Sök i arkiven
Genvägar MENY

Storängen, Söderköping  (1877 – 1993)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Utbildning
KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (Omsorger)
Alternativa namn
Östergötlands läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn
Östergötlands läns sinnesslöanstalt i Söderköping
Storängens skolhem/vårdhem, arbetshem
Storängen
HistorikRedan vid landstingsmötet 1876 tillsattes en kommitté för utredning av frågan om anordnande av undervisning och vård för sinnesslöa inom länet. Året därpå anslog landstinget medel till en uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn inom länet, antog ett reglemente och utsåg en styrelse med tre ledamöter och två suppleanter. Styrelsen fick i uppdrag att arbeta för anstaltens öppnande vilket skedde den 1 juli 1878 under namnet "Östergötlands läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn". Den var då en av de första länsanstalterna i landet. Den var förlagd till den förhyrda egendomen Lilla Mariehof som var en gård i närheten av Korsbrinkens station, ca 4-5 km nordväst om Söderköping. Anstalten var då en mycket liten skola med endast 15 elever och föreståndarinna var fröken Lotten Hallberg.
1882 flyttades anstalten till Söderköpings gamla lasarettsbyggnad, kallad Förmansgården, vid Östra Rydsvägen och elevantalet ökades till 20. Anstalten utvidgades ytterligare med en "praktisk avdelning" 1890 på granntomten Lilla Bossgård, intill Storån, inköpt 1888. Där uppfördes 1891 en större skolbyggnad med skolsalar, gymnastik-, lek- och samlingssalar, köksavdelning och lärarinnerum. Elevantalet utökades därmed till 40. 1899-1900 byggdes även ett varmbadhus samt en loge och ladugårdsbyggnad för elevernas jordbrukssysselsättning.
1906 köpte landstinget egendomen Broby och kvarnen Hammarspången sedan man beslutat att upprätta dels en asyl (=vårdhem) för 20 obildbara sinnesslöa, dels ett arbetshem för 20 sinnesslöa som genomgått uppfostringsanstalten. Egendomen ligger en bit väster utanför staden på motsatta sidan Storån från Förmansgården och där invigdes de nya avdelningarna 1908. Därmed blev verksamheten i Förmansgården en ren skolavdelning. Landstingets anslag till anstalten ökade kontinuerligt varje år. 1911 fick man t.ex. anslag för införande av elektrisk belysning både i Broby och Förmansgården.
1915 avgick fröken Hallberg med pension efter 37 års tjänst. Efterträdare blev fröken Julia Möller som tog initiativ till omändringar som gav ytterligare 15 elevplatser. Men inträdesansökningarna hopades och styrelsen beslutade att anhålla om medel för en helt ny skola.
1919 tillsatte landstinget en kommitté för utredning om sinnesslöanstaltens utvidgning och till slut kunde landstinget, Söderköpings stad, Kungl. Medicinalstyrelsen, Kammarkollegiet och den tillsatta byggnadskommittén enas om hur den skulle utformas. Landstinget beslutade 1922 att anslå 1.233.500 kr för uppförande av en helt ny anstalt efter inköp av kyrkoherdens i Söderköping löningsjord Storängen, i stadens dåvarande södra utkant. Arkitekt var Th.Kellgren. Byggnationen startade 1923 och anstaltens två nya arbetshem, Hagahuset för kvinnor respektive Dalgården för män, togs i bruk 1 oktober 1925. Den nya skolbyggnaden Graninge invigdes i mitten av januari 1926. Landstinget sköt upp beslutet om en ny asyl (=vårdhem) till 1926 och byggnaden, kallad Björkbacken, blev klar 1928. Därmed hade anstalten helt lämnat Förmansgården/Lilla Bossgård och Broby, och Storängens skolhem med vård- och arbetshem invigdes i sin helhet 5 september 1928 vid besök av landstingets förvaltningsutskott.
Storängen var med dessa avdelningar en s.k. fullständig anstalt och en mönsteranstalt i landet för sin tid. Anstalten var ett helt litet samhälle för sig och eleverna/vårdtagarna hade inte lov att gå in i staden. Sedan anstaltens början hade styrelsen, bl.a. med annonser i lokaltidningen, meddelat förbud för allmänheten att beträda anstaltens områden. Detta luckrades upp först under 1960- och 1970-talen efterhand som vårdideologierna förändrades och Söderköpings tätort växte ut mot Storängen.
I början av 30-talet uppfördes kontor- och bostadshus för den förste sysslomannen som anställdes 1929. Övervåningen var bostad för slöjdläraren/vaktmästaren. 1936 köpte landstinget kronogården Alboga och därmed utökades Storängens lantbruk betydligt och gav plats för ytterligare 12 elever. Nytt personalhus uppfördes på Alboga och 1940 en ny modern ladugård. Senare byggdes ytterligare två bostäder, åt jordbruksförmannen vid Storängen respektive ladugårdsförmannen vid Alboga.
Hösten 1958 upphörde skolhemmet när särskolan flyttades till Linköping, se vidare nedan. Därefter påbörjades en länge planerad ombyggnad av anstalten. Skolhemmet Graninge blev vårdhem för män 1961 och asylen Björkbacken blev 1963 vårdhem för kvinnor. Arbetshemmet för män flyttade till nybyggda markplanshus med en skyddad verkstad 1964. Kvinnornas nya arbetshem stod klart 1967. I och med dessa förändringar ändrades anstaltens namn till enbart Storängen. Manliga arbetshemmets skomakeri blev otidsenligt och lades ner i slutet av 1960-talet. Istället byggdes terapiverksamheterna och så kallad industriell sysselsättning ut. De elever som skolades för arbete i jordbruk och som hembiträden med hushållsgöromål efterfrågades också allt mindre under 1960-talet. 1974 lades därför även lantbruket ner och jord och byggnader såldes.
Under 1970- och 1980-talet minskade antalet intagna på anstalten i och med att andra vårdformer tog över när synen på utvecklingsstörda förändrades. 1989 gjorde vårdchefen en avvecklingsplan för Storängen. Då bodde fortfarande 74 personer på anstalten som successivt slussades ut till andra boenden fram till den slutliga stängningen 1993 i samband med Psyk-ÄDEL-reformen.
Styrelse och lagstiftning
Anstalten hade egen styrelse 1877-1954, vars protokoll ingår i detta arkiv. Från och med 1908 var styrelsen gemensam för uppfostringsanstalten och det nytillkomna arbetshemmet och asylen.
1944 tillkom "Lagen om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa" (SFS 1944:477) som reglerade verksamheten för de som var bildbara, dvs. kunde tillgodogöra sig undervisning. Lagen ersattes fr.o.m. 1955 av "Lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna" (SFS 1954:483) som även stadgade att förskolor skulle finnas för "lämpade förskolebarn". I enlighet med denna nya lag utsåg landstinget 1954 en centralstyrelse med uppgift att planlägga, samordna och leda undervisningen och vården av de psykiskt efterblivna inom landstingsområdet. Därmed upphörde Storängens egen styrelse. Den nya styrelsen kallades "Centralstyrelsen för undervisning och vård av psykiskt utvecklingsstörda" och har lämnat ett särskilt arkiv från sin expedition t.o.m. 1968.
Centralstyrelsen ändrade namn till "Omsorgsstyrelsen" fr.o.m. 1/7 1968 till följd av 1967 års omsorgslag (SFS 1967:940). Men fr.o.m. 1/1 1969 införde landstinget en ny nämndorganisation där den befintliga "Sociala nämnden" även fick uppdraget att vara omsorgsstyrelse. Sociala nämndens administration sköttes av sociala avdelningen - SA, i Landstingets kansli och därmed finner man alla beslut rörande Storängen där efter 1968. Vid kansliets omorganisation 1/1 1981 fördes administrationen till den fristående Omsorgsförvaltningen - OMS t.o.m. 1994,då landstingets sociala verksamheter nästan helt upphörde till följd av 1990-talets olika reformer.
Arkivbildning
Storängens arkiv omfattar handlingar ända från starten på Lilla Mariehof 1877. Men från 1950-talet och framåt har dokumentationen stegvis förts över till andra organ i landstinget. Fr.o.m.1954 återfinns en mängd handlingar rörande Storängen, förutom beslutshandlingar även korrespondens, årsberättelser, statistik, personalhandlingar, räkenskaper mm, i arkivet från "Centralstyrelsen för undervisning och vård av psykiskt efterblivna" som då övertog styresansvaret. De administrativa handlingarna fortsätter sedan i Landstingets kanslis arkiv åren 1969-1980 under Sociala nämndens ansvar. Bl.a. har en stor serie personalakter från sociala inrättningar avställts där och även matrikelkort för samma personal finns i serie D 2 A. Vid Omsorgsförvaltningens bildande 1981 överfördes Storängens administration till OMS östra distriktskontor i Norrköping fram till stängningen, se särskilt arkiv därifrån. Därför är de sista handlingarna i arkivet från 1981.
Dokumentationen över de intagna fördes in på 1950-talet till stor del i liggarna men redan från starten lade man upp akter för eleverna/vårdtagarna. Dessa akter fördes samman i en gemensam serie för alla omsorgstagare i hela landstinget vid Omsorgsförvaltningens bildande och har arkiverats i OMS stabs arkiv serie F 2. Serien har två delar, först alla som blivit inaktuella t.o.m. 1980, därefter alla övriga som avställdes vid Omsorgsförvaltningens upphörande
Vad gäller Storängens skolhem infördes begreppet särskola fr.o.m. 1955 (i och med den nya lagen 1954) och därmed räknas skolhemmet till särskoleorganisationen från detta år. Skolan fanns kvar på Storängen t.o.m. vårterminen 1958 men flyttade därefter till den nybyggda Ålerydsskolan i Linköping. Arkivbildningen däremot har lagen som brytår och därför ingår handlingarna från Storängens skolhem i arkivet för Särskolan i Linköping fr.o.m. 1955. Elevakterna ingår dock i Omsorgsförvaltningens stabs samlade aktserie.
Källor:
Landstingets kanslis arkiv: landstingets protokoll
Ulf Jönsson: "Tiden gav dem ett värdigt liv" (1998)
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/E023/LIO_283
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/WXGIBzLy0TEbmD4iuCCMo7
SpråkSvenska
ExtraIDLIO_283