Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar


Grunddata

ReferenskodSE/RA/730256
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/BfNYFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
39,8 Hyllmeter 
Datering
1905–2010(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm
Reversal, E-avdelningen/Arninge, dnr 54-3140-98, 256-2011/3045
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Koloniträdgårdsförbundet
Alternativa namn: Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar  ( )
Alternativa namn: Sveriges koloniträdgårdsförbund
Kategori: Förening

Innehåll

Allmän anmärkningFinns även oförtecknad leverans 1998 samt 2011.
Inledning (äldre form)Svenska Förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyars arkiv

Som tidiga föregångare till våra kolonilotter kan man betrakta de kåltäppor och andra planteringsland, som redan under medeltiden av invånarna anlades utanför murarna i tätbebyggda städer.

Den moderna koloniträdgårdsrörelsen utvecklades under senare hälften av 1800-talet framför allt av läkaren och filantropen D G M Schreber, bosatt i Leipzig.

Från Tyskland spreds denna idé, att en bit jord arrenderades ut under längre eller kortare tid till familjer, som önskade bidra till sin försörjning samtidigt som god hälsa befrämjades genom vistelse i friska luften. Jordägaren, som hyrde ut, kunde vara en kommun, en stad, en fabriksägare eller annan enskild person. Under 1800-talets senare hälft och i början av 1900-talet uppläts jordområden efter mönster från Tyskland i länder som England, Frankrike, Luxemburg, Polen, Danmark m fl.

Från Danmark kom dess impulser över till Sverige. Landskrona var den svenska stad, som var först med att anlägga koloniträdgårdar. Detta var i slutet av 1880-talet. Städer som Malmö och Lund följde snart efter.

Koloniträdgårdsrörelsen i Stockholm räknar sin egentliga utveckling från 1904 och på föranstaltande av Anna Lindhagen bildades 1906 föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm. Det fanns emellertid kolonier och förbund i Stockholm som inte tillhörde denna sammanslutning och inom dessa föddes tanken att sammanföra alla till ett förbund. 1915 bildades sålunda Stockholms Trädgårdskolonistförbund, som 1918 utgav första numret av tidskriften "Koloniträdgården".

På initiativ av Stockholms Trädgårdskolonistförbund bildades den 20 augusti 1921 Sveriges Koloniträdgårdsförbund, numera namnändrat till Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar. Tidskriften "Koloniträdgården" övertogs senare av riksförbundet. Landet är indelat i 9 kretsar som tillsammans bildar ovannämnda riksorganisation. Den största är Föreningen Stor-Stockholms koloniträdgårdar och fritidsbyar. Den är en ideell och opolitisk sammanslutning inom Stor-Stockholm, som 1975 bestod av 34 enheter.

Den tveksamhet som i synnerhet storstädernas markägare nästan alltid hyst, att binda mark till kolonirörelsen är förståelig. Detta inte minst med hänsyn till det framtida behov av mark till personalbostäder, som är lätt att förutse.

Kolonisternas situation var länge otrygg. Genom ett intensivt propagandaarbete lyckades dock företrädare för kolonirörelsen på 1960-talet fästa lagstiftarnas uppmärksamhet på de orimliga arrendevillkor som gällde för landets ägare av fritidshus. I samband med den omarbetning av Jordabalken som företogs vid mitten av 1960-talet skapades begreppet "bostadsarrende". Detta nya rättsinstitut, som stadfästes av riksdagen 1960, innebar för bl a kolonisterna, att minsta arrendeperiod fastställdes till fem år och för dem, som hade taxerade stugor, ett visst s k besittningsskydd. Ett stort steg framåt mot en större trygghet för kolonisterna innebar detta 1968 års riksdagsbeslut.

Kampen att ytterligare förbättra arrendevillkor och andra frågor fortsätter emellertid oförtutet t ex i form av att etablera kontakter med politiker på central och regional nivå samt genom att marknadsföra sig och sina idéer t ex genom genom "Kolonisternas dag" eller genom "skördemässor".

Även på nordisk och internationell nivå har det sedan länge funnits ett samarbete. Det internationella koloniträdgårdsförbundet kallat "Gröna internationalen" instiftades den 3 oktober 1926 och har sitt säte i Luxemburg.

Protokollserien omfattar kongress-, styrelse-, och VU-protokoll med bilagor fr o m konstitutionen 1921 till början av 1980-talet. Serien är i stort sett komplett. Serierna E1, E2 och E3 innehåller korrespondens av allmän karaktär, korrespondens med föreningar samt sådan med nordiska och utomnordiska förbund. Den allmänna korrespondensen innehåller handlingar före riksförbundets konstituering, alltså sådana tillhöriga Stockholms trädgårdskolonistförbund.

Sistnämnda förhållande gäller även serierna G1 och G2 som innehåller huvudböcker, kassaböcker m m från och med 1918 till och med slutet av 1970-talet. I serie F1 dokumenteras verksamheter som kongresser och skördemässor.

Förbundets verksamhet är ofta dokumenterad i tidningar att döma av den stora klippsamling som omfattar 30 volymer. Bland övriga handlingar märks slutligen förbundets tidskrift "Koloniträdgården", som startades av Stockholms trädgårdskolonistförbund och sedermera övertogs av riksförbundet. Serien omfattar tryck från 1918-1979.

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyars arkiv deponerades 1983 i Riksarkivet. Det har ordnats och förtecknats vid Enheten för folkrörelsearkiv av undertecknad.

Stockholm i februari 1985
Ingmar Kärrholt


Oförtecknade efterleveranser finns.

Tillgänglighet

DepositionJa

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2024-05-02 08:31:32