bild
Arkiv

Skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län arkiv 1981-1996


Grunddata

ReferenskodSE/VaLA/03691
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/yb8PzPz25gYmUadCvSIP2V
ExtraID03691
Omfång
32,2 Hyllmeter  (-)
Datering
1981 – 1996  (Tidsomfång)
VillkorDelvis
VillkorsanmVissa handlingar i arkivet kan omfattas av sekretess. En sekretessprövning ska göras innan handlingar kan lämnas ut.
ArkivinstitutionRiksarkivet i Vadstena (depå: Slottet)
Arkivbildare/upphov
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län 1981-1996 (1905 – 1996)
Kategori: Statlig myndighet

Innehåll

Inledning (äldre form)Skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län arkiv 1981-1996

Myndighetens organisation och arbetsuppgifter
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län inledde sin verksamhet år 1905 i enlighet med 1903 års skogsvårdslag, vilken föreskrev inrättandet av sådan myndighet inom varje landstingsområde. Kansliet var då som nu placerat i Linköping.

Fastigheter
I slutet av 40-talet inleddes skoglig grundutbildning i skogsvårdsstyrelsens regi. För att få tillgång till en övningsskog inköptes fastigheten Skullebo i Nykils socken. Här byggdes också den första skogsbruksskolan upp. År 1961 inköptes fastigheten Västerby i Vårdnäs socken. Skogsbruksskoleverksamheten flyttades dit. Skollokalerna med tomt i Skullebo avyttrades men övningsskogen behölls. I början på 70-talet övertog landstingen huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen. Skogsvårdsstyrelsen behöll övningsskogen i Skullebo för att användas i rådgivningsverksamheten.

Plantproduktion har bedrivits på olika platser i länet under årens lopp. Så småningom koncentrerades verksamheten till Sya plantskola i Mjölby kommun. De sista åren förekom ingen plantproduktion. Anläggningen utnyttjades då som plantterminal. Frö- och plantverksamheten bolagiserades den 1 januari 1994.

Skogsvårdsstyrelsen under 1903 års skogsvårdslag
Skogsvårdsstyrelsens uppgifter var att
- Svara för tillsynen av skogsvårdslagen
- Tillhandahålla frö och plantor
- Se till så att de under 1800-talet svårt skövlade skogarna återbeskogades
- Ge skogligt biträde och upplysning om rationell skogsskötsel

Som ett exempel på skogstillståndet i länet under 1800-talet kan följande citat från Hammarkinds hushållsgilles årsberättelse år 1851 nämnas: "Skogshushållningen är med några få undantag i samma beklagansvärda skick som förr blivit anmäldt. Gillet har dock velat tillkännagifva sin åsigt, att något måste göras, ty eljest har man den sorgliga utsigten att inom ett sekel skogar inte finns annat än uti de gamles berättelser."

Läget var likartat på många andra håll i landet och detta var bakgrunden till tillkomsten av den första skogsvårdslagen. Lagen föreskrev skyldighet att anlägga skog efter slutavverkning.
Restaureringsarbetet inleddes omgående. Fröklängar och plantskolor anlades eller övertogs från Hushållningssällskapet. Plantörer utbildades och anställdes för att leda skogsodlingsarbetet under länsskogvaktarnas tillsyn. I början bekostade skogsvårdsstyrelsen allt (plantor, alt. frö, arbete och arbetsledning). Efter något år utgick bidrag enbart till halva kostnaden för plantor eller frö och arbetsledning. Behovet av insatser var stort men medlen begränsade. Rekvirenten fick hålla med kost och logi. Bidrag utgick enbart till mindre jordägare. Även skolbarn engagerades i skogsodlingsarbetet. Kurser hölls för folkskollärare.
Förutom anläggning av ny skog och tillsyn av skogsvårdslagen gav styrelsens tjänstemän råd om rationell skogsskötsel, utsynade skog och bedrev upplysningsverksamhet. Broschyrer och litteratur spreds, föredrag hölls, kurser anordnades och man deltog i utställningar. Arbetssättet präglades redan från början av att nå resultat i första hand genom övertygelse och upplysning. Först när det misslyckades tillgreps skogsvårdslagens möjligheter.

Skogsvårdsstyrelsen under 1923 års skogsvårdslag
Lagen av år 1923 innebar en stor förbättring av skogsvårdsstyrelsens möjligheter att värna om skogstillgången. Sålunda infördes skydd för yngre skog. Vanligt under början av seklet var att låta boskapen beta på skogsmarken.
En kraftig ökning av seklet var att låta boskapen beta på skogsmarken. En kraftig ökning av kreatursstammen hade skett. Betesskador i skogsföryngringarna uppstod. Att åstadkomma s k betesfred på skogsmarken blev en viktig uppgift för skogsvårdsstyrelsen.
Nya uppgifter tillkom; skogsdikningen 1927 och skogsbilvägbyggnad i början av 30-talet. Utbildningsverksamheten intensifierades. Se ovan under fastigheter.

Skogsvårdsstyrelsen under 1948 års skogsvårdslag
Lagen gav ytterligare tyngd åt bestämmelserna angående avverkning och återväxt. Ransoneringsregler för avverkningsmogen skog infördes. Utvecklingsbar skog fick enbart skötas med ändamålsenliga gallringar. Den var en typisk minimilag. När det kom så långt som till formell laghantering var emellertid bestämmelserna om återväxt komplicerade att tillämpa. Innan målet var nått hade det gått alltför lång tid. Skogsbruksutbildningen växte under den här perioden. Krav på nya kunskaper tillkom i och med skogsbrukets mekanisering. Yxan och sågen ersattes av motorsågen. Hästen ersattes efterhand med traktorer och traktorerna så småningom av skogsmaskiner. Uppdragsverksamheten växte. Förutom diknings- och vägverksamhet var skogsbruksplanläggning vid sidan om den traditionella stämplingen ett stort uppdrag som utfördes framförallt åt privata skogsägare. Uppdragen till arbetsmarknadsmyndigheterna blev omfattande. I beredskapslag sysselsattes arbetslösa med framförallt avverknings- och skogsvårdsarbeten.
Lagen kompletterades år 1975 med en skyldighet att till skogsvårdsstyrelsen anmäla planerade slutavverkningar. Samtidigt infördes regler om naturvårdshänsyn vid skogsbruksåtgärder.

Skogsvårdsstyrelsen under 1979 års skogsvårdslag
Lagen omfattade all skogsmark. Tidigare hade Domänverkets och kyrkans skogar varit undantagna. Lagen blev ett aktivt instrument för att uppnå de skogspolitiska målen. Den var normbildande för skötseln av skogarna i motsats till 1948 års lag som angav samhällets minimikrav för skötseln. Återväxtbestämmelserna skärptes. Röjningsplikt infördes. Högre krav på virkesavkastning infördes. Reglerna om naturvårdshänsyn kompletterades.
År 1983 kompletterades lagen med gallrings- och slutavverkningsskyldighet. Skyldighet att inneha skogsbruksplan infördes. Det skogspolitiska beslutet år 1979 innehöll dessutom ett uppdrag till skogsvårdsstyrelserna att genomföra en översiktlig inventering (ÖSI) av landets privatskogar. Skogsvårdsstyrelsen fick på detta sätt omfattande inventeringsuppgifter. Inventeringsresultatet blev ett bra medel att utnyttja i arbetet med att förbättra skogstillståndet.
Skogsvårdsstyrelserna förstatligades år 1981. Dessförinnan hade de haft en "halvstatlig" status. Det innebar bl a att frö- och plantverksamheten, kursgårdar och andra fastigheter övergick till statligt ägande under skogsvårdsstyrelsernas förvaltning.
År 1984 tillkom ädellövskogslagen. Den innebar bl a att ädellövskogen skulle aktivt brukas. Arealerna ädellövskog fick inte minska i omfattning. Tillstånd till föryngringsavverkning infördes. Bidrag utgick till beståndsanläggning och röjning. I Östergötlands län finns stora arealer ädellövskog varför tillkomsten av lagen innebar en del nya arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelsen. År 1990 upphörde statsbidraget till skogsdikning och år 1992 upphörde statsbidraget till skogsbilvägbyggnad.
Ett statligt uppdrag att inventera nyckel- och sumpskogar påbörjades år 1993. Uppdraget skall vara slutfört år 1997.

Skogsvårdsstyrelsen under 1993 års skogsvårdslag
Lagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Den innebar en avreglering av många bestämmelser framförallt på skogsproduktionssidan. En återgång till minimilag. Ambitionerna i den nya skogspolitiken är trots detta höga. Ett ökat ansvar har lagts på brukarna själva att dessa mål uppfylls. Lagen kännetecknas av två mål - ett produktions- och ett miljömål.
Röjnings- och gallringsplikten försvann liksom kravet på att inneha skogsbruksplan. Slutavverkningsskyldigheten hade tagits bort något år dessförinnan. Lägsta ålder för slutavverkningsbar skog sänktes och ransoneringsbestämmelserna för slutavverkningsbar skog lättades. Den översiktliga skogsinventeringen som pågått sedan början av 80-talet avbröts.
En stor uppgift för skogsvårdsstyrelsen har alltsedan begynnelsen varit att förse skogsbruket med frö och plantor. Denna verksamhet bolagiserades den 1 januari 1994.
I naturvårdslagen infördes år 1991 bestämmelser om biotopskydd. Den 1 januari 1994 fick skogsvårdsstyrelserna ansvaret för biotopskyddet på skogsmark. 1 linje med sektormyndigheternas utökade ansvar för miljöfrågorna övertog skogsvårdsstyrelserna från länsstyrelserna också handhavandet av bestämmelserna i naturvårdslagen om samrådsskyldighet för arbetsföretag som kan skada naturmiljön. Gäller arbetsföretag på skogsmark.

Förändringarna innebar att basen för skogsvårdsstyrelsens verksamher minskade. Ett omställningsarbete inleddes redan innan den nya skogspolitiken trätt i kraft. Resultatet blev att personalstyrkan minskades. Antalet distrikt minskades från nio till fem.

Den nya organisationen ser ut enligt följande (se historik i förteckning D 5:1 i Skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län arkiv 1981-1996 hos Landsarkivet i Vadstena)

Andra arkiv som myndigheten förvarar:
Skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län arkiv -1981-06-30
David Nilssons Testamentsfond

Sökingångar i myndighetens arkiv:
Arkivförteckning
Manuellt huvuddiarium som innefattar lagfrågor, allmän serie
Manuella sidodiarium över avverkningsanmälningar
Skogsbruksplaner
Översiktliga skogsinventeringar (ÖSI)
Punktvisa skogsinventeringar
Skogsvärderingar
Skogsvägbyggnadsföretag
Skogsdikningsföretag
Statsbidrag till skogsvård

Gallringsregler:
Myndigheten tiilämpar riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om arkiv hos statliga myndigheter, RA-FS 1991:1. Riksarkivets generella gallringsbeslut för system S, SLÖR samt RA-FS 1991-6 för handlingar av tillfällig eller ringa betydelse.

Arkivansvar hos administrativa avdelningen
Ansvarig för arkivverksamheten är chefen för den administrativa avdelningen.

Myndighetens registrator ansvarar för vård och tillhandahållande av myndighetens arkiv.

ADB-ansvarig arbetar med den fysiska hanteringen, förvaringen och vården av myndighetens ADB-upptagningar.

1996-12-31 upphörde Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län som myndighet. I samband med SVO:s regionalisering har Kalmar och Östergötlands län slagits ihop till en myndighet Skogsvårdsstyrelsen Östra Götaland med kansli i Västervik.

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Skapad2008-03-26 13:03:25
Senast ändrad2024-03-04 14:10:07