Sök i arkiven
Genvägar MENY

Stadens äldste i Ulricehamn

Myndighet (upphörd)

KategoriStatlig myndighet. Stadens äldste -(1862)
HistorikSTADENS ÄLDSTE



Även benämnd borgerskapets äldste, de äldstes råd.


Äldsterådet var en borgerskapets fullmäktigeförsamling, med såväl beslutande som verkställande befogenheter.



TILLKOMST OCH UPPHÖRANDE



Genom 1619 års stadga rörande städernas administration samt 1620-talets stadsprivilegier erhöll äldsterådet en fast plats i stadsförvaltningen. I allmänhet upphörde myndigheten genom 1862 års kommunalförfattningar.



UPPGIFTER M M


Ledamöterna utsågs genom val. Endast egentliga borgare hade rösträtt och kunde komma ifråga för inval. 1620-talets stadsprivilegier föreskrev att platserna skulle fördelas lika mellan handlande och hantverkare.



Äldsterådets ställning varierade kraftigt. På en del håll synes deras verksamhet enbart ha bestått i sammanträden inför magistraten - vilket försvagade dess ställning. Vid sidan härav kunde äldsterådet även ha enskilda överläggningar och härigenom hävda sin självständighet gentemot magistraten.



Någon i författningar stadfäst precisering av äldsterådets myndighetsutövning fanns ej; författningarna var obestämda i fråga om uppgifterna. I stärre städer som Stockholm och Göteborg var äldsterådets position starkt kringskuren, däremot var det ej ovanligt att deras inflytande i åtskilliga medelstora städer var jämförelsevis betydande.



Äldsterådet handhade bl a:


1. taxeringen av inkomster (beskattning)


2. s k menighetsbestyr - dvs personliga tjänster ålagda borgerskapet rörande inkvartering av soldater, brandskydd etc. Rullor rörande fördelningen härav upprättades.


3. uppburna medel och utanordning av vederbörligen beslutade anslag - en uppgift som ibland överflyttades från magistat till de äldste.


4. revision av stadens räkenskaper, enl 1619 års stadga.





















Äldsterådets kompetens sträckte sig enbart till de områden inom vilka borgerskapets rätt gällde. Icke-borgerliga grupper av stadsbefolkningen hade en friare ställning gentemot de äldste. Efterhand som de ickeborgerliga elementet i städerna växte i omfattning och betydelse undandrogs viss myndighetsutövning äldsterådet och ställdes under ledning av organ i vilka olika samhällsklasser voro fylligare representerade. Fattigvårdsstyrelser, brandkommissioner, drätselkammare etc betecknade en inskränkning i del äldstes befogenheter.



FÖRORDNINGAR


Stadga om städernas administration av den 29 december 1619.


Kungl brev av den 15 febr 1758 om borgerskapets äldste.


Särskilda stadspriviliegier.


LITTERATUR


Herrlitz, Nils, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet. Sthlm 1924. (sid 375 ff).


Göteborgs Jubileumspublikationer. Band XX. Göteborg 1923. (sid 131 ff).


Åkerblom, Fr, Tidsbilder från Göteborg på 1820-talet. Göteborg 1899. (sid 95 ff).


Hagård, Birger, Borås stads äldste 1830-1850. En förvaltn.hist. studie. 1954. (Allmän översikt,
sid 7-12).


Almqvist, H, Göteborgshistoria. I och II. Göteborg 1929 resp 1935


samt nyare stadshistorisk forskning t ex.


Pettersson, Ann-Marie, Nyköping under frihetstiden. Borgare och byråkrater i den lokala politiken. (1972).


Westerlund, Uno, Borgarsamhällets upplösning och självstyrelsens utveckling i Nyköping 1810-1880. (1973).
Hänvisningar till orter
Ulricehamns församling (Verksamhetsort)
ReferenskodSE/GLA/3468
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/I10mKigRrH6xqG3GjpvwY3