Sök i arkiven
Genvägar MENY

Arlövs byalag  (1694 – 1870)

Organisation

KategoriBy
HistorikByarna är den äldsta enheten i indelningen av landsbygden och har äldre anor än både socknar och härader. Vid enskiftet under 1800-talets första del, splittrades de gamla bysamhällena och gårdarna flyttades ut på markerna. Byn blev mer en territoriell indelning än ett bysamhälle.

I byalaget var det bara de jordbrukare som ägde egen mark (hemmansägare, åbor) som kunde vara delaktiga, vilket berodde på att det var endast de som kunde fullfölja de förpliktelser som följde med byalaget. I byalaget och på bystämman beslutade man om gemensamma angelägenheter för byn, till exempel kreaturshållning, inhägnader, vägars och broars iordningställande och fattigvård. I byordningen, en mönsterbyordning utfärdades 1742 av Kungl. Maj:t och som byggde på äldre traditioner, fanns detaljerade föreskrifter om vilka skyldigheter och rättigheter man hade och hur byalaget skulle fungera.

Byalaget leddes av en ålderman, som hade uppdraget ett år åt gången och uppdraget skiftade efter en på förhand uppgjord turordning mellan medlemmarna i byalaget, ofta följde det gårdarnas läge i byn innan enskiftet eller efter hemmansnumren som blev satta i slutet av 1600-talet då Skåne blivit svenskt. I vissa byalag kunde en änka inte bli ålderman, då hoppade man över det numret till det fanns en ny åbo på hemmanet. Byte av ålderman kunde vara förlagt till maj eller november, i södra och västra Skåne skedde det vanligen vid Mårtenstid, i nordöstra Skåne vanligen vid första maj. Åldermannen skulle förvara byns handlingar som fanns i byns kista (låda) och byns horn eller trumma. Byahornet eller trumman användes för att blåsa till samling eller vid andra viktiga tillfällen. Åldermannens uppgifter kunde variera mellan byarna, men gemensamt var att han skulle ha tillsyn över byns allmänningar och fördela inkomsterna därifrån. Han skulle också ha tillsyn över de byvägar och broar som inte ingick i den allmänna väghållningen samt ta upp skatt från de övriga byamännen och redovisa detta.

Under 1800-talets senare del upphörde i Skåne den gamla byorganisationen, och uppgifter som tidigare skötts av åldermannen togs succesivt över av andra organ. Exempelvis blev byallmänningarna sålda och därmed fanns det inte längre några ekonomiska hänsyn att ta till vara. Med förordningen om kommuner på landsbygden och i stad som trädde i kraft 1863, tog kommunalstämman över en del uppgifter, till exempel fattigvård och väghållning. Föreningsliv och ekonomiska sammanslutningar konkurrerade också med den gamla bygemenskapen.

Arlövs byalag upphörde med sin verksamhet 1870 och var därmed det första byalag i Burlövs socken som försvann. Det var i sig inte så underligt att det skedde, då Arlövs by blev mycket splittrad vid enskiftet och Arlövgården fick en dominerande ställning samt att tätorten Arlöv expanderade genom den industrialisering som påbörjats med bland annat Sockerbrukets etablering 1869.

När åldermansysslan upphörde blev kistan stående i den siste åldermannen Ola Knutssons gård, Segedal, Arlöv nr 3, som efter hans bortgång 1865 tillhörde hans änka Ingrid Nilsdotter och därefter från 1880-talet sonen Knut Olsson. Kistan och byhandlingarna blev därefter överlämnade till Burlövs kommun av hans arvingar genom Agda Elisabeth Olsson den 1 januari 1959.

Handlingarna förvarades hopvikta i kistan lagda i faskiklar och den ordning som fanns har i görligaste mån behållits. Bland handlingarna återfinns en unik byordning från 1751 och ägohandlingar rörande Spillepengsmarken, den äldsta daterad 1694.

Arkivet ordnades och förtecknades i maj 2012 av arkivarie Helena Sjölin.

Källor:
- Engström, Bengt, Bidrag till Bara härads beskrivning, Byalagen i Bara härad, 1928
- Ingers, Ingemar, Burlövs kommun: historia och beskrivning, del 1, 1976
ReferenskodSE/M002/0100
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/y19DFueK7AVM6pwZazVz16
ExtraID0100