Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Lagerhusets vänners arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/LLA/31387
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/tw3x8iSuu4A127on7JBPl1
Omfång
0,15 Hyllmeter 
Datering
2000–2022(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd), Maria Wallin
ArkivinstitutionRiksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)
Arkivbildare/upphov
Lagerhusets vänner (i Eslöv) (2000 – 2009)
Kategori: Förening. Övriga föreningar (Ideell förening)

Innehåll

Allmän anmärkningAvser Lagerhusets vänner i Eslöv.
Leverans i november 2022.
Inledning (äldre form)Invid järnvägen i Eslöv står en uppseendeväckande hög och stor rödmålad byggnad med en mängd balkonger. Detta kan sägas vara Eslövs landmärke och de flesta som varit i Eslöv känner till den. Det är en slump att den står kvar. Under många år stod en kamp för och emot dess existens mellan en opinionsgrupp och Kommun med flera andra inblandade instanser. Striden kom att sprida vågor i hela landet och även utomlands. Denna text är förkortad version av den beskrivning av skeendet, inklusive inledande beskrivning av byggnadens ursprungliga funktion och konstruktion, som docent Anders Ödman skrivit och som i sin helhet ingår i volym F: 2 i arkivet.


LAGERHUSENS UPPKOMST

Under det första världskriget rådde livsmedels och foderbrist. Det tillsattes, efter en riksdagsmotion 1916, en Lager- och Kylhuskommission. Denna reste runt i Danmark och Tyskland för att få inspiration och information. Ingenjören och professorn Carl Forsell och hans like Erik Hubendick utvecklade och uppfann en ny metod för att lagra spannmål. Denna patenterades. Arkitekten Gunnar Asplund stod för byggnadens yttre utformning och han presenterade projektet för den bredare allmänheten genom en artikel i Teknisk Tidskrift för Arkitektur 1918. Då hade det uppförts nio lagerhus. Ett i Roma för 3000 ton spannmål, sju lagerhus i Linköping, Eskilstuna, Hallsberg, Eslöv, Åstorp, Tomelilla, Östra Klagstorp för 4000 ton och ett i ett i Vara för 5000 ton vilket är det enda som ännu är i bruk och skyddat som byggnadsminne. Alla låg de invid järnvägar och i områden med stor spannmålsproduktion. Det togs dessutom hänsyn till avståndet till havet, så att inte fientligt sjöartilleri skulle kunna nå lagerhusen.

Lagerhusen fungerade så att från järnvägsvagnar kunde säden skottas rakt ner i trattar vid lastbryggan. Därifrån fördes den med transportband fram till elevatorer som lyfte upp säden till den översta våningen i huset där den fördelades till tork- eller rensapparater. Eller så kunde transporten fortsätta ända upp i lanterninen där säden kunde fördelas till de vertikala rör som ledde till de sju olika bottnarna i husen. Här kunde upp till två meter av säd ligga på varje botten. Den silade hela tiden uppifrån och ner i våningsplanen genom trattformiga små hål i golven för att torkas och luftas. Då säden skulle ut igen fördes den med rör och band ut till de väntande järnvägsvagnarna. Detta transportsystem för säden var nytt för de nio statliga lagerhusen.

Byggnaderna är uppförda av trä på en betonggrund. Inne i byggnaden finns ett ytterst kraftigt sparrarverk som är sammanfogat med grova bultar, brickor och muttrar. Detta sparrverk bär upp såväl de olika bjälklagen som taket. Runt de sju bottnarna fanns grova plankväggar upp till fönstren. Fönstren gjorde att det gick att lufta de olika bottnarna ovanför säden som låg upp till två meter djup på golven. Ytterskalet till husen är av en- tumsbrädor och i de flesta fall försedda med en tunn puts för brandskyddets skuld. I Eslöv blev det träpanel som på 1930.talet till dels byttes mot Eternit vilket var det lokala alternativet. De utbyggnader som innehöll elevatorer, torkpelare, trappa med mera var klädda med halvstens tegelmur.

Gunnar Asplund, som redan var en välrenommerad arkitekt, som vid tiden ritade på tingshus till Sölvesborg och Skogskyrkogården i Stockholm, skriver att allt var förutbestämt när han fick uppdraget som arkitekt för lagerhusen. Grunderna var gjutna och den inre apparaten avgjorde byggnadens form. ”Endast en allmän hyfsning av de yttre formerna kunde göras”- skrev Asplund i Teknisk tidskrift. Fönsterformer, baldakintak samt en del detaljer som hörnliséner, vilka aldrig kom till utförande, ritade han.

Familjen Asplund kom på andra sätt också att prägla Eslöv Hans Asplund, Gunnars son, ritade Medborgarhuset. Detta uppfördes, trots en stark och negativ opinion från många av kommunens företrädare, men där den legendariske socialdemokratiske politikern Joel Sallius efter en hård kamp fick sin vilja igenom och huset på plats. I dag är det ett uppskattat och fredat kulturminne. Även nästa släktled finns representerat i Eslöv då Hans Asplunds son landskapsarkitekten Olle Asplund bosatt sig i staden.


MOT RIVNING

År 1984 köpte Eslövs kommun lagerhuset av Svenska Lagerhus för att använda det som lager. En bit in på 1990-talet var huset helt tömt på spannmål. De övriga lagerhusen förutom Vara, hade samtliga upphört att fungera som lagerhus och de kom succesivt att rivas. I samtliga fall hade antikvariska myndigheter och opinionsgrupper föreslagit bevarande men misslyckats.

Vid en storm i december 1999 slets takplåt och en del av väggplåten av lanterninen blåste ner. Frågan var nu vad som skulle ske? Kostnaden och nyttan av en reparation ifrågasattes skarpt från flera håll. Detta samtidigt som Eslöv år 1997 hade kommit att klassas som ett riksintresse för kulturvården. Där poängteras det att ”Järnvägsmiljön med stationshuset från 1913, industribyggnader och andra till järnvägen knutna byggnader och anläggningar” utgör omistliga element i kulturarvet.

Den 24 februari 2000 uppmärksammar Arbetet att Stadssymbolen är hotad av rivning. Kommunalrådet Gunnar Nilsson menar att de har en öppen linje vad gäller byggnadens framtid. Man ska vänta med rivning till framåt våren i väntan på att kanske en intressent dyker upp. Den nyligen gjorda byggnadsundersökningen beskrivs detaljerat.

Kommunens fastighetskontor gjorde denna undersökning av byggnaden och skrev en omfattande rapport. Lagerhuset hade köpts av Svenska lagerhussällskapet 1984 för 150 000kt. Tomten var 5127 m2 och byggnaden upptog cirka 450 m2. Skulle byggnaden förses med vatten och avlopp och isoleras beräknades detta uppgå till 18-20 miljoner. Akuta reparationer av tak och annat skulle kosta 2,2 miljoner medan en rivning skulle kosta upp till 2,5 miljoner.

Trots de beskrivna kulturvärdena fattade kommunstyrelsens arbetsutskott den 13 juni 2000 beslut om att riva Lagerhuset och den 16 augusti gav Miljö- och Samhällsbyggnadsnämnden sitt tillstånd för rivandet.

Möjligheterna till en lämplig användning av byggnaderna hade undersökts av fastighetskontoret utan resultat. Stormskadorna skulle kosta allt för mycket att åtgärda så rivning var att föredra. Fotodokumentation av byggnaderna ska göras före rivningen. Detta undertecknades av stadsarkitekten och därmed borde Lagerhusets öde vara beseglat och Eslöv befriat från denna misshagliga byggnad. Men så blev det inte.


OPINION OCH FÖRENINGEN LAGERHUSETS VÄNNER

Från 2000 och framåt började olika aktörer undersöka och arbeta för möjligheterna att bevara byggnaden.
Föreningen Lagerhusets Vänner i Eslöv hade sitt första möte den 15 mars 2001 och kom att spela en viktig roll i ansträngningarna. Ordförande var Hans Andersson. En idé var att göra Lagerhuset till ett museum över den skånska lantbruksutvecklingen och modernt lantbruk och livsmedelsindustri.

De många turerna kring bevarandet, som involverade kommun, länsstyrelse, riksantikvarieämbetet och en mängd intresseorganisationer, och till och med togs upp i riksdagen, beskrivs i detalj i Anders Ödmans hela version av denna artikel, som ingår i arkivet (volym F: 2).

Lagerhuset byggdes slutligen om till bostäder av Midroc Property Developement AB efter ett förslag ritat av arkitekt Curt Salomon Sörensen. Formen på lagerhuset bevarades därmed även om fasaden kom att bli väsentligt annorlunda. Inom föreningen fanns väsentligt olika uppfattningar om huruvida detta var en bra lösning eller inte.

I maj 2005 fick Hans Andersson, på Lagerhusets vänner i Eslövs vägnar, ta emot Svenska byggnadsvårdsföreningens utmärkelse – Årets Byggnadsvårdare.
I under februari-april 2008 fanns en utställning om huset på Stadsmuseet vilken var gjord i samarbete med bland annat Lagerhusets vänner. Detta med anledning av att inflyttning skedde.

Kontroll

Skapad2022-11-08 17:06:53
Senast ändrad2022-12-15 14:42:43