Sök i arkiven
Genvägar MENY

SVENSKA KOMMUNALARBETAREFÖRBUNDET /SKAF/ AVD 24 SEKT 6

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (Facklig organisation)
HistorikH I S T O R I K
Folkrörelsernas arkiv i norra Halland
535 SVENSKA KOMMUNALARBETAREFÖRBUNDET /SKAF/ AVD 24 SEKT 6
"När storstrejken 1909 hade avblåsts fanns det inte mycket kvar av den svenska fackföreningsrörelsen, men det som fanns kvar var en elit, vilken tog som sin första uppgift att på nytt bygga upp ett starkt LO, som o framtiden, med kraft kunde föra arbetstagarnas talan.
Organisationernas sammansättning blev föremål för ingående granskning såväl lokalt som centralt. Som ett bevis härpå får man se bildandet av Svenska Kommunalarbetareförbundet 1910. I den mån kommunernas anställda före angivna datum varit organiserade tillhörde dessa Svenska Grov- och Fabriksarbetareförbundet. Det var framförallt kommunalarbetare i stockholm under F L Nordgrens ledning och några grupper i Göteborg, Malmö och Norrköping som voro initiativtagare till förbundets bildande. Starten skedde vid en konferens i Stockholm den 23 januari 1910. Medlemsantalet var vid starten 593 fördelade på 13 avdelningar. Två st funktionärer anställdes och deras uppgift blev i första hand att agitera för anslutning till det nya förbundet. Om någon av dem besökte Falkenberg i angivet ärende är okänt.
I Falkenberg var det ordf i Falkenbergs arbetarekommun, snickaren Ernst Andersson som redan 1910 och 1911 sonderat stämningen bland stadens arbetare för att få till stånd en organisation. Något resultat härav hade ej kommit till stånd men i april 1914 hade kommunalarbetare begärt löneförhöjning och på grund av att drätselkammaren vägrat villfara arbetarnas krav hade dessa lagt ned arbetet. Då utlyste Ernst Andersson på nytt ett möte den 12 april och nu voro 13 st av stadens 15 anställda redo att bilda en avdelning som fick nr 24 av Svenska Kommunalarbetareförbundet.
Avdelningens första åtgärd var att få still stånfd en acceptabel uppgörelse i den pågående konflikten och detta lyckades också ty avdelningens första kollektivavtal med staden gällde fr o m 1/5 1914 t o m 31/12 1916.
STRIDER FÖR FÖRENINGSRÄTTEN
Att någon strid om föreningsrätten förekom nämnda år framgår ej av tillgängliga handlingar, men 1918 när avtalet sagts upp skulle staden krossa avd genom att ej sluta kollektivavtal och den 18 maj måste för andra gången strjkvapnet tillgripas, denna gång i första hand för att erhålla nytt kollektivavtal. den 27 maj träffades en uppgörelse som innebar dels förbättrade löner och dels erkännande av kollektivavtalsformen. Men staden kom igen 1919 med krav om anställning utan kollektivavtal och denna gång var stadens krav mera allvarligt menad. Efter uppsägning av avtalet från avd dröjde det länge förrän förhandlingar kom till stånd och först under senare delen av första halvåret ingrep förlikningsmannen och framla ett försla, som efter stor tvekan godkändes av avd. Men nu sade förbundet nej och strejk måste på nytt tillgripas. Den 19 juli lades arbetet ner och först den 14 oktober träffades uppgörelse som innebar dels höjda löner och dels erkännande av kollektivavtalsformen.
I och med lösningen av denna sistnämnda avslutades ett mörkt kapitel i Sv Kommunalarbetareförbundets historia. Strid för föreningsrätten hade fått föras med städerna ända från början av 1890-talet, då de första sammanslöutningarna av kommunalanställda började och fram till angivna datum. Många föregångsmän på det fackliga området inomstäderna hade motarbetats och kom aldrig in i produktionen igen. Numera hör det till undantagen att icke fackföreningsrörelsen godkänns som avtalsslutande part. Undantag härifrån utgörs av ett par kyrkliga kommuner som lever kvar i en sedan länge svunnen tid.
Som framgår av vad som sagts, hade avd att under sina första 6 år gå ut i strid för sina rättigheter icke mindre än tre gånger. I samtliga fall var solidariteten obruten, även om stora ekonomiska svårigheter förelåg. Under strejken 1919 som sammanlagt omfattade 876 arbetsdagar erhölls i understöd från förbundet 2 690:60 motsvarnade en dagsersättning av 3 kr.
LÖNEREDUCERINGAR
Men andra problem skulle snart dyka upp som tog avdelningarnas intresse i anspråk. När kriget var slut ko den svåra depressionen som pågick från 1920 fram till slutet av trettiotalet. för avdelningens vidkommande började det med att staden 1921 sade upp avtaldet och krävde en reducering av lönerna med 32 ör per tiomme. Uppgörelse kom slutligen till stånd som innebar 23 öres sänkning 1922 och ytterligare 5 öres sänkning 1923 så att timlönen för grovarbetare blev 0:80 per timma.
ARBETE MOT ARBETSLÖSHETEN
Men även brist på arbete och stadens benägenhet att utlämna arbeten på entreprenad är att notera från dessa år. 1924 kom första uppsägningen i det att 6 st kommunalarbetare fick sluta sin anställning men erbjöds arbete vid stenkrossen. Detta arbete kom dock icke till stånd på grund av att uppgörelse ej kunde träffas om ackordpriser. Så småningom återinsattes dessa i stadens vanliga arbete.
av tillgängliga protokoll framgår att avd praktiskt taget från 1924 fram till början av 1940-talet på varje möte behandlade arbetslöshetsfrågor i en eller annan form. Reservarbeten som de kallades beslutades i allt större omfattning. Härtill bidrog flera orsaker. Bland annat att dessa låg utanför kollektivavtalen ram och därför kunde lönerna fastställas godtyckligt av dels kommunerna och dels av Kungl Arbetslöshetkommissionen. I de fall där statsbidrag utgick var direktionen från A K mycket rigorösa ifråga om löner. Under dessa förhållanden fick kommunen dubbel anledning att ordna så att nödvändiga kommunala arbeten åsattes stämpeln reservarbete, ty därigenom tillämpades A K:s låga löner och dessutom utgick statsbidrag. Detta problem stod i centrum för hela den svenska fackföreningsrörelsen en lång följd av år. 1932 redovisade fackförbunden en arbetslöshetssiffra på i medeltal 20% av sina medlemmar. För Sv Kommunalarbetareförbundet var motsvanrande siffra 10%.
Men även i andra avseende än kommunal - kontra reservarbeten - förelåg ständigt tvister. Det tog lång tid, i regel flera år, förrän en anställd betraktades som fast anställd, den ena veckan fick han arbete, nästa vecka var han arbetslös. Detta gällde framförallt i hamnen, där det tog lång tid att få någorlunda ordning på arbetsförhållandena.
Även för stensättarna var arbetsförhållandena kaotiska, arbetarna erbjöds ofta att utföra reguljära arbeten enligt entreprenadprincipen och så uppstod tvister, bland annat ifråga om semester och sjukersättning. Vid stadens stenkross var förhållandet enahanda. Detta arbete ville staden i det längsta betrakta som en "avstjälpningsplats" utan ordnade förhållanden.
För arbetstagare i dagens samhälle med en fulla sysselsättningen, är det svårt att förstå hela räckvidden av arbetslösheten. Det kanske är en av de största framgångarna för svensk arbetarrörelse, att rätten till arbete numera är en princip som godkänts av praktiskt taget alla politiska riktningar, såväl i riksdagen som på det lokala planet.
ACKORDSFRÅGAN
Men även i andra avseenden har avdelningen fått ingripa. Ackordsfrågan har varit ett ofta återkommande spörsmål. Ackordsprislista förekom ej förrän i slutet av 1930-talet. Följaktligen måste förhandlingar föras för varje särskilt arbete och många gånger fick man vända sig till drätselkammaren eller lönenämnden för att erhålla acceptabla ackordspriser.
Arbetare avskedades eller , som det oftas hette, permitterades utan angiven motivering. Detta gällde i synnerhet vid hamnen där avtalet började accepteras av arbetsledningen in på 1940-talet.
MEDLEMSANTALETS UTVECKLING
1935 anslöt sig de första kvinnliga arbetstagarna i staden till avdelningen. Det var personalen på S:t Laurentiihemmet som så småningom fick sina anställningsförhållanden reglerade genom avtal. Försök gjordes att även få personalen på lasarettet med i avdelningen, men dessa sistnämnda anslöt sig till Sv Sjukhuspersonalsförbundet. När detta förbund 1945 anslöt sig till Sv Kommunalarbetareförbundet, bibehöll lasarettspersonalen sin egen avdelning. 1939 började stadens städerskor vid allmänna inrättningar och skolor att ansluta sig och 1940 upprättades det första kollektivavtalet för dessa grupper.
Under slutet av 1940-talet började personal från den omkringliggade landsbygden organisera sig. Det var städerskor, vaktmästare och personal vid ålderdomshem som först anslöt sig. Sedan har såväl i staden som på landsbygden, skolmåltidspersonal organiserat sig och det har varit förenat med mycket arbete att få till stånd avtal för dessa grupper. Vidare har avdelningen fått ägna mycket arbete åt att få avtalen följda.
Inom staden var det från starten 1914 13 st som anslöt sig, och sedan dess har medlemsantalet ständigt ökat. 1930 anslöt sig personalen vid elverket och nästan samtidigt kom hamnens arbetare med i avdelningen. Sedan dess har medlemsantalet varit i oavbruten ökning.
Medlemsantalet är den 1 januari 1966 99 manliga och 135 kvinnliga. 1947 skedde en uppdelning av medlemmarna genom att de anställda på lönestat bildade egen avdelning.
AVTALSFÖRHANDLINGAR
Som framgått av början i denna berättelse fördes förhandlingar lokalt. Så var förhållandet över hela landet fram till årsskiftet 1947-1948, då de första gemensamma specialbestämmelserna upprättades mellan Sv Kommunalarbetareförbundet. Sedan dess har centraliseringenav avtalsrörelsen alltmer ökat i omfattning och numera sker praktiskt taget alla förhandlingar på det centrala planet.
Lönerörelser har under de gångna åren förts 1914, 1916, 1918, 1919, 1920, 1921, 1922, 1924, 1925, 1930, 1936, 1938-1940, 1945, 1947, 1948, 1951, 1952, 1955, 1956, 1957, 1958, 1959, 1961 och 1962.
Avtalssuppgörelserna har alltid godkänts med betryggande majoritet av avdelningens medlemmar och endast 1948 års uppgörelse kritiserades starkt av yrkesarbetarna, i första hand av
montörer vid el- och vattenverk. Efter ett stormigt mötedär såväl förbundet som lönenämnden var representerade nåddes dock enighet om avtalsförslaget."
Ordförandeposten har mellan 1914-1964 innehafts av: O Petersson 1914-1916, Myren 1917-1919, Ragnar Staflund 1920-1921. Karl Bengtsson 1922-1923, Ivar Johansson 1924, Karl Bengtsson 1925, J Axberg 1926, Helge Karlsson 1927, Albert Andersson 1928-1931, Karl Ahnstedt 1932-1934, Erik Henriksson 1935-1948, Sven Andersson 1949-1952, Torsten Bengtsson 1952-1962, Helge Mjöberg 1963-1964.
Källa: historik från 1964 skriven av Axel Petersson.
Förtecknat okt 1998 av Gun Hildén.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
WebbsidaExtern länk
ReferenskodSE/FANN/FANN_535
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/ecqz51rwa2RMgByjKU1706
SpråkSvenska
ExtraIDFANN_535