Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

18:e Kustbevakningsdistriktet i Malmö


Grunddata

ReferenskodSE/MSA/01495
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/dwW69Doayg7BIBv2yVzyOu
ExtraIDTUL
Omfång
5 Hyllmeter  (Text)
Datering
1923 – 1937  (Tidsomfång)1937-06-30
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd)
ArkivinstitutionMalmö stadsarkiv (depå: Bergsgatan)
Arkivbildare/upphov
18:e kustbevakningsdistriktet i Malmö (1923 – 1937)
Kategori: Statlig myndighet. Kustbevakningsområden

Innehåll

Inledning (äldre form)18:e Kustbevakningsdistriktet i Malmö

Kustbevakningens uppgift är främst att upptäcka och förhindra överträdelser mot de författningar som de har att övervaka, främst olovlig varuinförsel. Andra arbetsuppgifter är att samarbeta med lotsverket med sjöräddning samt att utöva tillsyn över fiskeriförhållanden och jakt på sjöfågel.

Organisation och historik

Kustbevakningen var en integrerad del av tullverket där kustposteringarna löd under tullförvaltaren vid närmaste tullkammare som i sin tur löd under Generaltullstyrelsen i Stockholm. Överinseendet över kustbevakningen utövades av en kustbevakningsinspektor i Generaltullstyrelsen. Kustbevakningens distriktsledning och personal var skild från den övriga lokaltullförvaltningen. Under distriktet fanns kustposteringar (Kp).

På grund av den stora smugglingen på sydkusten infördes år 1871 en kustbevakningschef för Skåne. Syftet med detta var att få ett inspekterande och sammanhållande organ mellan den centrala ledningen (Generaltullstyrelsen i Stockholm) och den lokala administrationen på respektive tullkammare. Denna upphörde 1904 och ersattes 1905 av en Kustbevakningschef vars område utsträcktes till att omfatta både Skåne och Blekinge.

Den regionala organisationen med Kustbevakningschef i Skåne och Blekinge upphörde den 31 december 1922. Enligt Kungl. Generaltullstyrelsens cirkulär den 9 december 1922 angående utsträckningen av och det lokala chefskapet vid rikets kustbevakning (TFS 1922:431) indelades Sverige i 24 kustbevakningsdistrikt.
Dessa distrikt stod i allmänhet under befäl av tullförvaltaren vid en tullkammare. Distrikten var först numrerade, men 1928 bytte de namn till den plats där tullkammaren, med befälhavande tullförvaltare, var placerad. Detta var enbart en namnändring, verksamheten förblev detsamma.

Denna organisation med distriktsindelning upphörde den 30 juni 1937 och ersattes från den 1 juli av Malmö kustdistrikt (ej identiskt med detta 18:e distrikt). Denna organisation innebar att Sverige indelades i fyra distrikt namngivna efter den plats där sätet var placerad, i detta fall Malmö. Detta gjordes genom att det 12:e distriktet i Kalmar till det 19 distriktet i Helsingborg (och därmed även Öland, men ej Gotland) slogs samman till ett stort distrikt. Denna ersattes i sin tur den 1 januari 1950 med det Södra kustdistriktet (vars organisation, verksamhet, etc. förblev oförändrat).

I och med tullverkets stora omorganisation och distriktsindelning den 1 januari 1974 upphörde kustbevakningens självständiga organisation och blev istället en avdelning, benämnt Bevakningskontoret (1985 omdöptes det till Kustbevakningskontoret) inom Tulldirektionen för Södra regionen med säte i Malmö. Den 1 juli 1988 blev kustbevakningen en självständig myndighet, benämnd Kustbevakningsverket, och lämnade helt Tullverket. De övriga arkivbildarna för kustbevakningens olika organisationer fram till den 30 juni 1988 förvaras på Landsarkivet i Lund. Därefter förvaras de på Krigsarkivet.

Det 18:e kustbevakningsdistriktet i Malmö sträckte sig från Vällinge bäck (där det 17:e distriktet i Trelleborg slutade) till Rydebäcks bäck (där 19:e distriktet i Helsingborg började). Det bestod av Malmö och Landskrona Tulldistrikt. Detta 18:e kustbevakningsdistrikt stod dock inte under befäl av tullförvaltaren i Malmö, utan det stod istället under befäl av tullbevakningschefen (dvs chefen för Tullbevakningsinspektionen) i Malmö. Detta eftersom Malmö från 1 januari 1923 var en centraltullkammare som leddes av en tulldirektör. Hela arkivet, för åren 1923-1937, är förtecknat som ett arkiv. Denna arkivbildare ska ej förväxlas med den efterföljande arkivbildaren med snarlikt namn.

Tullverkets historik

Upptagande av olika former av tull har gamla anor i Sverige. Trots det brukar dagens Tullverk räkna sina anor till år 1636. För Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän infördes tullen i och med försvenskningen av dessa landskap.

Den lokala tullförvaltningen har länge haft ett nära samband med stapelstadsrätten. Städer som hade denna rätt fick bedriva utrikesfart med egna fartyg (aktiv stapelrätt) och ta emot utländska köpmän i hemmahamnarna (passiv stapel). Vissa städer hade enbart det ena av dessa stapelrätter. Stapelstäder upphörde 1927, även om vissa mindre delar fortlevde till 1973. I varje stapelstad skulle en tullkammare finnas. Det fanns även städer med en tullkammare som saknade stapelrätt. Det fanns även tullanstalter på andra orter än stapelstäder. Dessa tullplatser, som löd under en närliggande tullkammare, benämndes tullstationer och tullexpeditioner. Tullkammardistrikt fanns först huvudsakligen längs kusten, men bättre kommunikationer (järnvägar och flyg) gjorde att även inlandet 1928 införlivades i distrikten, som samtidigt omdöptes samtidigt till Tulldistrikt.

Den utrikes tullen (även benämnd stora tullen) var uppdelad i sjötullen samt landtullen. Sjötullen omfattade varor som exporterades och importerades sjövägen, och landtullen omfattade varor som passerade den norska och finska landgränsen. Sjötullen var den dominerande utrikestullen p.g.a. Sveriges långa kuster och den stora roll som sjöfarten under lång tid spelade i jämförelse med de landväga transporterna. Fram till 1810 fanns även en inrikes tull för varor som passerade gränsen mellan städer och landsbygd som benämndes lilla tullen. Även efter dess avskaffande fanns det fram till runt 1860 en viss bevakning vid stadsgränserna mot lösdrivare m.m.

Sjötullen förvaltades under Kommers- eller Kammarkollegiet. Under perioderna 1726-1765, 1777-1782 samt 1803-1824 utarrenderades verksamheten till ett privat arrendebolag, Generaltullarrendesocieteten. Under perioden 1813-1824 förvaltades tullverket av en kunglig tulldirektion som 1825 avlöstes av Generaltullstyrelsen. Denna avlöstes 1 juli 1995 av Huvudkontoret och upphörde helt den 1 juli 2004.

Tullverkets uppgifter

Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användandet eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer, m.m. Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde inte endast för varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.

Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket ta till vara statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att de skötte handläggandet av dessa sjöfyndsärenden. Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att de förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.

Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och likaså även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken. I och med avskaffandet av inrikespassen 1860 minskade detta verksamhet ytterligare. Från 1959 infördes det röd-gröna systemet, ”tullfiltret”.

För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att tullverket hela tiden måste följa med i import och export handeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen. På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren. I Malmö var dock tullförvaltningarna på grund arbetsbelastningen uppdelade i självständiga avdelningar, vardera underställda Tulldirektionen, beroende på arbetsuppgifter.

Arkivet överlämnades till Malmö stadsarkiv i december 2004. Malmö tulldistrikt, t.o.m. 1995-06-30, uppgick i
Tullmyndigheten i Malmö, vilken upphörde 1999-06-30, då riksmyndigheten Tullverket bildades.

Arkivet ordnades och förtecknades av Fredrik Johansson samt reviderades hösten 2007 av Helena Sjölin, Malmö stadsarkiv.

Tillgänglighet

SekretessNej
Restriktioner p.g.a. personuppgifterNej

Kontroll

Skapad2005-02-09 00:00:00
Senast ändrad2017-06-29 16:14:44