Arkiv

Skandinaviska Eternit AB:s arkiv

Grunddata

Referenskod

SE/LLA/30759

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/TeWK7abaXKsgxB4x2AEhf1

Omfång

43 Hyllmeter

Villkor

Tillståndsgivare

Deponenten

Villkorsanm

Handlingar efter 1945 kräver tillstånd.
Forskaren får kontakta bolaget rörande tillstånd. Adress: Heidelberg Materials Sweden AB, Legal & Compliance, Box 47055, 100 74 STOCKHOLM

Sökmedel

Reversal: Leveransreversal?, Jan Erik Bruun

Arkivinstitution

Riksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)

Arkivbildare/upphov

Skandinaviska Eternit AB

Kategori: Företag

Innehåll

Allmän anmärkning

Tillhör Euroc-koncernen.

Inledning (äldre form)

Skandinaviska Eternit AB i Lomma 1906-1977 - historik

FABRIKENS GRUNDANDE

År 1900 patenterade österrikaren Ludwig Hatschek en metod att tillverka konstgjorda stenplattor med cement som bindemedel och med asbest som armering. Den patenterade produkten fick namnet Eternit, vilket kommer av det latinska ordet för evighet - aeternitas. Den 4 april 1906 bildade Skånska Cementaktiebolaget och den danska maskinfirman F.L. Schmidt & Co i Köpenhamn bolaget Skandinaviska Eternit AB med syfte att tillverka eternitprodukter, varvid man inköpte de svenska, danska och norska patenten.
Skandinaviska Eternit AB registrerades den 18 juni 1906 och blev delägt mellan det svenska respektive det danska bolaget. Fabriken placerades i Lomma på från Skånska Cement-aktiebolaget inköpt mark med tillgång till hamnkaj och järnvägsspår. Valet att förlägga fabriken i Lomma var naturligt, då Skånska Cementaktiebolaget här hade sin cementtillverkning, vilken 1905 hade flyttats till Limhamn. Själva tillverkningen i Lomma startade den 6 april 1907. Som verkställande direktör valdes Wilhelm de Shàrengrad, som kom att inneha posten fram till 1938 då han efterträddes av Bertil H Kyhlberg, följd av Ingvar Wehtje 1961-1968, Ulf Linderoth 1968, Gunnar Rosenborg 1969-1970, Nils Pedersen 1970-1976 och slutligen Claes-Göran Kalborg 1976-1977.

LOKALKONTOR

1 juli 1908 förlades försäljningskontoret till Stockholm, men 1 november 1914 nedlades Stockholmskontorets verksamhet. Troligen i slutet av 1920-talet tillkom ett kontor i Göteborg och i början av 1930-talet ett i Stockholm, vilka 1943 utökades med ett kontor i Halmstad. Halmstadskontoret upphörde 1950. Under företagets sista år före nedläggningen 1977 hade man även kontor i Umeå.

PRODUKTER

1907 till 1927 tillverkade Skandinaviska Eternit AB takskiffer och beklädnadsskivor. 1927 utökades sortimentet med korrugerade plattor och under 1930-talet tillkom emaljerad, graniterad och glans eternit. Under 1950- och 1960-talen tillkom en rad nya produkter som Malmex, Coloroc med flera. Förutom tak- och beklädnadsprodukter tillverkades även evakueringstrummor, balkonglådor, trädgårdsmöbler med mera.

PRODUKTIONSMÄNGD

Till en början var produktionsmängden relativt låg och till följd av byggnadsstoppet under första världskriget och därtill problem med asbesttillgången, låg tillverkningen nere 1918. Efter kriget skedde en långsam produktionsökning, för att på 1930-talet öka kraftigt. Detta berodde på utökningen av sortimentet i slutet av 1920-talet, lanseringen och genombrottet vid Stockholmsutställningen 1930 samt den expanderande byggbranschen under början av 1930-talet. Tillverkningen minskade återigen under andra världskriget, men återhämtade sig efter kriget för att kulminera 1975. När företaget var som störst under 1960- och 1970-talen hade det över 400 anställda arbetare och över 100 tjänstemän. Debatten vid mitten av 1970-talet kring asbesten och asbestens farliga effekter medförde att efterfrågan minskade drastiskt 1976 och samma år förbjöds tillverkning och användande av eternitprodukter. 1977 nedlades produktionen.

ETERNITFABRIKEN I KÖPING

1939 beslöt Skandinaviska Eternit AB tillsammans med Iföverken, att starta en eternitfabrik i Köping, vilket ledde till bildandet av Köpings Eternit AB 1942. Tillverkningen i Köping startade 1943-1944 och den 1 juli 1944 övertogs bolaget av Cement-Ifö-koncernen, varvid namnet ändrades till Svenska Invarit AB. Eterniten i Lomma tillverkades enligt den så kallade ”våtmetoden”. 1952 köpte Svenska Invarit AB i Köping av den amerikanska firman Johns-Manville licenstillverkningen i Norden av asbestcementplattor enligt ”torrmetoden”, vilken innebar tillverkning utan tillsats av vatten. 1937 hade AB Iföverken övertagit Skånska Cementaktiebolagets aktier i Skandinaviska Eternit AB, för att 1968 även komma att ta över de danska intressenternas aktiekapital, vilket ledde till produktionssamordning mellan fabriken i Lomma och fabriken i Köping. 1969 överfördes rörelsen i Köping till Skandinaviska Eternit AB.

ETERNIT FÖRSÄLJNINGS AB

1 april 1966 bildade Skandinaviska Eternit AB i Lomma och Svenska Invarit AB i Köping ett försäljningsbolag, Eternit Försäljnings AB, för att gemensamt marknadsföra sina produkter. Eternit Försäljnings AB upphörde med all verksamhet 31 augusti 1969, varvid Skandinaviska Eternit AB övertog Eternitförsäljnings AB:s alla rättigheter och förpliktelser.

ETHEL ASBESTOS MINES LTD. OCH SEABOL (PVT.) LTD.

Den nödvändiga asbesten importerade från Kanada, Ryssland, Cypern och Sydafrika. Avspärrningen under de båda världskrigen vållade svåra avbräck för fabriken. Under första världskriget låg tillverkningen tidvis nere och under andra världskriget tvingades man övergå till ett ersättningsmaterial där asbesten utbyttes mot särskilt behandlad cellulosa. I slutet av 1940-talet förvärvades därför aktier i The Cyprus Asbestos Mines Ltd på Cypern och 1950 ingicks ett avtal med the rhodesiska företaget Lonrho för att gemensamt exploatera en av dem tillhörande asbestfyndighet. För detta bildades Ethel Asbestos Mines Ltd med Lonhro, Skandinaviska Eternit AB samt Svenska Invarit AB som delägare. Avsikten var att säkra tillförseln av råmaterial till fabrikerna i Lomma och i Köping och produktionen påbörjades 1952. För att bättre anpassa sig till de lokala förhållandena bildades 1951 ett svenskt ”holding-bolag” – Seabol (Pvt.) Ptd. – med uppgift att förvalta de svenska intressena i Ethel Asbestos Mines Ltd. 1954 blev Ethel Asbestos Mines Ltd. helsvenskt genom uppköp av Lonrhos aktieinnehav. 1958-1959 utbyggdes gruvanläggningen, men i slutet av 1966 nedlades rörelsen på grund av för höga produktionskostnader och under 1967 avvecklades både Ethel Asbestos Mines Ltd. och Seabol (Pvt.) Ltd.

OMSTRUKTURERINGAR

1967 gick Skånska Cementaktiebolaget och AB Iföverken ihop i en gemensam koncern. 1969 omstrukturerades koncernen och antog namnet Cementakoncernen, varvid Skandinaviska Eternit kom att, som ett fristående dotterbolag, helt bli inlemmat i Cementakoncernen med AB Cementa som moderbolag. Verksamheten inom Cementa-koncernen var uppdelad i olika verksamhetsgrupper där Skandinaviska Eternit AB kom att ingå i Byggmaterialgruppen (från 1971 benämnd Byggmaterialdivisionen).
Skandinaviska Eternit AB sålde sedan 1972 fasadskivan Ifölit, vilken tillverkades vid Ifös anläggning i Bromölla. Som komplement till denna verksamhet förvärvade bolaget i början av 1973 Poly-Front B I Ekberg AB, Borås.

I januari 1973 skedde en juridisk omstrukturering av Cementa-koncernen, varvid namnet ändrades till Euroc-koncernen. Koncernmoderbolaget AB Cementa ändrade namn till Industriaktiebolaget Euroc. Cementakoncernens divisioner ombildades till moderbolag för inom respektive division verksamma företag. Byggmaterialdivisionens företag samlades under divisionsmoderbolaget Interoc AB, vilket inregistrerades 21 december 1972. Bland annat av bolagsrättsliga skäl var det tvunget att Interoc AB skulle vara ett rörelsedrivande bolag. Därför lades verksamheten inom Skandinaviska Eternit AB som en avdelning inom Interoc AB. För att utåt bibehålla eternitnamnet skedde försäljning och annan utåtriktad verksamhet genom Skandinaviska Eternit AB.

I juli 1973 delades Skandinaviska Eternit AB upp i två resultatenheter: Interoc Eternit i Lomma och Interoc Fasad i Köping. Anledning till detta var att nya produkter, som de ovan omnämnda Ifölit och Poly-Front fasadskivorna, och nya verksamheter tillförts företaget. Härvid kom tillverkningen av takprodukter och beklädnadsskivor att koncentreras till fabriken i Lomma, medan fasadprodukterna i huvudsak tillverkades i Köping. Interoc Eternit tillverkade och marknadsförde eternitprodukter för tak och beklädnad. Marknadsföringen skedde, liksom tidigare, under företagsnamnen Skandinaviska Eternit AB. Huvudkontoret förlades i Lomma. Interoc Fasad, som förutom fabriken i Köping även hade tillverkning i Borås, marknadsförde fasadprodukter på hemma- och exportmarknaden. Kontoret för Sveriges förlades till Köping och för utlandsverksamheten till Lomma. Cheferna för de två resultatenheterna sorterade direkt under chefen för Interoc AB. Eftersom Skandinaviska Eternit AB:s rörelse drevs i kommission för moderbolaget Interoc AB, redovisades rörelsen 1973-1975 i detta bolag.

Juni 1975 inrättades en divisionsstab för Skandinaviska Eternit AB och Interoc Fasad AB i Lomma med Bengt Cardell som divisionschef. Året därpå, 1976, upphörde kontoret.

12 februari 1976 registrerades Interoc AB:s namnbyte till Promonord AB, vilket i sin tur 26 maj 1976 antog en ny bolagsordning enligt vilken firman var Skandinaviska Eternit AB, vilket registrerades 14 september 1976.

ASBESTDEBATTEN OCH NEDLÄGGNINGEN 1977

Vid mitten av 1970-talet uppmärksammades livligt i massmedia de hälsovådliga effekterna av användandet av asbest. Arbetarskyddsstyrelsen utkom därför 26 februari 1976 med nya anvisningar beträffande asbestcementprodukter, vilket i princip förbjöd tillverkning och användande av eternitprodukter efter 30 juni 1976. Detta ledde till at avsättningen av företagets produkter drastiskt minskade.

1976 omgrupperades de koncerncentrala utvecklings- och marknadsfunktionerna. Forsknings- och utvecklingsavdelningen CTU ombildades till Euroc Development AB med Carl-Otto Areskoug som verkställande direktör. Eternitrörelsens försäljningsorganisation utvecklades under namnet Promonord AB till ett rent marknadsföringsbolag med Tord Vajda som chef. Den nya organisationen kom att gälla från 1 juni 1976. Den fortsatta avvecklingen av eternitrörelsen ombesörjdes av Skandinaviska Eternit AB. Produktionen av eternitmaterial i Lomma upphörde 31 mars 1977 och i Köping 30 juni 1977. Från och med 31 augusti 1977 övertog Hallström & Nisses Bygg AB hela fabriksanläggningen.

ARKIVBESKRIVNING

Uppsättningen av bolagsstämmans och styrelsens protokoll samt av Företagsnämndens och Skyddskommitténs protokoll är inkomplett och utgörs av kopior. För originalprotokollen hänvisades i den ursprungliga versionen av arkivhistoriken (1999) till Scancems kontor i Limhamn, som även uppgavs förvara material rörande asbestdebatten och nedläggningen till följd av densamma. 2001 och 2009 kompletterades förteckningen men det är oklart om nuvarande HeidelbergCement ännu har kvar delar av materialet.

1968-1971 mikrofilmades företagets korrespondens åren 1905-1948 och originalhandlingarna gallrades, se serie E 1. Spridd originalkorrespondens från de mikrofilmade åren återfinns i serie E 7. När det gäller korrespondensen i övrigt bör här nämnas serie E 2 med korrespondens rörande företagets egen brytning av asbest, serie E 3 med korrespondens rörande asbestinköp samt serie E 4 rörande patent och varumärken. Av stort intresse är även serie F 3 med handlingar rörande produkter och produktutveckling.

Eftersom Skandinaviska Eternit AB:s rörelse under åren 1973-1975 drevs i kommission för moderbolaget Interoc AB, redovisades rörelsen för de aktuella åren i detta bolag.

LITTERATUR

Börjesgård, Britt-Marie: ”Eternitens uppgång och fall”, 1997. Uppsats inom Nordisk Industriminnesvård 1996-1997.
”Eternitbolaget efter fyrtio år”, Göteborg 1946.
Nordengren, Sven: ”Lomma sockens och församlings historia”, Malmö 1973.
”Skandinaviska Eternit Aktiebolaget 1906-1956”, Malmö 1956.
Åberg, Alf: ”Cement i 100 år; En krönika om Skånska cementaktiebolaget, AB Cementa”. Malmö 1972.

Tillgänglighet

Sekretess

Kontroll

Skapad	1996-09-17 00:00:00
Senast ändrad	2023-09-04 09:56:26