Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Föreningen Sveriges Stadsarkitekter (FSS)


Grunddata

ReferenskodSE/RA/730543
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/8PVYFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
2,3 Hyllmeter 
38 Volymer 
Datering
1924–1995(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Föreningen Sveriges Stadsarkitekter (1924)
Alternativa namn: FSS  (1924 – 1995)
Alternativa namn: Sveriges Stadsarkitektförening  (1995 – )
Kategori: Förening

Innehåll

Inledning (äldre form)FÖRENINGEN SVERIGES STADSARKITEKTER (FSS)

Historik

Ännu vid vårt sekels början var arkitektfrågan marginell sett i rikssammanhang. Kommunernas engagemang i bostadsfrågan och det ökade bostadsbyggandet under 1910-talet liksom arkitekternas möjlighet till utbildning i stadsplanering vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) 1907 medförde förändringar. Stadsarkitekterna får ökat inflytande över planarbetet i kommunaltekniskt och socialt hänseende. Detta hade tidigare anförtrotts åt stadsingenjörerna och utomstående konsulenter. Tillkomsten av ett forum för övergripande diskussioner såsom Sveriges Kommunal Tekniska förening (SKTF) 1908 samt Länsarkitektföreningen (LAF) 1920 bidrog till att även stadsarkitekterna nu framträdde som en grupp med gemensamma intressen och krav.

August Atterström, stadsarkitekt i Jönköping, står för det första tunga debattinlägget angående behovet av kvalificerade stadsarkitekter och deras uppgifter samt krav. Detta införs i Stadsförbundets tidskrift 1918. Han står även i centrum då Föreningen Sveriges Stadsarkitekter (FSS) bildas den 31 augusti 1924 i Jönköping. Första och längst sittande ordförande i denna ideella sammanslutning blev Sigurd Westholm. Föreningens första medlemmar, 23 städers stadsarkitekter, ställde krav till regeringen om att arkitektkompetens skulle markeras gentemot ingenjörerna och andra sakkunniga. Föreningen skulle "verka för att medlemmarnas yrkeskunskap och insikt i kommunalt plan- och byggväsende fördjupas samt att samhället tillgodoförs medlemmarnas kunnande och erfarenhet" (stadgan par. 1). Föreningens första ordföranden var starkt knutna till det statliga utredningsarbetet under 1930- och 40-talen. Sålunda får föreningen efterhand inblick i lagstiftningsfrågor. Vid arbete på ny byggnadsstadga och stadsplanelag deltar föreningen aktivt och kräver att byggnadsnämndens biträde ska vara en kompetent stadsarkitekt med yttranderätt i nämnden. Kontinuerliga kontakter hålls med Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR) och LAF. 1959 får föreningen sin första kvinnliga medlem. Högsta beslutande organ är årsmötet, vilket ofta arrangerats i samband med byggmässor. Från 1969 har föreningen representanter både i Planverkets tekniska råd och i Planverkets råd för samhällsplanering. Föreningen ges tillfälle att yttra sig över betänkanden och lagförslag från departement. Således blir en av föreningens viktigaste uppgifter att bevaka lagstiftning och ett antal normer i samband med byggnadssamhällsplanering under 1970- och 80-talen.

Byggnadsindustrins höjdpunkt i nästan 30 år gav stadsarkitekterna gott om arbete. Arbetslöshet börjar dessvärre göra sig gällande under 70-talet, som präglas av ett mycket aktivt skede i föreningens historia. Åtgärder i samband med arbetslösheten diskuteras t.ex. vid kontakter mellan föreningen och SAR fr.o.m. 1973. Frågor om sparsamhet inom den offentliga sektorn och därmed avsaknad av praktikplatser åt arkitektstuderande leder till att föreningen engagerar sig starkt. Föreningen, som är självständig såväl ekonomiskt som juridiskt, arbetade för närmare kontakt med andra arkitektorganisationer liksom med Svenska Kommunförbundet och Boverket. Samrådsmöten hölls ofta. Föreningen anordnar dessutom "Stadsarkitektdagar" för att ge medlemmarna information från myndigheter och inblick i dagsaktuella arbetsuppgifter på landets stadsarkitektkontor. Vid föreningens 60-årsjubileum 1984 utkom ett jubilemshäfte av Sven Månsson, f.d. stadsarkitekt i Täby. 1986 får föreningen SAR:s hederspris. Föreningen är representerad i Boverkets planråd och i Boverkets byggråd under 90-talet.

I mitten av 90-talet välkomnade föreningen alla arkitekter i kommunal tjänst med arbetsuppgifter inom plan- och byggnadsväsendet som medlemmar. De blivande medlemmarna behövde inte längre inneha en stadsarkitekttjänst. De flesta kommuner hade nu tillgodosett sitt behov av arkitektkompetens med att anlita arkitekter som konsulter åt kommunen. Denna förändring infördes i föreningens stadga par. 2 i samband med medlemsomröstningen juni 1995, då medlemmarna även godtog en namnändring.

Under det nya namnet Sveriges Stadsarkitektförening fortgår föreningens verksamhet (med ca 300 medlemmar) precis som tidigare med fortsatt arkivbildning fr.o.m. hösten 1995.


Arkivet

Föreningen Sveriges Stadsarkitekters arkiv deponerades hos Riksarkivet i november 1996 och är enligt överenskommelse fritt tillgängligt för forskning (dnr 54-3766-96). I protokollen antyds deposition av korrespondens från 1960- respektive 70-talet hos Arkitekturmuseum, Stockholm. Detta material överlämnades till Riksarkivet som gåva i januari 1999 (dnr 54-4437-98). Ordnings- och förteckningsarbetet utfördes av Ann-Kristin Nilsson, praktikant från arkivvetenskapskursen vid Stockholms universitet.

Rikarkivet i december 1998 respektive mars 1999

Ann-Kristin Nilsson

Kontroll

Skapad1998-11-20 00:00:00
Senast ändrad2007-05-31 00:00:00