Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Föreningen kommunala torg och slakthus

Nordiska torg- och partihandelsföreningen

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/1303/01
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/DpyObh63LoJKZKiOfKODY5
Omfång
1,9 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/14143

Förteckning 1303









Förteckning

över

Föreningen kommunala torg och slakthus arkiv
Inledning (äldre form)FÖRORD

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet infördes i Sverige lagar och förordningar som drastiskt höjde hygienkraven på all slakteri verksamhet i landet. Den lag om köttbesiktningstvång och slakthustvång som kom
1897 innebar att efter invigningen år 1912 av det nya slakthuset i Stockholm var all annan slakt inom staden förbjuden. Denna utveckling var ingalunda unik för Stockholms vidkommande . År 1918 bildades föreningen Svenska
städers offentliga slakthus, förkortat till SSOS på initiativ av Konsul E T Appeltofft, ordförande i Norrköpings slakt-husstyrelse. Föreningen, vars syfte bland annat var att bevaka gemensamma intressen och eftersträva likformighet ifråga om slakthushantering, taxor m m, bestod vid tillkomsten av följande medlemmar: städerna Eskilstuna, Göteborg, Linköping, Norrköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg och Stockholm. Det var således de befolkningstäta
orterna som fann det nödvändigt att se till att slaktverksamheten utfördes under ordnade och hygieniskt trygga former.

Utbyggnaden av allt fler och modernare bondekoperativ andelsslakterier under 1930- och 40-talen ledde till en successiv avveckling av de offentliga slakthusen: Karlskrona 1944, Linköping 1948, Eskilstuna och Norrköping
1959, Göteborg och Malmö 1969, Helsingborg 1986 och Stockholm 1988 .

Föreningen beslutade att bredda verksamheten och 1960 ändrades namnet till "Föreningen Kommunala Torg och Slakthus" och på 70-talet . ändrades stadgarna så att även städer i övriga nordiska länder kan bli medlemmar i
organisationen. År 1978 öppnades föreningen även för organisationer som med kommunal koncession bedriver verksamhet i överensstämmelse med föreningens ändamål.

Att färska livsmedel på ett rationellt sätt kan distribueras från producent till konsument är en livsnödvändighet för varje samhälle och i nuläget - 70 år efter föreningens födelse - har föreningen utvecklats till en modern, nordisk samarbetsorganisation där man på ett organiserat sätt utbyter erfarenheter kring i första hand: partihandel och distribution av livsmedel, slakteri verksamhet, saluhallar och torghandel. Antalet medlemmar är el va: Stockholm,Göteborg,Torv hall, Malmö,(Oslo), Lund, Helsingborg, Oslo Kommun,
Köpenhamns gröntorv, Köpenhamns fisketorv, Köpenhamns Kommun samt Föreningen Finlands slak hus Helsingfors/ Lahtis) . Flera av medlemmarna har också ett organiserat samarbete inom den internationella organisationen Wholesale Food Markets within IULA (lnternationel Union of Local Authorities).

Denna minnesskrift med några glimtar ur föreningens verksamhet
har sammanställts med utgångspunkt från föreningens protokoll och andra handlingar till föreningens 70-årsjubileum.

Stockholm i september 1988

Per Aronson
Sekreterare
Föreningen Kommunala Torg
och Slakthus


1918 - FÖRENINGEN BILDAS

Ordföranden i Norrköpings slakthusstyrelse, konsul E T Appeltofft, tog initiativet till att bilda Föreningen Svenska städers offentliga slakthus. Syftet var bland annat att bevaka gemensamma intressen och eftersträva likformighet
i fråga om förvaltning, taxor med mera. Det första mötet hölls den 30 oktober 191 8 i Malmö.

Vid göteborgsmötet den 1 februari 1919 antog man stadgar för föreningen och valde styrelse.

Exportslakterierna ville utöka sitt ex port monopol på försäljning av fläsk till att även omfatta försäljning inom landet. "Ett oblygt försök till monopol" , ansåg föreningen.

Stockholmsmötet 1921 beslutade (förgäves) anhålla hos Kungl Maj: t om fribrevsrätt för de offentliga slakthusen .

Bilismen var i tilltagande och började konkurrera med järnvägen för djurtransporter. Föreningen beslöt skri va till Järnvägsstyrelsen och begära rabatt, men också den begäran avslogs.

1923 höll föreningen sitt årsmöte i anslutning till Göteborgs 300-års utställning. På detta möte diskuterades ett förslag till ny slakthuslag och styrelsen fick i uppdrag att lämna ett utlåtande. Förslaget blev lag 1934.

På de olika mötena lämnades ofta information om nyheter inom slakteribranschen. 1924 hölls exempelvis föredrag om "Svalhallar i samband med slakthus".

1925 möttes man i Karlskrona för att bland annat diskutera svedugnar , kyllagring och se en demonstration av en ny destruktionsanläggning som planerades i Malmö.

1926 hade svin pest brutit ut i Stockholm . Ett annat aktuellt
ämne var marknadsplatser vid slakthus.

Åren 1927-31 hölls alla möten i Stockholm . Elchockbedövning
vid slakt var en av de stora nyheterna dessa år. Det hölls också föredrag om nyheter när det gällde kylhus .

30-TALET - DE MARKNAD BONDEKOOPERATIVA
SLAKTERIERNA TAR MARKNAD

Frågan om köttklassificering dök för första gången upp 1932 i Linköping . Det dröjde tio år innan klassificeringen blev verklighet.

1933 medverkade en representant för Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap på årsmötet. Han berättade om jordbrukarnas arbete med att ordna handeln med slaktdjur och kött i egen regi och uttalade att man ville samarbeta
med de offentliga slakthusen när det gällde själva slakten.Det blev en livlig debatt och många var kritiskt inställda. Erfarenheterna från Skåne tydde inte alls på någon önskan om samarbete, där hade jordbrukarna vänt ryggen åt de offentliga slakthusen.

Fortsättning följde på ett extra möte i april 1934. För att möta konkurrensen från andelsslakterierna som "härjade vilt" i Skåne föreslogs att taxorna skulle sänkas. Standarden föreslogs också bli sänkt - till andelsslakteriernas
nivå. Ett försök att föra upp frågan i riksdagen misslyckades.

Exportslakteriernas stora vinster på fläskexporten till England kritiserades vid det ordinarie mötet 1934. Vinsterna användes för att dumpa varor på hemmamarknaden och slå ut andra slakteri'er som inte tillhörde exportmonopolet. Styrelsen lyckades senare få igenom ett förslag
att exportvinsterna delvis skulle betalas in till jordbruksnämnden.

Föreningen fick en uppmuntrande rapport från arbetet med den nya slakthuslagen. Man hade lyckats genomdriva att hemslakt inte fick saluhållas i städer med slakthustvång.

1935 avslogs - såsom omöjligt att genomföra - ett förslag att införa enhetliga taxor vid samtliga slakthus i landet. Flera av de offentliga slakthusen hade brist på slaktdjur, särskilt i Malmö och Helsingborg. Förhandlingar för att
trygga tillförseln hade misslyckats.

Även på mötet 1936 tvingades man konstatera att varje försök att få slaktdjur från producentorganisationerna till de offentliga slakthusen misslyckats .
1937 såg det också dystert ut för slakthusen - överallt hade man bekymmer.
1938 diskuterades rätten att hysa hemslakt i slakthusstädernas kylrum och slakthuslagens verkningar .

KRIGSÅREN

Årsmötet den 2 augusti 1939 blev ett möte i orons tecken . Under eftermiddagen inlöpte telefon om att krig brutit ut mellan England-Frankrike och Hitlertyskland . Middagen inställdes och deltagarna begav sig hemåt så snabbt som möjligt . När slakthusdelegaterna träffades 1940 var bensinbristen
vid slaktdjurstransporter en aktuell fråga.

1941 började man även få brist på den ammunition som användes vid bedövning av slaktdjuren eftersom Tyskland inte längre ville sälja. Andra frågor som togs upp var hur man skulle tillvarata blodet mest rationellt och hur
man skulle spara på vatten och ånga i tarmtvätten . Krisfrågorna dominerades 1942 och föranledde livliga diskussioner . Slakten sjönk snabbt och hade halverats vid de flesta slakterierna. 1943 gjordes uttalande mot den uppväxande floran av småslakterier .

Året därpå var Karlskrona inte representerat på årsmötet eftersom slakthuset sålts till Kristianstad-Blekinge slakteriförening. 1945 var ämnet "de offentliga slakthusen och deras hotade existens" . Under åren 1904-15 byggdes åtta offentliga slakthus . Sedan dess hade inga nya tillkommit och slakthuset
i Karlskrona hade övergått till en slakteriförening . De övriga sju slakthusen var belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping , Helsingborg, Lindköping och Eskilstuna men drevs med mycket dåligt ekonomiskt resultat
för städerna .

Förutom den rent hygieniska betydelsen hade slakthusen haft stor betydelse för en sund och stabil prisbildning på köttmarknaden. I kylhusen hade tillfälliga överskott kunnat förvaras och reserver skapats . Vidare framhölls att slakthusen inte var några affärsdrivande verk utan neutrala inrättningar som var tillgängliga för alla som ville driva handel under fri och öppen konkurrens.
Under de senaste åren hade slakteriföreningarna alltmer övergått från samarbete till konkurrens med slakthusen. I Norrköping hade slakteriföreningen 1943 invigt ett eget stort slakteri bredvid det offentliga slakthuset. I Linköping
hotade slakteriföreningen bygga eget slakteri om man inte fick köpa stadens.

1946 beslöt årsmötet att förhandlingar skulle tas upp med Sveriges Slakteri förbund. 1947 redogjordes för ett möte med slakteriförbundet. Som ett resultat av detta hade förhandlingar inletts om en uppdelning av slakthuset i Linköping.
Frågan om slagmetoden är en otidsenlig bedövningsmetod var aktuell 1949. Några av deltagarna ansåg att skjutmetoden skulle göras obligatorisk, men mötet beslöt ändå uttala att slagmetoden är "fullt effektiv som bedövnings"".
metod".

50-TALET - FÖRENINGEN HAR PROBLEM

1950 fick årsmötet en rapport om köttförsörjningen i de nordiska grannländerna. I Danmark hade ransoneringen nyligen upphävts och priserna hade stigit. Även i Finland hade priserna varierat kraftigt sedan ransoneringen slopats. Efter långvariga förhandlingar kunde direktören för slakthuset
i Eskilstuna 1951 rapportera om en överenskommelse med andelsslakteriföreningen om uthyrning av en del av slakthuset. 1953 firade föreningen 35-årsjubileum och ordföranden gjorde en historisk återblick.

Vid årsmötet 1956 fick styrelsen i uppdrag att utreda nyttan av ett internordiskt samarbete mellan de kommunala slakthusen. 1958 aktualiserades frågan att utvidga föreningens arbetsuppgifter med partihandelsfrågor . Under de senaste årtiondena hade nya partihandelscentraler växt fram i större städer runt om i världen. 1959 begärde både Eskilstuna och Norrköping utträde ur föreningen. De offentliga slakthusen i dessa städer såldes till en andelsslakteriförening respektive ett konsortium av enskilda företagare. Årsmötet beslöt att stadgarna skulle ändras så att verksamheten kunde omfatta även partihandelscentraler
samt förvaltning av torg och saluhallar.

VERKSAMHETEN BREDDAS

Beslut om nya stadgar och nytt namn ("Föreningen Kommunala Torg och Slakthus") togs vid årsmötet 1960. Genom den nya stadgarna kom föreningens verksamhet att omfatta - förutom slakterinäringen - även partihandel med livsmedel, torghand el och saluhallar, vilket ökade aktiviteten i föreningen.
1962 invigdes under högtidliga former Årsta parti handelscentral i Stockholm.

1969 avvecklades de kommunala slakterierna i Malmö och Göteborg. 1970 lämnade årsmötet ett yttrande till civildepartementet över ett förslag till ändrad lagstiftning för torgavgifter. Föreningen föreslog att avgifterna skulle fastställas i förhandlingar mellan kommunen och torghandlarna.

EN NORDISK FÖRENING

1971 ändrades stadgarna så att städer även i övriga nordiska länder kunde bli medlemmar. 1972 väljs Oslo och Köpenhamns kommuner in som medlemmar.
Bestämmelsen att alla medlemmar skulle ha en ledamot i styrelsen togs in i stadgarna 1974. Detta år väljs Föreningen Finlands Kommunala Slakthus r f
(d v s Helsingfors/Lahtis) in som självständiga medlemmar.

ÄVEN ICKE-KOMMUNER FÅR BLI MEDLEMMAR

1978 öppnades föreningen även för organisationer, som med kommunal koncession bedriver verksamhet i överensstämmelse med föreningens ändamål.

En intressant debatt om hall handelns villkor uppstod i samband med en rapport om hur Uppsalas saluhall från 1909 skulle utnyttjas i framtiden. Vid årsmötet 1982 redovisades en rapport om den veterinära gräns kontrollen. Vid detta möte invaldes Grontorvet i Köpenhamn in som medlem. 1983 väljs Okern Torv hall i Oslo in som medlem. 1984 hölls intressanta föredrag om utvecklingstrenderna inom den privata kötthandeln samt om parti- och torg
handel i Stockholm under 100-år.

Marknadsföring stod i centrum 1985. Ett intressant föredrag om olika marknadsföringsåtgärder resulterade i en livlig diskussion kring ämnet .
Fiskodling i Norge var ämnet för ett föredrag vid 1986 års möte. Av ett föredrag framgick att fiskodling är en näring som växt oerhört starkt sedan början av 1960-talet. Vid mötet invaldes Fisketorvet i Köpenhamn som medlem. I samband med mötet återinvigdes Stortorvet i Oslo som salutorg. Handel på torget har bedrivits sedan 1736, d v s mer än 250 år. 1987 hölls mötet i Stockholm som firade Årsta partihallars 25-årsjubileum med bl a den svenska jordbruksministern närvarande.

1988 - EN MODERN NORDISK SAMARBETSORGANISATION

Det något gammalmodiga namnet till trots är föreningen i dag - efter 70 års verksamhet - en modern nordisk samarbetsorganisation. De elva medlemmarna - Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Malmö, Lund, Oslo kommun, Okern
Torv hall (Oslo), Köpenhamns kommun, Köpenhamns gröntorv, Köpenhamns fisketorv samt Föreningen Finlands Kommunala Slakthus r f
(Helsingfors/Lahtis) - har alla ansvar för en eller flera av följande verksamhetsområden: parti handel med livsmedel och färskvaror, slakteri,
saluhallar samt torghandel.

PARTIHANDEL MED LIVSMEDEL OCH FÄRSKVAROR

All internationell erfarenhet visar att det innebär stora fördelar för alla parter - enskilda medborgare, myndigheter, berörda företag och anställda - att i större städer samlokalisera livsmedelsföretag i partihandelsområden:

* livsmedelsförsörjningen kan skötas på ett rationellt och effektivt sätt, vilket i slutändan kommer konsumenterna tillgodo.

* bra miljöpolitik i och med att omlastning och intern trafik minimeras och onödig tung trafik kan hållas utanför kommunens centrala delar.

* företagen trivs - trots den hårda konkurrensen - bra tillsammans i och med närheten till kunder och handelspartners och genom att ny teknik och nya arbetsmetoder snabbt sprids.

* nödvändig myndighetsutövning i form av tillsyn, rådgivning och kontroll förenklas.

Flera av föreningarnas medlemmar driver och förvaltar stora och viktiga partihandelsområden:

Stockholm: Slakthusområdet och Årsta partihallar

Göteborg: Slakthusområdet och partihandelscentralen

Oslo: Okern torv hall

Helsingfors: Slakthusområdet

Köpenhamn: Kött byn, Fisketorvet och Grontorvet.

Exempel på frågor som ständigt diskuteras är: markanvändning, lokalförsörjning, trafikföring, bevakning, parkering, energi försörjning, miljöfrågor, sophämtning, tull och handelsfrågor bl a EG-bestämmelser, myndighetskontakter m m.

SLAKTERIFRÅGOR

Slakterifrågorna har - som framgår av föreningens historia - minskat något i betydelse för flera av medlemmarna. Slakterierna i Malmö och Göteborg är sedan länge nerlagda. I Helsingborg, Stockholm och Köpenhamns kommuner
bedrivs slakt i privat regi i lokaler som hyrs ut av respektive kommun. Slakt i egen regi bedrivs f n enbart av medlemmarna i Helsingfors och Lahtis.

Flera av medlemmarna har emellertid i partihandelsområdena en betydande verksamhet som omfattar att ställa i ordning och hyra ut lokaler till företag inom slakteri-, stycknings- och charkuterisektorn.

Exempel på frågor som diskuteras i föreningen är: EG-bestämmelser, hygienfrågor, veterinärbestämmelser, utbildningsfrågor, utformning av stycknings- och charkuteri lokaler.

SALUHALLAR

Saluhallar har ofta sitt ursprung i att man på eller intill ett torg givit torghandeln mer ändamålsenliga lokaler. En traditionell, gammaldags saluhall kan anses vara en byggnad där torghandeln "flyttat in". Det är torghandelns
karaktär och struktur som går igen i många av de saluhallar som finns.

Saluhallen är inte endast platsen där man till fred ställer sitt behov av att få sig något till livs. Den är också ett folknöje med trängsel, oväsen och naturlig plats för korta möten. Att flanera, känna dofter och se hur varor exponeras och skiftar efter årstiderna bidrar till saluhallsupplevelsen. Dofterna av frukt blandas med lukten av kött, fisk, bröd och kaffe. Matvarorna kompletteras med blommor i olika färger som växlar med årstiderna.

Saluhallen är inte enbart vackert exponerade varor och doftupplevelser. Den personliga servicen är också en viktig del som bidrar till att göra saluhallen så speciell. Handlarnas kunskaper om sina varor är ofta mycket stor
och kan ha förts vidare i generationer. Varje butik har sin egen prägel och mångfalden med olika variationer i form av material, färger, skyltar, armaturer
och sättet att exponera varorna är ofta spännande. Saluhallar finns i Helsingfors, Stockholm, Göteborg och Lund. Nyligen invigdes i Oslo anläggningen Aker Brygge där vissa saluhallsliknande funktioner finns. F n finns
planer på nya saluhallar i Stockholm, Göteborg och kanske i Oslo. Exempel på frågor som diskuteras i föreningen är: hyresfrågor, renovering, mix av butiker, sortimentsbegränsingsfrågor, driftsfrågor m m.

TORGHANDEL

Torghandeln utvecklas positivt i de flesta städer som är medlemmar i föreningen. Torghandel finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Lahtis, Helsingfors, Oslo och i Köpenhamn . Under 1985-86 genomförde föreningen en jämförande studie med avseende på: antal torg, antal torgplatser, torgbestämmelser och torgavgifter/taxor. Det är också främst dessa frågor som kontinuerligt diskuteras i föreningen.

SAMARBETE UTANFÖR NORDEN

Flera av medlemmarna ingår också i den internationella
organisationen Wholesale Food Markets within IULA (International
Union of Local Authorities) . Nämnda organisation består av närmare ett 100-tal medlemmar - främst från väst-Europa - men även från USA, latin-Amerika och Australien. Huvuddelen av medlemmarna är i första hand inriktade på förvaltning och drift av partihandelsområden för livsmedel, men påfallande många har en organisation som påminner om de i Norden förekommande, d v s man arbetar även med slakt, saluhallar och torghandel. Inom denna organisations ramar har en rad konkreta beslut fattats som underlättar handel och distribution av livsmedel och färskvaror .



HISTORIK - se Stockholms stadsarkivs forskarexpeditions exemplar av arkivförteckningen (innehåller kopia av 70-års-jubileumsskrift).


BILAGA F 4

Tryckta årsberättelser

Svenska offentliga slakthus

Eskilstuna 1908, 1911-1916, 1918-1929, 1933-1934, 1951-1956, 1958-1959

Göteborg 1905-1907, 1909-1918, 1932-1935, 1953-1959

Helsingborg 1951

Karlskrona 1915-1921

Linköping 1912-1931, 1952-1954, 1957-1959

Malmö 1951-1954, 1955-1956

Norrköping 1915-1931, 1933-1935, 1939, 1951-1953

Stockholm 1915-1916, 1918-1920, 1929-1931, 1941-1949, 1954

Nordiska städers offentliga slakthus och torg

Helsingfors 1957-1958

Köpenhamn 1955, 1957-1959

Oslo 1953-1958

Trondheim 1954-1957, 1959

Bilaga F 1

Nr Innehåll Tid Volym

1 Stadgar, reglementen 1919, 1960 F 1:1

2 Klandertalan mot ledamöterna i exportslakteriernas arbetsutskott 1919-1932

3 Vattenförbrukningen vid slakt husen 1929-1932

4 Manus till föredrag, hållna vid årsmötena 1932-1933, 1936, 1938-1940, 1943-1947

5 Taxefrågorna och medicinalstyrelsens clearingförslag 1933

6 Slakthus- och köttbesiktnings taxor 1933-1942 F 1:2

7 Interpellation om hur handel med slaktdjur och kött inverkar menligt på de offentliga slakthusens verksamhet 1934

8 Jämförande sammandrag av diverse ekonomiska uppgifter rörande Sveriges offentliga slakthus 1934

9 Slakteriidkareföreningens blockad mot slakteriförbundet i Malmö 1934-1935

10 Diverse handlingar rör Norrköpings slakthus 1937-1942

11 Försäljningen av Karlskrona slakthus 1944

12 Subskriberade middagar 1944-1945

13 Den offentliga köttkontrollen 1945, odat.

14 Slakteriföreningarnas intrång på slakthusens verksamhet 1946

15 De offentliga slakthusens ställning i förhållande till exportslakterierna odat.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2021-03-08 09:11:52