VARBERGS SJÖMANSHUS

Myndighet

Kategori

Kommunal myndighet. Ospecificerad (Handlingar med kommunal anknytning)

Historik

H I S T O R I K
Länsmuseet Varberg Arkiv
298 VARBERGS SJÖMANSHUS
Uppgifter från NAD-skivan 1998:
SJÖMANSHUS (1362) 1748-1969
leder sitt ursprung från reglemente för kofferdiskeppare och skeppsfolk 30/3 1748 och en kunglig förklaring 4/8 1752. De tillkom för att råda bot på bristen på sjömän (SOU 1957:29 Mönstring och registrering av sjöfolk). Sjömanshusen skulle ge understöd åt sjömän som p g a ålder eller sjukdom inte längre kunde göra tjänst. Genom kungligt brev 22/12 1749 fick även behövande sjömansänkor och barn hjälp från sjömanshuskassan. Sjömanshusen skulle också hålla disciplin och fungera som arbetsförmedling. De skulle förvaltas av en oavlönad direktion bestående av fem köpmän som redde skepp och två kofferdiskeppare. Båda dessa kretsar skulle var för sig inför MAGISTRATEN utse sina direktionsmedlemmar. Direktionen skulle förnyas genom att de äldsta medlemmarna avgick vartannat år. Direktionen skulle granska sjömanshusets räkenskaper och utdela understöden. Den som ledde sjömanshuset var den avlönade Waterschouten (senare skeppsombudsmannen), som utsågs av direktionen.
Sjömanshus inrättades först bara i Stockholm, men eftersom ingen från någon annan stad beviljades understöd, tillkom sjömanshus i andra städer - Göteborg 1753. Gävle fick sjömanshus 1754 och i Torneå fanns sjömanshus 1778, och 1783 fanns troligen sjömanshus i Härnösand. Sjömanshuset i Strömstad har handlingar 1778-1961, Karlstad från 1823-1970, Uddevalla och Marstrand från 1865 - Uddevalla har av magistraten förda mönstringsliggare 1833-64. Om det inte fanns sjömanshus skötte magistraten en del av motsvarande uppgifter t ex lämnade statistiska uppgifter till Kommerskollegium. Landskrona rådhusrätt och magistrat har några in- och avmönstringsböcker för sjöfolk 1784-1964 (Landsarkivets i Lund beståndskatalog s 252).
Det gamla reglementet gällde t o m 1870 fast med många ändringar. Kungligt brev 4/12 1826 ålade sjömanshusen att lämna statistik över fartyg, skeppare och sjöfolk (förmodligen till Kommerskollegium under vilket de lydde). Förordningar utfärdades 26/10 1833 och 1/3 1841 angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Bland dessa var sjömansrullan, som skulle upprättas av vederbörande sjömanshusdirektion. Mönstringsförordning kom 4/6 1868.
Nytt reglemente 4/3 1870 gällde från 1871. Sjömanshus skulle samla och meddela upplysningar om fartyg och sjöfolk, hålla förteckning över fartyg och sjöfolk och ägna eftersyn åt sjömän, dvs de disciplinära uppgifterna var kvar. Understödsverksamheten fick mindre betydelse, medan statliga uppgifter ökade. Skeppsombudsmannen (Waterschouten) kallades nu sjömanshusombudsman och knöts fastare till sjömanshuset.
Från 1886 sjömanshusen skulle redovisa värnpliktiga sjömän.
1911 13/7 kom ny förordning angående sjömanshusen och sjöfolks på- och avmönstring. Kunglig Maj:t bestämde var sjömanshus skulle finnas - tidigare kunde en stapelstad själv organisera sjömanshus, som alltså inte drevs på statliga medel. Direktionen demokratiserades: redarklassen skulle utse två representanter, befälhavarklassen en, underbefälsklassen en och manskapsklassen en - tidigare var det bara redare och fartygsbefälhavare som satt i den.
Nytt reglemente kom 9/6 1939. Statens andel i sjömanshusens uppgifter blev ännu mer dominerande, trots att de militära uppgifterna avvecklades under andra världskriget, då rullföringsväsendet omorganiserades. Sedan handelsflottans pensionsanstalt inrättats, blev understöden åt sjömän överflödiga. Fortfarande 1954 kvarstod att sjömansänkor under vissa betingelser kunde erhålla årligt understöd, s k gratial (enligt SOU 1957:29 s 83); sjömän kunde också få tillfälligt mindre understöd (Erik Dahlgren, Härnösands sjömanshus´arkiv i Arkivvetenskapliga studier 2, Uppsala 1954).
De 30 sjömanshusen förstatligades 1/7 1961, varvid ett 10-tal drogs in. Verksamheten övertogs av statliga sjömanshus under ARBETSFÖRMEDLINGEN) och av SJÖMANSNÄMND och av nyskapade privata stiftelser. Mönstringsförordning finns i SFS 1961:87.
Central myndighet var Sjöfartsstyrelsen, fr o m 1/7 1961 även Arbetsmarknadsstyrelsen (i administrativt avseende).
Sjömanshusen avvecklades från 1970 och verksamheten övertogs av sjömansförmedling inom arbetsmarknadsverket; Göteborgs LÄNSARBETSNÄMND hade en central sjömansförmedling (Göteborgs kommunalkalender 1985 s 301)). 1972 lades de 20 återstående sjömanshusen ned och donationsmedlen överfördes till Stiftelsen Sveriges sjömanshus (Statliga myndigheter 1986).
För innehåll i sjömanshusarkiv se även Arkiv i Väst 2 s 113.
Gallringsbestämmelser: nr 107(1964)
Cirkulär 17/6 1965 angående utbyte mellan sjömanshusen av sjömansrullor, godkänt av Riksarkivet 9/7 1965.
Gallrat: Ej använd sjöfartsbok fr Sjömanshuset Gefle samt en ej använd betygsbok tillhörig Albert Edvard Johansson från 1915.

Hänvisningar till orter

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Webbsida

Extern länk

Referenskod	SE/N009/VMA_298
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/v3pbVQcoEqEwQ6qzGI0jE1
Språk	Svenska
ExtraID	VMA_298

Arkivbeskrivning

VARBERGS SJÖMANSHUS (Länsmuseet Varberg)