Sök i arkiven
Genvägar MENY

AB Svenska Kullager Fabriken  (1907 – )

Organisation

KategoriFöretag
Alternativa namn
SKF
AB SKF
HistorikDå Sven Wingqvist arbetade som driftsingenjör vid Gamlestadens Fabriker i Göteborg tyckte han inte att de kullager som användes fungerade särskilt bra. 1907 presenterade han därför en ny konstruktion - det tvåradiga, självinställande, sfäriska kullagret. Därmed startade Svenska Kullagerfabriken / SKF, i nybyggda lokaler vid Säve Strandgata i Göteborg.
Bolaget växte med rekordfart (1913 arbetade 1600 personer i Göteborgsfabriken), blev Göteborgs första multinationella företag och var redan på 1910-talet ett världsföretag. Med utgångspunkt från den kvalitetsproduktion man bedrev kunde SKF dra nytta av en växande efterfrågan på världsmarknaden. Från mitten av 1930-talet expanderade koncernen kraftigt. Man hade då 13 fabriker - fyra i Sverige, tre i Tyskland, två i Frankrike, två i USA samt en vardera i Storbritannien respektive Tjeckoslovakien. Till detta skall läggas en försäljningsorganisation som omfattade 58 dotterbolag i drygt 60 länder, ett stort antal agenter världen över och fler än 10 000 depåer hos återförsäljare.
Trots att koncernen påverkades kraftigt av kriget kunde den svenska delen fortsätta tämligen ostört, främst beroende på ökad inhemsk försäljning och ökad export till Tyskland. Handeln västerut hindrades och exporten till USA upphörde helt 1941. I Tyskland tog staten över det stora dotterbolaget VKF. Efter kriget gynnades Sverige av en oförstörd produktionsutrustning. Då inleddes de s.k. rekordåren - en period av nästan ständig högkonjunktur fram till omkring 1970. Under loppet av 1950-talet hann de andra industriländerna i kapp och förbi, det gällde särskilt Tyskland, Japan och USA. Internationaliseringen gick vidare och 1965 gick SKF i fusion med det stora italienska kullagerföretaget RIV i Turin. Den svenska andelen av antalet anställda i koncernen var 1970 lägre än 20 procent.
Oroligheterna i Mellanöstern och särskilt oljekrisen i början av 1970-talet ledde till strukturkriser på många håll i världen. Oljeprishöjningarna drabbade den svenska verkstadsindustrin hårt. SKF försökte möta detta genom samordning av produktionen för att nå s.k. skalfördelar och därigenom minska kostnaderna. Då Storbritannien gick med i EG betydde det att alla de europeiska SKF-företagen fritt kunde utbyta industrivaror. Kvar var dock problemen i USA där misstänksamheten, som bottnade i de svenska kontakterna med Tyskland under kriget, fortfarande var stor. Under 1970-talet började datoriseringen spela allt större roll. E-fabriken i Göteborg var en bland flera som införde automatisk tillverkning av lager, vilket innebar att man byggde produktionslinjer (från råvara till slutprodukt i "ett moment").
Under 1980-talet ledde nyliberalismen - med sina starkaste fästen i Reagans USA och Thatchers Storbritannien - liksom de tilltagande politiska spänningarna - bl.a. Sovjetunionens intervention i Afghanistan - till lågkonjunktur. Motsättningarna mellan sysselsättning och produktivitet blev tydligare och höjda räntenivåer ledde till internationell skuldkris. För SKF:s del betydde detta att produktiviteten ökade men att färre antal människor fick sysselsättning i fabrikerna. Mot slutet av 80-talet vände siffrorna uppåt igen. Inom koncernen blev expansionen som mest framträdande i USA (där misstänksamheten tonats ner), Brasilien och Indien. I media figurerade SKF ofta vid denna tid i samband med kampen mot apartheid i Sydafrika. Företaget fick kritik för att man investerade i landet och tvingades genom riksdagsbeslutet om investeringsförbud att via dispenser klara verksamheten. Vid ett flertal tillfällen tog SKF officiellt avstånd från apartheid. 1990 legaliserades befrielserörelsen ANC och dess ledare Nelson Mandela frigavs från fängelset, därmed försvann investeringsförbudet.
Från omkring 1990 inleds vad som kommit att kallas globaliseringen. De slutna regimerna i Östeuropa föll och den nya informationsteknologin (IT) gjorde det svårare att hindra informationsspridning. Samtidigt rubbades stabiliteten i världsekonomin och oljepriset steg i samband med Gulfkriget. Många västeuropeiska länder hamnade i finansiella kriser, ekonomin gick i stå och arbetslösheten växte. I andra delar av världen gick det åt andra hållet, särskilt i Sydostasien där tillväxten var enorm fram till några år innan millennieskiftet. Det var också framförallt i Asien SKF:s marknadsandelar växte. Samarbete etablerades med företag i Sydkorea, Japan och Kina. En ny fabrik byggdes i Indien som kunde serva en av världens snabbast växande lagermarknader. Strategin var att satsa på lönsamhet i första hand, man skulle hålla sig till kärnverksamhet och sträva efter flexibilitet. E-handeln ökade dramatiskt och 2003 skedde 50 procent av Servicedivisionens försäljning på detta vis. Det var också en verksamhet som byggdes upp i samarbete med flera av konkurrenterna.
(Ovanstående text bygger helt på boken "SKF - Världsföretaget, M Fritz och B Karlsson, Stockholm 2007, utgiven i samband med SKF:s 100-årsjubileum 2007).
UnderordnadHällefors bruk (1957 – 2005) (Järn- och stålindustrin)
FöregångareGamlestadens fabrikers AB
UnderordnadBångbroverken (1957 – 1980-tal)
EfterföljareVolvo. AB (1924)
ReferenskodSE/GLA/16300
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/0WJTCmDHl4YSYu0IfuAJY0
HuvudkällaNationalencyklopedin
ExtraID16300