Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Gränstullkammaren i Karlstad 1945-1981


Grunddata

ReferenskodSE/VA/10049
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/YwLwYXvotagyx643nqoyy8
ExtraID10049
Omfång
0,1 Hyllmeter  (-)
Datering
1934 – 1981  (Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Arkivcentrum Värmland, Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Gränstullkammaren i Karlstad (1945 – 1981)
Kategori: Statlig myndighet. Gränstullkammare

Innehåll

ArkivhistorikKarlstads gränstullkammare innefattar även handlingar från tullstationer och gränsposteringar längs den norska gränsen.
Arkivet upphörde den 31 december 1981 pch ersattes av en ny arkivbildare med samma namn. Detta skedde i enlighet med TFS 1981:32 [2827]: "Inom varje tullmyndighet bildas med början den 1 januari 1982 endast ett arkiv. Arkiv tillkomna före den 31 december 1981 avslutas med detta datum."

Tullverkets uppgifter:
Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användande eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer m.m.
Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde dock inte endast för varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.
Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket tillvarata statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att sköta handläggandet av dessa sjöfyndsärenden.
Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att de förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.
Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export att göra och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och så även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken. Från 1959 infördes det röd-gröna systemet, "tullfiltret".
Kustbevakningen var fram till den 30 juni 1988 en del av tullverket. Dess främsta uppgift var att upptäcka och förhindra överträdelser mot de författningar som de har att övervaka, främst olovlig varuinförsel. Därefter tillhör de Försvarsmakten.

För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att tullverket hela tiden måste följa med i import- och exporthandeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen. På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren.

Enligt förordningen (1991:1524) med instruktioner för Tullverket och i de ändringar som har gjorts i denna förordning med anledning av medlemskap i EU anges följande mål för tullverksamheten:
- att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter så att riklig uppbörd kan säkerställas;
- att samla in och bearbeta uppgifter för handelsstatistiken så att underlag av en god statistik kan inges;
- att övervaka och kontrollera trafiken till och från tredje land så att bestämmelser om import och export av varor efterlevs;
- att fullgöra uppgifter avseende trafik till och från EU-land enligt särskilda föreskrifter.

Viktigare handlingar och ärendeslag:
Huvuddelen av arkivhandlingarna utgörs av gallringsbara klareringshandlingar för transportmedel och gods. Andra viktiga handlingar är ansökningar och tillstånd av olika slag. Såväl när det gäller volym som användning av arkivhandlingar dominerar gallringsbara fakturaakter avseende importvaror tillsammans med exportdeklarationer.

Sökingångar till arkivet:
- arkivförteckningen
- diariet
- microficheregister över fakturaakter

Huvuddelen av handlingarna i arkivet är sekretessbelagda med hänsyn till att de berör enskilda företags ekonomiska verksamhet (sekretesslagen 9 kap. 1 § första stycket).

Merparten av handlingarna är gallringsbara enligt gallringsplan för tullstaten (TFS 1981:32 bilaga 5). Stora arkivförluster gjordes 1866 då tullarkivalier såldes.

Gränsbevakningens historik och organisation:
Det fanns länge tre sorters tullar. Landtull, Sjötull och Lilla tullen. Lilla tullen var en tull på inrikeshandeln mellan städer och landsbygden och fanns från 1622 till 1810. Olika former av sådan inrikestull hade förekommit sedan medeltiden i Sverige. Sjötullen var för vattenväga handel mellan länder, via Stapelstäder, där den mesta varuforslingen skedde ända fram till 1800-talet. Det fanns även tullanstalter på andra orter än stapelstäder. I varje stapelstad skulle en tullkammare finnas. Tullplatser under tullkammarens rang var tullstationer och tullexpeditioner. Tullkammardistrikt fanns först främst längs kusten, men bättre kommunikationer gjorde att även inlandet 1928 införlivades i distrikten. Tullkammardistrikten omdöptes samtidigt till Tulldistrikt.

Landtullen var för de landväga transporterna mellan länder. Mellan 1658-1809 fanns landtull endast med Norge. Sverige hade fram till 1658 landgräns med Danmark, från 1809 även mot Ryssland genom Finland. Trots att Sverige och Norge var i union åren 1814-1905 förekom tull mellan länderna. 1895 avskaffades mellanrikslagen (som reglerade handeln mellan rikena) samt unionens upplösning tio år senare påkallade en förstärkning av gränsbevakningen. Den dåliga kvalitén på både vägarna och transportmedlen samt terrängen gjorde att varuforsling över landgränsen inte var betydande. Dessa faktorer hindrade ekonomiskt lönande transporter. Gränshandeln rörde sig i äldre tid mest om dagligvaror med korta transportavstånd.
Trots att gränshandeln var liten och inte kunde organiseras med ett stapelsystem som vattentransporterna, så hindrade det inte att även denna handel länge hade belagt med tull och regler, och att det fanns en gränstullorganisation. Ett försök till gränstull gjordes 1605. Men den var varken effektiv eller enhetlig och upphörde efter 1613. Ofta anges 1630-talet som gränstullens födelse. 1639 infördes en gränstulltaxa som var en variant med Lilla tullen. De varor som inte förekom här skulle beskattas enligt Sjötullen. Gränstullen avsedd för gränsbefolkningens varor blev ett komplement till sjötullen. Särskilda gränstulltaxor användes in på 1800-talet. Gränstulldistrikten sammanföll först med lilla tullens, och ofta var lilla tullens inspektorerna även detta över landtullen. Gränstullen var dock administrativt underställd generaltullförvaltaren i Stockholm. Själv förtullningen sköttes av tullbetjänter, medan bevakningen sköttes av gränsridare.

Chefskapet över gränsbevakningen utövades vid 1900-talets början av tullförvaltarna i Strömstad, Östersund och Haparanda. För Dalsland, Värmland och Dalarna fanns fram till 1928 en särskild gränsbevakningschef med säte i Karlstad. Den hade mot slutet enbart kamerala och personaladministrativa uppgifter, som den övertog från respektive tullkammare.

De flesta posteringar efter norska gränsen var också gränsstationer där förtullning skedde. Gränsridaren var föreståndare. Det var dock mest ortsbefolkningens behov som tillgodosågs. För mer komplicerade förtullningar fanns även tullkammare vid järnvägsstationerna längs gränsen. En omorganisation 1923 berörde i mindre grad gränsbevakningen. Huvudsakligen gällde det administration, arbetsuppgifter och titlar. Gränsridaren omdöptes till Gränsuppsyningsman. Som högsta tjänst i bevakningskarriären infördes Tullmästare. Gränsen uppdelades i distrikt, samtliga med betintliga tullförvaltare som chefer. En distriktsindelning skedde samtidigt med kustbevakningen. Denna distrikts indelning överensstämde i stor utsträckning med vad som redan gällde.

Gränsbevakningen indelades 1923 i fem gränsbevakningsdistrikt, varav fyra mot Norge. Andra distriktet (under gränsbevakningschefen i Norge) hade sträckan från Korungeröd i Bohuslän till Dalarnas gräns mot Härjedalen. Gränsbevakningsdistriktet döptes 1928 om till Gränsdistrikt och utökades. Dalslands, Värmlands och Dalarnas gränsdistrikt bildade ett eget tulldistrikt med gränstullkammare i Karlstad (som i och med detta fick två tullkammare). Gränstulldistrikten löd direkt under Generaltullstyrelsen i Stockholm.
1953 tilldelades kustbevakningschefen (i detta fallet för Västra kustdistriktet) även chefskapet över gränsbevakningen. Hans tjänstetitel ändrades i och med detta till Gränschef. Denna var länge en del av tullverket, men den 1 juli 1986 blev det en egen myndighet med Krigsarkivet som arkivmyndighet.

Kontroll

Skapad2014-03-14 14:00:51
Senast ändrad2022-09-21 15:06:09