Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Wermlands hypoteksförening


Grunddata

ReferenskodSE/VA/51257
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/Bjy04se3W2BG3JSlciXMA7
Omfång
112 blad. 
76,7 Hyllmeter 
Datering
1849–2012(Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Landshypotek AB, Wermland (1850)
Alternativa namn: Wermlands hypoteksförening  (1850 – )
Alternativa namn: Wermländska hypoteksföreningen
Alternativa namn: Hypoteksförening mellan Jordegare i Wermland
Alternativa namn: Wermlands Landshypotek
Alternativa namn: Landshypotek AB, Värmland
Alternativa namn: Landshypotek Bank AB, Värmland  (2013 – )
Kategori: Förening. Ekonomiska föreningar
Kategori: Förening. Finans- och försäkringsbolag

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 40/99
Inledning (äldre form)WERMLANDS HYPOTEKSFÖRENING.

HISTORIK

Frans Adolf von Schéele, bergmästare i Filipstad, var den som först tog upp frågan om att bilda en hypoteksförening i Värmland. Ett allmänt möte utlystes i Karlstad den 18 juli år 1849 för att se om det fanns intresse för en dylik förening. Landshövdingen Oldevig höll i detta första möte, med von Scheele som sekreterare. En preliminär teckning av ca 575 000 rdr ansågs tillräcklig som underlag för att bilda en förening. Man ansåg att egendom med taxeringsvärde av minst 1000 riksdaler eller försäljningsvärde av 3000 riksdaler gav rätt till inträde i föreningen.
Häradshövding G. Laurell, Lundsholm, auditören Fr. Thollander, Karlstad, Kongl. sekr. C. Hammarhjelm, Nynäs och bergmästare Fr. von Scheele fick i uppdrag att utarbeta förslag till reglemente. Man beslöt vidare att utsända listor till Värmländska orter med uppmaning till innevånarna att teckna sig för önskade lån, för att senare kalla till ett nytt möte. Vid detta senare möte, den 18 februari 1850, samlades ett trettiotal intresserade.Till mötets ordförande utsågs C. Hammarhjelm. Av de inkomna listorna framkom att 344 jordbrukare hade tecknat sig, med ett sammanlagt fastighetsvärde av nära 3,5 miljoner riksdaler banco och av ett lånebehov av 1,5 miljoner rdr.
Syftet med föreningen skulle vara att jordägare skulle kunna ta lån mot låg ränta och lång amorteringstid för att kunna hålla sina egendomar i gott skick. Det skulle vara en förening med många enskilda krafter med gemensam ledning samt att man utgick från ett sant värde på belånad egendom och en låg belåningsgrund. Det fanns vid den här tiden flera hypoteksföreningar i landet, men man beslöt att bilda en egen fristående, dock skulle jordägare i Dalsland inbjudas.
Den 28 november 1850 hölls den första ordinarie bolagsstämman, där man kunde meddela att Kongl. Maj:t den 13 juli samma år lämnat nådig fastställelse av reglementet. Kongl. sekr. Hammarhjelm valdes till ordförande i direktionen, övriga ledamöter blev friherre J. W. Stiernstedt, brukspatron A. Henström, Krontorp, brukspatron C.J. Yngström, Valåsen, kammarherre C. Skjöldebrand, Borgvik, kapten C. Nordenankar, Varpnäs och riksdagsman Nils Nilsson, Högåsen. Till suppleanter utsågs löjtnant R. Adlersparre, Gustavsvik, talmannen Per Eriksson och nämndemannen Olof Olsson, Slängserud. Som tjänstemän anställdes auditören Fr. Thollander som ombudsman och sekreterare, bruksförvaltare J. Herlenius som kamrer, brukspatron O.L. Geijer, Gunnerud som kassadirektör och som vaktmästare drängen Anders Eriksson. Nödiga medel till föreningen kunde skaffas bl a genom handelshuset L.E. Magnus, Göteborg och bankirhuset Solomon Heine i Hamburg.
De första arbetslokalerna hyrdes hos garvaremästare C.M. Wendt å stadstomt nr 5 vid Stora Herrgårdsgatan. Man var emellertid redan från början inriktad på att anskaffa egna lokaler, och i slutet av år 1852 stod ett 3-vånings stenhus färdigt vid Klarälven för en kostnad av 36 163 rdr 8 sk 5 rst bco med tomten inräknad. Bottenvåningen skulle användas till föreningens verksamhet. De övriga våningarna hyrdes av Herlenius och Thollander.
Verksamheten med hypotekslånerörelsen hade riktigt kommit igång hösten år 1851 och när det andra året var slut hade man 598 hypotekslån till en summa av mer än 1,5 miljoner rdr bco. Förutom hypotekslånen fanns även korttids- och handlån. För den egna upplåningen hade man en del bekymmer. Inhemska lån blev ofta dyra och en tid hade man ett eget obligationslån, där delar auktionerades ut med hjälp av C. D. Jederholm, Stockholm, kommisionär och grosshandlare. Det var inte endast Wermlands hypoteksförening som drogs med finansieringsbekymmer. Från de olika hypoteksföreningarna diskuterades en längre tid någon form av samarbete. År 1861 tillkom den nya hypoteksbanken, som skulle svara för upplåning och fördelning av medlen mellan de olika hypoteksföreningarna. För att skilja mellan de olika upplånen som sedan vidareutlånades, indelades i Gamla fonden för det gamla systemet och Nya fonden för det nya systemet med hypoteksbankslån. Dessa båda fonder fördes parallellt var för sig mellan åren 1861-1900, då gamla fonden avvecklades. Trots låga räntor och lång amorteringstid för hypotekslånen, var det inte alla som klarade av sina avbetalningar. Lagsökningar måste tillgripas och ibland nödgades föreningen överta egendomar, vilka oftast kunde säljas utan förlust. Några egendomar ägde och skötte man om under några år. Bl a Säby i Visnums socken, där räkenskapsböcker för ett år återfinns i arkivet.

I F-serien i arkivet återfinns handlingar både rörande lånehanteringen och belånad fastighet. Utförligheten för varje låneakt varierar. Varje lånenummer har ett eget konvolut. Dessa var vid hitkomsten buntade i varierande storlekar med tjocka snören om varje bunt. Akterna fick behålla sina gamla omslag vid arkivläggningen då de lades i kartonger. Originalprotokollen, vilka efter hand har blivit inbundna, är i en del fall i mycket dåligt skick, vad gäller själva inbindningen. Även en del äldre räkenskapsböcker har trasiga ryggar och pärmar, andra åter har varit mögelangripna.

SPECIELLA SVÅRIGHETER
Mängden av räkenskapsböcker med flera parallella böcker av huvudböcker, avräkningsböcker och kassaböcker. Där gjordes en första uppdelning i gamla och nya fonden, vilka hade separata räkenskaper. Gamla fonden hade tre grundtyper för huvudboken; den egentliga huvudboken, en parallell serie med luckor och flera år i samma bok, huvudboksjournaler som underlag till huvudboken , samt konceptböcker. Den nya fonden är uppdelad i tre serier för den egentliga huvudboken där serie 1 går till år 1900 och serie 3 börjar år 1901, då den gamla fonden upphört och det inte finns mer än en fond. Avräkningsböckerna finns dels som huvudavräkning för vardera fonden, upplagda efter lånenummer och med brott år 1883 då man börjar om med nummer 1. Därutöver finns avräkningsböcker för övriga typer av lån. Kassaböcker finns dels för vardera fonden med huvudkassaböcker, kassaböcker, kladd- och konceptkassaböcker, en del kontrollkassaböcker, kassaböcker för olika typer av lån samt en serie med kamrerarens kassaböcker.

Materialet är arkiverat under namnet Wermlands hypoteksförening, vilket är den genomgående formuleringen i nästan alla protokoll. I de tidigaste protokollen varieras med Wermländska hypoteksföreningen och även Hypoteksförening mellan Jordegare i Wermland, förekommer vid enstaka tillfällen. Idag kallas föreningen Landshypotek, Wermland.

SÖKKORT
Wermlands hypoteksförening

HÄNVISNINGSKORT
Wermländska hypoteksföreningen
Landshypotek, Wermland
Wermlands landshypotek

KÄLLOR
Wermlands hypoteksförening 1850-1950, minnesskrift, A.J. Roth, C.V. Bromander, Karlstad
1950.
Arkivhandlingarna.

Kontroll

Skapad2001-03-13 00:00:00
Senast ändrad2023-05-09 14:02:09