STIFTELSEN VIGGBYHOLMSSKOLAN

H I S T O R I K

Täby kommunarkiv

60 STIFTELSEN VIGGBYHOLMSSKOLAN

Viggbyholmsskolan Internatskola för pojkar och flickor

De ledande principerna för skolans arbete äro: Individualiserad undervisning och fri flyttning. Stort utrymme åt praktiskt arbete. Härdande friluftsliv.

De studiebegåvade eleverna föras fram till student- eller realskoleexamen, de praktiskt begåvade till för dem lämpliga skolor för vidare utbildning.

Till hösten mottages ett 20 -tal elever, företrädesvis under 12 år.

Skolan är belägen vid Stora Värtan omkr. 2 mil norr om Stockholm.

Referenser: Dr Natanael Beskow , Djursholm, Fru Mollie Faustmann, Ålsten, Arkitekt Carl Malmsten, Stockholm.

Prospekt och upplysningar genom undertecknad

(adr. Karlbergsv.86 Stockholm, tel. Vasa 35 17)

Per Sundberg, föreståndare för Olofskolan.

Så löd annonsen 1928 inför starten med Sveriges första saminternat. Skolan inrymdes i ?Herrgården?, huvudbyggnaden och östra flygeln till Viggbyholms gård.

Fjorton pojkar och sex flickor var elever. Per och Lena Sundberg, Elsa och Just Gustafsson samt Maj von Engeström var lärare.

Det var egentligen Per Sundbergs skola, han var initiativtagaren med nya idéer om barnens skolgång och fostran. Per Sundberg var ursprungligen lärare vid Matteus folkskola. Han tog tjänstledigt därifrån, 1927, då han var med om att grunda en samskola i Stockholm kallad Olofskolan. Den skulle fostra barnen till ?sunda, harmoniska och handlingskraftiga? människor, vara en skola utan läxor, klasser och kvarsittare.

Viggbyholmsskolan representerade den s.k. ?nya skolan? med psykologiskt motiverad individualisering och en fostran av eleverna till självständiga och socialt ansvarskännande medborgare.

Per Sundberg ansåg det helt naturligt att det skulle vara ett saminternat.

Många betraktade detta som alltför djärvt och det fanns i skolkretsar en stor tvekan till experimentet. Det gällde kanske också proportionerna mellan ?teoretisk? undervisning och ?handens arbete? som skulle vara likvärdiga.

Drömmar om en utbyggnad av skolan tog form och 1931 färdigställdes det första egna elevhemmet? Tallhöjden?.

Med en stor myckenhet entusiasm, men med mycket lite kapital lyckades man klara de första åren. 1935 hade elevantalet stigit till 70. Utöver det s.k. ?skolarbetet ? ägnade man sig bl.a. åt

teaterspel, musicerande och maskerader. Per Sundbergs födelsedag den 11 november blev tidigt skolan högtidsdag. Man gav också ut tidningar, ?Vigg? och Vårt Blad.

Skolan växte, den ?klasslösa? skolan organiserades med fyra förberedande klasser som bottenskola och en sjuårig överbyggnad som skulle ge normalskolekompetens. Gymnasium kunde komma ifråga vid ex vis Olofskolan.

För Viggbyholmsskolan blev Herrgården för liten. 1935 var det dags att flytta till en ny skolbyggnad.

På ett mirakulöst sätt lyckades Per Sundberg hos vänner och sympatisörer få erforderligt stöd för att bygga ut skolan. Det blev skolbyggnad, kök, matsal och gymnastiksal, flera elevhem, slöjdstuga och ett bibliotekshus.

De sistnämnda var delvis verk av lärare och elever ?under handens arbete?.

Allt var inte klart till flyttningen, men den 2 juni 1935 kl. 1200 gick ett karnevalståg från Herrgården till nya skolan under mottot: ?Skolan flyttar med fest och vardag.?

Det skedde, som SvD uttryckte, ?med den fyndighet och frejdighet, som brukar utmärka viggbyholmarna?. Då spelades det teater, bl.a. scener ur Shakespeares ?Stormen?.

I sitt högtidstal sa Per Sundberg: ?Ej frihet under självsvåld, utan frihet under ansvar? och önskade att skolan skulle bli ett hem för glada människor.

I och med den nya skolbyggnaden skapades möjlighet för eleverna att nå fram till ?realen? och att fortsätta till studenten. Själva examen fick man i så fall ta som privatist. (Examensrätt fick man senare). 1939 var elevantalet 129 och den första lilla kullen tog sin studentexamen.

Viggbyholmsskolan inköpte under årens lopp ca 6 hektar mark. Där uppfördes många byggnader, och för dessa krävdes ekonomisk omsorg och Per Sundberg anställde en ekonomichef, Birger Olestad som blev skolans syssloman.

Den 1 oktober 1944 överlät Per Sundberg sin skola till den nybildade Stiftelsen Viggbyholmsskolan som lyckades genom insamlingar skaffa välbehövligt kapital från bl.a. NK och KF. Stödföreningen Viggbyholmsskolans Vänner gjorde stora insatser.

Såväl lärare som elever kände starkt för internationell solidaritet. Man sände exempelvis gåvor till Indien och man korresponderade med Mahatma Ghandi. Genom teaterföreställningar lyckades man samla in pengar, som vidarebefordrades till Spanien.

Skolan blev i början av 1940 talet öppen för många, som på grund av förföljelse blev tvungen att fly.

Den största insatsen gjorde man 1944-45. Då togs många flyktingar emot från inte mindre än 17 länder, ett 50-tal danska, 40-tal norska och 30-tal finska skyddslingar fick en fristad i Viggbyholm.

Den 16 november 1947 dog Per Sundberg och skolans ledning togs över av Sten Sternberg, en omtyckt lärare på skolan sedan 1932. Han anpassade skolan efter de krav som restes av stat och kommun vars bidrag man var beroende av.

Sten Sternbergs första uppgift var att få skolan så erkänd att den fick studentexamensrätt.

Trots att det i stiftelsens stadga angavs att skolan skulle drivas i ? så hög grad som möjligt obunden av statliga band? ansågs det bra för skolans anseende att den stod under översyn av Skolöverstyrelsen och att någon form av stats- och kommunbidrag var nödvändigt för ekonomin.

Skolan ställdes under Skolöverstyrelsens tillsyn från hösten 1948 och fick studentexamensrätt

våren 1951.

Kommunala bidrag utgick från hösten 1952, och 1954 ingick man i gruppen av statsunderstödda privatläroverk.

Vid 25 årsjubileet redovisade man 23 klasser, 225 internatelever och 155 dagelever från Täby köping samt 100 anställda.

Inom skolområdet med sina många byggnader bodde 400 personer och på dagtid rörde sig där ännu fler.

I norra kanten låg den tekniska institutionsbyggnaden ?Teknis? som bl.a. inrymde den treåriga tekniska gymnasielinjen som hade startats 1942.

13 elevhem fanns på området:

Annorlunda, Björkliden, Eken, Gläntan, Granbacken, Ingalunda, Lillstugan, Oskarsborg, Sjöhammar, Solgården, Sundbergs, Tallhöjden och Åsen.

1949 lämnade Sten Sternberg över rektorssysslan till Torsten Ekström.

I mitten på 1950 talet byggde Täby köping den nya lärosalsbyggnaden ?Tegelhögen?, kallad på ?Viggan-språk?.

Den kom att fungera som skolans aula och inrymde bl.a. rektorsexpedition samt kansli och ett antal klassrum. Utanför låg ?Klippiga Bergen? en omtyckt och välbesökt plats med rökruta samt klockstapeln.

Genom samarbetet med Täby blev skolan alltmer beroende av kommunalt bidrag, man fick ju ersättning för att ta emot dageleverna.

Ekonomin var och förblev en av de stora frågorna för skolan. Påfrestningarna för rektor var stora. Torsten Ekström lämnade sin plats 1958 och Vidar Risberg tog vid, samtidigt som han fortsatte som huvudlärare i matematik.

1961 fick skolan sin realexamensrätt . På idrottsarenorna vann ?Viggan? sensationellt över Djursholms samskola i friidrott i början på 1960 talet.

Från 1966 blev förhandlingarna mellan kommunen och skolans stiftelse allt kärvare.

Internatelevernas antal minskade och man måste vidta åtgärder för att rädda skolans alltmer försämrade ekonomi.

Trots intensiva förhandlingar hösten 1971 för att försöka ge Viggbyholmsskolan vidgad verksamhet, lyckades man inte hitta lösningar för att rädda den ansträngda ekonomin.

Beslut fattades att avveckla skolan i och med läsåret 1971-72.

Viggbyholmsskolan med det engagerade programmet,

den ideella livssynen och de många glada eleverna fick leva i 45 år. Skolan dog våren 1972.

Texten är lånad från hemsidan http://www.viggansvanner.se/skolan.htm och den är en bearbetad version av Erik Jarnebergs skrift "Per Sundbergs skola på herrgården."