Arkiv

Institutionen för yrkespedagogik

Grunddata

Referenskod

SE/GLA/16419

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/LgjRR3OIa4EybEYTkAHjj7

ExtraID

16419

Omfång

7,8 Hyllmeter (-)

Datering

1977

–

1998

(Tidsomfång)

Arkivinstitution

Riksarkivet i Göteborg (depå: Polstjärnegatan)

Arkivbildare/upphov

Göteborgs universitet

Alternativa namn: Universitetet i Göteborg

Kategori: Statlig myndighet. Högskolor med regionstyrelser

Innehåll

Arkivhistorik

INSTITUTIONEN FÖR YRKESPEDAGOGIK

Historik

Inge Marie Lundborg, prefekt vid institutionen för yrkespedagogik skriver:

"Yrkeslärarutbildning i Sverige. En kort återblick

1918 beslöt den svenska riksdagen att inrätta praktiska ungdomsskolor. Dessa var av två slag: lärlingsskolor för industri och hantverk, handel och husligt arbete samt yrkesskolor som byggde på lärlingsskolorna.
Yrkesutbildningen leddes fram till 1944 av en särskild avdelning inom skolöverstyrelsen. Riksdagen beslöt våren 1920 att en yrkespedagogisk centralanstalt (Ypecea) skulle inrättas. De första lärarkurserna hölls i Stockholm samma år. Huvudämnena var pedagogik, yrkesutbildningens organisation, lärlingsskolornas yrkesämnen och ämnesmetodik. Undervisningen omfattade totalt 4 veckor som successivt förlängdes till 7 veckors lärarutbildning. Kursdeltagarna indelades i tre grupper: handel, möbelsnickeri och mekanisk industri. Utöver yrkeslärare deltog teckningslärare, ingenjörer, möbelarkitekter, verkmästare, ritare, filare, maskinuppsättare, instrumentmakare och snickarmästare. Yrkesfördelningen visar att de flesta som undervisade inom yrkesutbildningen vid denna tid, hade läraryrket som en bisyssla.
Ypecea fanns till under knappt nio år. Ansvaret för yrkeslärarutbildningen överfördes 1944 till Kungliga Överstyrelsen för yrkesutbildningen (KÖY) som 1945 fick regeringens uppdrag att utreda utbildningen av lärare för industri- och hantverksyrken. En yrkeslärarutbildning i form av en 15-veckorsmodell organiserades.
Under 1950-talet anordnades 30-talet 15-veckors lärarkurser med sammanlagt 900 blivande yrkeslärare inom industri- och hantverk. Under de första åren genomfördes en kurs per år. 1957/58 anordnades fyra kurser per år och 1958/60 sju kurser årligen. 1955 begärde SÖ av regeringen att rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen för 9 y och yrkesskolan skulle utredas inte minst med tanke på den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan.
Under 50-talets senare hälft anordnades enstaka kurser för lärare i yrkesutbildning i Göteborg, Linköping, Malmö/Lund och Umeå. Det var hård konkurrens om utbildningsplatserna. Mellan 6 och 10 sökande fanns per utbildningsplats.

Utbildningens teoridel bestod av:
160 - 170 föreläsningar i pedagogik och psykologi
60 tim övningsundervisning
8 tim träningslektioner
60 - 80 tim auskultationer
lektioner på yrkesskola
30 tim yrkesteori
60 tim yrkesarbete
en termins handledd assistentlärartjänst på yrkesskola

Det visade sig vara ett stort problem att rekrytera yrkeslärare med godtagbar utbildning. Under slutet av 60-talet fanns det ca 500 lärare i 9 tp och 9 pr. Ca 90 % hade någon form av lärarkurs. 1957/58 föreslår KÖY en centra övningsskola i landet.

1959 föreslog KÖY en gemensam lärarutbildning för enhetsskolans och gymnasieskolans yrkeslärare. Utbildningen utökades från 15 veckor till ett läsår.
Utbildningsbidrag förelogs utgå med 1020 kr per månad för att underlätta rekryteringen.

Förslag gavs att yrkeslärarutbildningen skulle bedrivas på fem orter:
Stor-Stockholm
Göteborg
Malmö/Lund
Linköping
Sundsvall
Utbildningen i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund föreslogs att få en egen administration, fasta lärartjänster och egna lokaler. Den årliga utbildningskapaciteten föreslogs bli 60 yrkeslärare inom industri och hantverk på samtliga orter utom i Stockholm som skulle utbilda 90. Dessutom skulle det anordnas lärarutbildning för handelslärare och ämneslärare i yrkesteoretiska ämnen. Lärarutbildningen i Linköping och Sundsvall skulle anordnas mer tillfälligt och i mindre omfattning.
De fasta lärartjänsterna i yrkeslärarutbildningen avsåg ämnena psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik. Sammanlagt tio lektorstjänster skulle tillsättas med fördelningen Stockholm fyra, Göteborg tre och Malmö/Lund tre. För Lektorstjänsterna krävdes filosofie licentiatexamen.

För ledningen i Göteborg och Malmö/Lund skulle en lektor ansvara. På grund av sitt ledarskap skulle denne få lägre undervisningsskyldighet. Lärarinstitutet i Stockholm skulle ledas av en rektor. I Stor-Stockholm föreslogs en övningsskola med 300 elever, 15 yrekslärare-/metodiklärartjänster, tre ämneslärartjänster i yrkesteoretiska ämnen och fem tjänster för handelslärare.

1960 uppdrog regeringen åt KÖY att utreda yrkeslärarutbildningens loklisering och utfärdade bestämmelser för utbildning av lärare för yrkesundervisning.
1960/61 ökade antalet lärarkurser till åtta kurser. Mellan 1960 och 1966 anordnades ett tiotal kurser inom ett sextiotal olika industri- och hantverksyrken. Utbildningens omfattning ökade till 33 veckor. 1963 tillsattes yrkesutbildningsberedningen (YB). Högst en tredjedel av yrkeslärarna ägde tillräcklig yrkesmässig och pedagogisk erfarenhet. Flertalet yrkeslärare var timlärare med mycket varierande kompetens.
1963 fick samtliga institut samma status. 1964 fick Stockholm, Göteborg och Malmö heltidsförordnade rektorer.
KÖY upphörde 1964 genom att det nya enhetliga skolämbetsverket Skolöverstyrelsen (SÖ) inrättades. 1965/66 gav SÖ de yrkespedagogiska instituten ökad självständig ställning.

Den 1 juli 1966 startade de Yrkespedagogiska Instituten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Sundsvall och Linköping sin verksamhet som självständiga lärarutbildningsanstalter med egen ekonomisk förvaltning, egna rektorer och lärartjänster och självständig administration. Varje YPI:s självständighet begränsades av att skolöverstyrelsen fördelade anslagen till löner, läromedel och övriga omkostnader samt fastställde studieplanerna.
Lärartjänsterna utgjordes av lektorer och adjunkter i pedagogik och psykologi samt metodiklärare inom områdena industri, hantverk, handel, vård och merkantila ämnen.
För blivande lärare i industri och hantverk omfattade lärarutbildningen 33 veckor med teoristudier i pedagogik varvad med praktik på övningsskolor.
För lärare i merkantila och tekniska ämnen var utbildningen ettårig och omfattade både ämnesstudier och praktisk pedagogisk utbildning. Kurserna för blivande vård- och handelslärare omfattade endast pedagogisk utbildning under 19 respektive 15 veckor.
Många lärare som utbildades vid YPI inom industri- och hantverksyrken hade sin tjänst i grundskolans åk 9 på de praktiska linjerna.
1968 beslöt riksdagen att linjeorganisationen i grundskolan skulle upphöra. Därmed minskade tjänsteunderlaget för yrkeslärarna. Detta medförde att antalet utbildningsplatser på YPI halverades from läsåret 1969/70. YPI i Sundsvall upphörde samma år.
De förslag som 1963 års yrkesutbildningsberedning angav i sina betänkanden utgjorde viktiga byggstenar i 1968 års riksdagsbeslut om en ny gymnasieskola i vilken teoretiska studie- och yrkesförberedande utbildningar integrerades i samma skolorganisation.
Yrkesutbildningsberedningen presenterade 1970 års betänkande (SOU 1970:4) "Reformerad lärarutbildning". I detta betänkande skisserade YB utbildningsgången för blivande lärare i yreksteknik. Utbildningen föreslogs vara uppbyggd kring följande komponenter:
Förutbildning
Ämnesutbildning
Grundläggande lärarutbildning
Fortbildning

YB ansåg att förutbildningen borde ge ett minsta mått allmänkunskap i ämnena svenska och engelska eller i ett annat främmande språk. Vidare kunskaper i samhällskunskap och religionskunskap till en nivå som motsvarade en tvåårig yrkesinriktad gymnasielinje.
För att mäta arbetslivserfarenheten föreslog YB att ett system skulle skapas för betygsgivning i arbetslivet. För mätning i lärarlämplighet föreslog YB försöksverksamhet med olika typer av grupptest och individualdiagnostiska prov.
Arbetslivserfarenhet som främst ger arbetsteknisk fördjupning, behövde enligt YB kompletteras med fackteoretisk fördjupning t ex yrkesteknisk högskoleutbilsning (YTH).
Denna fråga behandlade YB i ett särskilt betänkande.
YB föreslog vidare att den grundläggande yrkespedagogiska utbildningen skulle vara ettårig med en bestämd fördelning mellan teori och praktik. Den längsta studieperioden skulle förläggas till lärarutbildningens praktik.
Fortbildning skulle vare obligatorisk och utökas från fem till sju dagar per läsår. 1968 års Lärarutbildningskommitté avgav 1972 sitt betänkande. Året därefter beslöt riksdagen att förlänga utbildningen av yrkeslärare till 40 veckor.

1974 tillsattes Lärarutbildningsutredningen (LUT) "Lärare för skola i utveckling" som utkom med sitt betänkande i SOU 1978:86. Lärarutredningen föreslog bl a att lärarutbildningen för industri- och hantverk skulle förlängas genom att till den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng tillfoga ytterligare 40 poång i ämnesteori. Vidare föreslogs att den praktisk-pedagogiska utbildningen för lärare inom jord, skog och trädgård skulle förlängas från 20 till 40 poäng.

YRKESPEDAGOGISKA INSTITUTET i GÖTEBORG - Arbetslivsinriktad lärarutbildning
Yrkespedagogiska Instituten startade sin verksamhet 1967. De riktlinjer som skulle prägla verksamheten var att den arbetslivsinriktade lärarutbildningens grundkaraktär skulle genomsyra verksamheten i alla dess delar. Vidare fanns vid sidan av centrala bestämmelser och timplaner detaljerade anvisningar rörande den arbetslivsinriktade lärarutbildningens innehåll och utformning, anvisningar rörande utbildningssammanträden, administrationens funktioner och arbetsorganisation, arbetsinstruktion för lärarutbildare, utbildningsledare, fältadministratörer, handledare, lärarkandidater och samarbetsnämnder.
Yrkespedagogiska Institutet i Göteborg hade en mycket omfattande yrkespedagogisk och arbetslivsinriktad verksamhet. Förutom utbildning av lärare inom industri och hantverk, merkantila ämnen och kontorsämnen ansvarade YPI för utbildning av bl a vårdlärare och ämneslärarutbildning för ekonomer, ingenjörer och tandtekniker. Det var en mycket stor omfattning av yrkesinriktningar knutna till utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen skickade instruktörer för lärarutbildning vid YPI. YPI ansvarade också för instruktörsutbildning för ett flertal branschorganisationer. Fortbildningsverksamheten av yrkesföreträdare var omfattande. Sammantaget var Institutets utbildning i hög grad inriktad mot pedagogisk verksamhet med och för vuxna i arbetslivet och till mindre del inriktad mot lärarutbildning för ungdomsskolan.

INSTITUTIONEN FÖR YRKESPEDAGOGIK
Genom högskolereformen 1977 kom samtliga fristående institut och seminarier med lärarutbildning att placeras under ett gemensamt organisatoriskt tak. Yrkespedagogiska institutioner fanns förutom i Göteborg, i Malmö, Stockholm, Umeå och Härnösand. YPI i Göteborg hade dessutom en "filial" vid högskolan i Karlstad. Vid institutionen för yrkespedagogik i Göteborg fanns även en speciallärarutbildning med yrkesinriktning för att tillgodose behovet av speciallärare till yrkessärskolan. För yrkeslärarutbildningen innebar reformen att yrkeslärarutbildningen fick nya mål för grundutbildningen. Den tidigare så självklara och starka arbetslivsanknytningen försvagades.
I stället var det högskolans övergripande mål, som vetenskaplig grund och forskningsanknytning, som skulle genomsyra utbildningen. Självklart blev det vare sig lätt eller naturligt att förändra en lärarutbildning med fast förankring i arbets- och yrkesliv och med klart praktisk-pedagogisk inriktning. Svårigheterna att att möta högskolans vetenskapliga mål och forskningsanknytning fanns både i yrkesarbetets karaktär och de målgrupper lärare och studerande som berördes. Institutionen för yrkespedagogik blev en av universitetets då 110 institutioner. UHÄ ansvarade för antagningen och fördelade resurser. De studerande erhöll utbildningsbidrag vilket starkt bidrog till att YPI under denna tid hade fler sökande än utbildningsplatser. När UHÄ upphörde som myndighet och ansvaret för utbildningen blev universitetets, minskade YPI:s verksamhet och kom i stort sett endast att omfatta lärarutbildning för gymnasieskolans yrkesinriktade program och inriktningar. Institutionens huvudsakliga uppgift blev att sörja för grundutbildning av lärare i olika yrkesämnen. Inriktningen av yrkesämnen bestämdes av gymnasieskolans yrkeslinjer och sedermera program och inriktningar.
Institutionen hade två huvudsakliga linjer. En inriktning sammanförde industri- och hantverksyrken och den andra bestod av olika yrkesgrupper med inriktning handel och kontor. De största yrkesgrupperna var fordon, verkstad, bygg- och anläggning, el- och tele, energi samt handel och kontorsyrken, administration och service. Därutöver fanns en stor andel studerande med inriktning mot hotell och restaurang, livsmedel, konfektion, skrädderi, frisörer samt traditionella hantverksyrken. Gymnasieskolans medie- och estetiska program kom efterhand att införlivas i den yrkespedagogiska lärarutbildningeen.
Utbildningen omfattade 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning fördelad på teori och praktik. Utbildningen genomfördes på helfart, men senare också på deltid och som distansutbildning. Antagningskraven har förändrats under åren, men särskilda krav har alltid ställts på den yrkesinriktade erfarenheten. För att få tillträde till utbildningen skulle den sökande ha minst grundläggande yrkesutbildning i den sökta inriktningen samt yrkeserfarenhet som kännetecknats av aktualitet, allsidighet, bredd och djup. Därutöver ställdes krav på yrkesbevis, cerifikat, gesäll- och mästarprov. Vid kvalitetsbedömningen av yrkeserfarenheten anlitade institutionen särskilda fackgranskare från respektive branschorganisation.
Institutionen för yrkespedagogik upphörde som institution i och med den stora omorganisationen av institutionerna i Mölndal 1998/99.
Yrkeslärarutbildningen i Göteborg drivs nu som en del i gymnasielärarutbildningen. Den yrkespedagogiska och arbetslivsinriktade profileringen har i allt väsentligt tonats ner i nuvarande utbildningsorganisation."
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Institutionen genomförde under åren 1980-1985 uppdragsverksamhet för Samhall. Beskrivning av denna verksamhet finns i volym D1:1.

Arkivbeskrivningen uppdaterades senast 1995-12-28 och en arkivförteckning godkändes av Riksarkivet 1983-11-17. Arkivbildningen upphörde 1999.

Seriebildning
Den äldre arkivförteckningens serier har bibehållits.
Seriebildningen innehåller protokoll med bilagor, diarier, register och liggare.
F-serierna innehåller handlingar rörande kursverksamheten, kursdokumentation, kursplaner, utbildnings-, examens- och kursbevis, även allmän korresondens och skrivelser.

Sökingångar
Sökingångar till arkivet är i första hand arkivförteckningen samt diarier. Det finns också förteckningar över examens-, special- och utvecklingsarbeten.
Arkivet ordnades och ny arkivförteckning upprättades 2005.
Handlingarna förvaras i arkivboxar.

Sekretess
Det finns inga handlingar i Institutionen för yrkespedagogiks arkiv som omfattas av sekretess.

Gallring
Rensning av dubletter och handlingar av tillfällig eller ringa betydelse samt ansökningshandlingar, har genomförts med stöd av Göteborgs universitets dokumenthanteringsplan (Dnr A5 1983/04).
Ytterligare gallringsbara handlingar finns ej.
Enligt tidigare arkivbeskrivning har gallringsbeslut RA-FS 1991:1, RA-FS 1991:7 och RA-FS 1991:9 tillämpats, samt Riksarkivets gallringsbeslut nr 815, den 18 februari 1982.

Arkivansvarig
Arkivansvarig var institutionens prefekt.

Arkivredogörare
Den praktiska hanteringen har skötts av institutionens arkivhandläggare.

Kontroll

Skapad	2010-12-07 16:21:48
Senast ändrad	2010-12-27 14:17:08

Institutionen för yrkespedagogik

Grunddata

Innehåll

Kontroll

Serier (5 st)