Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Fiskeristyrelsen


Grunddata

ReferenskodSE/GLA/19215
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/szQK8yxCCD9jeLoTzDvHiK
ExtraID19215
Omfång
283 Hyllmeter  (-)
Datering
1948 – 1991  (Huvudsaklig tid)
VillkorJa
ArkivinstitutionRiksarkivet i Göteborg (depå: Polstjärnegatan)
Arkivbildare/upphov
Fiskeristyrelsen (1948 – 1991)
Kategori: Statlig myndighet. Fiske
Kategori: Statlig myndighet. Statliga myndigheter

Innehåll

ArkivhistorikHISTORIK

Fiskeristyrelsen 1948-1991

Redan på 1400--talet fastställde Riksstyrelsen föreskrifter för fisket. Det gällde då den värdefulla sillen. På 1600-talet fanns under en kort tid en generaldirektör, som ansvarade för fisket i landet. 1811 tog Lantbruksakademien sedermera över ansvaret för fiskefrågorna.

Fiskeadministrationen var splittrad, till exempel låg västkustfisket under Kommerskollegiet och snart uppkom krav på en förändring. En tillsatt utredning föreslog en "fiskeristyrelse", men någon förändring skedde dock inte. Istället togs frågorna över av Lantbruksstyrelsen 1890, vilken sedan också tog över västkustfisket. Nu hade fiskeverket en huvudman. Statens centrum för fiskeadministrationen utgjordes av en fiskeribyrå i Lantbruksstyrelsen, dit hela statens fiskeriadministration hörde. Fiskeribyråns chef kallades byråchef. Verksamheten var uppdelad på två avdelningar: en för sötvattensfisket och en för saltvattensfisket. Byråchefen och byrådirektörer övervakade var sin del. De lokala tjänstemännen utgjordes av 6 fiskeriintendenter, 1 fiskeriassistent och 4 fiskeristipendiater. Denna organisation bestod i 45 år, men krav på en särskild myndighet för fisket växte sig allt starkare.

Redan under 1800-talet hade speciella fiskeriintendenttjänster inrättats under Lantbruksstyrelsen för sill och strömmingsfisket. Fiskeriintendenterna hade var sitt distrikt: "övre norra", "nedre norra", "östra", "mellersta", "västra", "södra" (nedre och övre). Denna organisationsindelning ändrades flera gånger. 1930 blev det fem länsbaserade sötvattensdistrikt och två för saltvatten: västerhavet och österhavet. 1950 var det åter dags för en omorganisation, då de sju intendenternas område blev uppdelade geografiskt efter vattendelare. De två saltvattendistrikten behölls dock. 1977 gick man tillbaka till länsbaserad indelning och dessutom avskaffades de två saltvattendistrikten.

Fiskeriintendenternas huvuduppgid´fter var att ge yttranden i frågor från länsstyrelserna, men de tog också själva initiativ, som att hindra skadegörelser mot fisket, ex farliga utsläpp, föreslå fiskeavgift som utgick från vattenlagen och lämna svar till allmänheten. 1985 avskaffades fiskeriintendenterna och ersattes av utredningskontoren. Antalet kontor minskade dock i takt med bristen på pengar.

Under Lantbruksstyrelsen fanns även fem odlingsanstalter avsedda för kläckning av lax och andra laxartade fiskslag och uppsamling och distribuering av ålyngel.

Hushållningssällskapen arbetade också för fiskets främjande. I samtliga län fanns en eller flera av hushållningssällskapen utsedda fiskeritjänstemän. De skulle undervisa i fiskodling och fiskevård, arbeta på införandet av förbättrade metoder i fångst och beredning, samt övervaka fiskeristadgans efterlevnad.

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen bildades 1901 med uppgift att studera våra omgivande hav utifrån främst fiskets behov. Samma år bildades det Internationella havsforskningsrådet ICES. 1929 startade laboratoriet i Lysekil sin verksamhet. Statens undersöknings- och forskningsanstalt för sötvattensfisket i Drottningholm tillkom 1931, då även en fiskodlingsanläggning i Kälarne upprättades. Älvkarleby har funnits sedan 1871.

Kraven på en speciell myndighet för fisket ledde fram till att FISKERISTYRELSEN bildades 1948. Göteborg kom att bli platsen för huvudkontoret och Lantbruksstyrelsens fiskeribyrå kom att bli basen för den centrala verksamheten i Göteborg. Denna var fördelad på byråer för saltvattensfiske, sötvattensfiske och administrativa frågor. Undersöknings- och forskningsanstalten i Drottningholm fördes även in under den nya myndigheten. det samma gällde anläggningarna i Älvkarleby och Kälarne. Fiskeriintendenterna behölls, fast nu med Fiskeristyrelsen som huvudman.

Sport och amatörfisket ökade och kom att bli av allt större betydelse. Exploatering av vattenkraft medförde svåra skador på fisket och detta blev en stor uppgift för Fiskeristyrelsen att utreda.

Fiskeristyrelsen var i början en myndighet där biologiska frågor dominerade. De ekonomiska frågorna fick dock allt större betydelse, särskilt under 1970-talet. En omorganisation gjordes samtidigt. De tidigare salt- och sötvattensbyråerna ersattes av en fiskebyrå och en fiskvårdsbyrå. Laboratorierna förblev dock självständiga enheter, även om ett förslag om ett närmande till verksamheten i Göteborg lades fram.

De organisatoriska frågorna fortsatte att dominera. En utredning föreslog att Fiskeristyrelsen skulle delas in i fem enheter (för administration, för yrkesfiske och vattenbruk, för fritidsfiske och fiskevård, för forskning och undersökning samt för planering och samordning). Ett biståndssekretariat tikkom som skötte biståndsprojekt i samarbete med SIDA. Fiskeriintendenterna skulle upphöra. Dessa förslag genomfördes och dessutom upprättades en filial till laboratoriet i Lysekil. Detta placerades i Karlskrona. Fiskenämnderna upphörde som länsorgan under Fiskeristyrelsen, men fortsatte i stället under Länsstyrelserna.

I början av 1990-talet levde Fiskeristyrelsen under hot om nedläggning. Verket skulle föras in under Jordbruksverket. En utredning visade dock att det var lämpligt att behålla myndigheten. Fiskeristyrelsen föreslogs bli Fiskeriverket. Detta genomfördes och 1 juli 1991 startade så Fiskeriverket sin verksamhet och blev på detta sätt en ny arkivbildare.

Arkivbildarens arbetsuppgifter
Fiskeristyrelsens arbetsuppgifter har varit fiskefrågor. Lån har getts till fiskarna för inköp av fiskeredskap, båtar och andra tillbehör. Statliga bidrag gällande fisket administrerades. Olika miljprojekt har bedrivits tillsammans med olika forskningsprojekt. Även internationella biståndsprojekt har bedrivits. Arkivbildaren har även genomfört kurser för fiskare.

Arkivets historia
Fiskeristyrelsen/Fiskeriverket har under årens lopp inte prioriterat arkivverksamheten. Dessutom har fiskeadministrationen genomgått otaliga organisationsförändringar, vilket gör att arkivets uppbyggnad har stora brister. Nya enheter har uppstått, men arkivläggningen och uppdelningen på nya arkivbildare har varit bristfällig. Detta gör att handlingar som egentligen tillhör en arkivbildare kan ligga under en annan.
Fiskeriintendenterna räknas som egna arkivbildare. Deras organisation och arbetsfält har förändrats, vilket har gjort att vissa län ligger under olika intendenter under olika år. Se arkivbeskrivning för respektive fiskeriintendent.

Någon speciell arkivfunktion har inte funnits, utan projektanställningar har löst problem kortsiktigt. Otillåten gallring har gjorts, vilket gör att det fattas serier och många räkenskapshandlingar finns inte längre att tillgå. Fiskeristyrelsens arkiv har i omgångar förtecknats av ett flertal arkivarier, som alla har påverkat arkivläggningen. Arkivläggningen har dessutom skett sent efter arkivets avslutande. Den nu upprättade arkivförteckningen fick sin slutliga utformning 2011 i samband med leverans till Riksarkivet. Serierna inom arkivet har under årens lopp i vissa fall fått ändrade signum på grund av att flera personer har varit inblandade i arkivläggningen.

Arkivet innehåller främst handlingar från 1948 och fram till 1991. Det finns dock handlingar från tidigare år och även efter arkivbildarens upphörande. Handlingar i arkivet är till exempel olika ansökningsserier och dossiélagda handlingar. Andra stora serier rör fiskerilån och kalkningsprojektet. Vissa serier är överlämnade till Fiskeriverkets arkiv och redovisas i arkivförteckningen för Fiskeriverket. Det gäller vattendomar, yrkesfiskelicenser, fartygslicenser och personalhandlingar.

ADB-upptagningar för Fiskeristyrelsen är dåligt redovisade och något egentligt bevarande kan man inte tala om här. Magnetband som redovisats i arkivförteckningen saknas och har troligtvis försvunnit vid de flyttar som ägt rum.

Gallring
Gallring av vissa handlingar har skett under åren (troligtvis före 1980-talet) enligt allmänna gallringskungörelsen (1953:716). Det gäller kopior av utgående skrivelser för byrån för saltvattensfiske/fiskebyrån och för byrån för sötvattensfiske/fiskevårdsbyrån. Otillåten gallring har skett när det gäller boksluten för 1948-1972. Endast tre år finns kvar. Tyvärr har det inte gått att helt minimera denna informationsförlust, men en del information om myndighetens ekonomihantering kan man hitta i RRV:s sammanställningar och statistik och i myndighetens anslagsframställning, som återfinns i konseljakterna till budgetpropositionen i Jordbruksdepartementets arkiv.

Handlingar som rör vissa fiskeriintendenter har överförts till landsarkiv i Vadstena, Göteborg och Härnösand. För detaljerade uppgifter se arkivförteckning för respektive fiskeriintendent. Under hösten 2003 och våren 2004 gjordes en inventering av arkivet. Arkivförteckning och arkivbeskrivning renskrevs och fick sina slutgiltiga utseenden och innehåll.

Uppdatering har skett mellan 2004 och 2011, då arkivmaterial har hittats på kontorsrum och i olika förråd och förtecknats in i arkivet.

Sökingångar
Som sökingångar till arkivet används arkivförteckningen och diariet tillsammans med dossiéplan.

Kontroll

Skapad2012-02-22 14:05:19
Senast ändrad2023-11-15 08:35:01