Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Handlingar efter Johan Anton Jonzon


Grunddata

ReferenskodSE/X020/JVME_1175-1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/lrcSBfHkHKYBVHUcSmoVa1
ExtraIDJVME_1175-1
Omfång
0 Hyllmeter 
49 Volymer 
Datering
1893–1910(Tidsomfång)
ArkivinstitutionJärnvägsmuseet
Arkivbildare/upphov
Johan Anton Jonzon
Kategori: Person (släkt). Ospecificerad

Innehåll

ArkivhistorikArkivförteckning upprättad av Anja Helldal, Sveriges Järnvägsmuseum, 2010-09
Johan Anton Jonzon ingenjör f. 1852 i Brogården, Ullervads socken, Skaraborgs län, död 1928 på sin gård Soopensqvarn i Ullervad, några kilometer utanför Mariestad.
Vid ÖVJ byggnad elev elev 1875-1876, vid NVHJ byggnad biträdande ingenjör 1877, vid SDJ byggnad biträdande ingenjör 1878-1882, vid SDJ stationsinspektor 1882-1883, vid BSJ byggnad stationsingenjör 1884-1885, vid SKVJ och MKJ byggnad stationsingenjör 1887-1889, vid Mariestad-Katrinefors arbetschef 1890, vid JÖVJ byggnad stationsingenjör 1892-1894, vid KiLJ byggnad entreprenör 1897-1898, vid EHRJ byggnad entreprenör 1904-1906, vid Mariestad-Gårdsjö järnvägsbyggnad arbetsledare 1908-1909. dessutom uppförde Jonzon flera stakningar, sjösänkningar och vägbyggnader.
"J. A. Jonzon var en mycket skicklig och driftig byggnadsingenjör och arbetsledare. Han förstod konsten att ta sina rallare som hade stor respekt för sin ingenjör, men också höllo av honom, ty han var omutligt rättvis, även om han var fordrande. Med en jättes styrka kunde han, då ett halvt dussin rallare stodo rådvilla kring en tung pjäs, bräcka dem med ett kort: "flytta er ett tag, så jag kommer åt", och så hivade han upp föremålet på en tralla eller en vagn. En trilsken, besvärlig bonde, över vars ägor SKVJ drogs fram hade vid flera tillfällen varit svår att komma till rätta med. En gång, då banan nästan var färdig och ett tåg med styrelseledamöter , entreprenörer och ingenjörer kom från Skara, stod bonden bredbent mitt i spåret. Trots ilskna signaler från loket stod bonden kvar, och föraren måste tvärbromsa. Då blev J. arg, hoppade av och gav den hångrinande bonden en sinkadus av det kraftigare slaget så han for huvudstupa i bandiket, där han blev liggande en lång stund. Det blev stämning och böter, men dessa betalade entreprenören Wallenius med nöje och tyckte han hade fått valuta för pengarna.
Efter en avlöning hade rallarne som vanligt gått till sta'n och där ställt till en del bråk. J. kom tillstädes, fick in flocken på ett näringsställe och ställde sig själv, hög och bred i dörren. Stadens polis ville i känslan av sin myndighet tränga sig förbi den unge ingenjören, men möttes av ett dundrande: " Halt. Detta sköter jag". Konstapeln gjorde ett försök att gå bröstgänges tillväga, men J. lyfte honom på raka armar och placerade honom på trottoaren. Kom nu pojkar, nu ska vi gå hem". Och de gingo. J. var en karlakarl, en hedersman av gamla stammen.
På gamla dagar slog J. sig ned på sitt sköna Soopensqvarn. I staketet mellan landsvägen och gårdsplanen hade han i stället för grindar ett par järnvägsbommar, som med linledning manövrerades med vev å en ställbock intill husets veranda. Den sanne järnvägsmannen."
JVM 1175

Kontroll

Skapad2023-03-07 12:53:21
Senast ändrad2023-03-07 12:53:21