Sök i arkiven
Genvägar MENY

Vimmerby stad / Fattigvårdstyrelsen och Socialnämnden  (18?? – 1970)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (Kommunal myndighet)
HistorikH I S T O R I K
Vimmerby kommun, Centralarkiv 227
1106 Vimmerby stad / Fattigvårdstyrelsens och Socialnämndens arkiv
Fattigvården var en kommunal angelägenhet, från början baserad på den gamla församlings- och sockenlojaliteten, då man självklart tog hand om "socknens barn" som råkat illa ut. Sockenlojaliteten höll emellertid inte inför 1800-talets utveckling. Arbetskraften blev rörligare och ju fler som levde av lönearbete utanför jordbruket desto större blev riskerna för fattigdom orsakad av arbetslöshet och inte bara av sjukdom eller ålderdom som det tidigare varit.
När de borgerliga kommunerna tillkom 1863, fick kommunalnämnden hand om fattigvården, om inte särskild fattigvårdsstyrelse tillsattes, och sådan blev inte obligatorisk förrän 1919. I små landsbygdskommuner var fattigvården kommunalnämndens största uppgift, och av gamla protokoll framgår att det inte bara var fråga om att passivt lindra den värsta nöden utan att mer konstruktiv hjälp också gavs.
1871 års fattigvårdslag skärpte bestämmelserna från 1847 och från den följande förordningen 1853 13/7, bl a genom att det inte längre gick att överklaga kommunalnämndens beslut om fattigvård. Enligt SFS 1871:33 § 46:2 kunde ett fattigvårdssamhälle, dvs en kommun, uppdra prövning av beslut i fattigvårdsärenden till en särskild nämnd, i stället för att kommunalstämma, stadsfullmäktige eller magistrat prövade beslutet. Om man ville inrätta sådan nämnd, skulle det anmälas till länsstyrelsen som kunde fastställa eller neka det. Denna nämnd kallades "samvetsnämnd", men arkiv från en sådan har inte påträffats. När överklaganderätten till länsstyrelsen återinfördes med 1918 års fattigvårdsordning, upphörde möjligheten att inrätta samvetsnämnd.
Fattigvårdsstyrelse blev inte obligatorisk förrän genom SFS 1918:422; då fick fattigvårdsstyrelsen också hand om kommunala pensionstillskott. Fattighusen och fattiggårdarna bytte officiellt namn till ålderdomshem.
Fattigvårdsstyrelse kunde samtidigt vara nykterhetsnämnd, som införts från 1914 och var från 1937 socialregisterförare enligt SFS 1936:56. Från 1937 skulle i varje kommun föras ett register över hjälpverksamheten, dvs kommunen blev skyldig att dokumentera sin fattigvård. I landskommun med kommunalkontor kunde detta föra registret och då låg ansvaret på kommunalnämnden, annars var det fattigvårdsstyrelsen som hade ansvaret; från 1957 blev det socialnämnden.
1957-1969
Den 1 januari 1957 ersattes fattigvårdsstyrelserna av socialnämnder. Dessa nämnder utsågs av kommunalfullmäktige och skulle ha minst fem ledamöter. Socialnämnden hade rätt att bestämma i vilka fall, i vilken omfattning och i vilka former socialhjälp beviljades.
Rätt till socialhjälp hade enligt lagen om socialhjälp (SFS 1956:2) personer under 16 år och den ”som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter” inte kunde försörja sig genom arbete. Den som ville ha socialhjälp fick ansöka om detta hos socialnämnden. Nämnden var emellertid även skyldig att se till att även de som inte ansökte om hjälp, men var i behov av det fick det. Socialnämnder drev även ålderdomshem.
1970-
Från den 1 juli 1970 samordnades kommunernas sociala verksamhet i en Social centralnämnd (SFS 1970:296). Barnavårds- och nykterhets- och socialnämnd upphörde och slogs samman till en stor nämnd som ofta kort och gott kom att kallas socialnämnd.
Länsstyrelserna hade genom sina socialvårdskonsulenter tillsyn över socialhjälpsverksamheten i respektive län. På central nivå i landet verkade Socialstyrelsen.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/H252/VIMKOARK_1106
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/xhqvsR8LWakLlmTMuxqcp2
SpråkSvenska
ExtraIDVIMKOARK_1106