Sök i arkiven
Genvägar MENY

SÖDERTÄLJE SJUKHUS 1866-1970  (1777 – )

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (VO Hälso- och sjukvård)
KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (VT2 Övrig sjukvård)
KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (VT3 Långvårdsmedicin (sjukhem) (246))
Alternativa namn
Södertälje lasarett
HistorikÅr 1777 inrättade Södertälje stad ett sjukhus med 6-8 vårdplatser. Sjukhuset var förenat med stadens hospital och underhölls av Serafimerordensgillet. Vårdplatserna utökades successivt till 25 fram tills det att sjukhuset lades ner 1823.
Först 1869 fick staden ett nytt sjukhus. 1864 hade brukspatron C Tamm föreslagit landstinget att ett lasarett borde byggas i södra delen av Stockholms län. Landstinget beslöt att skjuta upp frågan till nästkommande landstingsmöte. 1865 års landsting var tämligen ointresserat av att ett länslasarett uppfördes i Södertälje. Landstinget beslöt emellertid att anvisa 2999 Rdr och 32 öre för byggnationen på villkor " att vidare tillskott för ifrågavarande ändamål ej må äskas hvarken från landstingskassan eller af kurhusmedlen."
Efter landstingsbeslutet beslöt Södertälje stadsfullmäktige att en kommitté skulle tillsättas för att "handla enligt landstingets beslut." Enligt landstingets beräkningar skulle det kosta ca 12000 Rdr att uppföra lasarettet. För at få in medel startade kommittén en insamling ibland berörda kommuner och enskilda personer. Sammanlagt fick man in pengar och byggnadsmaterial till ett värde av 10166 Rdr. Med landstingsbidraget var kostnaderna täckta.
1867 påbörjades uppförandet av lasarettet på en tomt vid Västra Oxbackstorget. Samma år begärde kommitterade driftsanslag från landstinget. Detta avslogs med motiveringen att lasarettet "icke vore att hänföra till det slag af sjukvårdsinrättningar hvilka det tillkomme landstinget att underhålla." Södertälje stadsfullmäktige vände sig nu till landshövdingen för att få hjälp. När byggnaden stod färdig sökte och fick kommitterade lagfart på fastigheten som länets egendom. Detta föranledde att landshövdingen meddelade landstinget att man borde ta hand om sin egendom. Landstinget ansåg sej nu tvingade att acceptera lasarettet i Södertälje som ett länslasarett.
Samma år fick lassarettet sin första direktion vilken bestod av 7 ledamöter med landshövding W Ståle som ordförande. Direktionen hade sitt första sammanträde 9 oktober 1868.
Den 1 januari 1869 öppnades länslasarettet. Ända fram till 1907, då landstinget beslöt att bygga en ny byggnad för lasarettet, fanns det 24 vårdplatser. Den nya lasarettsbyggnaden uppfördes på ägorna till Rosenborgs egendom. Marken hade skänkts av Södertälje stad. I den nya byggnaden fanns det 36 vårdplatser vilka senare utökades.
1932-1933 genomfördes en omfattande om- och tillbyggnad. Lasarettet kunde nu vårda 154 patienter samtidigt. Vid samma tillfälle inrättades röntgen och barnbördsavdelningar.
1934 års landsting beslöt att uppdra åt förvaltningsutskottet att verkställa en förutsättningslös utredning om länets sjukvård. Utredningen pågick till 1937 då förvaltningsutskottet framlade en omfattande plan för sjukvårdens ordnande i länet. Enligt planen skulle det i Södertälje uppföras bl.a. en medicinsk avdelning med ca 60 vårdplatser. Planeringen av om- och tillbyggnaden sköttes av en byggnadskommitté. Byggnadsarbetena sattes igång 1938 och pågick till 1941.
1945 beslöt landstinget att uppföra ett sjukhem med ca 40 vårdplatser i anslutning till lasarettet. Vårdhemmet stod färdigt 1948 och administrerades av lasarettet.
Enligt ett landstingsbeslut 1949 skulle det anordnas en provisorisk öron-, näsa- och halsavdelning samt en provisorisk pediatriskavdelning vid lasarettet.
Under första hälften av 1950-talet framarbetades en ny generalplan. Enligt denna skulle Södertälje Lasarett få en Öron- och infektionsavdelning samt kvinnoklinik. Sammanlagt skulle det finnas 315 vårdplatser vid lasarettet. Öronkliniken öppnades år 1958 och kvinnokliniken året efter.
Under 1950-talet och i början av 1960-talet ökade lasarettets upptagningsområde varför det behövdes fler vårdplatser. 1963 beslöt landstinget at revidera generalplanen. Enligt denna skulle lasarettet ha ett upptagningsområde för 100000 invånare i grunddiciplinerna kirurgi, bb-gynekologi och långtidsvård. Vårdplatserna skulle ökas till 560. Man beslöt att bygga en sjukhusanläggning för 600-700 patienter.
Under 1960-talets senare del utbyggdes sjukhuset ytterliggare. 1970 stod det nya ombyggda sjukhuset färdigt.
1952 genomfördes en förändring i bokföringssystemet. Fr.o.m. detta år fick Södertälje lasarett gemensam bokföring med Epidemisjukstugan och Lövstalunds sjukhem.
1967 bytte Södertälje lasarett namn till Södertälje sjukhus.
Den 1 januari 1971 gick sjukvården i Stockholms län och stad samman i en enhet under det nya utvidgade Stockholms läns landsting. Landstingsområdet delades upp i fem förvaltningsområden under hälso- och sjukvårdsnämnden. Södertälje sjukhus kom att till höra det sydvästra förvaltningsområdet.
Källor: Stockholms läns landstings protokoll och handlingar 1864-1970. Alf Nyberg, "Södertälge Lazarett - dess tillkomst och första verksamhetsår".
Hänvisningar till orter
Södertälje kommun (Verksamhetsort)
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
Stockholms län (Verksamhetsort)
ReferenskodSE/AB019/LA_85
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/nEsEdsCYrqE9qbguYh2BT0
SpråkSvenska
ExtraIDLA_85