för att hindra att koldammet lägger sig över hamnområdet och Hjorthagen. Kolet lagras i ett underjordiskt bergrum som rymmer 100 000 ton vilket är ungefär hälften av Värtaverkets normala årsförbrukning. Från lagret förs kolet till prepareringsbyggnaden där det krossas och blandas. Slutprodukten blir en trögflytande kolpasta och genom tillsatsen av kalksten eller dolomit minskas svaveldioxid­utsläppen till en bråkdel.

Idén om kol i Värtan startade en av de hårdaste miljöstriderna i Stockholm historia men i januari 1987 togs beslutet som blev Stockholms Energis största investering genom tiderna och innebar att kol skulle återintroduceras som bränsle på Värtaverket.

PFBC-anläggningen har två pannenheter. Den äldsta delen av den av Ferdinand Boberg ritade maskinsalen rymmer turbin, generator och fjärrvärmepumpar. Två pannhus är tillbyggda på en plats där det äldre ångpannehuset stod.

Värtaverkets PFBC-anläggning var den första i världen.


Fjärrkyla

1995 började Värtaverkets leveranser av fjärrkyla, dvs. vatten från c:a 17 m djup i Lilla Värtan som används för att kyla det cirkulerande vattnet i fjärrkylasystemet till c:a +6. Det pumpas sedan ut för att kyla stora kontor på centrala Norrmalm. 1996 anslöts Kungsholmen till kylsystemet.


Arkivets innehåll

Arkivets huvudsakliga innehåll består av projektdokumentation och ritningar samt fotografier. Dessutom kommer 2008 ett urval av ritningar att levereras som speglar produktionsanläggningen Värtaverket.


Hänvisning till andra arkiv och arkivbildare

En stor del av den äldre dokumentationen har tidigare levererats till Stadsarkivet och ingår i Elektricitetsverkets olika arkivbildare.

Den administrativa och styrande verksamheten finns i moderbolagens arkiv som t.ex. Stockolm Energi AB:s, Stockholm Energi med föregångares och Stockholm Energi AB Svarthålsforsens arkiv. Handlingar rörande rekrytering och anställning av teknisk personal finns också i Stockholm Energi AB Vegakonsults arkiv. Personalakter m.m. finns i Stockholm Energi AB:s arkiv.


Sökingångar till arkivmaterialet

Arkivförteckningen med tillhörande register m.m.


Gallring

Gallring av handlingar hos Stockholm Energi AB med föregångare, dotterbolag m.fl. är reglerade i nedanstående tre gallringsbeslut:
· Stockholms Stadsarkivs gallringsbeslut 2006:2 avseende verksamhetsstyrande och administrativ dokumentation,
· Stockholms Stadsarkivs gallringsbeslut 2006:31 gallring av teknisk dokumentation avseende produktion och distribution av energi och
· Stockholms Stadsarkivs gallringsbeslut 2006:32 gallring av information i IT-system.

Dessutom omfattas dokumentationen av Stockholms stadsarkivs generella gallringsbeslut omfattande handlingar inom löne- och personaladministration, Stadsarkivets beslut 1999:5, och handlingar i upp­handlingsärenden Stadsarkivets beslut 2003:13 med ändringar.


Sekretess

Sekretessprövning bör ske om de ämnesordnade handlingarna t.ex. innehåller känsliga uppgifter om personal eller i fråga om affärsavtal vars sekretesstid 20 år ännu inte löpt ut.

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Skapad2006-12-18 00:00:00
Senast ändrad2020-03-26 16:48:35